Har varit det när jag var yngre. Men gick "i väggen".

Efter en pärs med panikångest omväderade jag det mesta i mitt liv och gjorde en omprioritering vad som var viktigt. Jag tog ett par steg ner på karriärstegen och har tid att ta hand om mig själv och min familj istället.

Jag har ett jobb som jag trivs med. Behöver inte klättra för jag har det bra som det är.

Jag har nu aldrig haft något jobb förutom sommarjobb, men i skolan var jag nog det, jag kände press på mig att ha högsta betygen så jag körde slut på mig själv, i gymnasiet gick det inte mer så jag var tvungen att hoppa av, jag mådde så dåligt då.

Så nu är jag inte det mer, jag har lärt mig att det finns annat i livet som är viktigare :)

nej omsorgsyrket är nog inte det rätta om man är karriärist. Men jag lyckades bli gruppledare på mitt "hus" vilket krävde ett års utbildning. Det som lockade med den positionen var att det var arbetstid måndag - fredag och lediga helger. Det är man inte bortskämd med i vården annars.

Om jag haft ett yrke där man kunde göra karriär hade jag kanske gjort det bara för utmaningens skull. Annars är jag helt nöjd ändå - det finns andra utmaningar i livet än de yrkesmässiga

jag vet inte om jag är kariärhungri.Men jag har på något sätt kommit så långt upp det går i mitt yrke o det har inte fungerat med faket.Är man tjänsteman så får man inte lulla på golvet o det passar inte mig så jag har haft stora duster med faket..O sutit kvar som chäfe.

Men ingen planerad kariär utan det har bara blivit så,

Ett jobb ska för mig vara trivsamt med bra arbetskamrater och en lön jag kan leva på så karriär…nej!

Jag säger som chik… vet inte om jag är direkt hungrig men jag har alltid gillat att ta ansvar och lära mig mer så jag har haft svårt för att stanna upp och nöja mig med det jag redan kan. Lönen är självklart viktig men jag har aldrig kämpat för en hög lön (och har verkligen heller aldrig haft någon…)utan mera hygglig lön för det arbete jag gjort.

För mig var det viktigt tidigare men nu är det inte alls viktigt att klättar på stegen längre. Däremot vill jag ha uppgifter som kan stimulera, lära mig mer och som jag får ett intresse i. Då gör jag automatiskt ett bra jobb och det vill jag känna att jag gör, det är viktigt.

Sen är lönen självklart viktig men viktigast är ändå att ha ett arbete där man trivs och att man mår bra.

Nej inte alls (fel yrke i så fall), men mycket noga med att jag vill göra bra ifrån mig. Jag ger allt på jobbet och trivs med det

Inte ett smack, har aldrig varit, huvudsaken är att man triva och att man har tid för familj o hem.

Jag vet inte ens vad det betyder

Nej inte karriär… men måste läsa mer… jobbet kräver. Har siktat mot att göra det jag gör inte för karriär men för att jag tycker att det är roligt

Njaaäää…
jag har oftast varit mer intresserad av ha ett kul o intressant jobb,
(inte att såfortsommöjligt lämna det,snett uppåt)

Oftast har jag varit så trygg i mig själv att jag inte behövt "status genom andra" eller via en fet lönecheck..

¿ vad är det man lär och utvecklar egentligen,om man är karriärist ?

penke

Det är väl olika… man kan ju lära sig ett jobb från grunden genom att klättra uppåt. Det som skiljer är väl motivet till att klättra, om det enbart är för att komma uppåt och få status och hög lön eller om det mera är en naturlig utveckling inom ditt kunskapsområde.

#13 jaa du..man kan ju vända på frågan också..vad är det man lär och utvecklar om man är kvar på samma plats?

#15
*skratt* ..så kan man ju oxå se det..orden.orden
det jag ..menar med en karriärist är en person,som gnetar på inte för jobbet,bara för att få större skrivbord o större rum
helst en hörnrum..

sedan,som du frågar om,utvecklas man ju inte speciellt om man bara håller sig fast i "skrivbordet".. :-/

penke

Hahahaha, håller helt med dig penke!

#16 Ja du har rätt, drivs man av det är väl det inte mycket att basera en karriär på ha, ha, men dom finns ju ..helt klart!

Men förutom det så finns det ju andra fördelar med att klättra uppåt som kan vara drivande dvs som inte innebär att man utbildar sig och det är högre lön samt tid (efter ett tag..)

För mig innebär en högre lön att det skapar möjligheter för mig att kunna göra så mycket annat som intresserar mig i livet och som kanske inte hade varit möjlig annars. Framförallt tillsammans med min familj (resor och upplevelser)

En annan orsak är att man inte blir så låst mellan en viss tid utan en högre position brukar oftast innebära att man kan lägga upp sin dag själv. Det gör att man kan planera sin tid så att man får mer tid över till barnen.

Mer livskvalitet för mig helt enkelt.

Men nu vill jag ha arbetsuppgiter som innebär att jag även vidareutvecklar mig själv…kanske också är ett sätt att klättra, har man gjort det ena….

Jag skulle kunna ha flera jobb på en gång och haft så en gång i tiden med, men eftersom jag har småbarn och är mer eller mindre ensam med dem så går det inte. Jag älskar att jobba, sådan är jag. Kropsligt arbete ska det vara med, inget stilla sittande.

Jo jag är nog karriärhungrig… Eller snarare sugen på ständigt nya utmaningar… Blir lätt uttråkad, min hjärna kräver problem att lösa… Nu har jag en ganska trist uppgift framför mig, ska skriva en instruktion … Om jag fastnar i rutinuppgifter så blir jag ofantligt uttråkad … Jag vill helst ha egna projekt att driva, då är det roligast.

Men jag har varit nära att gå in i väggen jag med för ca 7 år sedan, den betan vill jag inte vara med om igen. Ger numera vaksamt akt på tecken åt det hållet, drar ner på tempot direkt om jag märker tecknen… Hälsan är oändligt mycket viktigare än karriären, det ska vara en sak som är säker …

Karriär fanns inte med på kartan för mig pga min medicinska situation. Jag har mött mina utmaningar på det området och, om jag får säga det själv, ganska framgångsrikt med tanke på att jag faktiskt lever än