Jag har varit en riktig hönsmamma under barnens uppväxt och oroade mig för att det skulle hända dem något, sedan har jag oroat mig mycket över mig själv och hur andra upplever mig etc.

Nu för tiden oroar jag mig nästan inte för någonting. Jag har full tillit till att saker och ting löser sig. Det är en fantastisk känsla och jag är lite förvånad över frånvaron av oro. Ibland händer det dock fortfarande att jag oroar mig över min 19-årig när han är ute och festar, men det är betydligt lättare att slå bort den oron idag.

Nä!!Livet går vidare!!!

Man slutar nog aldrig att oroa sig för barnen hur gammla de än är.Vissa månader oroar man sig för om pengarna ska räcka till.

barnen, pengar ,hälsan, renoveringsprojekt

Som Cristine säger, barnen oroar man sig för även när dom är vuxna och nu så har man ju barnbarn också. Ekonomin är också en källa till oro ibland men den blir ju inte bättre för det.

Nej..konstigt nog fixar det sig till slut. Det är sällan jag oroar mig nu för tiden, jag tänker att alltid löser det sig på något sätt och det gör det.

Det är när man ger upp som de verkliga bekymren kommer. Karmalagen!( Nu kommer jag att få en känga utav Peter :=)

Jag har upplevt det så att ju mer jag tänkt på mina bekymmer desto fler har ramlat in. Så jag bestämde mej för att inte bry mej så mycket och konstigt nog har allt fungerat bättre. Det är länge sedan jag bytte taktik och det rullar på sedan dess.

Precis så tänker jag också Cristine och jag märker mycket tydligt att det fungerar. Ju mindre jag oroar mig desto bättre blir det. Oron kommer mer och mer sällan… det är sååå skönt.

Förr var jag också en som oroade mig för allt och alla. Speciellt för barnen. Men att olyckor händer ändå fick jag minsann veta och uppleva.

Efter det har jag slutat oroa mig…. det hjälper liksom inte….