Det händer ytterst sällan men då improviserar vi oftast… länsar kyl och frys och handlar lite extra. Så får de faktiskt ta det som det blir när de dimper ner utan förvarning!!

Det är nog bara så att jag blir lite irriterad för att det här är ganska speciella personer…

Ska ni bjuda på Gevalia då som de gör i reklamen? :-)

 En liten förrätt med glaserade rödbetor… grillat költt, sallad med allt möjl + kokt Potatis till "doktorn" som inte äter sallad… tzatziki från kylen, vin som finns …

Har ni röjt i hemmet och ska iväg ohc handla… för sen… TTT ting tar tid

Jag är specialist på att göra rätter på vad som helst..man tager vad man haver och får jag säga det själv så brukar det bli gott.

När de sedan frågar efter receptet så kommer jag aldrig  ihåg vad jag har haft i.

Hmm, jag har nog aldrig fått oväntat besök mer än över en fika och då brukar det aldrig vara något problem att "knö" in det i den övriga planen.

Tiger o lider o klistrar på det stora leendet.

Nä.Är det kompisar som man inte träffar så ofta så är det bara så rolig..

Men vi har folk som är här ofta o länge o dom får banne mig sjöta sig själva..

Här har vi nu doktor kusinen på besök - han vill bara ha Potatis, hon äter inte potatis… han äter inte bönor, hon vill ha bönor. Han äter inte glass, hon vill ha, han äter inte choklad hon vill ha. Hon vill serveras en liter is till maten…

Han talar om sina åsikter rätt ut - det här går inte att äta…

Hur kul på en skala…  tror  ni att det är att de är här? Och hur lätt att tillfredställa dem båda

Imorgon är det frukost…  hoppas de åker snart…

Stackars liten..jag lider med dej och skickar dej styrkekramar.

Du, inte driver du väl restaurang med fler vals meny…

Tack! KÄnns bra med styrkekramar…

Väntar på att de ska åka hem snart… … ?

Men din stackare….

Mormor sa alltid ett uttryck (på Tjörndialekt) om hur man skulle bli av med gäster…

Man ställer sig i fönstret och säger. -Oj vad det ser mörkt ut, vore jag borta så gick jag då hem.

(Det låter mycket roligare på dialekt)

#10 Nej, jag hör till dem som vill att alla ska kunna äta samma sak…

oj d så svart det blev, inte meningen…

Jag tycker om att laga mat och brukar skoja att jag driver restaurang vitlöken…

#12 - kul kommentar…  man kan också göra som en bekant till mina föräldrar… tankspridd som han var tog han på sig pyjamas och kom ut i vardagsrummet, fick syn på gästerna och  - skämdes… Vi brukar kalla det att "göra en Hugo"…

Nu har de iaf åkt hem och jag hoppas att det dröjer länge till nästa gång… har varit på restaurang med dem några gånger … ha ha … när hon kräver att få en liter is till maten och den som serverar menar att det inte är brukligt… när de villle äta endast lammfilé för att det var dyrast (på lammet och grisen på Öland) ohc sen fick vi abrupt åka hem för att det blev så besvärande med musiken och allsången på stället… såå snopet för oss… )

Ja ja, de är speciella och jag tror att det kan finnas vissa samarbetsproblem för honom på jobbet, hon däremot är mycket mer smidig (även om det är osmidigt att gå på högklackade skor ute i vår trädgård… )

Nu får jsg sluta  vi är alla olika… !

#13 Förlåt en enkel fråga. Jag har inte läst hela tråden så det är möjligt att svaret finns här ovanför men jag undrar ändå:

Varför umgås du/ni med dem. Varför låter ni dem komma på besök om ni inte gillar det? Skulle jag aldrig göra. Man ska umgås med människor som man har och känner glädje med.

Slopa dem och bjud hem de som ni trivs med!

Det är nämligen så att det är släkt… det är en kusin till min sambo och de har umgåtts mycket när de var små och tonåringar. MIn sambo har väldigt få släktingar… de är i samma ålder, har nästan samma både namn och efternamn… Nu ringde de igår och sa att de kom till kvällen och sambon kunde inte med att säga nej. Däremot har vi inte bjudit hem dem… nej nej. Och när vi var på Öland för något år sen bjöd de när sig till oss…

#15 ok, bara undrade….för jag har sagt upp bekantskap med närmare släktingar…….

Kan förstå om han tycker att det är svårt…

#16 jo, jag förstår att du undrar, det är ingen som vi skulle umgås med om vi inte vore släkt. Sambon tycker att det är svårt att säga nej, och det är mycket sällan han kontaktar kusinen…

Jag instämmer med Gunilla…. duger inte maten så får man väl gå ut och äta så att de kan beställa in själva det de vill ha. Jag tycker att man äter det som bjuds om man är hos andra (om man inte blir sjuk av det alltså), om inte får man hålla klaffen och äta efteråt!

Så det finns ingen mat som de båda äter och tycker om? De måste ha ett ganska torftig privatliv om de inte ens kan äta samma mat…

Tycker prexis som du #18 - så har jag alltid levt… de är ju inte mina släktingar…

De har lämnat restaurang i Italiten för att det inte fanns Potatis där…

Hahaha, stackars människor… nästa gång får ni föreslå att ni går ut och äter tillsammans, det är ju sååå mysigt att komma ut lite

Jaaa det har du så rätt i… mycket enklare att gå ut och så får det gå som det går…

Precis, då blir det ju de som får sitta där och klaga medan ni bara kan njuta av maten och le inombords för att ni slipper försöka få det att duga!