Snäll låter väldigt tråkigt fast det inte egentligen är det.

När jag tänker snäll är det nästan lika med dum

Snäll är ungefär jämställt med lydig, tyst och medgörlig. Snälla flickor och bråkiga pojkar… = lydiga timida flickor som gör som de blir tillsagda och pojkar som tar för sig och har kul!

Vi har precis haft en ganska lång diskussion inne på AB kring detta. Jag startade en tråd eftersom jag alltid varit snäll i det avseendet att jag tagit hänsyn till alla andras behov. Jag har inte upplevt det som uppoffrande förrän efter många många år när jag insåg att ingen annan gör så tillbaka. Tvärtom skapar det relationer där jag förväntas alltid rätta mig efter andra och göra som de vill… de frågar inte ens till slut utan kräver att det ska vara på deras sätt.

Snäll-samarbetsvillig,

Free,  Hoppfull. Har sagt det.Bara att hålla med.

Vara snäll på det viset har jag nog aldrig varit, för rebellisk har jag varit för det. Sedan skulle jag nog använda omtänksam i stället för snäll när det gäller att hjälpa eller ge t.ex

Jag har nog tillhört gruppen "bråkiga pojkar" trots att jag är flicka!

Jag tror att mina föräldrar gav upp ganska tidigt med sina försök att få mig till att vara en snäll flicka som hade klänning och  rosetter i håret! Jag gillade inte att leka med flickor eller rättare sagt jag gillade inte att leka med dockor, mamma, pappa, barn och sånt. Jag lekte med pojkarna. Indianer och cowboys, skogsbrand (!) och andra lite "vildare lekar.

 Det går att vara "snäll"  på olika sätt. Jag tror iallafall inte att jag är "dumsnäll" och låter mig utnyttjas och jag kan bjussa och ställa upp för andra utan att känna att jag måste ha något tillbaka.

Jag håller nog med tidigare talare. Snäll är ett ord som ger negativa vibbar i mina öron. Jag associerar det med anpassning och att inte bråka. Svälja ilskan och vara tyst.

Samma sak som med "att ställa upp". Visst kan man göra det om det känns rätt - men det gör det sällan.

Det ska kännas bra att vara snäll. Om man egentligen känner sig utnyttjad och dränerad på kraft när man gör något för andra då är det fel att göra det.

Ja det där med ställa upp är ju ofta ihopkopplat med skuld som jag ser det… man ska ställa upp för annars är man inte så bra eller god eller så. Alltså innebär det att man får skuld om man inte ställer upp…

Anpassning är nog ett bra ord för hur jag fungerar, jag anpassar aldrig mina åsikter eller den jag är, men jag anpassar mig för andras bekvämlighet om jag säger så.

Jag var också varit en pojk flick som barn. Tyckte inte om klänning förren i vuxen ålder. Gillade att klättra och leka lite busiga lekar. Hade en bror som alla sa var snäll, jag tyckte han var mesig och falsk för han skylde gärna på mig, jag var den ärligare av oss tycker jag

#7

ja anpassa sig måste alla göra ibland, annars funkar inte livet tillsammans med andra människor.

men fel blir det när det blir ensidigt - när det alltid är samma person som anpassar sig hela tiden.

#8

ja snällhet är ofta förklädd feghet. Det är kanske inte alltid snällt att vara ärlig - men bättre i längden - om hjärtat är med och man vill väl.

ja, jag var en liten plåga för min omgivning. O så hadde jag ju häst, så jag kom undan rätt fort o kunde ta mig fram överallt.

Jag vet en gång. då sköt grannen efter mig. o det vågade jag inte säga till någon…Sen så kunde jag stå o blånäka o se ut som en ängel..

O mitt sätt har jag tagit med mig i uppfostran av mina barn..Att dom kanske inte är sådana änglar som jag vill tro.

Min bästa kompis (har varit kompisar sen vi var 12år9 Hon har samma åsikt. För vi gjorde våra rajdier i hopp oftas..

O vi var LEA små barn. Fast i våra föräldras ögon-snälla…

Jag tror att det är lika mycket rädsla som feghet. Rädsla för alla möjliga konsekvenser.

Precis! Om man jämt är den som anpassar sig och aldrig får det erbjudandet tillbaka så blir det galet… men för mig handlar det om att inte ta plats…  på ett väldigt komplext sätt osm jag själv inte lyckats klura ut ännu

#9 När jag var barn sa min pappa till mig att jag var så ärlig så det skulle inte bli något av mig. Tyckte då han var dum tog många år innan jag kunne förstå vad han sagt.

Jag har alltför mycket varit en snäll flicka. Jag hade några "upprorsår" när jag flyttat hemifrån i 20-årsåldern. Kunde väl ha gått illa, men allt gick bra och jag lugnade ner mig, jag var aldrig ute på tunn is, men för att vara jag levde jag "farligt". :)

Jag är oftast vänlig och omtänksam. Försöker vara snäll mot mig själv också genom att säga nej när jag inte orkar med eller vill göra något.

Det finns ett citat (fritt tolkat) av en munk jag glömt namnet på:
" Det är bättre säga nej med en smak av ja, än att säga ja med en smak av nej" 

Jag tycker inte det är snällt när man kör sig själv i väggen för att blidka andra. Snällt är inte heller att aldrig visa sitt rätta jag genom att aldrig berätta vad man tycker. Det kan uppfattas som snällt, eftersom personen blir väldgit medgörlig.

En av mina söner är snäll, men han är riktigt riktigt busig och impulsiv, men det är inget ont i honom. Det blir en del fel, men sällan eller aldrig av elakhet. Högljudd och stojig, snar till skratt och gråt. Men snäll, utan att vara särskilt medgörlig…

Lite virrvarriga tankar kring snäll… Hoppas någon hängt med.

jo jag hänger med Mavios. Det är konstigt att man ofta tänker att motsatsen til snäll är en "dålig" människa. Jag tror inte att det är så egentligen…

för att sedan ta det här med "att ta plats" som Hoppfull säger.

Det ligger väldigt mycket i det. Jag tror att de flesta kvinnor, åtminstone i vår generartion är dåliga på det. jag hopps de yngre är bättre.

Det handlar sällan om de stora sakerna, utan mera om de små vardagsgrejjerna. Handen på hjärtat;

 Vem vinner till exempel kampen om fjärrkontrollen?

och vem bestämmer vad som ska ätas till middag?

själv får jag sällan äta mina faoriter eftersom ingen annan vill ha det.

Snäll ser jag som konflikträdd också

#14 Ja det är väldigt intressanta saker detta. Fjärrkontrollen delar vi ganska jämlikt, fast det finns fler program jag gärna skulle se… Middag är ju däremot ett sorgligt kapitel… jag skulle ju kunna äta väldigt mycket vegetariskt och dessutom mest grönsaker… men det är bara jag av fem så det fungerar ju inte. Hade jag inte haft min trötthetssjukdom hade jag nog lagat egen mat till mig!

Men det är så himla sant det du skriver Maggan, jag var precis ute och gick en promenad och hade exakt de tankarna i huvudet. Att jag liksom försvinner i familjelivet. Jag tror att det var därför jag blev så frisk när jag separerade och bodde ensam varannan vecka. Jag vet att man inte riktigt får säga så men det är sant för mig.

#13 Så sant, snällhet som jag ser det (kanske däremot premieras som det i samhället) är varken självutplånande eller medgörlig- detta är snarare rädslan att inte duga och därför snarare leva upp till andras förväntningar än att odla kärleken till sig själv.

Själv har jag alltid varit en outsider som inte rättat mig efter andras förväntningar för att få bekräftelse. Tufft att vara mkt i opposition men skönt att slippa jaga bekräftelse och våga vara och tycka annorlunda.

Snällhet är för mig empati och föståelse för människor (inkluderat sig själv) och även deras tillkortakommanden utan att ta saker och ting personligt. En form av överseende, glimten i ögat med en stark tro på personens (inkluderat sin egen)inneboende förmåga. Älskar och respekterar man sig själv, kan man också ärligt ge både kärlek och respekt till andra. Detta innebär både att säga ja och nej.

Jag vill bli snällare

Jag är hellre en snäll mäniska,än en elak,

trots det är jag inte en flick-pojke som gillar att gå omkring i kläning.. *skratt*

jag störs av ordens makt,de som vill få ordet *snäll* att vara något negativt

Om snäll innebär att ställa upp för sina vänner..

Om snäll innebär att veta när man ska stoppa sina vänner..(säga nej)

Om snäll innebär att visa sitt hjärta,istället för sina armbågar..

Om snäll innebär att välja det goda ..

istället för att vara….""realist""

då blir jag glad om "du" ..beskyller mig för att vara snäll.

penke

Mitt begrepp om snällhet inkluderar mod, omtanke och klokhet. Så om jag säger att någon är snäll är det en uppriktig komplimang!

#14

..funderat på om din.."trötthetsjukdom" har ett samband med att du inte lagar..*mat* till dig själv…. ?

bli ett föredöme,inte bara för dig själv. *ler*

penke

Det är intressant att läsa alla era tankar om "snäll". För mig personligen har det alltid varit en del av "snäll och lydig". Snällt är ett sånt barn som föräldrar önskar sig (åtminstone när jag var barn). Som aldrig ifrågasätter utan finner sig i och accepterar vad "makten" förväntar sig.

Jag har ofta undrat hur dem tänker, som hela barndomen förväntar sig att man ska göra som vuxna säger, sedan tycker att samma människor kan ta egna beslut och tänka själva som vuxna…

#21 Jag håller med dig… men jag håller även med penke om att jag inte VILL att ordet snäll ska innehålla de värderingarna.

#20 Jo, penke det kan nog ligga lite i det… jag är inte så bra på att ta plats i familjen pga skuldkänslor jag kånkar runt på. Måste kämpa ännu hårdare för att bli av med dem helt (de har krympt enormt men är inte borta)!

Himla intresant o givande läsning av vad vi har skrivit…

För att kunna vara snäll måste man i första hand vara snäll mot sig själv.

Free! Så sant.

#21 Jag känner igen det där med "snäll och lydig", men för mej sitter de inte ihop.

24

Lena.R. Hej .

snälla barn i skolan är det ingen som ser.

Hej Chik! Många använder ordet "snäll" och menar någon som aldrig ställer till bråk. En som är lydig och inte gör väsen av sej. Det gör inte jag!

För att klassa in som snäll enligt min ordbok måste man ta ansvar för andra i sin omgivning. Genom att vara omtänksam, klok och modig! Och såna människor blir sedda. Av mej om inte annat! ^^