Ja känner igen det där.
Jag har tappat vänner genom åren. Mycket beror nog på att jag inte kunnat hänga på i samma takt och det har sakta runnit ut i sanden.
Jag har mest kontakt via nätet och telefon numera. Det är alldeles tillräckligt för mig.

Tycker det är svårt. Jag har flera från tonåren jag önskar jag hade bättre kontakt med. Har försökt med vissa, men det känns som intresset är lite ensidigt, så det rinner snabbt ut i sanden.

Jag blir för självmedveten och osäker när det känns som jag vill mer än mottagaren.

Skrev en text som blev en låt precis om det temat i somras. Min text, AI-hjälp för att till musik som jag ville.

https://suno.com/s/P1hx42TSFYDr8U5M

Jag har en barndomsvän. Vi växte upp på samma gata och gick i samma klass ett antal år. Hon flyttade 2 mil men vi fortsatte att träffas. Hon flyttade från sta'n och vi höll kontakt. Vi träffades därefter bara sommartid. Kontakten blev mer och mer sällan för att till sist upphöra.
För ung 1 år sedan skrev hon på FB att vi borde träffas . Det blev bara en tanke.. Hon bor 80 mil från där jag bor.
Förra veckan såg jag hennes dotter på TV
Jag tänker att jag borde kontakta henne.
Vi får se hur det blir.

Tragiskt att man tappar kontakten, men livet händer. Man flyttar och får annat och andra som fyller ens liv.

Det är svårt att hålla kontakt när folk inte längre har samma intressen och har skaffat familj och man själv lever ensam och är sjuk, inte orkar hålla samma takt som de friska.