Jag har nog aldrig haft riktig åldersnoja egentligen fast jag minns att det var jobbigt att fylla 30😄 Först då kände jag mig riktigt vuxen fastän sonen var 6 år.

Numera är det mer att tiden går så fort. Min man fyller 70 år nästa vecka och jag ser honom fortfarande som den 24-åringen jag träffade.

Jag har! Min verkliga ålder stämmer inte alls överens med vad jag tycker jag är. Stannade nånstans på vägen.

Önskar jag var 30 år yngre och visste vad som väntade i mitt liv, kanske haft lite självinsikt och kunnat gjort det lättare för mitt liv i framtiden.

Har aldrig haft några problem med min ålder. jag har passerat 50, ibland känner jag mig som 25 och ibland som 95 😝😎

Maken har passerat 60 men jag ser fortfarande honom som 28 åringen jag gifte mig med 🥰

Jag har inte åldersnoja men det händer att jag tänker det får jag förmodligen inte uppleva om det är händelser som ligger framåt i tiden. Det kanske är en typ av åldersnoja.

Jag har alltid uppskattat att bli äldre 😊 Det är många som aldrig får den möjligheten.

#6 Så sant.

Jag trodde inte att jag skulle överleva tonåren så jag kan inte riktigt förstå att jag fyller 40 nästa år. 😊
Aldrig haft vare sig åldersnoja eller dödsångest.

Har nog aldrig känt av någon åldrandekris, och har varit hyfsat i "synk" med tidens gång.

Jag hoppas att jag får vara med och följa en bemannad marsfärd 😎 men med stigande ålder börjar det kännas som en högoddsare…

Jag har inge åldersnoja alls. Det sägs att 70 är det nya 50. Det stämmer, kan jag intyga. 😉⛱️🍷

#10 Uttrycket myntades av min gamle chef Ingmar Skoog😃

Har än så länge aldrig haft åldersnoja. Känner mig inte annorlunda inuti bara för att det yttre ändras. 😉

Bra fråga, börjar nog få lite och då har jag inte fyllt 36 än haha!

Nä, det är skönt att bli äldre och klokare!

Jag gillar min ålder, och jag känner att jag bär mina tidigare åldrar med mig. Det ska bli intressant att se vad framtiden har med sig.

Både och faktiskt!
Jag har bara några år kvar till jag fyller 60 år och det har jag inga problem med, både jag och maken har börjat fundera på hur tidigt vi kan gå i pension och slippa ifrån ekorrhjulet. Det finns en trygghet både i relationer till nära och kära, livssituation och ekonomi. Jag känner mig också mer känslomässigt stabil än någonsin förr även om jag alltid varit rätt stabil egentligen.

Men de fysiska förändringarna har jag svårt med. Jag har aldrig gillat vad jag ser i spegeln och ännu mindre nu åldern också sätter sina spår…