Nej, jag anser att man ska kunna lita på varandra i en bra relation. Min man och jag pratade om det och vi hade båda samma inställning.

Inte ett dugg känner varken svartsjuka eller avundsjuka men har ett par väninnor som speciellt den ena har problem med både och så som misstänksamhet mot sin make och missunnsamhet till sin omgivning och sånt där måste ta enorm kraft och energi att bära såna känslor inom sig.

Nej, inte det minsta

Nej det är jag inte. Kan man inte lita på sin partner, då skall man nog inte vara tillsammans

Nej , det är jag inte , säger som 'draken' - kan man inte lite på sin partner och prata med varandra ska man inte ha ett förhållande. 😀

Nej.
Min man vet att män dras till mig. Framförallt äldre. Han säger att det är bara sån jag är. Inget jag gör med mening.
Han är regelbundet iväg på kurser och utbildningar. Då är de både män o kvinnor. Inget jag ser som ett problem

Var mycket förr men inte längre.

Jobbigt med svartsjuka män, min fd man va det , en riktig psykopat upptäckte jag till slut, dem är så duktiga att charma kvinnor och jag föll som en fura, 😱

(Ska väl inte berätta mer men sen när jag bestämde mig för att avsluta förhållandet vart han galen.

Tur att jag hade/ har mina vänner och barn som hjälpte mig. 😀🥰👌)

Nix är inte svartsjuk.

Det är jag inte. Jag har samma erfarenheter som Soligajag1.

Jag är inte svartsjuk. Inte min man heller. Isåfall hade nog vårt förhållande inte klarat sig.

#10:

Ok, Usch ja. 😡
Stängt dörren för herrar. , grr,

Är inte svartsjuk alls, inte min man heller.
När jag var i början av 20-årsåldern var jag svartsjuk men det berodde på att jag var väldigt osäker i mig själv.

När jag var yngre kunde jag ibland bli svartsjuk gällande vissa vänner, eller killar jag var intresserad av. Även om jag insåg att det var dumt och inte gav något gott.

Jag har aldrig haft ett förhållande så vet inte hur det skulle bli då. Förhoppningsvis är det något jag mognat ifrån. Men det är något jag kommer ha i tankarna om jag blir tillsammans med någon, så jag kan ta tag i det tidigt om sånna tankar/känslor dyker upp.

#8: Jag har varit i samma situation. Varit gift med en sjukligt svartsjuk narcissist.

Jag kan inte annat än undra varför beter sig människor så här och ordet narcissist dyker upp det är just vad dom är dom svartsjuka och dom avundsjuka samt dom som har en förmåga att manipulera kränka och skapa kontroll över andra människor så dom far illa och det slutar med ren psykisk misshandel.

Jag har inga såna förhållanden bakom mig däremot fanns det en person i min närhet som var en hysterisk narcissist men också den där goda ärliga genuina den här personen hade två personligheter och jag har forskat i den släkten det här var enormt genetiskt flera led av narcissistiska personlighets störningar och demens i generationer men jag som adopterad jag kunde ju inte förstå det där men nu gör jag med så många facit och förklaringar i hand.

Vi möter även det här online och jag har mött så mycket trots att jag inte har sociala medier som er andra men jag har sett så många gånger att det finns narcissister som med ord och retorik vill omkullkasta oss och få oss att känna skuld när vi inte begått något fel och som med sin egen retorik gör sig själva till offer fast dom säger sig vart utsatta för narcissism för offerkoftan är den dom älskar den är tydligen stickande och bekväm men felfria är dom i alla lägen fastän det är dom som begått felen och inte andra.

Jag skulle kunna mala på hur länge som helst i den här frågan jag har studerat den så nära i många år men en sak är säker när vi möter sånt här ska vi dra oss ur och bort vi ska inte ge narcissisterna eller någon svartsjuk person makten över våra liv sätt stopp fortare än bums.

#16: Det är inte så lätt att bara gå, som du säger. När man är gift, bildat familj och har barn, så försöker man ändå hålla ihop. Man biter ihop och står ut. Min man var en dubbelnatur. Otroligt charmig och omtyckt av alla. Men en annan person hemma. Allt som var bra, var hans förtjänst, men allt som var dåligt, var mitt fel. 🤦‍♀️

#15:

Usch. , 👹

#17:

Vilken tur att du kom ifrån honom till slut.fick du hjälp eller skaffade du hjälp på annat håll, polisen?

Jag gifte mig inte som tur va. Jag hade 3 barn med en tidigare man.
Sen träffade jag denna som jag tydde mig till när jag mådde dåligt.
Det är klart dem , dessa psykopater vet hur dem ska göra.

Vi har som tur va inga barn ihop.

Till slut sa mina söner, nu räcker det mamma.
Livet blev mycket lugnare efter att jag avslutade förhållandet. 😀

#16:

Jag förstår dig.
Jag kan oxå diskutera detta ämne, narcisser hur mycket som helst.

Men men , jag behöver lugnet nu.
😀🥰😍

#17: Du har helt rätt det är inte bara att gå och ändå är det dom råden som läkare psykologer ger när man läser vad dom skriver om sånt här och den jag hade i min närhet var min mor och redan som riktigt liten minns jag det här men då sätter man inte ord på man förstår inte vad som sker.

Jag växer upp flyttar till Sthlm kommer tillbaka efter 20 år men hade ingen aning om att det var det här jag var utsatt för så när jag kom hemåt igen blev jag alldeles ställd över hur hon höll på men visste fortfarande inte vad det var inte fören ett antal år senare när jag kom över information skrivet av läkare psykologer med flera då stod det klart för mig.

Där och då var skadan redan skedd hon hade manipulerat kränkt och fått kontroll och jag borde ha lämnat då men det var ju mamma så det kanske inte var så farligt ändå för hon hade en enormt god och bra sida med så i det här vi åker som en ber och dalbana upp och ner i deras manipulation vi blir fast så lämna nej det är inte lätt jag lyckades inte fast jag borde för det var inte jag som betedde mig men fick skulden hon förde över sitt beteende på mig.

Dom 20 år jag bodde i Sthlm jag har tänkt så mycket på hur hade far det dom åren hur mycket var han med om som jag inte såg inte visste det har jag funderat över en hel del. Nu dog hon för snart ett år sedan i Mars och in kom demens den tillsammans med N-beteenden det eskalerade ihop med den sjukdomen som hon såklart inte rådde för men aldrig någonsin visade hon det utåt inte ens som dement där trodde jag hon skulle tappa kontrollen och ansiktet men icke hon hade en kontroll utan dess like ända in i sin död.

Lite har jag sagt om det här utåt när jag växte upp ingen trodde mig inte din snälla mamma hette det jämt så jag tystnade och trodde jag hade fel för hon var en oerhört skötsam proper dam skötsamt hem stil vett och etikett så det här var aldrig något hon visat utåt.

Samtidigt fanns också en genuint vänlig person och minnen jag har som jag idag mår bra av att tänka på nostalgiska härliga roliga saker generös till tusen så det här var oerhört svårt att ta på det gick helt enkelt inte speciellt under alla år som jag inte ens kände till det här.

Det här kommer säkert att låta konstigt men min uppväxt den var perfekt jag hade en fin och idyllisk uppväxt det enda som var problemet var mors beteendestörningar annars var allt bra och det tänker jag själv nu på att det är konstigt att uppväxten var så bra med tanke på hur det här fanns där och hur hon var två olika personer men märkligt nog kan jag absolut inte klaga på min uppväxt det jag klagar på är hennes beteendeproblematik och här känner jag en tacksamhet att jag som adopterad inte har hennes gener tänker då på om jag hade velat bilda familj nu fanns det intresset aldrig hos mig och tankarna kommer om jag hade haft barn hade jag fört över det här på dom genetiskt om vi hade vart biologisk släkt det är skrämmande när jag tänker efter.

Du har helt rätt CasaRamon det är inte lätt att bara lämna jag gjorde inte det själv fast jag borde ha gjort men det är lättare om det är exempelvis online vi möter det här eller i umgängeskretsar som vi inte har dom banden till som med en mor eller make där det finns barn att ta hänsyn till det här är skitsvårt och ändå är det dom råden vi får i olika artiklar från dom som jobbar med det här som är insatta utbildade att lämna är enda utvägen men jag tror dom flesta som utsatts kan skriva under på hur svårt det faktiskt är vi manipuleras så fruktansvärt så vi tror oss bära skulden och ha skyldigheter till narcissisten och det är just det dom vill uppnå dom vill ha kontrollen och makten helt över andras liv och det åstadkommer dom med manipulation kränkningar offerkofta och ge skuldkänslorna till sina offer.

Något jag förvånats över är hur pass vanligt det här är när man fört det på tal både IRL och online hur pass många som är utsatta och har vart utsatt samt hur pass många som tror att det är deras eget fel när det helt och hållet är narcissisten som är boven i dramat.

Här har vi en fördel med internet och när såna här trådar kommer upp för det finns många där ute som inte vet vad dom är utsatta för och förhoppningsvis läser många och inser vad det är dom faktiskt är med om och att det här är aldrig någonsin deras eget fel det är helt och hållet narcissistens.

Nu blev det långa inlägget igen men jag liksom brinner för det här just för att det finns så många som är utsatta och jag vill så innerligt att dom ska förstå att det är inte deras fel att bli utsatt för en narcissists beteendestörningar.

Idag nu när det gått lite tid har jag brutit flera kontakter både IRL och online där jag ser dom här tendenserna jag har snudd på blivit lite av en narcissistpolis kan man kalla det så 😂 äsch jag vet inte men minsta varningstecken jag är på min vakt och jag försvinner fortare än bums jag bryter direkt och det finns ingen som helst återvändo för dom personerna för inte en gång till vill jag vara med om något sånt här och jag lägger enbart energi på dom som ger något där vi har en ömsesidig gemenskap 😎

Vart befinner jag mig idag efter det här jag är fortfarande den glada positiva orädda energifulla person som jag alltid varit av naturen jag knäcktes inte jag gav aldrig upp hur jobbigt det än var och tro mig ni vill inte ens veta vad hon sa och gjorde det är så sjuka saker jag jämför hennes beteende med en mentalpatient som totalt förlorat fattningen för att i nästa stund vara helt vanlig och normal men det här knäckte mig inte det gjorde mig istället starkare den dagen jag insåg vad det här faktiskt handlade om och det är något jag hoppas alla kommer fram till som fallit offer för en narcissist att det är inte narcissisten som ska segra det är offren som ska ta tillbaka sin rätt att leva och vara den dom är som en fri människa ❤

#8: Det du beskriver är i princip detsamma som jag själv varit med om.
Man träffar en karl som från början är extra, extra charmig, men som sedermera blir mer och mer O-charmig.😅
Till att tillslut bli helt skogstokig.
Jag förstår precis vad du menar.

Min fd var jätte charmig i början, som typ en gentleman.
Fast han var så extremt svartsjuk att han tom slog ner karlar på stan om dom tittade på mig i början och då borde jag ju ha fattat att han inte var bra men jag tyckte nog det var lite "häftigt" som ung 20 åring att en karl slogs för mig..🤔
Jag vet..jätte dumt!

Efter ngr år på slutet när vi var sambos så både våldtog och misshandlade han mig gång pä gång.
Hade jag inte flytt när det blev som värst så vet jag inte om jag hade levt idag.
Jag tror inte att han ville döda mig egentligen, men när han blev arg så blev han en helt annan person.

Gällande svartsjuka så är varken jag själv eller min nuvarande man svartsjuk.
Jag vill inte ha en man som är svartsjuk längre.
Svartsjuka människor vill bara kontrollera dig och har egna problem att lösa som inte har ett dugg med dig att göra.

#22:
Herrejisses vilken historia. 😱😃
Men min fd va likadan , han ville kontrollera mig hela tiden.
Vad jag gjorde. När jag gjorde det.

Till slut gick det inte längre.
Tur att jag fick hjälp.
Jag vill inte ha någon karl eller så litar jag inte på någon. 😌😵‍💫🤓😡

#23: Säg inte det, det finns andra sorters karlar. Jag har sedan 3 år tillbaka, en sån man. Raka motsatsen till den förra. Som gör allt för mej. Helt underbar. Så tappa inte hoppet. Rätt som det är så dyker han upp. 💞💕

#24 Så underbart för dig! 😊 Min man var en fin, snäll och omtänksam man. Men tjejerna och jag råkade ut för en riktig psykopat, då var det en del av medlemmarna här på iFokus som stöttade och hjälpte oss att komma därifrån 😊

#24

Jodå , jag vet att det finns fina snälla herrar därute men jag är väl inte mottaglig just nu.
Kul att du har träffat en fin man .😀🥰

Det är ganska fantastiskt, har känt mannen i 45 år. Han var god vän till min man och mej och vi har umgåtts i alla år, tom jobbat ihop. När nu min man avled, så ställde denna man upp och hjälpte mej med många praktiska saker. Under tiden så uppstod tycke och på den vägen är det. Varit förlovade i 3 år, men är särbos. Passar oss perfekt. Ses 3-4 dagar i veckan. Men om någon tidigare hade sagt till mej att det skulle bli vi två, så hade jag inte trott det. Det är verkligen konstigt hur ödet vill att det ska bli. Och han är inte svartsjuk. 😊💕👍

Jag och min underbare man har varit tillsammans i 45 år iår ❤️

Jag har svårt att tänka mig en tillvaro utan honom.

#27 Vilken underbart fin berättelse! 💖

#29: Tack. Lite ovanligt, men det har visat sej att vi har samma syn politiskt, samma humor och likadana intressen. Gillar båda att resa. På tisdag åker vi till Pärnu i Estland, på en 9 dagars Spa-resa. Ska bli härligt.

#28: Jag hoppas innerligt också att jag någon gång får uppleva det. Vad fantastiskt att få dela livet med sin själsfrände!‌ 💕

#23: Rätt vad det är så dyker han upp. Jag har hittat en av de "goda" Vi har varit gifta i 34 år, och han är lika snäll och trevlig mot mig idag som han var i början på vårt förhållande.

Men den jag var med innan, var inte så snäll. Han använde mig som slagpåse och kastdocka.

Det är helt underbart att läsa om er som vågat satsa på ett nytt förhållande efter att ha gått igenom svår svartsjuka samtidigt förstår jag dom som inte gör att det behövs tid att läka såren en del kommer över sånt här andra inte det är så enormt individuellt.

Nu har jag inte upplevt just det där nåja lite sotis har någon vart men inte på något problematiskt plan däremot det jag gick igenom med min mor där känner jag nu hur tilliten till andra dalar och jag är på min vakt till tusen så vid minsta lilla tendens till narcissism jag drar direkt bryter fort som f jag sticker och återkommer aldrig mer för det där tänker jag inte en gång till vara med om.

Visst har man stött på det i jobb skola forum och andra håll genom åren men då var det ändå en distans det blir det inte med en nära anhörig och den svåra biten bryta det är den enda vägen ur men också så svårt som vi har diskuterat i tråden.

Jag har nog till och med blivit för misstänksam nu när den psykiska misshandeln är över och ett år snart gått sen mor dog så jag märker tydligt hur jag skyddar mig och så får det vara det är helt ok så jag kan förstå dom som haft svartsjuka män eller kvinnor som domderat det sitter djupt det tar tid att få tilliten det tar tid att läka och bearbeta psykisk misshandel och det måste få ta sin tid för alla oavsett hur olika tid vi behöver.

Samtidigt känns det så härligt att läsa om personer som mött nya män eller kvinnor efter sånt här och hur bra det har blivit hur fina trygga förhållanden det blivit för det vittnar om att det finns en väg ur och att alla män och kvinnor inte är på det här viset att det istället finns något väldigt fint och starkt som människor kan bygga upp.

Ofta glömmer vi bort kvinnorna i det här det har jag sett på flera håll inte just här inne på sajten ska sägas så inga missförstånd sker utan överhuvudtaget i samhället är det oftast männen som påtalas i det här men många kvinnor är inte bättre till och med sämre många gånger både vad gäller svartsjuka och narcissism och personligen har jag mött narcissismen betydligt oftare hos kvinnor än hos män.

Jag har haft några mansdominerade yrken i mitt liv och måste säga männen är betydligt mer rejäla att jobba med och även umgås med än kvinnor och visst det är en hård jargong många gånger men den är både hjärtlig och rejäl inget fjantande inget larvigt avund som så många tjejer/kvinnor kan föra sig med och då är jag själv kvinna men jag har sett så stora skillnader på umgänge både i privatlivet och inom mina yrken.

Nu har jag ett gäng underbara väninnor som är kanonbra och rejäla men vi är alla av den åsikten vi har erfarenheten av många kvinnor som vi bara fått nog av och det är viktigt att komma ihåg det här är inte enbart männen damerna kan vara lika brutala och även värre många gånger speciellt på psykisk misshandel så kan vissa kvinnfolk vara subtilt rent för j-liga.

Jag kände så starkt att det kan behövas en sajt om just dom här ämnena så jag skapade alldeles nyss en sajt med fria i fokus som ska ta upp dom här ämnena och kanske ger den något kanske inte men just nu håller jag den låst för jag vill få in trådar och ämnen där innan jag lämnar ut domänen.

Det är så många som är utsatta och tanken har funnits förr att Starta en sajt om dom här så oerhört viktiga men också svåra ämnena så nu är det gjort vad det sen blir eller inte jag lägger inte så stor vikt vid det eller aktivitetsindex är inte det viktigaste det viktigaste är att människor får synas att människor kan berätta sin historia och bli hörda om dom känner för men också att det positiva får finnas med där människor tagit sig ur för sajten är inte avsedd att vara negativ den ska fylla en funktion att peppa andra att våga gå vidare samtidigt som den ska ge utrymme för dom som befinner sig i den här situationen just nu.

Jag gör ett försök så får jag se hur det här går och går det inte jamen då låser jag alla trådar för det här kan vara ett riktigt känsligt ämne men förhoppningsvis kan den leda till något bra ❤ men än öppnar jag inte jag måste ju få till det där innan jag släpper in någon just nu är den tom med bara jag som medlem 😳😂

#33: Jag håller med till viss del.
Visst finns det säkert kvinnor som misshandlar sina män psykiskt (och kanske även fysiskt)
Fast du glömmer en viktig sak!?
Varför män alltid påtalas som boven i dramat gällande detta är ju pga att en man alltid är fysiskt mycket starkare än en kvinna och kan - försvara sig mot en rabiat kvinna som misshandlar honom hur enkelt som helst om han VILL!?
Men han kanske inte vill försvara sig av någon anledning. 🤔

Annars skulle dom väl inte acceptera att bli slagna eftersom dom har styrka nog att försvara sig.

En kvinna är svagare än en man och kan inte lika enkelt försvara sig mot en man som slåss.
Om hon inte har något vapen att försvara sig med då möjligtvis.
En man är alltid starkare än en kvinna och kan enkelt försvara sig mot en kvinna som slåss om dom vill!?

Så misshandel bland män är ju inget problem alls. Dom kan försvara sig själva om dom vill som sagt.
Det kan inte kvinnor på samma sätt.

Det är ungefär som att jämföra ett barn mot en vuxen kvinna/man.
Jag är starkare än ett barn och skulle inte ens tänka tanken att slå ett barn.
Det sitter i ryggmärgen att man inte slår någon som är svagare.
Jag säger inte att man bör slå någon som är starkare heller givetvis. 😅
Bara att är man starkare så kan man försvara sig mot att bli misshandlad eller värre.

#35 Det finns kuvade misshandlade män självklart.
Varför skulle det inte göra det? Det handlar inte bara om fysisk styrka.

Däremot är det nog procentuellt lägre antal.

#36: Ja visst finns det säkert sk "kuvade" misshandlade män, men jag tror det är extremt ovanligt.

Jag menade att män kan (generellt sett) försvara sig själva om dom verkligen VILL eller behöver och att män som blir " kuvade" väljer att inte försvara sig av någon anledning som bara dom vet om.

Det kan inte kvinnor göra på samma sätt. Det är svårt att försvara sig mot någon som är dubbelt så stark.

Så självklart har styrkan med saken att göra.

#35: Nja Heddiz en kvinna är inte alltid svagare än män det finns många kvinnor med muskler som är betydligt starkare än många män.

Jag har jobbat som brandman och vi var tjejer som gick om ett gäng män vi fick jobbet för vi hade mer fysisk styrka än dom så det är oerhört individuellt och även påtalat idag att många kvinnor har en enorm muskelstyrka att det helt enkelt finns både män och kvinnor med fysisk styrka.

Svartsjuka och psykisk misshandel handlar inte alltid om fysiskt våld mestadels är den psykisk samt väldigt subtil och den kan till och med vara värre än den fysiska genom att det inte syns och är svår att bevisa medan fysiskt våld där kan man dokumentera skadorna på ett mycket bättre sätt och sätta dit förövaren.

Förstå mig rätt här allt våld oavsett det är fysiskt eller psykiskt är lika hemskt för en människa att utsättas för men just när det kommer till bevisföring där kan det psykiska vara värre just för att det är så dolt det syns inte och personerna är ofta två personligheter den fina trevliga utåt men innanför sina egna fyra väggar är dom någon helt annan.

På tal om psykiskt våld mot män jag läste något om det bara häromdagen men vart minns jag inte ska se om jag kan hitta igen det och länka dit men det var en psykolog som uttalade sig om att det i statistiken är fler kvinnor som råkar ut men också att ett mörkertal finns bland män eftersom många män har svårare att tala om och vara öppen det är deras machostil som kan spela in medan kvinnor ofta är mer öppen och har lättare att prata om sånt är.

Något i den stilen uttalade hon sig om och jag ska kika och se om jag kan hitta igen vart jag såg det där för det var intressant att läsa.

#38: Jag hittar ju inte bara på ur tomma intet att män är starkare än kvinnor.
Eftersom det är ren biologi.
Eller var ni inte med på biologi lektionerna!?😅
Kanske dags att läsa på om ni tror att kvinnor är starkare än män.
Jag pratar givetvis om friska normala människor.

Män är födda med förmågan att bilda mycket större muskler än kvinnor och därför blir dom starkare efter puberteten utan att ens behöva träna.

Även om jag själv alltid varit aktiv och styrketränat så har jag aldrig blivit starkare än någon vuxen man jag känt. Förutom riktigt gamla män möjligtvis.

Speciellt när det gällt ren styrka som tex att lyfta riktigt tunga saker.
Varför tror ni alla flyttgubbar är av manligt kön!?
Ja ok det finns säkert någon kvinna på planeten som jobbar som flyttgubbe, men det är nog extremt ovanligt.
Jag är stark fysiskt som kvinna, jämfört med andra kvinnor.
Men inte jämfört med män generellt sett.

Däremot så verkar män vara svagare psykiskt sätt istället många ggr, jämfört med kvinnor.
Vad jag har märkt iaf.
Hur starka dom än varit fysiskt så har dom varit svagare rent mentalt.

Om ni kvinnor "tävlade" eller likn mot männen som du skriver om att ni gjorde på jobbet, även om det även var styrka så är det inte konstigt om ni vann även om ni egentligen inte var fysiskt starkare.
Det är inte ovanligt att man som kvinna/ kvinnor vinner mot män pga att vi är många ggr starkare psykiskt och dessutom så kanske ni var mer uthålliga än männen!?

Alltså dom kan ha varit starkare rent muskulös, men ni kanske hade bättre kondition, mer uthållighet och var mentalt starkare.
Förstår du vad jag menar!?

Jag säger absolut inte att ni inte var starka rent fysiskt också. Det måste ni ju också ha varit såklart! Utan jag menar mer att pga att ni var starkare psykiskt och hade bättre uthållighet så vann ni i slutändan. 😊

Jag har tävlat många ggr mot män i olika sk "mans"sporter och dom flesta ggr jag vunnit har det berott på att dom inte klarade av att tävla mot en kvinna mentalt och inte varit uthålliga nog.
Dom var starkare rent fysiskt, men jag var starkare psykiskt och hade bättre uthållighet så jag vann i längden.
Så kan det ju även ha varit för er, kanske. 🤔😊

#39 Du skriver så mycket strunt att jag inte ens orkar bemöta.

#40: Det var mest ett svar till "Vargnatt"
Vad menar du är strunt.
Biologi eller!?
Nej men biologi är väl inte strunt!?
Det fick man ju lära sig som barn redan vad skillnaden var mellan pojkar och flickor.
Rent biologiskt så är friska pojkar/män starkare än friska flickor/ kvinnor, generellt sett givetvis.
Sen finns det säkert undantag från regeln som alltid.

Misshandel handlar inte om fysisk styrka.

#39: Heddiz har du funderat på att gå in i politiken du säger en himla massa men ändå ingenting precis som politikerna gör 😁 förlåt jag kunde inte låta bli så ta det med lite skämt och humor är du snäll 😉

Visst har männen mer mandelmassa men för det betyder det inte alltid att dom är starkare än kvinnan och du nämner biologi mycket kan komma ur genetiskt från biologiska föräldrar släktled med mera.

Ser vi tillbaka i tiden ansågs kvinnan svagare men kikar vi närmare ta exempelvis 1800-tal hur många kvinnor slet inte hårt rent fysiskt med djur gårdar och tunga jobb i sin vardag. En del höll för det andra inte men samma med männen en del var inte lämpade för fysiska jobb och det var inte helt ovanligt heller att en kvinna hade mer styrka där.

Vad gäller psyket att männens är sämre än kvinnans och går vi nu in på mansdominerade yrken så som blåljus polis brand ambulans militär säkerhetstjänst med mera så skulle männen ha sämre psyke än kvinnorna skulle dom inte få jobben och det skulle vara dominerande med kvinnor inom många yrkeskategorier.

Jag har ingen som helst statistik på det där om det ens finns för statistik kan vilseleda mycket och endast en andel kommer med i statistiken men går jag på min egen erfarenhet med människor jag mött genom livet så kan jag bara säga att jag mött fler kvinnor än män med svagare psyken men frågan blir kan vi ens komma fram till en vettig statistik i frågan det är oerhört tveksamt här får vi se mer till att det åter igen är väldigt individuellt.

Jag har svårt för statistik för ska man nå ett perfekt bra resultat ska statistiken innefatta varenda kotte på jorden och det gör den inte.

Jag ska inte gå vidare med dig i den här frågan det är helt upp till dig att ha din uppfattning kring det här det tar inte bort något från varken män eller kvinnor och deras fysiks eller psykiska styrka vi kommer inte ifrån att det är så individuellt och olika det finns svaga män det finns svaga kvinnor det finns starka män det finns starka kvinnor.

En sak vill jag dock leda bort dig från och det är dom här meningarna som du skriver.

Om ni kvinnor "tävlade" eller likn mot männen som du skriver om att ni gjorde på jobbet, även om det även var styrka så är det inte konstigt om ni vann även om ni egentligen inte var fysiskt starkare.
Det är inte ovanligt att man som kvinna/ kvinnor vinner mot män pga att vi är många ggr starkare psykiskt och dessutom så kanske ni var mer uthålliga än männen!?

Här handlade det inte om att på något vis tävla med någon allt handlade om lämplighet för ett yrke med tester och prov både fysiskt psykiskt och säkerhetsmässigt här räcker inte enbart att en kvinna skulle ha mer uthållighet för har hon inte muskelstyrkan så har hon inte heller uthålligheten så enkelt är det hon faller pladask och orkar till slut inte upp och detsamma gäller för männen.

Jag tar en sak som exempel rökdykning den är inte nådig med tanke på den hetta och enorma psykiska press vi utsätts för i ett brinnande hus när lågorna slår emot oss i en övertänd byggnad och vi ska rädda människors liv som befinner sig i huset så här räcker inte enbart uthållighet här krävs både muskelstyrka och att man är stark mentalt att ta sig igenom hela förloppet men utan musklerna står varken en man eller kvinna en chans att ta sig igenom förloppet det är fakta och ingenting annat.

Sen tillkommer så oerhört mycket vid exempelvis en rökdykning säkerhet vad beordrar räddningsledaren hur bedömer han eller hon situationen det är så mycket som tillkommer under en räddningsaktion som jag omöjligt kan skriva ner här för det gäller att förstå helheten vad händer vad sker på plats hur ser situationen ut men en sak är ofrånkomlig det krävs styrka av både män och kvinnor att orka ta sig igenom det här.

Jag har även ett förflutet inom sjöräddningen och samma sak gäller där och det spelar ingen roll om man är man eller kvinna klarar man av sin uppgift så gör man gör man det inte så åker man ut men tävling nej nej allt handlar om lämplighet att utföra sina arbetsuppgifter att rädda liv och klara av dom i en verklighet när det kommer till att rädda människoliv under dom mest svåra förhållanden och det är den absolut främsta uppgiften räddningstjänsten har oavsett den är inom brand sjöräddning ambulans polis militär med flera och här gör vi kvinnor en enorm insats idag vi har visat att vi har styrkan vi klarar av dom här jobben.

Intressant att trots att svartsjuka är så vanligt så är det tydligen ingen här som är det. Det får mig att tänka att folk som ibland är det inte vill medge det, för att det finns en skam kopplat till det.

Ni pratar om att kunna lita på sin partner, men svartsjuka har ju ingen direkt koppling till att inte ha tillit. Man kan ju t.ex. bli svartsjuk/orolig för att ens partner ska få känslor för någon som de än så länge gillar platoniskt, vilket kan hända vem som helst. Detta oavsett hur pålitlig man är, eftersom det inte är något man har kontroll över. När folk som är i förhållanden får känslor för någon annan så är det ju inte ett val de gör.

Jag kan bli svartsjuk när min partner t.ex. pratar om vissa personer på sitt jobb som han verkar vibea väldigt bra med. Det innebär inte att jag inte litar på honom. Bara att jag inte inbillar mig att jag är den enda han någonsin skulle kunna vara intresserad av.

#37: Det finns ett stort mörkertal eftersom män som misshandlas som regel inte vill medge det, p.g.a. att folk har just det här synsättet. När folk misshandlas av en fysiskt svagare partner, oavsett kön, handlar det mycket om psykisk kontroll. Det handlar inte bara om att rent fysiskt kunna övermanna den andra. Att vara fysiskt starkare hjälper inte särskilt mycket om du är psykiskt kontrollerad och har blivit övertygad om att du är hjälplös.

#41 jag tror att du förenklar väldigt mycket när du enbart gör misshandel till en fråga om styrka och fysik. Retoriken blir lika som den man för med kvinnor som misshandlas "vadå, du kan ju bara lämna och gå!'. Absolut, rent fysiskt kan alla kvinnor som misshandlad, eller i alla fall den absolut majoriteten av dem bara resa sig och gå. Ändå gör de inte det. De hamnar på sjukhus med skador, bortförklara och går tillbaks. Det beror på att misshandelsrelationer, oavsett vem som misshandlar, är en process där någons självrespekt, självförtroende och värde fullständigt monteras ner tills du köper att du lever med någon som misshandlar dig. Då spelar det ingen roll att du är stor och stark, om du gång efter annan hör "om du slår mig tillbaks, vem ska tro dig? Jag kommer bara säga att du misshandlat mig och sedan får du aldrig träffa barnen igen." Om du dessförinnan brutits ner, genomlevt lång tid av psykisk misshandel och hot, spelar din fysiska styrka ganska lite roll… någonstans tror jag att vi måste acceptera att även män kan utsättas för våld. Även män kan våldtas och utsättas för övergrepp. Förövaren kan vara en annan man, men också en kvinna!

Jag förstår inte varför det alltid måste bli en konversation om vilket kön som har det värst när det handlar om hemskheter mot människor, både kvinnor och män har det svårt. Men viktigast av allt: båda könen är människor.

Av den anledningen att män anses starkare än kvinnor så kommer kvinnor oftare undan med att misshandla en man, även fysiskt. Slår hon honom förväntas han kunna försvara sig, samtidigt så är han förövaren om han försvarar sig eller slår tillbaka. Många män som blir slagna av kvinnor kanske inte vågar försvara sig av den anledningen och tar bara smällarna som de kommer.

Anmäler mannen kvinnan så blir han inte tagen seriöst. Ofta finns det någon viss fördom att om han gjorde sin kvinna arg så har han förtjänat det. Blir hon arg så borde han kunna ta det. Folk ser ner på honom. Han har förtjänat det och han är en mes som inte kan stå på sig. "Sluta vara så känslosam" Det är en tabu för många män att prata om känslor och tillåta svaghet.

För att återgå till frågan tycker jag en liten, liten, mängd svartsjuka är bra. Inte att vara kontrollerande, det är aldrig en bra grej. Men känslan av att vara lite sotis och tänka "det är min person!!" visar ju på att relationen är exklusiv och att man spelar tillräckligt stor roll för varandra att man inte vill förlora varandra. Jag har varit med om det helt motsatta, att bli tagen för givet och ren apati kring personliga gränser. Då känner man sig inte viktig i förhållandet.

#48 Jag håller inte med dig.
Jag tycker är det yttersta kärleksbeviset att man litar så på varandra att ingen svartsjuka finns.

#49: Då får vi enas om att vara oense. Svartsjuka är ju en känsla. Det jag anser spelar större roll är hur man agerar på den känslan 🙂 Att känna svartsjuka handlar inget om tillit att göra.

Jag ser det precis som #44

För mig handlar svartsjuka inte om tillit utan självkänsla.

De perioder där jag kämpar med mig själv som mest och undrar varför i hela friden min partner älskar mig är även de perioder jag kämpar med svartsjuka.

I början av vår relation var jag svartsjuk på hans ex och exet på mig. Jag fick lära känna honom och vi kom väldigt bra överens. Dessutom har han nu själv en ny och underbar partner.

Men för mig handlar svartsjuka absolut inte om brist på tillit. Jag har aldrig haft problem med att låta min partner resa flera timmar bort för att umgås med sina vänner (varav alla är gay och det inte är ovanligt att folk ligger med varandra där). Men jag har aldrig haft problem med att lita på att han vet var gränserna i våran relation går. Jag litar blint på denne man och har aldrig tvivlat på att han inte kommer vara trogen.

Så på så vis håller jag med #44 och #50.

#50: Precis. Tilliten sitter i hur man sedan beter sig. Min kille får umgås utan mig även med personer som jag har känt svartsjuka emot. Vi hade långdistans länge och då måste man lita på varandra. Men jag vet också att han har lätt för att charma tjejer och ibland gör det mig lite svartis.

#46: Klart det spelar roll om man är starkare än sin förövare eller inte!
Hade jag varit starkare än min fd som misshandlade mig så hade jag ju slagit tillbaka direkt!
Eller åtm hade jag försvarat mig tillslut. Du pratar om martyrer eller om såna som gillar att bli misshandlade under många många år eller?

Jag blev misshandlad både fysiskt och psykiskt av min fd sambo när jag var runt 20 år i 4 år. Och jag var lite martyr då ibörjan.
Vilket ingen som blivit misshandlad vill erkänna. Att det känns BRA på något sätt (när man är ung och dum) att någon ( ens partner) är så intresserad av dig att dom blir totalt besatta så dom slår dig.
Speciellt om man har dåligt självförtroende som jag hade som ung.

I början så var min fd trevlig. .
Dom som misshandlar börjar ju inte med att misshandla och bete sig som svin, utan det kommer smygande så man knappt märker att dom ändrat
sig.
I början så går man på deras ursäkter när dom slåss, iaf som ung och dum.
Sen tycker man som sagt samtidigt om att få mycket uppmärksamhet även om det innebär stryk.
Men när dom börjar bli extremt farliga och är nära att döda en så fattar man ju att man måste fly. Om man vill överleva då såklart.

Man flyr när man måste.
Jag var riktigt dum som stannade kvar i 4 år med misshandel givetvis sett nu i backspegeln, men eftersom jag stannade så länge så tyckte jag ju om det just då, på nåt sätt.
Vilket inte många misshandlade vill erkänna ens för sig själva.
Fast samma kväll som när han började gå omkring hemma med en kniv och började hota att ta livet av sig själv. Och mig.

Så hade det gått för långt. Jag flydde mitt i natten utan kläder ( mitt i vintern) från min egen lägenhet som vi bodde i för att inte bli mördad. Och jag har inte sett honom efter det.Tack och lov.
Även om han ringde mig på jobbet, ringde på min dörr och förföljde mig och ville träffas så vägrade jag träffa honom.
Jag sa i telefon att det är slut, men han gav sig inte.
Det var på den tiden vi inte hade internet utan vi hade bara fast telefon😅
Tillslut så gav min nya kille, samma som nu är min nuvarande man honom en rak höger när han kom hem till mig och försökte bryta sig in.
Sen vågade han inte fortsätta förfölja mig och jag har inte sett röken av honom sen dess.

Hade jag varit lika stark som min man så hade jag ju själv slagit ner min fd såklart. Och inte behövt hjälp av honom.
Och nej jag är inte svag jämfört med andra kvinnor. Utan tvärtom så är jag extremt stark jämfört med andra kvinnor.
Jag är gammal hund och hästtjej som jobbat med stora hundar och hästar och det är väldigt tungt.
Då måste du vara stark både fysiskt, psykiskt och vara uthållig.

Sen hade jag varit starkare än honom fysiskt som karlar oftast är- tro det eller ej- så hade jag aldrig tillåtit att han slog mig från början.
Det säger sig självt.

Så karlar som är starkare än sin fru, men ändå blir misshandlade måste ju gilla att bli slagna. Eller vara extremt kuvade.

Annars skulle dom ju inte ens tillåta att vara slagpåsar eller gifta sig med en kvinna som beter sig som en karl.

Har ni som säger att lika många kvinnor är lika starka som män när det gäller muskel styrka ngr bevis för det!?
Jag pratar om ren muskel styrka och inte uthållighet eller psykisk styrka.
Sen som jag skrivit flera ggr så finns det såklart alltid ngr UNDANTAG från regeln.
Så självklart FINNS det starkare kvinnor och svagare män, men det är inte det vanliga att alla kvinnor är lika starka som män.
Ni vill låtsas att det är vanligt att kvinnor är lika starka som män av någon anledning som jag inte förstår!?

Det FINNS barn som är starkare än en vuxen också, men det är ju inte det vanliga.
Så när ni skriver att jag inte förstår att det finns kvinnor som är starkare så har ni ju inte läst vad man skriver.
JA det finns kvinnor som är starkare, men det är INTE så vanligt som ni inbillar er.

Eller menar ni att det är lika många män som blir misshandlade, kuvade och våldtagna som kvinnor världen över!?
Om ni tror det så lever ni inte i verkligheten.

#53: Finns MÅNGA anledningar till varför man stannar i ett förhållande trots misshandel. Att man är martyr/masochistisk är nog banne mig den ovanligaste anledningen.

Mycket vanligare är rädslor av olika slag eller att den psykiska misshandeln brutit ner en så man inte ser sitt egna värde. I vissa fall har man vant sig och förstår inte hur fel det som sker egentligen är.

#53: Nej, jag tror ingen menar att det finns lika många män som utsätts för just misshandel i förhållanden och våldtäkt då män tenderar att vara gärningspersoner och kvinnor offer i just den typen av våld. Men poängen är att många män ändå utsätts, och att fysisk styrka har lite med saken att göra. Som #47 också sa så är det mindre sannolikt att män tas på allvar om de anmäler, och de drar sig därför som regel mer än kvinnor för att göra det, och då vet vi ändå att även kvinnor väldigt sällan anmäler.

Vill göra en jämförelse med stora djur som behandlas illa av människor i fångenskap men inte försvarar sig. De kan göra det men är så kuvade att de mentalt inte är kapabla till att göra det. Ja, människor kan tänka på ett annat sätt, men psykiskt är det väldigt liknande mekanismer. Samma djur skulle i naturen direkt försvara sig om de attackerades, men inlärd hjälplöshet kan påverka både människor och djur väldigt starkt.

#53 Det du fått gå igenom Heddiz det är något fruktansvärt och så många med dig och det är något som ingen människa varken ska utsättas för eller ens behöva gå igenom.

Jag läser dina inlägg och jag försöker verkligen förstå jag har läst en hel del beteendevetenskap och psykologi med mera för det är ämnen som intresserar mig jag vill förstå jag vill lära men jag har inte gått utbildningar om man inte räknar med en del kurser.

Jag tror att den/dom som jobbar och är utbildade inom psykologin skulle hålla med mig och jag hoppas att jag inte går för nära med dom här orden men jag får upplevelsen av att du fortfarande har en aggression mot det som du utsattes för du har inte helt bearbetat det det finns fortfarande inom dig.

Du skriver om att hade du vart fysiskt starkare än den mannen hade du slagit ner det här är ett försvar en mekanism som fortfarande laddar dig och ditt psyke du har ännu inte kommit över det här och frågan är gör någon det helt någonsin.

Jag får upplevelsen när jag läser ditt inlägg du skulle vilja ge den personen på båten rejält du vill ha DIN seger att vara DU och det är en helt normal reaktion däremot att om du kunnat slå ner honom tillbaka våld löser inte våld och blir två personer våldsamma i ett förhållande så blir båda straffad sen oavsett vem som är den största boven som startat eller inte det ser inte Svensk lagstiftning till den ser till paragrafer och utredningar där Sveriges rikes lag går in.

Du och jag kan orda om män eller kvinnor är starkast men här spelar inte muskler roll är det en psykisk misshandel så förstår inte offret vad denne utsättes för inte innan det är försent när skadan redan är skedd och är nedbruten och det är just det som den som psykiskt misshandlar är ute efter MAKT OCH FULLSTÄNDIG KONTROLL.

Det är så in i h-vetet subtilt så offren inte förstår vad som händer dom manipuleras dom kränks dom misshandlas och bryts ner psykiskt väl insikten kommer står offret med skulden inte förövaren som hela tiden för över sina beteenden på offret.

Offret är så slut så offret förstår inte vad som hänt och går i tron att det är hennes eller hans fel något som lever kvar under hela deras liv att dom gjort fel och det är alldeles förjävligt ingen någonsin ska vara med om sånt här.

Det vi måste förstå är att dom här människorna för över sina beteenden på andra MEN det är dom som har problemen inte dom som misshandlas och utsätts.

#55: Så du tror inte att kvinnor drar sig lika mycket som män att anmäla sin misshandlare!?
Det var det dummaste jag hört!?
Det är ju tvärtom.

Varför skulle det vara svårare för män att anmäla sin våldsamma fru jämfört med kvinnor att anmäla sin våldsamma man!?
För att dom tycker det är piinsamt, pga att män är starkare eller hur!?
Som jag sagt hela tiden. Män är starkare.
Om män inte var starkare så skulle dom ju inte skämmas över att bli slagna av någon som är mycket svagare än dom givetvis!?
Det säger sig självt.

Jag lovar dig att vi kvinnor drar oss ännu mer för att anmäla våra män.
Vi är inte rädda för att det ska vara pinsamt, utan att bli ihjälslagen om vi anmäler fanskapet.
Pga att män är starkare och galnare än kvinnor.
Det är ju bara att titta på statistiken över misshandlade, våldtagna och mördade personer i ett förhållande.
Dom flesta offer är kvinnor (och barn),och INTE MÄN!
Vet du varför man drar sig för att anmäla någon som misshandlar en!?

Det är för att även om man anmäler skitstöveln som slår en genom att ringa polisen. Så tar dom bara hand om honom i 24 timmar.
Sen släpper dom karln och han åker hem.
Och då är han ju ännu argare än innan för att man ringde polisen.
Och slåss ännu mer.

#57 Män är med all säkerhet underrepresenterade i statistiken på grund av att de undviker att anmäla.

#58: Kvinnor undviker också att anmäla som sagt.
Varför skulle just män vara underrepresenterade när det gäller att anmäla sina våldsamma kvinnor menar du?🤔
Jo för att dom skäms att bli slagna av någon som är svagare såklart!?
Typiskt män att tycka det är pinsamt att bli slagen av en kvinna.
Jag känner inte en enda man som inte skulle tycka det var extremt pinsamt att bli slagen av en svagare kvinna.
Om dom blev det så skulle dom hellre dö än att erkänna att frugan slår dom.

#56: Även om det var jobbigt just då så lärde det mig massor av saker.
Och jag skulle faktiskt inte vilja vara utan den upplevelsen nu i efterhand.
Då hade jag nog inte blivit ihop med min nuvarande man. Som från början var en arbetskamrat, som lät mig bo hos honom efter jag flydde från mitt ex.
Så jag känner inget behov alls längre att " ge igen".
Jag gjorde det förut som yngre, set måste jag erkänna, men inte nu längre. Det har liksom gått 30 år sen dess.😅

Jag har förlåtit honom faktiskt!

Jag tror inte att dom flesta som misshandlar är dåliga människor.
Utan snarare så har dom haft en dålig barndom eller liknande, precis som mitt ex.

#59: Citerar dig: "Varför skulle just män vara underrepresenterade när det gäller att anmäla sina våldsamma kvinnor menar du?"

"Om dom blev det så skulle dom hellre dö än att erkänna att frugan slår dom."

…

#60:

Jisses Amalia, förlåtit , nej du Heddiz. Sådana män som slår dem vill ha makten över kvinnan.
Jag har begravt idioten ! 😱
Okej, dem har väl haft en taskig barndom Men , det ger dem inte rätten att slå en kvinna.
Sök hjälp , det finns psykiatriker till det. Men jag vet inte om såna våldsamma män blir bättre. . 😞tveksamt. .

Tur att du träffade en snäll man sen. 😀❤️

#57:

Ojojoj. Du verkar ha haft det mycket värre än mig.
Visst ska man anmäla men såklart så blir inte alla män fängslade och får fängelse.
Du skulle fått 'skyddat boende' med barnen. Ja, det är inte enkelt.
En sak , otroligt att du inte tog en kniv eller ett annat tillhygge och slog honom.

Det hotade jag faktiskt till min karl då.
Jag va inte rädd för honom, längre.
Jag sa : jag försvarar mig OM du slår mig, sen kommer polisen och tar dig.

Alls har vi levt på olika sätt med mannen.

#60: Förlåt men att man har haft en dålig barndom är ingen ursäkt för att slå sin partner. Jag tycker helt ärligt att du pratar mest strunt. Självklart så är män oftast starkare än kvinnor och majoriteten av gångerna GM i våldsfall i nära relationer men det betyder inte att kvinnor inte heller kan göra något, det finns kvinnor som slår sina män och som misshandlar dem psykiskt. Misshandel behöver inte alltid vara ett knytnävsslag, det kan också vara att ständigt i flera års tid dagligen få höra hur värdelös man är etc etc.

#61: Ja precis! Du har rätt! Dom flesta män dör hellre än att skämmas lite grann för att dom inte kan hantera sin egna fysiskt svagare kvinna om hon slår honom.

Du förstod ju vad jag menade på ett ungefär iaf.🤔😅

Fast jag skämdes faktiskt också VÄLDIGT mycket när jag blev misshandlad av mitt ex, trots att jag är kvinna och var svagare än honom.
Så jag vet att även kvinnor skäms att bli misshandlade så det är inte bara män som skäms om du tror det.

Den enda som jag berättat för att jag blivit misshandlad för är (förutom polisen som inte bryr sig ett dugg) är för min man.
Så att bara män skulle skämmas att bli misshandlade stämmer ju inte för fem öre.
Vad har du fått det ifrån!?

Har du själv blivit misshandlad under längre tid så att du vet vad du pratar om ens, eller håller du bara på att gissar hur det känns att bli misshandlad eller att vara en misshandlare.
Vem ska du bli!? Hmm🤔
Den som blir misshandlad eller den som misshandlar.

Män vill inte anmäla sina kvinnor för att dom vet att dom är starkare fysiskt och dom vet att dom lätt skulle kunna försvara sig själva om dom ville.
Därför skäms dom, för det är ju pinsamt att bli slagen av någon som är svagare såklart.
Fast den riktiga anledningen till att karlar inte anmäler sina fruar för misshandel är ju för att karlar inte klarar inte av att leva ensamma!
Utan att må dåligt på ett eller annat sätt.
Visst under kortare perioder så klarar dom det, men under längre perioder så klarar inte män av att leva ensamma.
Det finns det ju statistik på tom.

#65: Du nu lägger du ner med ditt trams. Du skriver så mycket strunt att jag inte ens orkar bemöta men tyvärr ska jag göra det.
Alla som blir utsatta för våld skäms för de - det är en del av processen och självklart finns det chans att en man skäms mer än kvinna om han blir slagen av sin fru då han ska ha övertaget mot henne men de är inget som hänger ihop med kön, och att män inte lämnar för de inte kan vara ensamma är det sjukaste jag hört. Ingen vill stanna i en relation där de blir utsatta, sluta anta och säg saker som du inte har en aning om. Du hoppar på med personangrepp, vad vet du om vad en annan person har gått igenom? Det finns kvinnor som lever hela sitt liv med en man som slår är de också icke kapabla till att leva ensamma?

För att svara på trådfrågan så kan jag säga såhär, jag är själv svartsjuk (absolut inte hela tiden såklart) men jag tror att det är en naturlig del av oss alla att bli svartsjuk över någon man älskar, problemet är att det finns både män och kvinnor som inte kan kontrollera sin svartsjuka. Kärlek handlar väldigt mycket om tillit och det är tyvärr inte alla som kan bemästra det!

#66 Tyvärr är Heddiz en spridare av diverse larvigt skitprat och diverse konspirationsteorier, så bäst är att ignorera hen.

#68: Jo jag lämnar den diskussionen nu, har precis kommit hem från jobbet och ska vila lite, ha en fin lördagskväll allihopa! 😊❤️❤️

Andra varningen Heddiz.
Tre så ryker du.

#65: Jisses, du måste skämta. "Jag förstod nästan vad du menade"? Hur lyckades du missa att båda sakerna jag citerade i mitt svar var från DITT inlägg? Trodde omöjligen att du skulle kunna missa min poäng. Men poängen var alltså att du svarade på din egen fråga. Du frågade först varför män skulle anmäla mer sällan än kvinnor, för att sedan säga att alla män du känner hellre skulle dö än att erkänna att deras kvinnliga partner slog dem om det hände.

Smfh.

#57: Jisses 🙄 du snackar emot det du själv skriver för skulle en man i alla lägen vara starkare än kvinnor hur kan då en man som är starkare än kvinnan vara rädd för en svag kvinna som slår ? hör du inte själv hur bakvänt det låter.

Du har en himla massa fördomar som inte passar in i verkligheten hur individuella vi alla är både män och kvinnor och varför i alla livsens dar skulle män vara rädda att leva själv ? jag känner flera som själva valt att leva utan partner och familj och dom mår alldeles ypperligt bra och varför det jo för det är något som passar just dom som individer medan andra har ett annat behov att skapa familj.

Det här gäller både för män och kvinnor en del vill leva själva andra inte så att sitta här och predika för oss som om du besitter varje människas inre sanning du gör ju bara bort dig.

Sen är det lite roande hur ofta du upprepar att männen alltid alltid är starkare än kvinnor det är ynkligt hur du försöker att banka in din osanning på oss andra här i tråden du har rätt och alla andra fel, det finns ett ord för det där som börjar på N 😎

#0:

Visst kan jag känna en gnutta svartsjuka ibland, men känslan lämnar mig lika fort som den kom.

#72: Fast du missuppfattar ju allt man skriver!?
En man är - oftast- inte ett dugg rädd för en kvinna för att hon slår honom.
Utan han är rädd för att bli ensam om han gör motstånd.
Och att han inte ska träffa en ny tjej senare.
Kvinnor har mycket lättare att få tag på en ny man, så dom flesta kvinnor är inte rädda för att bli själva.
Kvinnor är rädda för att andra saker som att bli ihjälslagna istället om dom lämnar.

Sen missuppfattar du mig med flit igen.
Jag har inte skrivit att män ALLTID ALLTID är starkare.
Jag har skrivit att dom OFTAST är starkare. Stor skillnad.
Sen hur du kan se att män oftast är starkare än kvinnor som en osanning fattar jag inte.
Menar du att det är kvinnor som är starkare än män fysiskt då eller?
Jahapp då har jag lärt mig något nytt!
Kvinnor är starkare än män. Ok.

#74 Sluta prata massa strunt.

Kan vi återgå till trådfrågan?

#75:

Bra idé Maria…

#74: Gå tillbaka och läs dina egna inlägg vad du skriver jag orkar inte göra det och klistra in här är helt klar med dig det tillför ju absolut ingenting mer än en enda ordsallad helt utan begriplig innebörd.

Du har fått flera varningar av admin ta till dig och lyssna.

Trådens ämne är svartsjuka, tänk också på att svartsjuka och avundsjuka inte är samma sak.

#78: Sant och det är många som blandar ihop dom där ungefär som en del gör med självkänsla och självförtroende.

#78:

Jo, svartsjuka har väl med människor att göra. Avundsjuka har väl mer med saker att göra… "Jag är avundsjuk på din nya bil". Eller, "jag är svartsjuk eftersom du lägger mer tid på den personen än mig". På ett ungefär. Avundsjuk måste jag säga att jag faktiskt aldrig är🤔

Är man avundsjuk om man t ex ser en person som är lycklig med sin familj och önskar att man hade det likadant med sin familj? Eller är det svartsjuka eftersom det handlar om människor?

Avundsjuka enkelt förklarat är att missunna andra gott eller lycka det kan vara vad som helst en ny bil en klänning så hanterar inte vissa människor och raka motsatsen är att kunna känna glädje och tycka vad roligt med din nya bil eller klänning jobb eller vad som helst då har man inte avund i sig.

Många menar att vi alla har lite av det i oss men jag kan inte hålla med känner aldrig så inför andra istället blir jag både glad och sprallig och tycker det är jätteroligt om nån skaffat dyra bilen eller klänningen fått ett bra jobb vad som jag blir sprallig och glad och tycker på djupet det är hur härligt roligt som helst för det är det ju när människor blir glada för något det är så himla härligt för glädje behöver vi alla.

Svartsjukan är väl mer som ett hot att någon ska ta och komma för nära en partner eller vän en förlusträdsla att förlora någon som man tycker tillhör sig men ingen tillhör oss men vissa är i den känslan och uppfattningen.

Svartsjukan är inget jag heller bär med mig och vi som känner att vi inte är fast i såna känslor det ska vi vara tacksamma för det måste vara oerhört jobbigt både inombords men också ta en himla massa onödig energi att känna hot mot oss som inte ens finns och existerar.

#82: Så svartsjuka är rädsla för att bli av med det man redan har medans avundsjuka är för det man inte har?

#81:

Om jag går på känslan skulle jag säga att det mer är avundsjuka. Men säker är jag inte, för det var en bra fråga. Kanske överlappar de två varandra ibland?

Behövde fråga chatgpt om skillnaden… Med reservation för sakfel:

"Skillnaden mellan avundsjuka och svartsjuka ligger främst i vad känslan riktar sig mot:

Avundsjuka handlar om att önska att man hade något som någon annan har. Det kan vara materiella saker, framgång, utseende eller talanger. Exempel: "Jag är avundsjuk på min väns nya bil."

Svartsjuka handlar om rädslan att förlora något man redan har, ofta i relationer. Det uppstår när man känner sig hotad av en tredje part. Exempel: "Han blev svartsjuk när hans flickvän pratade med en annan kille."

Så avundsjuka handlar om att vilja ha något någon annan har, medan svartsjuka handlar om att vara rädd för att förlora något man redan har."

Låter som det kan stämma ganska bra iaf..

#81:

Chatgpt's svar på din fråga😁:

"I det här fallet handlar det om avundsjuka, inte svartsjuka.

Avundsjuka uppstår när du ser någon ha något du önskar att du själv hade – i det här fallet en lycklig familjerelation. Det är en längtan efter något som du anser saknas i ditt eget liv.

Svartsjuka skulle däremot innebära att du redan har en familj, men känner dig hotad av en tredje part, till exempel om du är rädd att din partner ger mer uppmärksamhet åt någon annan.

Så även om det handlar om människor, är det avundsjuka om känslan bottnar i en önskan att ha det någon annan har, snarare än rädsla för att förlora något du redan har."