![[trädkrona]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Mors Dags baksida
Idag är det Mors Dag och jag vill sända en extra tanke till er som har mammor som aldrig blir nöjda hur ni än försöker. Jag kan bara tänka mig hur olidlig en sån här dag kan vara att genomleva för att man känner sin mammas självömkans besvikelse (redan innan firandet). Där alla krav är uppradade på att leva upp till hennes förväntningar, men som inte är förankrade i verkligheten.
Något som kan göra att man tvingar sig själv att vara lojal för att inte göra mamma ledsen eftersom man tror att det är ens egna fel till att hon blir det.
Det behöver inte alltid handla om dys funktionalitet där hon skulle inneha en oförmåga till bättre beteende.
Vissa mammor kan använda sina barn i ren projicering för att de känner sig otillräckliga med sig själva och sina liv.
Det kan t,ex, handla om att hon inte känner sig tillfreds i sin mamma- eller kvinnoroll.
Kanske är relationen fel med barnens pappa som gör att hon investerar en förhoppning i att barnen ska rädda relationen.
Eller något annat i livet som gjort att hon känner sig vilsen.
Om inte barnen liksom dämpar hennes ångest tillräckligt så kan hon använda självömkan som ett maktmedels vapen.
Enligt samhället är mamman helig i många avseenden som gör att samhället dömer ut de som inte visar den typen av tacksamhet och vördnad inför hennes "fullkomliga existens".
Men precis som alla andra, så har även hon brister och tillkortakommanden.
Därför vill jag säga att det är helt ok att avstå denna dag om man nu känner att man inte klarar av att beblanda sig själv med mammans ouppnåeliga krav. 😊
En själv är inte menad för att fixa någon annans känsla av otillräcklighet.
I det avståndstagandet så har man skapat Livskvalitet för sig själv och även för sin mamma.
En själv slipper känna denna stress att vara tillags.
Och mamman slipper lägga energi på denna projicering som egentligen bara bit för bit drar ner henne i sitt befintliga självhat.
- Redigerat 2024-05-26 17:54 av Maria
- Redigerat 2024-05-26 14:55 av [trädkrona]
#0:
Så synd , om du pratar om dig själv och din mamma.
Jag kan berätta att jag har haft en underbar mamma , vi va som bästa vänner. Jag saknar henne så. Hon gick bort 2016 Augusti.
Idag har jag tänt ett ljus för henne. 🥰🕯️😍
Jag älskade henne så mycket och saknar henne väldigt mycket.
När hon gick bort blev jag helt paralyserad. Det tog knäcken på mig. Fick bearbeta sorgen länge länge, , det är "tungt än idag" 😢
Hon blev 78.
Kan även berätta att vi pratade i telefon varje dag, jag hälsade på mamma ofta , mamma kom hem till mig ofta.
Det är klart att man hade olika åsikter om saker och ting men det respekterade man mellan varann. Vi pratade mycket om allt.
HH 🙂
- Redigerat 2024-05-26 15:37 av Soligajag1
Så här vill jag säga min mamma var underbar men inte lätt men jag hade en fantastiskt uppväxt och vi ska komma ihåg allt kommer bli bra mamma det är viktiga ord att minnas i kärleken det gör ont men det är sant att bli konfronterad med i kärlekens tecken.
#1: Jag beklagar verkligen sorgen som du känner efter din mammas bortgång. Det gör ont att läsa speciellt på den fina relation ni hade. 😥
Kan bara föreställa mig hur den saknaden är.
Om du tror på att livet fortsätter i någon form efter döden, så tror jag hon är med och vakar över dig på något sätt. 💜
Jag tänker att man skriva en tröst för andra även om man själv inte befinner sig däri. 🙂
- Redigerat 2024-05-26 17:18 av [trädkrona]
#2: Om er relation ändå var sund i botten så är jag glad för det. 😊
#3:
Tack så mycket !
Visst tror jag på ett liv efter döden.
Skriver även många dikter som handlar om min mamma. ❤️
Här nedan en dikt .
Mamma är min ängel
Solen skiner och himlen är vackert blå,
jag önskar jag kunde nå dig genom att stå på tå.
Min älskade mamma , du sitter på din "egen tron" ,
blickar ner på oss barn så du vet att vi är inne
i våra bon.
Låt mig få din styrka att orka igenom alla dagar ,
strunta i alla runt omkring mig som bara klagar.
Fyll mig med hopp och glädjeskutt ,
så jag kan koppla av och till slut känna mig trött.
Blickar åter upp i det blå ,
med mina isblå som du gett mig båda två.
Jag saknar dig så mycket kära mamma ,
jag tänder ljuset och ser en flamma .
Nu vet jag att du finns intill mig ,
kärlek och omtanke va alltid "din grej" .
Jag älskar dig älskade mamma.❤️
HH 🙂
En sorgens dag för mig, då det är första gången min mamma inte finns med mig i dag. Har fortfarande inte fattat eller accepterat att hon är borta.😢
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
#6:
Beklagar verkligen Tarotstollan ❤️ Tänker på dig!!
Varma Kramar .😍
HH 🙂
#5:
Så fin dikt! 😭😭
#8:
Tack så mycket!! 😍
HH 🙂
#6:
Så hemskt! 🥺😢 Jag känner med dig! Och jag hoppas du kan få hjälp på något sätt att få bearbeta det du känner. 🙏
#6: Jag känner med dig Tarotstollan det var inte så långt mellan våra mammor och det gick så fort för dom båda 🤗
Två månader sedan drygt sen min gick över och det kändes konstigt att inte köpa blommor igår tänkte men det fanns bara dåliga buketter kvar och på Tisdag skulle hon fylla 91 så det får bli en bukett då istället 💐men jag känner mig ändå glad och lättad för hennes skull nu är hon fri frisk och glad på andra sidan dom sista åren på jorden med demens det var inte en lycklig tid men nu är hon nöjd hon kom till ro snabbt snabbare än vad jag hade trott och det känns oerhört fint och bra.
#0: En sådan mamma som du beskriver, hade även jag. När hon gick bort, vid 63 års ålder, då först kunde jag börja leva.
#12:
Okej , , men jag förstår inte riktigt dina ord.
Då först kunde jag börja leva. . vad menar du med det??
Jag hade ett härlig liv med mamma.
Jag saknar henne så mycket!!
😢😢
HH 🙂
#12:
Unnar dig den frihetskänslan ⭐️ även om det är tragiskt att den först kom när personen avled. 🥺
Har inte just den erfarenheten av en sån mamma men jag vet i alla fall hur den känslan är i frigörelsen från en sån typ av person 🙏
#13:
Vill inte svara för CasaRamons erfarenhet, men rent generellt i vilken typ av relation / koppling som helst till en sån person så lever man under väldig extrem stress för att personen genom sitt missnöje som kommer fram i de dåliga stunderna får en att känna att man skulle gjort något fel för att personen blivit missnöjd. Men så är det inte. Personen har ett kroniskt missnöje som den projicerar ut på sin omgivning.
Som fånge i denna situation så vill man tillslut lämna, men kan inte för att man ju samtidigt älskar personen och för att det också finns bra stunder i relationen, vilket gör att man förminskar destruktiviteten i sin dåliga situation.
- Redigerat 2024-05-29 11:04 av [trädkrona]
#3:
Tack snälla ! 🥰❤️
HH 🙂
#13: Trädkrona #0 #15 beskriver precis som jag skulle formulera det. Så först efter att hon gått bort, kunde jag börja koppla av, tänka på mej själv och börja leva fullt ut. Utan att ha dåligt samvete för att jag hade det bra. Hon var alltid krävande, ville ha hjälp med allt och dessutom avundsjuk på mej. Hon sa alltid nedvärderande : " ja, du har ju ditt på det torra " Hon kunde komma in onykter på min arbetsplats, och skämma ut mej. Nej, jag saknar henne inte. Hon finns i minneslunden, Skogskyrkogården, i Stockholm. Efter begravningen har jag aldrig varit där.
#17:
Verkligen tråkigt för dig.
Hoppas du mår bättre nu när hon gick bort.
😊🥰
HH 🙂
#18: Ja, jag mår mycket bättre. Men det är nu många år sedan hon gick bort. Och minnena har bleknat. Det är nu, när man börjar tänka på det, som allt återkommer. Men efter att ha levt i ett destruktivt äktenskap dessutom, med en narcissist, så mår jag nu på "gamla dagar" bättre än någonsin, då jag nu lever ett särboförhållande med den rätte mannen i mitt liv. 👍💕
#17: Vilken hemsk tid! 😰
Får jag fråga hur längesen det är? 🙏
EDIT: Såg nu ditt sista svar. 🙏
- Redigerat 2024-05-29 13:56 av [trädkrona]
#19:
Är glad för att tillvaron blivit så mycket bättre för dig nu! 🩷
#21: Tack för dom orden. 🌞👍❤️
Starta ny diskussion