Min lillasyster är död. Det finns 3 halvsystrar också men har ingen kontakt med dem.

Ensamt och ledsamt, ingen att umgås med.
Tja, enda fördelen är väl att det blir inget tjafs den dagen mamma går bort, om inte jag går innan.

Jag har två småsyskon

Sonen är än så länge endabarn (det heter inte ensambarn). Vi vet inte om det blir syskon eller inte.

Tycker det finns för och nackdelar med båda delarna :)

Jag har också två syskon. Fördelen är ju att man alltid kan vara med nån (förutom när dem säger att man inte får vara med🥲)

3 biologiska syskon. Umgås bara med en utav dom. De andra har jag inte träffat på 15 år

Jag har en yngre och en äldre syster.Vi umgår inte speciellt mycket.Upptäckte nyss att jag inte har något aktuellt telefonnummer till min yngre syster.

#2 Endabarn är bra😉

Jag har min älskade storebror. Vi har samma mamma. Trots att det skiljer 13 år så har vi alltid hållit ihop. Han hade med mig överallt när jag var liten. Minns en gång vi skulle på bio med en tjej han träffade och hon var nog inte så glad att jag var med haha😊

Vi har bara en son.
Han har också än så länge bara en son.

Min man har två systrar.

Jag har tre halvsyskon. Vi har alltid stått varandra väldigt nära och jag vet att jag alltid kan lita på dom. Jag kan inte tänka mig min uppväxt utan dom och är väldigt glad över att ha syskon.

Har två syskon i samma stad som jag står relativt nära. Sambon är ensambarn och under sin uppväxt saknade han mycket att ha ett syskon och han tjatade på sina föräldrar om att få en lillebror när han va barn.

Vår son har aldrig pratat om syskon (tack och lov) men jag var noga med att det alltid var en massa ungar hemma och när han var riktigt liten hade jag dagbarn för att han inte skulle bli alldeles ensam.

Är ensambarn och har alltid trivts jättebra med det. Tyckte alltid att det var så skönt att det bara var mamma, pappa och jag under uppväxten. Vid jular och andra högtider när släkten samlades så var jag alltid enda barnet (och enda barnbarnet) och har aldrig heller haft kusiner. Kanske är därför som jag än idag inte gillar att ha barn omkring mig och föredrar sällskap av vuxna människor!

Ensambarn = negativt.

Endabarn säger man idag :) Tycker man ska normalisera det och inte säga ensambarn.

Jag har två halvsyskon som jag inte träffat på mer än 6 år sedan har jag en bror som kommer förbi på högtider. Har däremot aldrig varit jättenära med honom och han brukade behandla mig riktigt svinigt när vi var yngre. Är glad att han blivit bättre och är numera snäll :)

I många år har jag levt som ensambarn nästan, haha, och jag hade föredragit om det var så från början. Enklare runt jul utan bråk osv. Men jag har en helbror och en halvbror som jag inte har kontakt med.

Jag har en halvbror på mammas sida som är 5 år yngre. Älskar "ungen" men vi växte inte riktigt upp tillsammans. Bodde ihop tills han var två, sedan flyttade jag till pappa och vi träffades bara varannan helg. Tror det gjorde gott för relationen idag. Vi snackar lite då och då, och så spelar vi datorspel ihop.

På pappas sida var jag ensambarn plus enda barnbarnet. Är en materialist-borstskämd unge. Men resten nja…

Idag har jag en bra relation till min bror. Skönt att ha någon som man kan klaga på föräldrarna med, haha.

Jag har en tvillingsyster och en bror.
Fördelen är väl att man kan ha någon att umgås med. Gäller både som barn och vuxen.

Nackdelen är väl att det kunde bli bråk och att vi ibland blev orättvist behandlade. Tror att min uppväxt hade varit lite mer dramafri utan syskon.
Å andra sidan är mina syskon mig närmare än mina föräldrar.

Jadu. Vet inte jag… mycket jobbiga saker som hänt i min uppväxt. Svåra relationer i familjen överlag… :(
Drömde ofta mig bort att jag hade en annan familj som barn.