Det där med den egna begravningen är kanske något man bör fundera igenom ändå. Jag vet inte ens om jag vill att det ska vara en begravningsceremoni för mig, dels för att jag inte tycker det känns viktigt (jag är ju redan död då haha 😉) och dels för att det kanske inte finns någon/några som kommer gå på en eventuell begravning?  Om min man inte är livet när jag dör så kan ju inte han fixa med begravningen, och jag har ju inga barn som kan gör det heller. 

Men kremering vill jag ha, tycker det är obehagligt med en död kropp i en kista 😭

En direkt hädanfärd. Jag tror inte på någon religion, jag tror på att vara en god människa. En begravning är till för de som är kvar, den det handlar om har redan rest vidare. 

Jag har varit på 2 begravningar i mitt liv hittills - båda hemska för mig.  Kan förstå den djupare innebörden av att "sätta igång" sorgen, att gråta i grupp, men för mig personligen så blir det väldigt konstigt när man sen sätter sig vid begravningskaffe/middagen och alla skrattar och pratar.. För mig blir det lite skitzo. 

jag sörjer i själ och hjärta och jag pratar ofta rätt ut i luften här hemma när jag tänker på någon jag sörjer/saknar. 

Jag tror oxå att jag blir en vacker tanke hos mina närmaste den dagen jag passerar mållinjen.

Jag har oxå en hemlig dröm - att få möjligheten på andra sidan att få komma tbx 1 gång o bara spöka lite… en gång bara.. 🙂

Jag tror att det är viktigt att man pratar med nära och kära hur man vill ha det.

Vi pratade just med svärmor om hur hon vil ha det.

I hennes testamente stod tidigare att hon ville begravas i Solna.Nu när hon flyttat därifrån är det inte längre aktuellt  utan hon kommer när så blir dags begravas i minneslunden i vår lilla kyska i byn.

Själv vill jag att folk ska ha en gemensam samling dricka en öl eller två och äta något gott.

Jag vill ha en så enkel kista som möjligt gärna en pappkartong-.Inga blommor ev ett tänt ljus. Sen vill jag kremeras och antingen ligga i minneslunden eller strös på lämplig skogsäng.

Finns det något att ta av min kropp så ta det.

#3 Min mamma ville också ha den enklast kista och då brukar man få låna bårtäcken. Kyrkorna brukar ha så vackra sådana. Hon ville heller inte ha några blommor i "hög" på kistan och det blev väldigt fint ändå.🙂

Min pappa som dog förra året fick en "direktare" Han hade ju tagit avstånd från mig och min bror.

Mina närmaste anhörigas begravningar har varit i Kyrkan, min egen Kyrka där jag gift mig och döpt barnen. Det har varit så vackra begravningar med fina avsked, blommor, vacker musik. Så trösterikt.

Jag har velat hit och dit om kremering och jordbegravning, men det blev det till slut, bredvid mamma och pappa. Det känns fint.

En vacker akt med sång, blommor och fin  och ljus musik.

Jag minns då min morfar dog och att hans barn skrattade på kaffet efteråt, då gjorde det ont. Jag stod på toaletten och grät då. Nu hoppas jag att mina barn skrattar och har det fint efteråt. Då vet jag de klarar sig utan mig.

För de efterlevande är det trösterikt att få styra med akten och göra fint.

Det är det sista man kan göra för dom man älskar! Sedan är de i evigheten…Mvh/WL🌺

Så enkelt som möjligt. Onödigt att lägga pengar på en begravning. Vill ha kremering och att askan strös ut över havet. Om mina efterlevande vill träffas efteråt så får de göra det som de själv tycker. Har skrivit ner hur jag vill ha det, och berättat för de närmaste var de kan hitta informationen.

Mina närmaste vet hur jag vill ha det.

Det finns ett mellanting hos oss (säkert på många ställen) där man sprids i minneslunden men får ett liten namnbricka längs en mur där man kan ställa någon blomma om man vill.

Jag vill absolut kremeras men inte ha någon grav som ska skötas. Jag vill inte att vår son ska känna ansvar över att behöva sköta en grav.

Jag vill ha begravningen i vår närmaste kyrka.

Vi har fyllt i Vita Arkivet.

Maria, jag vet vad du menar. Askgravplats. Det var det jag först ville eftersom min man ,syster och hennes man ska ha det så. Ett vackert löv i mässing med namn och år. De är i en vacker plantering som sköts av Krematoriet. Man kan sätta en blomma i vas vid platsen. Mycket fint.

Vet egentligen inte riktigt varför jag ändrade mig? Känsla bara! Billigt här för -askgravplats 8000kr för 20 år.

Men jag har ett konto så jag belastar ingen, likaså hade mamma och pappa. Jag har tänkt på skötseln, men den kan man också köpa av Kyrkogårdsförvaltningen, lite dyrare men så får det bli. Mittemot ligger morfar och mormor och platsen bredvid mamma och pappa är ledig. Så där önskar jag sova en gång, inte nu men om en tid…Mvh/WL🌺

Det finns även Livsarkivet. Har fyllt i en hel del där, men ska komplettera det som saknas.

#9 Jag hittade det. Här kallas det askgravlund.

https://www.svenskakyrkan.se/goteborg/kgf/minneslund-och-askgravlund

Ja det är nog samma! Mycket fint, vi har varit och tittat här då vi var på begravning. Men jag vet inte varför jag ändrade mig? Kanske för valet blev min Kyrka där min familj är. Min man vill inte ha vanlig grav, så det blir väl olika platser då! mvh/WL🌺

Jag har gjort iordning ett brev där jag skrivit hur jag skulle vilja ha det efter min död. Hur jag vill att de gör med min kropp och allt annat som hör till. Har talat om för mina barn var brevet finns. De kan göra så som det står där om de inte själva har andra ideer. Mig spelar det ingen roll för, det jag skrivit ner är enbart så som de kan göra om de tycker det är jobbigt att själva ta besluten. Jag tycker även att man ska sätta undan pengar på ett konto som de kan använda sig av för det kostar ju pengar att lämna också.

#13 Jag tänker att dina barn ärver ju dig så de får ju dina tillgångar automatiskt så att säga😉

En sak är säker - det är dyrt att dö. Man tänker kanske att minimera kostnaderna men bara en sådan sak som att frakta den döde från bårhuset till kremeringen har kostnader. Den döde skall ha speciella kläder och fraktas i en speciell kista. Det kan vara bra att ha en begravningsförsäkring som täcker kostnader upp till 50.000:- .

Ja det är inte meningen att det ska bli något kvar efter ett helt liv.

Allt kostar och det föder en hel massa människor, de som sköter platserna, tillverkar urnor och kistor, Kyrkan betalar man ju skatt till, i alla fall jag. Så den och kantorn är gratis, sångare, lokal(ingår också om man tar församlingshemmet) annons i tidningen, de som gör gravstenar , begravningsbyrå, osv.

Försäkringen är bra. Mina syskon och jag skulle ju ärva så vi gjorde allt som stod skrivet för det var föräldrarnas pengar.Bara en annons kostade 5.000kr. Pappa skrev sin själv, mamma tog en psalm, som var så vacker.

Vilket styr det är! Men skönt att veta de fick som de ville för sina pengar de sparat som fabriksarbetare under åren de levde. Mvh/WL🌺

#16 Det gäller bara om du är medlem i Svenska Kyrkan.

Många blir förskräckta när de märker att sina gamla anhöriga har lämnat kyrkan men ändå vill ha en kyrklig begravning. Det kan bli dyrt.

#15 Speciella kläder behövs inte. Åtminstone behövdes det inte när min mor dog. Hon hade på sig sina egna kläder. Men visst kostar det en hel del, så en begravningsförsäkring är ju bra att ha.

Så här såg kostnaderna ut för hennes begravning, och då var det en väldigt enkel begravning, med bara de närmaste anhöriga

Stående sorgdekoration

800,00

Handbukett 4 st á 25.0kr

100,00

Kista 07-00 - Trähandtag

4 150,00

Dödsannons

2 812,00

Hämtning inom stan - Dagtid

1 500,00

Transport av kista till Lasarettet

200,00

Bärare vid bisättning

945,00

Begravningsbil Lasarettet till Ceremonilokal

910,00

Omhändertagande på Lasarettet - Färdigklädd

775,00

Officiant

4 200,00

Representant vid begravning

1 495,00

Transport av askurna

500,00

Byråns arvode

3 900,00

Summa:

22 287,00

Så när jag dör vill jag inte ha varken kista, blommor, annons eller officianter/representanter.

Jag bryr mig verkligen inte. Jag är organdonator så finns det något att rädda får de ta allt de kan, både till andra som behöver nya organ men även forskning. Gissar att det blir kremering efter det. Gällande begravning känner jag att mina nära & kära får göra precis som de vill, vad som känns bäst för dem. Jag är bara 23 och har förhoppningsvis ett tag kvar i jordelivet men tror på att livet bara tar slut när en dör och då spelar det ju ingen roll för min egen del vad som händer sen. Men en ”direktare” låter ju inte så fel. Vill inte att någon ska känna ansvar för att sköta/besöka en grav eller så. Själv går jag till minneslunden och tänder ljus vid speciella tillfällen. Tycker det är fint.

Min syster och jag sparade in en del av kostnaderna bla på kistliggare och andra blommor som jag gjorde.. Vi dukade själva och barnbarnen skötte kaffet. Hemgjorda tårtor och färdigköpta smörgåstårtor.

Våra gamla föräldrar hade gamla syskon och vänner som ringde och ville komma. Det var mammas och pappas önskan så då gjorde vi det så fint vi kunde. Mamma hade sina favoritkläder, pappa vit skjorta och slips och finbyxorna. Så ca 7000kr sparade vi in , det kändes som begravningsbyrån inte gillade det riktigt! Men vi ville ha det personligt.

De dog samma dag i april, men med fyra år mellan. Nu är de tillsammans igen.

Alla ska göra som det känns bäst. Den yngre generationen kommer forma andra akter och farväl. Man ser de svarta kläderna försvinner och då mina farföräldrar dog hade närmast sörjande flor för ansiktet och alla hade vi sorgband. 1 år var tiden som gällde då. En del säger -att man inte sörjer med kläderna, det stämmer, men att visa att man sörjer kan kännas rätt för närmaste anhöriga.

På ett sätt bra, folk visste att man gått igenom en förlust. Man kan inte städa bort sin sorg, då fastnar den bara. ….Vördnad inför döden var klädsamt tyckte jag och respekten den äldre generationen visade sörjande och den döde….Oj vad vi tänker. Men ett viktigt ämne.  Mvh/WL🌺🎈

När min pappa dog hade han inga tillgångar så vi fick bidrag till hans begravning på ca 20 000 kr. Enkel ceremoni med en präst, en vit enkel kista och lite blommor. Bara dom närmsta släktingarna samt några vänner. Sen gick vi allihopa till en släkting efteråt. Fikade, berättade minnen, skrattade och grät. För mig kändes det helt rätt.

Jag, mamma och mina syskon pratade också lite om begravningar och så efter det. Det var bara mamma som hade starka åsikter om det (hon vill kremeras, ingen grav). 
För mig spelar det egentligen ingen roll, jag kommer ju vara död. Samtidigt vet jag själv att det är svårt när man står där och ska planera och att man då gärna vill veta hur den avlidna hade velat haft det. Så jag har gett några "stödpunkter" om dom själva inte vet (så enkel ceremoni och kista som möjligt, men gärna blommor alternativt ingen ceremoni alls. Begravning/askspridning på kyrkogården i min hemby). Men vill mina efterlevande ha det på något annat sätt vill jag att dom ska göra som dom vill.

En direktare kostar under 5000 kronor😉

Nu har vi svärfars begravning om några veckor. Där blir det askgravplats. Jag? Helst vill jag spridas med vinden. Gärna skogen/ strandkanten. Där jag mår som bäst. Funkar inte det så vet jag inte. Vet att de anhöriga vill ha en plats. Men grav är inget för mig. Jag vill vara ute. Omringad med den hunden jag har just då och min familj

Älskade djur är också en svår fråga, kanske den svåraste? Mina djur har gått för kremering i en annan stad tillsammans med andra djur på samma resa. Min nu gamla hund på 12,5 år som dragit mig fram skulle jag vilja ha med mig. Men det går ju inte. Hur älskad hon är ,är så svårt att beskriva.

Hon har funnits där vid min sida i ur och skur, gett utan be om något tillbaka. Ett ord hon aldrig klarat har varit mina aj,aj. Då har hon varit där med sina sammetslena öron, vackra goda ögon. Gett mig av sin värme och vi är oskiljaktiga nu. Min sista hund, den vackraste själen jag mött.

Det blir en svår dag. Men unnar henne gå först! Vi ses ju igen vid min lilla röda stuga i skogsbrynet vid sjön där alla djur väntar på mig. Döden tänker jag mig så…Mvh/WL🌺🐶🐱

Döden är ändå big business både med människor och husdjur. I Sverige dör knappt 100 000 personer varje år och om man räknar 25 000 sek för varje person i omkostnader så blir det runt 2.5 miljarder kronor. Kanske betydligt mer?