Måste se efter vad det är först innan jag kan ha en åsikt :)

#1 Det finns en sajt här på iFokus som heter Reborns

håller med creepy som fan..

Får jag svara här? Jag har reborns så det kanske inte passar sig.

Men för mig är det en hobby och samling, jag samlar även på bl.a kameror och vykort och ser inte mina reborns som något annat (förutom att de är dyrare än vykort haha). Jag fotograferar och filmar mina reborns och lägger upp på min blogg. 

Alla har olika intressen, Några samlar på frimärken andra sparkar en boll. Jag tycker om att samla på reborns för att de är som små konstverk. De är handmålade och det ligger många timmar jobb i varje docka. 

Jag pratar inte med mina reborns, när jag inte gör något med dem ligger de under en filt. Vilket är typ jämt förutom några timmar varje vecka.

Om någon har en fråga så ställ gärna.

#4 Så långt är det helt okej tycker jag, men det är många som går oerhört mycket längre än så med sina dockor på sajten och det är då det får mig att känna obehag.

Jag har många hobbies och ett par av dem är samlande sådana, men jag skulle ju inte prata med eller på annat sätt personifiera saker jag har, då blir det läskigt.

#4

att ha prydnads saker är inget konstigt med det … men ja menar du håller ju på med dom annat än dammar av… + att dom ser ju ut som riktiga ungar vilket gör det extra skumt…

gått in lite på iFokus sidan och vissa gör ju en hel story till dom och så

Tycker också det är  creepy.

#5 #6 

Nu är alla olika, och jag kan enbart svara för mig själv. Hur andra människor lever sitt liv bryr jag mig inte om. Men ja de sitter på sin hylla förutom när jag fotograferar dem eller gör filmer med dem. Inför bilderna eller filmerna byter jag kläder på den som ska filmas eller fotograferas. Men det är många andra hobbyer som fotograferar sina föremål (virkbloggar är inte speciellt ovanligt eller bloggar där man visar upp modellflygplan)

Jag vet folk som har reborns för att de inte kan eller vill ha barn. Inte för att de tror att dockorna är riktiga bebisar eller behandlar dem som riktiga bebisar men för att fylla den tomheten. Det är klart att det finns folk som tar det ett steg längre, som i allt annat. Men de flesta har dockorna som samling. Sen finns det i hobbyn lite interna skämt som utifrån kan uppfattas att man jämför dockorna med bebisar. 

Jag kan återigen bara svara för mig själv, men jag tror inte så många faktiskt pratar med sina dockor, lika lite som jag pratar med min kamera, dator eller soffa. Men vad vet jag.

Det stora är just att man kan få en bit av plast att se ut som en riktig bebis. 

Men det är ett kontroversiellt ämne, tro mig jag vet. Några år sedan blev jag totalt attackerad på min blogg från ett gäng på flashback som önskade livet ur mig (för att formulera det snällt) så jag är ganska van vid kritiken.

#0 Detta har jag också funderat ett tag på. Det är ju en aktiv sida så det dyker ju upp inlägg då och då till höger annars hade jag nog aldrig fattat vad det var.

Jag kan förstå att det kan finnas ett samlarintresse i dockorna som sådana men i många trådar så är det bilder på dockorna ute i olika situationer och då känns det väldigt "på gränsen" Att gå på promenad med en barnvagn och en docka som ska likna en riktig bebis….

#8 Det du beskriver känns ju som ett normalt samlande men läser man i olika trådar så verkar det som om du kanske tillhör en minoritet.

Det är väl som med annat man inte kan förstå…att det känns underligt.

Det är oerhört välgjorda dockor och många ser väldigt verkliga ut måste jag säga! Förstår grejen med att samla men tycker det är lite märkligt med dom som behandlar dockorna som att dom är levande. Dock är det ju harmlöst men känns väldigt främmande för mig i alla fall 🙂

Tycker också det är lite creepy. Inte så mycket dockorna i sig (även om det kan bli lite creepy med något som liknar döda barn), men mest det där med att många pratar med dem som om de faktiskt vore riktiga barn. Förstår det inte riktigt. Kanske därför det är så skrämmande?

De är så oerhört söta och jag skulle så gärna vilja ha en sådan! Kalla mig creepy om du vill, men de skulle vara ett perfekt substitut för en riktig bebis!

#12 Du är ärlig du och säger att det skulle vara ett substitut😉

#13 Javisst! Bebisar är ju jättegulliga och söta och när man får syn på dem är det inte ovanligt at det börjar suga lite i bebistarmen. Jag vill också ha en sådan där liten, men de är ju bara så där små och gulliga det första året!  N'r min bror fick sin första flicka var det riktigt noga med att jag inte kom för nära eftersom jag kunde skrämma den lilla och när lilla systern kom blev jag bort körd igen och den gången av storasystern som sa att den lilla tjejen inte gillade mig! Jag fick knappt ens titta på henne, inte för söka få kontakt med henne, inte ta bilder… Ingenting!

Jag tycker att de är härligast i tonåren men det lär knappast finnas några tonårsreborns😃

Jag köpte en liten en men de var för min mamma gillar små dockor, Hon har ett par stycken som sitter på soffryggen.
Men som en del har dom som riktiga bebisar andra har dom som samlarkonst. Men man är olika en del gillar de andra inte. Dom är väldigt välgjorda när man fotar dom så är de svårt att tro att de är en docka.

Mest skrämmande är nästan ändå prematurdockorna. Hur tänker man där….?

#16 Om jag hade en sådan skulle det vara som en riktig bebis som jag hade och pysslade om.

Den som jag köpte var en liten liten docka..

#19 Tänk dig en reborn i naturligt storlek. Mmmm…!

Blev tvungen att googla på dessa dockor då jag inte hört talas om det tidigare. Jag tänker, alla är vi olika och har olika hobbies. Så länge det gör folk lyckliga och får folk att må bra så är det väl bra. Skulle dock inte vilja ha en själv.

jag tycker att det är riktigt läskigt. En tråd på sajten fick mig att aldrig gå in där mer. En person skulle unboxa sin nya docka, men flera inlägg efter varandra med en bild var. 
Men till saken hör att i slutet av öppningen och bilderna så hade hen täckt för huvudet och tog kort på fötterna och händerna och hela dockan med förtäckt huvud.
Jag har fobi (inte rädsla, fobi) för döda djur och människor. Och den bebisen såg verkligen död ut innan hen hade packat upp den klart, jag skrek lite och gick ut från tråden… 

Tycker att det är obehagligt med fakesaker som ska likna något riktigt. Som robotar och sånt också.

Jag skyr dockor som pesten oavsett, och dessa kvalificerar sig på min topp 3 lista över obehagligaste typer av dockor 😃 Det är bara porslinsdockor som är värre.

Själva företeelsen om att prata om dem som levande är inte lika obehaglig dock tycker jag.

#4 Så klart att du får svara, Swadika! Här på LK är alla välkomna i trådarna. Tack för att du berättar lite om din hobby med babydockorna, så att vi/de som inget eller ytterst lite vet får ett hum. Jag tittade själv in på sajten för länge sen av ren skär nyfikenhet. Jag hoppas att det är OK att jag länkar till din tråd på RebornsiFokus, där du i #0 svarar på frågan om vad man gör med en reborndocka på ett kortfattat och lättbegripligt sätt.

 http://reborns.ifokus.se/articles/4f71bedcd4ebea4dc6005029-vad-gor-man-med-en-reborn?discussions-1

Jag undrar om det delvis kan vara ordet "reborns" som ger lite knepiga associationer.🤔 Med reservation för att jag vet så lite om detta intresse, så är min uppfattning att det är en dyrbar samlarhobby, som inte är så utbredd. Visst kan det spåra ur för vissa rebornssamlare, men jag tror att de allra flesta som samlar på dockorna är vid sina fulla fem.

Det kusligaste jag har hört talas om - och det mest morbida - var människor vars katt eller hund dött och istället för att begrava den hade låtit stoppa upp djurkroppen och hade den liggande på platser där det levande djuret trivdes (på en matta framför brasan eller i en fåtölj t ex).😮 

I jämförelse med ovanstående personer verkar ägare som pratar med sina rebornsdockor inte mer extrema än vad jag själv är när jag har mina pratstunder med husets marsvin. Eller när jag "grälar" på en eller annan obstinat apparat här hemma som haft fräckheten att sluta funka som den ska.

Skumt…

är vad jag tycker. Inte skumt att ha en samling i sitt hem. Folk samlar på allt möjligt. Men jag har en som jag tycker skum granne. Hon går ut med sin reborn i barnvagn och småpratar med sin "dotter" som hon säger att det är. DET är tamej tusan inte normalt att intala sig att dockan är ens dotter och att man måste ta med henne ut för "hon måste ju få frisk luft hon också"

#25 Det är lite så jag funderar också, var går gränsen för att det ska uppfattas som"normalt" å ena sidan och å andra sidan när varningsklockor börjar pingla?

Visst håller jag med om att man kan samla på vad om helst och de flesta har kanske sina reborns så, men de som går extremt mycket längre då? Ingen som samlar på något annat låtsas väl att "porslinsgrodorna" är riktiga och går ut för att hämta daggmask åt dem?

Helt ok att samla.  Men när man går ut med dom i en barnvagn.  Badar, matar och nattar dom tycker jag att det blivit till något som jag tror inte är så hälsosamt. 

Även om jag själv aldrig gillat dockor måste jag säga att en del reorna är väldigt bra gjorda!

Gillar inte dockor men hellre en reborn än en riktig unge måste jag nog säga. Reborndockorna verkar tysta  och snälla och växer aldrig upp till trotsiga tonåringar.

#28 Det beror på att dom inte lever. Således kommer de aldrig heller kunna ersätta ett barn.

#29. Nej självklart inte och jag vill inte ha något av det.

#28 Reagerade mest på att du skrev VERKAR tysta, snälla och aldrig växer upp. Det är ju ganska självklart ;)

Det är söta dockor och de som ser ut som små barn typ 1 år är ju rätt ok. Och har man dom som prydnad på en stol eller dyl går det för sig men att gå ut med dom i en dockvagn, nja där går gränsen för mig.

Nu blir det OT  eftersom jag helt enkelt måste få kommentera det idaalen skrev om tonåringar i #28.

Visst trotsar de flesta tonåringar mer eller mindre. Det hör till den naturliga utvecklingen. De testar gränserna vi vuxna sätter upp och lär sig i samma veva att själva sätta gränser gentemot andra. 

Men tonåringar är inte bara trotsiga. De är också klarsynta, varmhjärtade och omsorgsfulla. De genomskådar oss vuxna om vi försöker gömma oss bakom en mask och säga saker som bara är ordpynt och inte vad vi innerst inne tycker och känner. Jag har levt nära mina båda bonusbarn under deras tonår och även jobbat med ungdomar på flera ställen, så jag har en rätt gedigen erfarenhet av dessa "nästan-vuxna" barn.

De flesta här på sajten vet att jag har en 14-åring här hemma. I mina ljusa föräldra-stunder kan jag se rakt igenom den kaxiga ytan mitt i ett tjafs. I andra stunder tappar jag humöret rejält. Och en sak är säker; jag har inte alltid rätt bara för att jag är den vuxna. Ibland är min son mer insiktsfull och säger klokare saker än jag.

33 Väl talat 🙂 Jag känner igen det väl med en 13-årig tjej och en 15-årig kille här hemma.

Jag som gillar tonåringar så mycket. Minns att jag njöt i fulla drag när sonen och alla hans kompisar var samlade.

Kan lova att mina föräldrar INTE njöt när jag var tonåring.  Dom hade ett rent helvete.

Nu är det ju inte direkt evigheter sen jag var tonåring eftersom att jag fyller 23 snart, men jag instämmer i att tonåringar är väldigt kloka och har mycket intressant att säga.

Jag jobbar ju en del med 13-15-åringar på fritiden, och det är väldigt meningsfullt. De har massor med bra saker att säga och jag gillar deras lite rebelliska natur, man får sig lite tankeställare 😃

Oftast är det bara kul med den rebelliska nauren, men ibland tar det sig uttryck som man kan bli lite "mörkrädd" över, drogliberalism till exempel.

Reborndockor är inte levande, men om jag ska vara ärlig skulle jag ha mr känslor för en sådan än för en så kallad vanlig docka. Det kanske beror på att de är handgjorda. En reborn är ingenting du kan köpa i affären utan vidare.

Har full förståelse för de som vill samla på dessa. Kanske göra de fina med egensydda/köpta kläder och så, men när det handlar om att amma, byta blöja, pudra, prata, gå ut med de i barnvagn mm så är det nåt som är fel enligt mig.

Finns säkerligen de som lider i stor sorg och får detta beteende. 

Men som sagts här så, hjälper det detta nån att må bättre så är det ju bra så länge det inte skadar andra.

#40 Ja, både de som lider av ofrivillig barnlöshet, men också de som har hindrats fr¨n att komma nära andras barn. Så är det för mig och därför skulle jag kunna tänka mig at ha en reborn.

#41

Jag tänkte mer på de som mist sitt barn och då har en väldigt stor och tung sorg. Men givetvis så kan ju det tolkas samma som "ofrivillig barnlöshet". Eller på nåt sätt hindras från att få närvara som du säger.

Men är det så, så tror jag att detta skapar än mer smärta, och borde isf få professionell hjälp istället.

Jag kan ju bara försöka förstå. Att förstå kommer jag aldrig kunna göra eftersom jag aldrig varit i liknande situation som de som mist sitt/sina barn, eller som du säger hindrats. Jag hoppas jag innerligt slipper uppleva status förstå. Om du förstår hur jag menar nu.

Jag tror professionell hjälp är det man behöver. Inte en livlös docka.

#43 Jag tror att du har rätt.

Däremot kanske ett djur kan ge en form av känsla att någon behöver en. Så det kanske kan vara en hjälp.

#44 Ja. Fast mår man psykiskt dåligt bör man alltid söka hjälp som ett första steg tycker jag.

#45 Absolut.

#43

Jo visst är det nog så, alla ggr. Tog upp detta då ingen annan hade skrivit om det, för jag tror tyvärr finns många som just har stor sorg av förlorat barn, och försöker hitta sitt barn med en docka.

Vet ej om substitut är korrekt ord för detta. Eller så kanske det är korrekt ord (jodå jag vet vad substitut betyder). 

Ligger det inte sorg bakom, så kanske många som behandlar sin docka som levande, gått tillbaka till barnstadiet på nåt vänster? Om det skulle stämma, så skulle jag kunna tro att ensamhet är en stor faktor bakom dessa "fenomen".

#47 Håller helt med.

👍

#47 Det är just detta jag funderat mycket över och som var den egentliga orsaken till att jag ställde frågan initialt. Jag ville dock inte väcka tankgången på en gång, utan tänkte att någonstans efter vägen kommer den att dyka upp.

Jag förstår att de flesta som sysslar med reborns idkar en vanlig samlarhobby, men vid flera tillfällen har jag stött på varianter av det hela som jag undrat över och fått riktigt dåliga vibbar av.

#50

Jag kan villigt erkänna att för nåt år sen eller så, så hade jag inte en blekaste aning om vad Reborn var för nåt. Det var här på iFokus som jag fick lära mig vad det var för nåt generellt sätt. Kan oxå säga att det vred sig i mig när jag såg sajten första gången. 

Detta var för mig en normal reaktion. Men, ser man "bakom kulissen" om det stämmer det där vi på slutet pratat om sorg, ensamhet mm så får jag en helt annan syn på detta. Även om jag tycker professionell hjälp är prio ett.