Inomhus är jag inte mörkrädd. Utomhus vill jag helst inte gå alltför långa sträckor ensam i mörkret.

Ute är jag det men inte inne 🙂

Nej.

Nej, inte alls.

Är mörkrädd både utomhus och inne(mest inne). Var det när jag var liten bebis också. Alla hemskheter som spöken, psykiskt störda stalkers, tjuvar, mördare bara finns överallt så fort lampan släcks.. 😭 (värsta tönten)

Anledningen till mest rädd inne är antagligen för att det känns mer personligt i hemmet, om jag går ut så känns det som att jag typ låser spöket inne ^^ Jag vet att det är löjligt men det är så jag känner😃

Nej, då skulle jag nog inte bo ensamt här ute i skogen.

Jag var mer mörkrädd som yngre men när jag och sonen var ensamma i torpet långt från närmsta hus så kunde jag ju inte visa mig rädd och i den vevan så gick det över.

Både han och jag tyckte det var spännande att gå med fotogenlampan till utedasset😉

Det kanske kommer släppa för mig med, är 17 nu så :)

När man bor i stad, bör man vara mörkrädd med alla konstiga människor som finns runt omkring en!😮

Jag bor i Göteborg och jag är faktiskt aldrig rädd.

Godtrogen möjligtvis😉

Brukar blir lite mörkrädd på platser (både inomhus och utomhus) som jag inte känner till. Hemma är det alltså inga problem, och jag kan även gå min standard-powerwalk-väg (där det delvis är kolmörkt några kilometer ibland på vintern) med ficklampa utan att vara rädd.

Nej kan inte säga att jag är mörkrädd vare sig inne  eller ute.  Men är jag ute och går kvällstid så är jag mer vaksam på sånt som sker runtom mig. Däremot är det inga problem att gå ut mitt i natten och skotta av gårn om det behövs, men så bor jag bra till. Jo sen är jag mer vaksam på ljud nattetid när jag är hemma/inne eftersom jag haft "besök" på tomten två gånger.

Nej jag är inte mörkrädd. Jag hade en kort period i 7-8-årsåldern när någon hoppade fram bakom ett hörn i källaren i hyreshuset vi bodde. Där var lampor som släcktes efter tre minuter och han väntade med att hoppa fram tills lamporna slocknat. Då blev jag vettskrämd och vågade inte gå ner i källaren på några dagar, men det gick över.

Farsan brukade alltid säga att om det finns någon annan i mörkret så ser den lika dåligt som du själv. Jag vet inte om det kan ha haft någon betydelse, men jag är inte rädd för mörker, bara irriterad för att jag inte ser.

Nej, men jag går inte gärna ut sent på kvällen ensam.

Inte numera, Innan var jag de men jag har bearbetat de
Men jag var mer mörkrädd inne än ute,. Ute kände jag mig trygg

Många gånger gick jag eeenstig genom skogen i mörkret det var från min mormor och hem och den var 3 km lång .

Men en uggla satte stopp för det, för den började hoa och jag var säker på att det vvvar ett spöke, så jag tordes aldrig mer gå den vägen.

Inte ett dugg mörkrädd!

Inte mörkrädd. :) Däremot är jag alltid extra försiktig när det är oroligt utomhus någonstans. Men rädd blir jag sällan. Andra blir dock rädda för min skull, och tycker att jag är galen när jag inte ringer och ber någon möta upp mig på kvällarna när jag går hem.. Men jag vägrar se mig själv som ett potentiellt offer! 🙂

Jag älskar mörker! Har alltid släckt hemma för tv eller data står ändå på ofta. Min pojkvän går mig på nerverna då han är här - för han tänder överallt där han ska gå (OCH lämnar toadörren på vid gavel då han inte är där. Den ska vara stängd!).

Ute gillar jag mörker med, men känner mig tyvärr otrygg här.

Nej aldrig. När jag skrev min magisteruppsats så tog jag promenader i skogen mitt i natten. Jag skrev bäst på natten och fick alltid bra ideer på mina promenader. Nu för tiden tar jag midnattspromenader för att stjärnskåda.

Nä då skulle jag inte kunna bo ensam i skogen som jag gör nu.

Var väl mer mörkrädd när jag flyttade hit.. men sen så har man inte så mycket att välja på och man vänjer sig.

Jobbigast är när man nästan trampar på en älg, då kan man bli skrämd ett tag, men det går över när den sprungit sin väg.

Nej jag är inte mörkrädd vare sig jag är ute eller inne.
Däremot får jag som kvävningskänslor om det är kolsvart (typ så mörkt att man inte ser sin hand men ingen rädsla dock), vilket hänt vid strömavbrott på natten.
Då skyndar jag mig att blunda och försöker somna om eller tänder ett litet värmeljus som får stå tänt uppe på garderoben.

Nej, varken inne eller ute. Är dock mer försiktig i stadsmiljö, har inget med rädsla att göra, bara sunt förnuft.