Spontant tänker jag direkt - önsketänkande. Det står ingenting om de där forskarna är kristna eller inte. Sådant brukar ha en avgörande betydelse för deras tolkningar. Kontentan för mig är hur som helst att det inte rubbar min misstro det minsta.

Dessutom finns ju andra funderingar, som exempelvis vad det ska vara bra för. Jag har inget intresse av en existens på något plan där jag inte kan njuta av det som livet nu innehåller.

Läste inte vad forskarna har kommit fram till, för jag vet att det finns något efteråt.

Det jag upplevt kan ingen ta ifrån mig.

Jag säger inte att det inte finns, bara att jag inte tror på det och att jag inte är speciellt lockad av vad det nu skulle kunna vara.

Jag har själv upplevt så kallade "nära-döden-upplevelser" och "utomkroppsliga synintryck", men jag tolkar det som något som min hjärna skapar och inte som något som finns utanför.

Upplevelserna kan förstås ingen ta ifrån en, men det gäller även ens tolkningar av upplevelserna. 🙂

Jag har som Anders upplevt utom kroppsliga  synintryck och då jag berättade för läkarna om allt jag hade sett sade de att det var ganska vanligt.

Jag flöt under taket och såg allt de gjorde.        ( Bayonne Frankrike)

#4 Jag har upplevt något liknande, jag betraktade mig själv uppifrån hörnet ovanför dörren till vårt sovrum och betraktade ambulansmännen när det försökte få liv i mig efter en kraftig hypoglykemi. Det tog omkring en timme att "väcka mig" ur medvetslösheten.

Det som skiljer är att jag tolkar det jag upplevde på ett annat sätt.

Då har vi iaf upplevt samma sak ungefär, men jag vill inte rucka på din tro jag är bara nyfiken!