#0 Det ska finnas svensk bruksanvisning, tror det är lag på det

Jo, jag talar skaplig engelska, och förstår bättre, bara det inte talas för fort.  Jag tränade upp engelskan bra  när det var utländska elever på skogsmaskinsutbildningen.

Men facktermer, särskilt när det gäller elektronik, är svårt.

Jag har talat hyfsad engelska men det är några år sen. I många år läste jag uteslutande på engelska då de klumpiga översättningarna störde mig. Jag vill gärna ha ljudet ganska högt på TV så jag inte missar de egentliga skämten i det jag tittar på. Textningen är ofta rätt dålig.

Jag klarar mig bra på min engelska men jag pratar utpräglad "Göteborgsengelska" har jag fått höra men det bryr jag mig inte om.

Jag har ju jobbat många år på universitetet och vi har haft många gästforskare  och då har vi pratat engelska. Ganska roligt då de har kommit ifrån så olika delar av världen så det har ju inte blivit en vacker engelska men vi har förstått varandra bra.

När jag registrerar transplantationer på jobbet så är programmet på engelska och det har jag inga svårigheter med alls.

Jag har bra engelskakunskaper, men numera lite ringrostig när det gäller att prata, bättre på att skriva. Förr jobbade jag med engelsktalande personer hela dagarna och hade bra flyt i talet också 🙂

Kan engelska bättre än svenska, trots att svenska är mitt "modersmål".

Jag klarar mig till vardags så att säga men all teknikengelska och sådant går inget vidare.

Jag tillhör ju generationen som växte upp med Mtv, så jag kunde praktisera amerikanska innan 10 års ålder. Sedan gör jag mig kanske bara förstådd och inget mer. Är bättre på skrift än tal.

Jag hade MVG i engelska på gymnasiets tre kurser, vilket var tio år sedan, och läser noveller, böcker och chattar på engelska någon gång i veckan, så min engelska är toppen. Jag har skrivit flera noveller på engelska med, har författardrömmar. Men att tala engelska och förstå olika Dialekter är det sisådär med.

Min engelska är bra, men inte så bra som den en gång var. Då både pratade jag och skrev engelska på jobbet. På den tiden flöt det på väldigt bra. Nu är såväl stavning som ordförråd en aning rostiga.

Vanliga engelskan som man pratar den kan jag både skriva och prata. Och ibland använder jag hellre engelska ord när jag ska uttrycka mig. Men tekniska ord som tex när det gäller datorer då går jag bet, men där provar jag mig fram.

Jag läser ljudböcker på engelska med god behållning - däremot talar jag sällan engelska och känner mig ringrostig på det sättet. Jag tänkte att jag ska lyssna på många böcker så kanske det släpper.

Har inga problem med engelskan i varelse skrift eller tal. Det känns naturligt. Manualer på engelska går bra men det beror nog lite på vad för grej det är. Är det någon avancerad inställning på en apparat föredrar jag en svensk manual, men annars inget problem.