Åh, fy vad tråkigt att höra😕

Hur upptäckte ni det?

#1 Egentligen var det för att Maxen har knölar. Maxen har en längre tid haft typ vårtor under hakan och en knöl "på bogen". Har en kompis kompis som är veterinär och hon ha sagt att knölar som sitter subkutant på katter mycket sällan är farliga. Men nu hade de växt (den på bogen stor som en femkrona) och de under hakan verkar besvära honom, dessutom tyckte jag att han gått ner i vikt. Våra katter är ju innekatter därför har jag varit lite slarvig med vaccineringen. Nu när Maxen hade knölar tyckte jag att det var ett bra tillfälle att ta med båda till veterinären.

Vet lyssnade på båda och tyckte sig höra att blåsljud och rekommenderade en ultraljudsskanning av hjärtat.

Jag tycker inte att jag kan se något förändrat beteende och veterinären säger det än så länge inte har hänt så mycket. Men det känns inte roligt. Allt kan ju hända med djur men det är inte roligt att få en "beräknad" livslängd.

Nej, fy attan. Det förstår jag. 

Det var som vår Lorentz som dog förra våren. Han hade haft en tandböld året innan och så tyckte jag att han började få dålig andedräkt igen så vi åkte iväg men tänderna var fina. Det tog ett prov på njurvärdena och de var aningen förhöjda men inte alarmerande med de skulle  göra ett ultraljud och då upptäckte man att hela buken var full av cancerknölar.

Men det här med att få besked om att han kan leva en viss tid eller lite längre än så måste ju vara jättejobbigt för er. Gissar att man blir lite nojjig och kollar symtom hela tiden.

Hoppas det går så bra som möjligt och att han får känna sig som vanligt.

Fy så ledsamt agge😕  Hoppas han får  vara pigg länge än.

Det hoppas jag också!! Jag har fått kontakt med några som berättat att deras katter har haft ett långsamt förlopp. Jag hoppas att han får må så bra som möjligt så länge som möjligt. Han är ju som ett "barn" i huset!

Vilket tråkigt besked Agge,jag förstår att du är förkrossad.

Det låter verkligen ledsamt. Jag vet hur det är med sjuka djur, förra hunden var kroniskt sjuk i många år. Usch, jobbigt.

Bara att hoppas på det bästa. HCM förekommer oftare hos raskatter än hos "vanliga" .  Och det sägs ju vara ärftligt.

#8 Jag har läst en del om HCM. Vad jag kan se är det mer vanligt hos en del raskatter men vad jag kunde se så i stort är det lika vanligt hos huskatter som hos raskatter. Det är ärftligt enligt den information som finn och orsaken är oklar.

Charlies föräldrar är skannade för HCM innan parning och då fanns det inte hos någon av dem -- enligt det jag läst kan HCM utvecklas senare så det är inte riskfritt. Det bästa är kanske att välja gamla föräldrar, äldre än 8 år :) som inte utvecklat HCM en  det är nog inte så lätt att hitta så gamla fertila katter.

Tråkigt att höra :(

Men Så tråkigt höra. Kram till dej..