Jag vet inte om jag får en kick men jag tycker om när saker och ting kommer till användning.

Och jag gillar second hand. Jag ger ofta bort andra hands saker, jag blir glad av att någon annan får glädje av det jag själv inte har användning för.

Ja, men det beror även på att jag främst ger bort handgjorda saker, och då har jag ju en anledning till att skapa 😃

Jag klarar inte av att ha saker liggande som inte kommer till användning och bara samlas på hög. Jag är också för lat för att göra en massa sälj-annonser, så det mesta skänker jag bort.

#2

Ja att skapa är roligt!! Att ge bort det man skapat är ännu roligare!

#3 Jag har försökt med säljannonser, men det är ingen som nappar även om jag sätter ett löjligt lågt pris…så det slutar med att jag ger bort istället.

Håller med er , har under åren samlat på mig massa grejor, nu ger jag bort dem. Men väljer väldigt noga till vem jag ger saker, det ska var folk som uppskattar det och inte bara slänger undan det.

Ger man till rätt folk, får man mycket glädje till baka.

Visst är det kul att ge bort saker.  Samtidigt får jag utlopp för min glädje att plocka/jaga/tillverka dem.

Bär och svamp i olika former, sylt, gelé, insyltade, torkade eller bara naturella.  Senaste populära gebort-saken är likör, många olika smaker.

Grönsaker av olika sorter och Potatis.

Och så vilt-kött. Rådjur och älg-kött blir alltid uppskattat.

🤤Åhhh rådjur har jag inte ätit på 20 år.

Om jag har möjlighet ja. Tanken som räknas, kan vara materiellt men även fysiskt eller komplimanger

Ja jag gillar ge bort.

Jag tycker det är bra att skänka iväg saker. Kanske får någon annan bättre användning för sakerna. Något som är svårt ibland är att veta till vilken organisation. När jag skänkt har det blivit Emmaus och Röda korset. Det finns även grupper på Facebook har jag sett.

Vi ger alltid bort sånt som inte används. Här finns ett ställe som heter Solrosen, som tar emot allt som går att använda och säljer. Pengarna går till att hjälpa de som har problem på olika sätt och på själva butiken jobbar flera utvecklingsstörda med kaféverksamhet och annat.

Jag har ägnat mycket av min fritid till att tillverka saker som blivit presenter åt vänner, släkt och bekanta. Det har varit allt möjligt som smycken av olika slag, knivar, tavlor och bågskytterelaterade grejer.

När jag fortfarande var aktiv jägare gav jag bort mycket kött. All älgfärs gav jag bort till vänner och allt rådjurskött eftersom ingen i min egen familj gillar det.

Jag ger också bort saker hela tiden. :) Grannen har fått saker till sina barn, hemmet, hunden, trädgården som jag haft över, inte passat mig, felköp osv. Hon är så tacksam.

Inför mig är det nog svårt att öppna truten och säga att man saknar något - för vips är jag där med det. :)

Dyra gåvor handlar det aldrig om, utan saker jag redan har eller möjligen kan fynda väldigt billigt - eller fixa själv. Göder grannen med fika och tårta, då jag som sjukskriven konditor inte vill äta själv - men vara kreativ då jag orkar.

Snövit79! #12

Du låter som en underbar granne!

Det där med dyra gåvor är en sak som kan bli problem!

Jag fick  av en kvinnlig arbetskollega en gammal sabel. (Samlar på sådan grejor). Den ligger och skräpar, barnen kan göra sig illa på den, sa hon, det är bättre du har den, du får den.

Den var rostig och dan! Gjorde iordning den (slipa, poler, olja in, byta kavel).

Sålde den, får 1000 kr, tyckte att jag borde dela med mig, tyckte det var bra betalt ( marknads pris med ny kavel). Gav henne 500 kr.

Det borde jag aldrig gjort, en granne som sett på Antikrundan inbillade henne att (den var nog värdefull, han har nog fått 50-60 000 kr, det sa dom på Tv att gamla svärd var värda) . Hon for på mig och var urförbanand och sa många tråkiga saker. Lyckades få köpet att gå till baka. Satt dit den gamla kavlen tillbaka! Fick mina 500 kr och hon sabeln. Gissa att hon blev lång i ansiktet när dom bjöd henne en hundra lapp i Antikhallarna i GBG.

Men det är ju så! Folk tror att saker är värdefulla, men i verkligheten är dom inget värda.

Låt mig få lägga till en bra och trevlig historia också.

Fick av en bekant en gammal gevärs pipa, den hade legat på hans vind. Jag viste inte vad det var för något! Den var mycket underlig.

När jag för minna kompisar berättade om den, fick en av mina vänner ett underligt utryck i ansiktet.

Den har suttit i en av Husqvarnas hagel bössor från 1870-talet, det är den enda av dom bössorna jag inte har. Låda , kolv och stock samt mekanism har jag men ingen pipa! Sa han.

Självklart fick han den av mig! Ville betala, men jag sa nej tack.

Min vän blev mycket glad, han fick sista geväret i sin samling, visserligen "ihop plockat", men ändå komplett av riktiga delar.

Lite senare fick jag en gammal rullkrymp till hagelpatroner av honom, det hade jag ingen, då blev jag väldigt glad. 

Man ska inte göra affärer med kompisar, utan hjälpa dom, då får man hjälp till baka.