Jag förstår inte..
Ni vet, jag funderar så mycket kring allt möjligt.
Vi/sambon har en "sonhustru" som vi många gånger funderar över. I torsdags födde hon sitt tredje barn på mindre än tre år. Idag är hon med en kompis och gör "loppisrunda" i länet Ungefär samma sak har hon gjort när de andra barnen fötts med undantaget av att då hade hon bebisen med sig. De har bokat en resa till Turkiet i april, när bebisen är fem veckor, då ska de dit, dricka vin och koppla av (jo, med barnen).
Det är viktigt, att efter graviditeten att få tillbaka rätten till sin egen kropp. Att mata barnet med välling så att pappan kan sköta barnet och att åter få dricka vin och drinkar.
Sambon frågade om de funderat på semestern i sommar och fick då svaret "ja, om du kan passa barnen en vecka".
Jag känner inte igen mig alls.
Gör ni andra som har barn eller funderat på att skaffa barn?
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Viktigt med yta också. Att visa upp fantastiska bilder på facebook och Instagram. Tjusiga bilder med mamman leende och barnet vackert klädd.
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Näe, jag förstår inte heller.
Att kasta sig iväg med en nyfödd till utlandet där det finns en massa främmande baciller och händer det något så pratar inte läkarna samma språk.
Att ta en shoppingtur är väl OK, men med barnet i så fall.
Hård press idag på att alla ska få bekräftelse och vara fria, tyvärr.
*Ni behöver inte älska mig, jag vill bara vara med på ett litet hörn…
Nu har jag ju inga barnbarn (ännu) men jag hör ju bland arbetskamrater hur de många gånger förfäras över sina barns uppfostran.
Jag känner inte heller igen mig. När vi fick sonen så var ju han vår medelpunkt och vi var väldigt unga men han fick följa med överallt och fokus var ju ändå på honom och hans välmående före "oss".
/Maria
Jag har varit ensam hela tiden (sonen blir 15 i år), så ett alternativ utan har inte ens varit en möjlighet. Men jag har varit helnöjd. Jag valde ju att få barn, därmed valde jag bort mig själv i första hand med. Vilket ju ska vara naturligt att knyta an, speciellt första året med amning och att ta saker i den takt som passar barnet. Tror jag drack alkohol då sonen var 3-4 år första gången. Var utan honom över en natt då han börjat skolan.
Barn är inte en sak att visa upp. …
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Nä jag känner inte alls igen mig i din beskrivning. Jag var och är säkert fortfarande en riktig hönsmamma.
Min grabb är vuxen (35 år) och har en dotter. Nu "hönsmammar" jag både sonen, svärdottern och barnbarnet…. Vi har en väldigt öppen kommunikation och pratar med varandra varje dag, men jag är noga med att inte säga något om hur de sköter barn eller hem. Men jag ställer alltid upp för dem om jag har möjlighet.
Men hade de lagt ut bilder på mitt barnbarn på internet hade jag protesterat högljutt! 
Rätten till sin kropp gav man upp i samma ögonblick som man blev gravid, då är det barnet som är kommer i första hand i många år framåt. Men det är min åsikt.
Zabelle
Det är bilder på barnen näststan varje dag.
Tydligt är att det är viktigt med egen tid, tid utan barnen utan barnen tycks vara viktigt. Och visst kan det vara skönt att få gå ut och äta, handla eller gå på bio utan barnen någon gång…
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Då vi inte har några barn kan jag inte uttala mig om jag känner igen mig. Men jag kan säga att min syskonbarn har inte haft det så i varje fall.
Bland mina grannar så drack inte mamman så länge som hon ammade och sen så drack de varannan lördag ett glas vin då minst en skulle vara nykter ifall något skulle hända barnen. Sen skulle de upp i svinottan med dem på olika sportevenemang som de var aktiva i.
Priset tog min yngsta brorsdotter som krävde att hennes sambo också skulle hålla sig nykter under graviditeten😃och han var det också!
Låter om att hon vill både äta kakan och ha den kvar! Barnliv och ett fritt liv går ju liksom inte ihop🙂
/Christina
#9 Det gör ju liksom inte det.
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet