Livskvalitet iFokus

Livskvalitet

Läst 546 ggr
[postmortum91]
0

Drömmen om en bondgård

Hej, jag är 22 år gammal och drömmer om ett liv på landet omringad av massa djur. Jag verkligen verkligen vill leva ett sådant liv, jag är säker. Det värsta med livet är att man bara har ett, och det är inte jättelångt heller. 

Nu lever jag med min sambo och vår hund. Han till skillnad från mig känner inte alls samma dragning till massa djur som mig. Så frågan är, vad ska jag göra? Ska jag tjata på honom och försöka få honom att vilja dela drömmen med mig, eller ska jag ge upp min dröm?

Min dröm ser ungefär ut såhär: Jag och sambon gifter oss, och flyttar till ett hus med stor mark lagom långt ut på landet, fortfarande inte allt för långt från affärer, skolor etc. Jag som nu utbildar mig till lärare kommer komma med det och ha ca 8 veckors semester på sommaren då jag kan ägna mig helt åt vårt barn, 2 hundar, 1-2 katter, höns+tupp, får, akvariefiskar, någon trevlig reptil och kanske även 1-2 ponny. Vårt barn kommer växa upp med massa kärlek och massa djur som skapar en trygg miljö och glädje under hela barndomen.

Men frågan är: Hur får man till det om man skulle ha vi säger: 2 hundar, 2 katter, 1 ödla, ett akvarium på 100 liter, 4 får, 1-2 ponnys, 4 höns och 1 tupp samtidigt som man har ett barn och båda två jobbar heltid?

Jag tänkte att man kan hyra in någon städfirma en gång i veckan som kan komma och städa åt ödlan, hemmet och akvariet. Men resten, hur bär man sig åt för att tiden ska räcka till?

[peter54]
0
#1

Det låter som en svår ekvation det där. Med risk för att låta tråkig, måste du kanske anpassa drömmen till vad som är rimligt, framförallt tidsmässigt och vad gäller arbetsbördan som omfattas av vad du skriver, men också ekonomiskt.

Nu bor jag redan på landet, men jag väljer att inte ha så mycket djur eftersom de skulle bli lidande av att vi inte har tid för dem om båda ska jobba och om vi dessutom ska ta hand om våra barn och fastigheten.

Du säger att ett liv inte är långt - sant, men det blir nog ännu kortare om man axlar så mycket bördor. Om hela livet blir ett enda långt slit hinner man aldrig njuta av sin dröm.

Sedan undrar jag om du lever med rätt partner om du vill bo på landet med djur, men han vill något annat.

Jag har vuxit upp på landet med djur, men det har alltid varit så att en har varit hemma och tagit hand om barnen, hemmet och djuren medan den andre varit på jobb. Jag tror att man sliter ihjäl sig annars.

Cristine
0
#2

Tjata leder bara till det motsatta, det är ingen väg att gå.Sedan tycker jag att du ska skära ner på dina önskningar och börja med ett hus på landet med hunden ni har och möjligen en katt.

Har sambon inget intresse av en massa djur får du räkna med att skjöta dem själv.

Du skriver….. 8 veckors semester på sommaren då jag kan ägna mig helt åt vårt barn, 2 hundar, 1-2 katter, höns+tupp, får, akvariefiskar, någon trevlig reptil och kanske även 1-2 ponny.

 Har du tänkt på att du måste citat:  ägna mig helt åt vårt barn, 2 hundar, 1-2 katter, höns+tupp, får, akvariefiskar, någon trevlig reptil och kanske även 1-2 ponny under vinter också, och att du då måste kliva upp ½ 5 för att hinna med både djur och barn innan jobbet, sedan samma när du kommer hem.

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

[postmortum91]
0
#3

#1 Vi har varit tillsammans i 5 år, så är lite sent att byta partner :P

Men går det verkligen inte på annat sätt? Jag menar om en bara jobbar så får man mindre pengar och mer tid. Men om båda jobbar så får man mer pengar men mindre tid.

Jag tänkte att: katter brukar vara självständiga beroende på ras och individ, hundar går att skaffa dagmatte, höns och tupp har jag hört är väldigt lättskötta och klarar sig själva så länge de har mat och vatten, ödlan och fiskarna behöver inte tillsyn varje dag. Så det som blir problem både ekonomiskt och tidskrävande är ju om vi ska ha 2 ponnys och får. Men går inte det att lösa? Kanske att man har någon i närheten som också har massa djur som kan passa djuren varje dag?

Eftersom jag kommer vara lärare så kommer jag även ha mer semester än de flesta andra, sportlov, påsklov, jullov och sommarlov. Så under de perioderna kommer jag vara hemma alltid, jag kanske kan jobba deltid? Om jag istället jobbar färre pass varje dag?

Hur mycket tror du det kommer kosta i månaden med alla försäkringar och foderkostnader och tillbehör? Då räknar jag inte med hundpassanden

Maria
0
#4

Jag håller med både Peter och Cristine.

Ni kommer ju, om du får bestämma, köpa en gård och inte ärva. Det liv du räknar upp kostar en hel del att "driva" och jag tror dessutom att du har en ganska glorifierad syn på läraryrket.

Alla loven innebär en hel del arbete för lärare så det är inte ledig tid som det låter.

Att jobba deltid med alla djur, barn och gård kommer knappast att fungera.

Det andra stora problemet är ju att din sambo inte alls hyser samma drömmar och hur ni ska komma överens där vet jag inte.

/Maria

Anders 50
0
#5

Ge inte upp din dröm! Är din längtan till ett annat liv så stark så har du två val, antingen leva som nu, eller satsa på ett annat liv tillsammans med någon som har samma intresse. 

Och sen beror det ju helt på hur mycket ni (för ni är ju två personer) vill arbeta utöver ert vanliga jobb. Det finns folk som har mer djur (och barn) än det du räknar upp som jobbar heltid. Hört talas om "månskensbönder" ?

Jag har växt upp och bor på en bondgård, vet hur andra lever på sina gårdar här i byarna, driver sitt lilla jordbruk och jobbar heltid utanför gården.

Men det kräver arbete och åter arbete, vardag som helg.

Sen är det ju inte tvunget att du/ni ska skaffa alla djur från början utan jobba er in och känn efter hur mycket ni orkar med.

Ett problem blir ju med hundarna och häst. Hundarna får ju inte lämnas ensamma hela dagen numera och hästen måste ha sällskap av åtminstone ett annat djur, vet inte om det duger med får.

// Anders...f.d. 890-3 .....och fortfarande batteridriven!

zabelle
0
#6

Allting går, utom små barn och tennsoldater ;)

Håller med Anders att det kanske är en bra början att börja i mindre skala. Skaffa drömhuset på landet och låt resten växa fram i den takt ni känner att ni orkar med och har råd med.
Det kostar att ha djur och man bör ha en buffert om de blir sjuka.

"problemet" jag kan se är att din sambo inte är intresserad av att ha en massa djur. Hans drömtillvaro ser inte likadan ut som din….

Zabelle   

[postmortum91]
0
#7

#4 Om någon vet vad det innebär att vara lärare så är det väl ändå jag som jobbar som vikarie till och från och läser mig till yrket? 
Det är inte glorifierat, det är bara folk som alltid säger "Va, varför ska du bli lärare?" Som om det är världens sämsta jobb, men det ska jag säga, jag älskar att få lära ut, och jag vet om någon hur mitt yrkesliv kommer se ut. Man jobbar kanske 8-3 med lektioner + lärarmöten och föräldramöten + förtroende tid. Man har höstlovet till att planera och även 2 veckor in på sommarlovet, utbildningar kan läggas på vissa lovdagar men utöver det så är man ledig på de loven jag nämnde.

Jag kanske inte måste ha allting samtidigt, som ni säger. Jag kanske kan en period ha två hundar (en av dem är vallhund) och lite får. 
Sedan 10-15 år senare så kanske jag kan skaffa ponny istället.

[postmortum91]
0
#8

Sedan tror jag min sambo skulle gå med på det i liten skala att börja med, han ville inte ha hund när vi flyttade ihop, nu ha vi en hund som han älskar. Han säger att han inte vill ha 2 hundar, men på senare tid har han öppnat upp sig mer för förslaget. Jag kan ha en deal med honom. Han som vill resa massor, så kan vi ha ett liv fram till vi är drygt 30 då vi reser runt och jobbar, och tjänar pengar och reser lite till. Sedan bosätter vi oss och startar familj.

Maria
0
#9

#7 Jag snarare försvarade läraryrket med att mena att många glorifierar det och tror att man är ledig en massa vilket inte alltid är hela sanningen.

/Maria

[postmortum91]
0
#10

#9 Jag är inte en av dem

[peter54]
0
#11

#8 Självklart ska du hålla fast vid drömmen, jag menade inte att du skulle släppa den, men kanske ta det stegvis med en försiktig start, annars är det lätt att ta på sig mer än vad man orkar upprätthålla.