Har hänt, när livet verkligen har gått emot en. Allting blir fel.
Men efter regn kommer solsken, heter det inte så? ;)

Ja Sisa jag kämpar varje dag..Har varit på kanten till det svarta hålet o känt suget…

Vet inte hur jag eller någon skall göra för att förhindra hjärnans tänkande…

I mitt fall har jag Tror jag Hittat en balans…

Men som du säger..Hur kan man bara vakna o vara nedstämd??? När livet är så fint i många sammanhang..

ja du!!Så här har jag aldrig blottat mig…Men du skall veta att du inte är ensam..

_Lena
_

Bara en gång i Spanien och det var när mina affärskompanjoner länsade vår pälsaffär och stack med allt. Det var då jag hade benolyckan och fick ligga ett år på sjukhus.

Läkarna tyckte att komma ur en depression liggandes på sjukhus var väldigt starkt gjort. Om jag inte haft denna depression kanske jag inte heller haft denna olycka. Jag var så upptagen i mina tankar och min ångest så jag såg ej att marmortrappen var nyskurad och jag borde gått mer försiktigt.

Ojj dina underbara upplevelser i livet Cristine..både till gott och ont

Sisa jag får haka på Chiks ord i denna tråd..samma här..Det är en jävel som ständigt vakar och står utanför för min själ för att strypa den..Måste kämpa varje dag för att den inte ska få näring..positiva tankar..hela jä..a tiden..Är glad att jag i grund och botten är en glad prick..tror d kan underlätta..fast d är vad jag tror ..kram..you are not alone som sagt/skrivet

MossQ o cristine..

Ber om ursäkt .men ser tt jag hakade upp mig med ordet *för* tänkte inåt för mycket

Skulle den försöka krypa på någon gång så går den bet på den  dörr jag satt dit med tjocka blystavar, inget kommer igenom den.

#7 Ska försöka bygga upp en sådan jag åxå

Fina och omtänksamma ord från Er..jag vet att jag inte är ensam

jadå jag har vart depprimerad.. så pass att de där dummaste tankarna man kan få kommit fram å man har funderat ut hur man ska göra på bästa sätt för att få komma bort från denna världen..

från 6 års ålder till 17 år så mådde jag som sämst.. sen blev de sakta men säkert bättre.. tack vare att jag flyttade till min pappa å slapp min j*vla mamma! men man får återfall ibland å hamnar i ett litet hål.. eller ja de är mer som en lite grop bara nu för tiden.. men jag har min älskade far som alltid ställer upp å utan min sambo så hade de inte gått framåt.. så sakta men säkert så tror jag att livet kan bli rätt bra=) nu saknas bara ett jbb åxå så att man kan få försörja sig själv å börja leva som en vanlig människa..

sen så är de lite si sådär just nu då jag har problem med min nacke som ständigt gör on.. å ger mig huvusvärk, yrsel å rygg/nackvärk.. men de är sånt som kommer ta tid tt fixa så man får stå ut under tiden..

Ja, ja och åter ja Känner igen mig i det chickan och Moss skriver

examyna… Oj vad tragisgt.Men du!!! Bra jobbat o kommit hit..

Bybo..

Det är nog något som vi har lite till mans fast vi har lite olika namn o tankar om det..

För min del, så försöker jag o göra saker som får mig o skratta eller känna mig till freds..Inte bara sitta o vänta o tänka o mala..Eller hur jag nu menar..

ja,Vi är olika….

Så är det nog!   Att hamna i en livskris kan ha många orsaker,  vissa orkar med mer än andra.

Håller med Chik..om man försöker hitta på nåt roligt, så kan man kanske skratta och glömma för en stund.   Men..om man inte tycker nåt är roligt längre då ?