I dag är det  vanligt med kvinnor inom detta yrket och känner hon för det så ska hon satsa.Jag körde tunnelbana i drygt 17 år och det fanns många kvinnor i mitt jobb viket jag tycker är bra.En gång i tiden var det mansdominerat men det har ändrats rejält på den fronten 

Jag visste inte att det är så pass vanligt nu för tiden, när jag var ung skulle ingen komma på den tanken över huvud taget.

Jag känner inte själv någon dragning åt det inrutade liv som det måste innebära, men om man har det som dröm, varför inte satsa?

Jag kan knappt komma på något jobb som kvinnor inte skulle klara (visst, alla kvinnor orkar inte bära bårar/brandslangar i trapphus) rent fysiskt och då är det bara gamla mossiga föreställningar om hur det "ska vara" som hindrar.

Men just lokförare har jag inte ens tänkt tanken att det skulle vara ett "mans-jobb"… Andra tråden (lastbil) har jag klart för mig att det är relativt nytt med fler tjejer.

#2 Det är hur roligt som helst att vi kvinnor syns allt mer i dessa yrken och även inom brandförsvaret blir det fler kvinnor men är fortfarande väldigt mansdominerat.Provade på brand när jag bodde i Sthlm men tröttnade ganska snart för man fick bevittna så mycket otrevligt.

Men härligt när man ser vi tjejer vågar oss på,fram för kvinnorna i alla yrken säger jag 

Det är inte så konstigt att man vill bli lokförare när man i princip har vuxit upp på ett tåg. :) Båda mina föräldrar är lokförare, faktum är att min kära mor var bland dom första kvinnliga lokförarna i Sverige! *stolt* Som liten fick jag ofta följa med dom på jobbet. Tänk er hur spännade det var när jag fyllde 10 och för första gången fick följa med mamma när hon körde till Stockholm. Det är något som jag aldrig kommer glömma. Eller när jag några år senare fick följa med pappa på en nattur med godståget och faktiskt tom fick köra en bit! (shh, säg inte det till någon! )

Vi reste också mycket när jag var liten. Varje sommar brukade vi åka ut med husvagnen. Eller så tog vi nattåget upp till våra kusiner i norrland och vara där någon vecka. Annars kunde det bli en dagstripp nånstans, något roligt lekland eller ett äventyrsbad någon/några timmar bort. Vi reste även en del på egen hand, jag och mina systrar, och inte alltid med våra föräldrars tillåtelse. 

När jag vart äldre och det vart dags att välja gymnasium så fick ändå djurintresset gå före. Jag flyttade upp till Lycksele och studerade på naturprogrammet inriktning djurvård (i djurpark). Loven spenderade jag hemma i Falun, så det vart många långa tågresor. Det var under någon av dom resorna jag insåg hur mycket jag älskar tåg och att resa. Men det var faktiskt inte fören flera år senare som det gick upp för mig att det ju faktiskt var lokförare jag ville bli!

Tyvärr har jag inte kommit så långt med den drömmen. Jag har sökt till en lokförarutbildning, men vart inte ens uttagen till att få göra urvalstest. Och i ärlighetens namn tror jag faktiskt inte jag skulle klara urvalstesten om jag kom så långt. Men drömma kan man iaf. 

#3 Inrutat? Du får gärna förklara närmare vad du menar med det. 

Så roligt att få läsa om dina föräldrar Lamina och det måste ha varit en spännande tid för din mamma, jag förstår att du är stolt över henne.

Din barndom tycks ha varit  spännande med många resor. Jag tyckte om att åka tåg när jag var barn men då gick de så sakta i uppförsbackar som t.ex i Pyrenéerna där man kunde kliva av tåget och gå bredvid.

#6 tja. Tåget står ju still tills du komner. Inget ärende på vägen som riskerar att man kommer 2 min för sent etc Nyfiken; vad är det för kriterier för att bli antagen? Betyg?

För ensamt.
#8 Man kan söka att utbilda sig som lokförare oavsett vilket gymnasie-utbildning man har :)

Man måste ha 2250 poäng och klara urvalstesten. Bland annat stresstest och mattetest och lite annat… Har för mig att inte mer än 30% klarar av testen.

#10 Matte test? Min pojkvän ringde och frågade vad som krävs för att komma in på lokförar utbildning och dem sa ingenting om matte test?

¿ jobba som kvinna ? eeh..
eller lokförare..nopp,"trotts" jag är man
däremot tyckte jafg det verkade spännande att vara busschafför
när jag var grabb var det inte SÅ automatiserat,mer knappar o spakar till olika dörrar mm,att sköta från förarplatsen till passagerarnas behag :- ) 
Då är man ju oxå närmare hemma..

mans/kvinno-jobb har jag inte varit låst av
för andra eller mig själv..har ju bla. jobbat som undersköterska 

,  penke

#8 Jo, men med lite framförhållning så är det ju inga problem. Vet man t.ex. att man behöver handla på vägen så åker man tidigare. Sen har man ju klargörningen och allting som måste göras innan man åker, och det kan man ju skynda på lite om man råkar komma lite sent.

#13 jo jag hajjar, och jag vet (efter att själv ha jobbat skift) att många jobb har minutpassning. Men nuförtiden är jag bortskämd med att styra min tid mycket själv… om jag behöver åka med ungarna till tandläkaren kan jag jobba ikapp på kvällen när de sover… till exempel

MEN det har å andra sidan effekten att jag "aldrig" är bortkopplad från jobbet. Jag kan ju alltid fixa lite här och där, hemifrån eller på väg. Så på det sättet är jag ju egentligen mer låst nu än när jag jobbade på järnverket… (sorry litet ot, men jag insåg plötsligt att jag inte har tänkt på det på det viset tidigare…)

Haha, mina föräldrar jobbar dygnet runt.