Hoppas Du får bra tips. Antar att Du skall läsa på gymnasium .Det enda jag kommer på just nu är att. Tänk så här.

Vem gör jag det för?. Jo för min egen skull.

Det är för din egen skull du gör det Du väljer att göra  i livet. Inte för att leva upp till andras önskemål.

Nu är det väl så att det är lättare att få ett jobb efter gymnasiet. Så tipset är väl att du går där för just din egen skull, för att du skall ha det bra

#1 jo, jag försöker göra val efter vad jag själv behöver. men det är saker jag behöver i framtiden, även om gymnasiet och gymnasieval är något jag måste göra nu. Men jag har ju samtidigt massa andra grejer jag behöver nu, men som energin och tiden inte räcker till för…

Jag tål stress urdåligt och därför ser jag till att minimera stressinslaget i livet. Vi har sett till att våra liv innehåller så lite stress som möjligt och bara genom att bo där vi bor, har vi nästan undanröjt stressen helt och hållet.

#3 vad skönt :) Brukar fantisera om att bo på landet, men det är så svårt eftersom jag fortfarande måste gå i skolan, och långa restider skulle nog innebära mer stress… dessutom har jag en mamma som också stressar mycket fastän hon är känslig för det, och då jag är sexton har jag inte så mkt val än att bo med henne :/ vilket självklart har sina fördelar, hon är ju min älskade mamma ;)

men ja.. jag vet inte riktigt, känns som om allt är kaos just nu >.<

mieeow.Hej o välkommen..Intressant att det du berättar…

Livet är ju inte lätt..Det som en gör o klara kan för en annan vara rena pinan.O varför är det så??

Sen så undrar jag Vad är ""Stress???

Hoppas att du kommer på rätt väg.mieeow.

Lena.

Jag undviker att känna stress genom att planera och aldrig ( så sällan som möjligt iaf) göra något i sista minuten. Är det något jag kan göra direkt så gör jag det för att slippa ha det hängande över mig och skapa den inre stressen.

Det som är viktigast är sova, äta och skola/jobb.
Är man utsövd tål man stress bättre.
Ät ordentligt för att få energi.

Tänk inte - oh vad jag är stressad, utan försök att tänka - Detta fixar jag!
Man kan förändra mycket av sin sinnestämning med tankens hjälp.

Lägg inte "ribban" för högt och sänk kraven på vad du ska hinna med. 
Ett par veckor till sen är det jullov!

Välkommen hit Mieeow!

Jag håller med Zabelle, tankarnas kraft är enorma och tänker du so m Zabelle säger Det är lugnt…allt fixar sig så ska du se att det blir så.

Det har varit min tankegång sedan jag var i tonåren (är 70 nu) och det funkar.

Jag försöker ha en inre planering, och ibland skriver jag i en kalender. När jag mådde som sämst pga stress och annat så gjorde jag planeringar för varje dag i stora drag vad jag skulle göra den dagen, ex. städa kaninens bur och tvätta. Då får man mer kontroll på läget och man ser att man faktiskt hinner med allt :)

Jag pluggar på universitetet och vet att skolan kan stressa MYCKET, men det går att minska genom att planera och dela upp allt man ska göra, och gör allt direkt och inte i sista minuten :)

Viktigt är ju också att sova och lära sig att slappna av, ta dagen lite som den kommer. Ibland spricker ju planeringarna, men det gör oftast inte så mycket :)

Isafisa. Hej"" Bra skrivit..

jag tycker det är mycket tänkvärt här o läsa om stress…..

Välkommen mieeow!

Du är bara sexton år och känner dej stressad..ett bevis på detta eländiga samhälle vi lever i!! Jag tror att Du själv måste sätta stopp..tänka på att stress gör inget bättre.

Planering..skriva ned vad man ska göra är kanske bra. Behöver inte känna sej stressad av att man glömt nåt.  Sen kan man också lova sej själv att vara snäll..både mot sej själv och mot andra..

Försök stressa ner och njut av livet istället..du har bara ett!

Tack så mycket allihopa för alla råd och tips! Jag vet ju det här.. men samtidigt gör jag fel på så många punkter, sover dåligt (trots mediciner), äter dåligt och stressar upp mig över småsaker… Jag har samtidigt mycket inom mig som tynger, vilket jag får "hjälp" för. Går även DBT just nu, vilket har mycket med mindfulness att göra, alltså att vara medveten i nuet och ordna upp för att göra en sak i taget. Fast just nu känns det inte som om jag klarar av det… Jag gick om åttan och känner att jag verkligen måste klara nian nu. Har höjt mina betyg jättemycket, men kan inte riktigt glädjas över det… Gah… det är för komplicerat och för personligt egentligen.. Tack så jättemycket för alla era tips, det lyfter mitt humör lite i alla fall 

jag försöker fokusera och glädjas över mina djur, de om något betyder massor för mig<3 Tyvärr har jag fan dåligt samvete för dem också… alla brister jag har och misstagen jag gör när jag tar hand om dem, fastän jag egentligen VET att jag gör mitt bästa och att dem har det bra..

Visar en bild på min älskade Yoshi.. 

# 12  Ställ inte för höga krav på Dej själv!

Lycka till!

#13 tack, jag ska försöka!

# 14 

Jättebra tips du fått här mieeow. Jättebra med planering och planeringslistor men….tänk igenom först om allt verkligen måste göras nu eller om det kan vänta. Gör sen det viktigaste och om du får tid och lusst över…gör något som är inplanerat i morgon och se det som en bonus. Glöm inte att vila, ta en promenad och sov ordentligt.

#16 ska tänka på det! Tack så mycket :) Ska nog ta mig tid att gå ut med min vovve snart…  annars brukar det vara mamma som gör det :)

# 17  Hunden..människans bästa vän! 

Vilken ras har Du ?

Jag håller med att det är helt otroligt hur mycket stress det finns i samhället. Och man lägger så mycket press på unga att dom ska gå ur gymnasiet med bra betyg och sen helst direkt kastas in i arbetslivet och förväntas jobba och kämpa sig fram.

Jag är 19 år så jag vet hur stressigt det är och vilken press man har på sig. Från föräldrar, släkt, lärare, kompisar, alla.

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag är själv väldigt lättstressad och har aldrig riktigt kunnat hänga med i skolans tempo. Jag blev skoltrött i 9an (som du) och har sen dess kämpat med näbbar och klor i gymnasiet där tempot är ännu högre och pressen och stressen ännu mer påtaglig. Jag fick gå om 2an då jag flyttade till ny stad och kursupplägget inte var exakt den samma, plus att jag missat en del. Men det har också varit jobbigt och stressigt att gå om ett år.

Jag är en sån som tror att skolan inte är till för alla. Skolformen är väldigt enkelriktad och enformig. Och passar egentligen bara de som är teoretiskt lagda. Medan de som är praktiskt lagda hamnar i skymundan. Och ja, alla klarar inte av stressen. Jag har egentligen ganska lätt för flera ämnen men det finns en del ämnen som jag har svårare för. Och jag är en sån som om jag inte hinner med en uppgift så tappar jag allt. Då stänger jag av helt. Har jag halkat efter så känns det som om allt är meningslöst och jag har svårt att hitta motivationen.

Jag har just pg.a stressen och en del andra saker förstått att skolan inte passar mig. Jag läser just nu sista året på gymnasiet, har alltså ett halvår kvar. Men jag famlar i mörker och har ingen ork kvar att studera den tid som är kvar. Jag har varit borta från skolan mycket och har hamnat väldigt efter. Trots underbara specialpedagoger på skolan och bra kontakt med syo och mentorer så har jag beslutat att hoppa av gymnasiet. Även om jag skulle fortsätta på gymnasiet så skulle jag ändå gå ut med ett samlat betygsdokument, vilket jag också kommer att få om jag hoppar av. Min plan är att istället satsa på att fortsätta på Komvux till hösten då jag blir 20. För att sen få ett slutbetyg. På Komvux bestämmer man själv vilka ämnen man vill läsa och vilken fart och man kan också välja att plugga på distans, vilket jag förmodligen kommer att göra.

Men det här vill jag säga att det finns olika vägar att gå efter högstadiet. Gymnasiet är inte den enda möjligheten i livet för att få behörighet till universitetet/högskola. Och det är inte kört om man hoppar av gymnasiet om man kommer på att det är rätt för en. Man kan alltid läsa på Komvux eller på Folkhögskola. Om du tycker att det är alldeles för jobbigt med skolan just nu så kan du också ta sabbatsår efter sommaren och börja på gymnasiet när du har samlat mer kraft. :)

#18 Jack russel terrier :)

#19 Tack så mycket för det långa och intressanta inlägget! Jag håller med där, skolan är inte för alla, själv är jag också väldigt praktiskt lagd, mitt hörminne är lägre än normalt medan mitt bild och färg minne är ganska långt över normalt faktist. Detta märker man ju också i mina betyg.

Jag har länge varit trött på skolan, men det är inte själva skolans fel, utan hur jag mått allmänt. Så har ju redan gått om ett år, har ingen lust att gå om ett till eller gå sabbatsår… och komvux är väl väldigt jobbigt och svårt också? har för mig att min pappa sa det, han läste där när jag och min bror var små…

Jag känner igen det där… att tappa motivationen när man hamnar efter, usch, så sjukt jobbigt :/

Skönt att höra att man inte är ensam, men jag känner ändå att även om jag balanserar på kanten av att gå in i väggen (igen) så ser jag inget annat val än att fortsätta som jag gör nu, hålla ut och kämpa på det sista året av grundskolan. Efter det… jag vet inte..

#20 Nej Komvux är inte väldigt jobbigt och svårt. Komvux är väldigt bra och läser man distans så kan man välja själv när man har ork att plugga samt vilka ämnen man är intresserad av och vill läsa. Och om man vill läsa på halvfart eller helfart. :)

Försök att kämpa på fram till skolavslutningen. Prata med syo/kurator/specialpedagog om du har funderingar eller bara vill prata av dig. Dom finns där för din skull. Kanske kan dom hjälpa dig att strukturera upp skolarbetet?

#21 ah, okej, bra att veta :)

kanske… fast snackar med så många olika angående olika saker, orkar nog inte fler personer… dessutom har jag haft många samtal med skolan angående min skolgång eftersom jag varit sjukskriven, gått halvtid och gått om.. men de kan inte hjälpa till så mkt när jag inte vill hamna efter, så ja… jag kämpar på, famlar i mörkret och hoppas på det bästa, haha :P

#22 Det är svårt det där. Visst vill man inte hamna efter, men samtidigt är det ju viktigt att ta hänsyn till vad kroppen och psyket orkar.

#23 jo, men jag har halkat så mycket efter, det känns som om jag har missat ett helt år av mitt liv… så jag pressar mig allt vad jag kan för att komma över detta steget och hoppas på att marken är grönare på andra sidan berget…