Jag har aldrig rest ensam, men jag känner att jag skulle kunna göra det till flera ställen jag varit till, för man träffar så mycket trevliga människor (om man vill).

Fördelen med att resa ensam skulle vara att inte behöva "överlägga" med någon om något öht.

Nackdelen….jaa, kanske att man inte har någon att tala minnen med efteråt.

Jag reste ensam till Storbrittanien, Wales, för att jobba där i ca 1 år.

Första gången var jag tvungen att sova på hotell en natt i Birmingham. Taxichaffören var lite dryg, men inte så farligt.

Det jobbigaste på den resan var nog att hitta rätt tåg från flygplatsen, in till centralen, och sen morgonen efter hitta rätt plattform och rätt tåg för att åka vidare. Men de hade tågvärdar i långa vinröda rockar som man kunde fråga. Sen skulle jag till slutstationen, så när jag väl var på tåget kunde jag slappna av.

Sen reste jag ensam hem igen efter 9 mån. Det var lite enklare för nu hade jag kontakter, så sov hos ett par vänner i Birmingham, som också skjutsade ut mig till flygplatsen dagen efter.

Har åkt själv tillbaka och hälsat på en gång också.

Har rest själv inom Sverige ensam. Deutom till Markaryds Folkhögskola (fotbollslinjen) fram och tillbaka i 3 år. Kan kanske inte kalla det för att resa :)) Älskar att åka tåg.

Men, jag vill gärna resa långt och bara med mig själv någon gång.

#2 Nice

Ungefär samma som #3. dom gånger jag rest ensam har det varit inom Sverige. Mest då till Stockholm inför konserter och nåt konvent kanske, men även till pappa då (en resa som tar ca 17 timmar enkel väg).

Jag tänkte bara på utlandsresor, så jag tillägger då att inom Sverige har jag rest ensam ganska mycket. Både med flyg, tåg och bil. Det har fungerat bra.

Reser alltid ensam vill inte ha någon med för då uppstår just överläggning om vad hitta på dessutom är jag inte av det virket att jag ska hinna en massa turistfjams utan vill njuta av att ta dagen som den kommer.

Bekanta har jag på olika platser bla Navajo så minnen kan man skriva i brev med varandra om man vill.Skulle inte vilja åka med andra utan skulle bli låst och är den som vill göra som det spontant faller på då får jag ut som mest.

Hej!

Jag reser jätte ofta ensam, vet inte varför det blir så men möter ibland upp vänner på plats, ibland inte. Sen bor jag deltid utomlands också så då blir det ju givetvis att jag måste resa en hel del. Har halva familjen i Finland och jobbet låter mig resa runt mycket i Europa.

Men kicken man får av att resa på egen hand och när man faktiskt lyckas hitta rätt buss, tåg, flyg etc. Oftast är det ju väl skyltat och som boende kan man ju välja t.ex. hostell, detta brukar ju tillåta en att träffa många ansikten som också reser på egen hand eller t.ex söka upp om det finns några träffar för de på resande fot. Inte ovanligt att man möts upp ett gäng för en öl eller två.

Dessutom måste man ju lämna sin komfortzon, vilket är otroligt viktigt att man gör då och då för att kunna växa som människa och inte missa livet, eller hur? :)

Har för det mesta rest ensam till alla länder att ha någon med var för det mesta att ta ansvar för den personen och det hindrade mycket i mitt jobb plus att jag varit mycket äventyrlig  och gjort saker som den andra personen inte tordes vara med om och det gjorde att jag kände mig som en bov ibland då jag lämnade denne ensam några dagar.

I Sverige har jag rest med sällskap oftast familjen.

Enda ensamma resa jag "gjort" var en språkresa till England när jag var 15 år.

Nu var ju resan organiserad så vi var ju inte ensamma på det sättet men de första 4 dagarna var i London och jag kände ingen i gruppen utan gick för mig själv. Inga planerade utflykter utan det enda var att vi åt middag tillsammans. Ganska dålig organisation när man tänker i efterhand.

Det var en enorm frihetskänsla att som 15-åring utforska London alldeles själv Jag kände mig så vuxen och äventyrlig.

Har bara rest till London och jobbat som aupair ensam. Träffade mycket trevligt folk, och idioter också ;) Tex mamman som jag bodde hos hade inte alla hästar i stallet. Men jag är glad att jag gjorde det.

Sen har jag ju rest till släkten i Helsingfors också. Men det känns inte riktigt som en res på det viset.

Skulle aldrig få för mig att resa på semester ensam. Känns väldigt avlägset.

jag har gjort flera resor själv,
både korta veckocharter och månadslånga  äventyr

som själv är man oftast mer utåtriktad,jag träffar alltid
andra mäniskor då,man ..behöver fråga/tipsa eller bara vara nyfiken
Det kan vara lite jobbigt,men mer spännande för jag ..får ju ta reda
på allt själv,..får öva mer på ..lokalspråket,det är utvecklande ! :- )
man slår följe några dagar eller mer,
en dag vill jag vänster o h*n raktfram,då säger man bara hej o tack
en fördel att resa två..eller med någon justNU,är att slippa släpa på hela ryggan,om jag vill slinka iväg på toa,eller hämta mat eöller bara..

oftast när man reser i par,så blir man slutnare
man träffar möjligen på ett annat par,för någon middag 

nå´n dryg såklart ??
nå´n bluffare/lömsking..de kunde jag träffat även som ..par

men,allra mest massor av spännande mäniskor
reser man bara med ett nyfiket sinne så..
det är ju DE som egentligen är själva resans mål *ler*
inte en massa stenhögar osv .

navigare nessese est 

penke