#0 Vilka sötnosar

Här kommer Lorentz med Göteborgs yvigaste svans. Den har han noll koll på. Doppar den i allt från såskastruller till diskvatten.

Lorentz är 8 år.

Här kommer galenpannan Moritz som husse försöker lugna ner en stund.

Moritz är 9 år.

#1 tack 

Åh fina lurvbollar. <3

Jag har 4 stycken katter, bara pojkar och alla hittekatter.

Först ut Ruu som är från Strömstad från början. Vandrade omkring på en campingplats där en hel vinter innan Kattkjedjan tog in honom och sökte ett nytt hem till honom. Då fick han flytta hit =)

Han är äldst i flocken och min enda utekatt.

Melvin, min kelgris! Han är som en liten igel isoffan på kvällarna. Kelig som tusan.

Älskar mat och det syns tyvärr.. Han är lite för rund just nu.

Melvin och Nemo är bröder och hittades under ett gasolskåp bakom en krog när de var små. Mycket kämpande för att få dem friska =( Men nu är de två stora fina katter =)

Nemo, min lilla gurka.

Har alltid önskat mig en röd katt.. Så när vi hittade honom och Melvin ynkliga under gasolskåpet var det ingen fråga om saken. De skulle med mig hem =)

Han är en riktig liten skyggis som inte gillar nya människor. Tar en stund att få honom att lita på än. Men med mig är han också en riktigt liten kelgris.

Och sist min Siggelito.

Han kom till oss som stödhemskatt. Livrädd för människor. Fräste, morrade och bet efter oss. Ett halvår bodde han under soffan och vägrade ens tänka tanken att socialisera med oss två beniga.

Men idag med massa tålamod och kärlek är Sigge min katt =) En liten kelgris och myspropp. =) Han är dock väldigt väldigt skygg och det är inte många som kommer och hälsar på som ens får se honom.

Men är det bara vi hemma så är han som vilken katt som helst.

Vackra katter

Så här såg mina ut när jag såg dem första gången.
Gick bara inte att välja en…

Vi har haft hittekatter de senaste två. Den första hittades i trakten av Järna av min frus kompis mormor. Den katten var dräktig, vilket inte var känt när i fick ta den. Ungarna såldes alla, men en kom i retur för att hon som köpt den hade en äldre katt som inte accepterade den lille.

Den lilla katten blev en stor katt, 8,5 kg. Båda var innekatter först, men när vi flyttade hit blev de successivt mer och mer utekatter. Honkatten fick diabetes när hon blev gammal och då tog vi bort henne. hennes son, den store lufsen, fick höftledsförlamning när han var 12 år och då tog vi honom till veterinären, men det var inget att göra så vi fick ta bort honom också.

Vi beslutade gemensamt i familjen att inte ha katt på ett tag, det var ju ganska tungt att mista båda katterna med bara något år emellan, men så ringde samma kompis till min fru och frågade om vi kunde ta en katt igen.

Då hade det dykt upp en katt på deras tomt i Södertälje som inte ville gå därifrån. Efter en vecka tyckte de att de måste ge katten mat, men de kunde inte ta in katten eftersom min frus kompis man är pälsallergiker. De annonserade och satte upp lappar överallt i närområdet, letade ID-märkning och kollade efter chip, men det gav ingenting.

I maj 2004 fick vi hit henne och hon gjorde sig hemmastadd direkt som om hon alltid bott här. För att vara en hittekatt är hon osannolikt lättillgänglig. Hon var en vuxen ung katt när hon kom, kanske 2-3 år bedömde vi, så nu är hon väl 9-10 då.

Hon har en skada på högerörat efter ett slagsmål med en av strykarkatterna vi har häromkring

Nu har de växt till sig :)

Myskillen

Måste bara säga..vilka underbara katter Ni alla har! 

Min Teddy som familjen haft i 8 år men som nu bor hos min faster. Älskar denna fina kille, världens snällaste och goaste

Katter 

Har inga själv men mamma har.

Visst är de underbara våra katter

Det här är mitt gäng:

Pontus som kom till mig som 4 månaders kattunge. Min lilla räddhare som blivit lite tuffare med tiden. Han satt hos veterinären och skulle bli avlivad tillsammans med sina kullsyskon men han fick följa med hem hit. Syskonen fick också hem.

Sen har vi då Frasse, stor tjock cremefärgad huskatt som är supergosig men inte den vassaste kniven i lådan. Sonens älskling som är så social så det går till överdrift ibland.

Safir är en renrasig europe som jag tog på foder men det blev ingen kull ungar att betala henne med för vi bestämde oss att låta bli då hon blev ganska liten. Härlig social liten tjej som ska vara mitt i smeten jämt.

Sen har vi då Sussie, en hmmm…något övergödd dam med bestämda åsikter som fått flytta hem till mina föräldrar för hon uppskattar inte riktigt de andra katternas sällskap. Där lever hon livets glada dagar och är uppassad som en prinsessa. Hon kommer från början från Stockholms katthem och har hela tiden varit en dam med mycket egna åsikter. Något tillbakadragen i början men nu är det hon som bestämmer i huset.

Kissen på min profilbild heter Ludde och lever tyvärr inte längre. Han var min lilla älskling som alltid kände av hur jag mådde. La sig på bröstkorgen och tröstade när man behövde det. Saknar honom något enormt. Han fick somna in för ett år sedan när hans njurar slutade fungera, bara 7 år gammal.

Ruu har idag hjälpt mig med löven i trädgården. Han är en riktig expert. Man kan då inte tro han är en gammal herre.

Leker i lövhögarna som om han vore en kattunge hög på mynta ;)

Har bara två nu, mamma Skrotis till vänster och sonen Hasse.

#19 Lika dem är :)

#20 Ja, fast mamman är lite mer "råttgrå" Hasse är riktigt stålgrå sin pappa.

Det var en planerad avel!

#21 Ja jättesöta i alla fall 

#22 Liksom alla katter här i tråden! Tror inte det skulle gå att leva utan katter? Det är nåt speciellt med dessa egensinniga djur.

Ska bli katt hos en gammal tant i nästa liv!

#23 Precis! Nej katter går inte att leva utan  Levt med katt sedan den dagen jag föddes, inte varit utan katt någon gång, alltid funnits katt i huset :D

Wow vilka fina katter ni har, Så underbara, Jag måste visa mina killar som jag har här hemma. Hugo och Anton som är syskon i samma kull

#23 Nä, det känns inte riktigt "hemtrevligt" utan katt.

Håller med 23 & 26, blir inte hemtrevligt utan katt. När min första katt fick somna in skulle jag inte ha någon mer. Hon blev nästan 20 år. Fast efter ett halvår dök det upp en katt utan hem som ingen ville kännas vid. Jag tog hand om den. Veterinären trodde den var ca 5 mån. Han blev familjens allt.

När han en morgon gick ut för att aldrig mer återses blev ett hårt slag och många månader av hårt letande och annonserade. Han brukade aldrig lämna tomten och var inne varje natt. Nu skulle vi inte ha någon mer….

men så en dag så fanns där en katt som inte trivdes hemma bland hund o de övriga katterna så vad händer tror ni. Hämtar katten nästa dag redan. Hon var då 2 år och är idag 5 år. Nu har jag insett att vi alltid ska ha katt men har faktiskt aldrig haft en kattunge vilket skulle vara skojigt. Har en förmåga att förbarma mig över de övergivna på nåt vis

Har ingen bild i denna datan men försöker lägga in en senare. Tindra är sköldpaddsfärgad.

Fin tråd..igen!  

.Vilka fina katter.. alla har sin charm ..