Livskvalitet...
Just nu undrar jag vad det är…
För mej har det alltid varit mina djur, mina vänner och att kunna betal mina räkningar i tid.
Detta ger mej en trygg grund att stå på!
Men det är väldigt lätt att den livskvaliten dras undan och det fort! Detta har nu gjorts mot mej (och säkert ännu fler i min situation).
Blev arbetslös nu i september och får ingen mer lön eller ersättning från mitt gamla jobb. Första vecka har jag varit sjukskriven och jag ska idag börja stämpla.
Har jag tur får jag kanske någon krona från försäkringskassan i slutet av månaden. Men från a-kassan får jag inget. Detta pga deras sju karensdagar.
Detta innebär att jag inte får några pengar alls i slutet av oktober!
Nu tror man ju blåögd som man är att man får hjälp av sociala, för att inte hamna i personlig konkurs. Men se, det får man inte!
Soc. går tillbaka tre månader och ser att jag hade full inkomst då. Detta gör att de anser att jag skulle sparat omkring 5000kr i månaden (vilket enligt dem är mitt överskott) för att sen leva på dem i november…
Men hur ska man spara pengar som inte finns?
Eftersom jag visste om att jag skulle bli arbetslös och sänka min inkomst så betalade jag av de skulder jag hade och kunde betala av. Men detta bryr de sig inte om. De går bara efter sin "norm".
Jag kan förstå att de inte hjälper en med skulder, för det fungerar ju inte. Men att ta förgivet att man ska kunna spara pengar från månaderna innan!? Tycker det är förjäkligt!
Tänker på de stackarna som inte har turen jag har med snälla (dumsnälla kanske?) föräldrar och vänner som säger de ska hjälpa mej. Hur klarar de sej med alla sina skulder?
Funderar skarpt på att bli politiskt aktiv och se om jag på något vis kan få den att ändra det sociala systemet…
Oavsett vad som händer är min livskvalitet och lycka nere på NOLL!
/Elisa

Jag förstår dig jag sitter nu som "dumsnäll" förälder och betalar hyra/mat/böcker till min dotter eftersom det fattades några poäng (missad tenta) för att hon skulle kunna få sudielån och bidrag den här terminen.
Nu hade vi/hon tur så vi kunde avbryta amorteringen på huset och lägga pengarna på att vår dotter skulle kunna fortsätta studera. Jag tänker på alla dom som vill men inte kan fortsätta studera för det inte finns hjälpande vänner/föräldrar som har möjlighet.
Jag önskar dig all lycka i framtiden och att dina problem snart löser sig.
#1
Det är förjäkligt att mina föräldrar som är pensionärer och inte speciellt rika ska behöva gå in och hjälpa sin 38åriga dotter (mig). Detta för att inte systemet fungerar att hjälpa dem i kris.
Systemet som vi betalar skatt till när vi arbetar och som pensionärerna fortfarande måste betala skatt till, trots att deras "inkomst" redan borde vara färsigbeskattad!
När det gäller studerande så förstår jag inte hur de klarar sig många gånger. Även om de får både studiemedel och lån.
Kollade själv upp det för ett tag sedan och skulle då med högsta lånet få omkring 7000-8000kr! Kanske fungerar för de som är 19år. Men de som har lån att betala sen innan eller andra utgifter. De har inte råd att studera…
Vad händer om man inte får ett välbetalt arbete efter sin utbildning och blir tvungen att går arbetslös och ha dyra lån mm?
Det går ju inte ihop!
För mej som redan sitter på ett stort lån så finns det ju ingen möjlighet att studera och både betala det lånet och ett framtida studielån.
Jag är på sätt och vis glad att jag inte har några barn. För det finns ingen möjlighet att jag skulle kunna hjälpa dem på det sättet mina föräldrar gör med mej eller du #1 gör för din dotter!
Hade mitt barn hamnat i denna situation och jag inte kunnat hjälpa, så hade det nog mitt hjärta gått sönder!
Samtidigt känner ju jag att det är dags för mej att hjälpa föräldrarna inte de som ska behöva hjälpa mej!
Men så enkelt är inte livet…
(lite rörigt inlägg detta blev)
/Elisa
Ja de är hemskt att de ska behöva vara så, Förstår inte heller hur socialen tänker och räknar.
Jag hoppas också att allt kommer ordna sig för dej så du får den hjälp du behöver.
Kan inte fatta att Sverige som var ett föredömme förr i tiden för andra länder nu har blivit så orättvist och hårdhjärtat. Jag fick ta flera lån för att ta hand om min yngste son och hans flickvän från Paraguay jag betalar fortfarande av dem fast det gått mer än tre år.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

#2 min dotter är 20 år och då är 7000-8000 rätt bra, nu läser hon i en liten ort och har student rum = låg hyra. Hon valde det billigaste boendet som gick på nya orten då vi fick gå in och betala, 10 egna kvadratmeter och hon delar kök + toa med fyra killar MEN hon trivs och vet vad hon vill efter att pluggar enbart matte ett år (varför får man inte välja fel?). Jag hoppas hon får jobb och som spelprogramerare och det är det rätt troligt 
Vad jag inte förstår det är varför dom stryper både lån och bidrag när hon missat några poäng första terminen. Jag kan lova att är man 20 år då är den sista man vill att få pengar av mamma, hon är ju mitt i sin frigöreseprosess.
din situvation är också hemsk, varför ska man straffas så hårt när man vill jobba och betala för sig. Jag tror dina föräldrar gärna hjälper dig med att reda ut dina problem men det ska gå på skatten, alla ska ha samma möjligheter att överleva oavsett föräldrar.
Läsa ska man inte göra för att försörja sig utan för att man vill bli det man läser, det blir ju också en risk att man försöker överleva genom att plugga hej vilt utan mål, det finns ju en hel del flumm-kurser också