Självklart säger jag som har en mycket mjuk man men som kan tyckas vara väldigt macho på utsidan.

Han är lång, vältränad, tatuerad, snaggad och uppfattas säkerligen inte som en mjukis vid första intrycket.

Men utsidan bedrar och man får se förbi sina fördomar.

Svårt begrepp det där eftersom det grundar sig på en fördom som i sin tur bygger på människors osäkerhet.

Jag tror att alla mentalt friska män är lika mjuka som vilken genomsnittlig kvinna som helst. Att vilja gå omkring och spela "macho" är just det - ett spel för gallerierna, en roll som många män tror att de måste spela.

Många män förknippar också uttrycket "mjuk" med mesig, vilket är en komplett villfarelse. Ingen tror att mjukhet från kvinnor innebär att de är mesiga, så varför skulle det vara det för män?

Jag undrar som du, Peter..varför skulle män vara mesiga för att dom är mjuka ? Alla har väl rätt att visa känslor, även om vissa män kanske har svårare för det

haha kommer att tänka på "velour"männen från 70-talet. De såg rätt så töntiga ut

Annars får män gärna vara mjuka och kvinnor vara hårda - vilket som passar dem bäst. Huvudsaken att hjärtat är med.

Jag vill inte att en man är för mjuk.
Vet inte hur jag ska bete mig om en man gråter, så jag slipper helst det ;)

#5 Hur menar du nu, beter man sig annorlunda mot en man som gråter än mot en kvinna?

Nej, jag menar att det är en situation jag inte gillar, för jag vill att mannen ska vara den starke. Börjar tex min pojkvän gråta, förstörs hela min värld, då är ingen av oss stark. JAg behöver en stabil klippa.

Självklart vet jag att även män kan gråta och vara känsliga.

#7 Fast jag kan inte hålla med om att inte gråta skulle handla om att vara "mer stark"

Att visa sina äkta känslor är starkt och inte svagt tycker jag, oavsett kön.

För mig är det så. Antagligen för att jag är s känslig själv och är så lättpåverkad av andras känslor och humör.

#7 Nej att du inte gillar situationen förstår jag, men för mig är det lika jobbigt vem som än gråter. Oavsett vad som orsakat gråten måste man ju ta sitt ansvar och vara den som stöttar.

Om min fru gråter måste jag försöka stötta henne och jag förväntar mig förstås samma sak tillbaka. Det vore ju hemskt om jag i en situation av outhärdlig smärta inte kunde lita på stöd från den jag lever med.

Har du funderat på hur din pojkvän skulle reagera om han visste att om det är han som bryter benet i skidbacken måste han ändå vara den som är stark och inte gråta?

#10 Har ingen pojkvän, och sen undrar jag var jag skrivit att jag sagt att en man inte FÅR gråta? Och var jag skrivit att jag inte skulle stötta?

Allt jag har sagt är att jag inte tycker om det. Så lägg inte in mer i de orden är vad där står.

Självklart ska män kunna vara lika mycket mjukisar som kvinnor men många har tyvärr en tuff attityd utåt.

Jag tycker att en man som gråter och visar sina känslor är starkare än den som går omkring med en fasad och kanske måste gömma sig för att gråta.

Då vet jag att på honom kan jag lita medans på någon som går omkring med en fasad känner jag är onåbar. I sydligare länder är det ingen skam för en man att gråta.Så har de också mycket musik med hjärta och smärta i.

Förstår inte varför just gråta visar något om en människa?
För mig är det viktigare att man kan prata.

Alla känslor är väl viktiga..man eller kvinna spelar ingen roll!

#11 Förlåt mig för att jag antog att du hade en pojkvän, det föreföll så i ditt föregående inlägg. Jag sa inte heller att du sagt att män inte får gråta, men när du säger att hela din värld skulle rasa, får det ju en innebörd i den stilen.

Om en man inte gråter av sånt som är tillräckligt starkt att gråta över, exempelvis om man skulle mista ett barn, betyder det att mannen låser in sina känslor och det i sin tur gör att det blir svårt att bearbeta sorgen, som i sin tur leder till att man inte kommer vidare i livet.

Därför är det viktigt att kunna gråta när man behöver det oavsett vilket kön man tiihör. Det är en mental och känslomässig ventil som är lika viktig som andra känslorektioner, som exempelvis empati, ömhet osv.

Min äldste son är så långt ifrån "mjukis" man kan komma. han är fysiskt stor och stark och har ett helgjutet sjävlförtroende. Men han är mycket känslig för elakhet och mobbing (han blev mobbad i grundskolan).

Vid den tiden han jobbade som lärling på byggen (han gick byggymnasium) kom han ofta hem med tårar i ögonen för "gubbarna" var så eleka mot såna som han (lärlingar). Han fixade inte den råa stilen som tydligen gäller i dessa kretsar. Han hatade varje sekund på jobbet under denna tid. rena pennalismen.

Det förminskade inte honom i varken mina eller hans flickväns ögon. Vi sa bara åt han att han borde söka sig en annan bana med mera mänskliga arbetskamrater.

Nu jobbar han på en liten byggfirma med familjär stämmning och kommer förmodligen aldrig mer att jobba för de stora drakarna som NCC och Peab.

# 7

Så om din kille ligger i skidbacken o kvider med benpiperna ute

så vill du helst att ni bara pratar lite

#18 Man kan väl inte gärna jämföra gråt som kommer från fysisk smärta med annan typ av känslosam gråt tycker jag.

#7 Nej det går inte att jämföra, det är en annan sak. Nog har vi sett stora idrottsmän gråta av smärta, det vi talar om är som Bumbleboo påpekar, känslosam gråt.

Det klart män får vara "mjukisar". Och som Cristine säger nog har man sett även tuffa idrottsmän gråta av smärta men också av glädje till medalj eller i besvikelse av missad medalj.

Jag tror alla killar jag varit ihop med någon gång gråtit. Visst det kan vara obehagligt, men också skönt när en person "vågar" visa sina känslor.

#18 Inte gråt i skidbacken vi skriver om.

# 22

Jag tyckte precis att det stod skidbacke någonstans

men jag kan ha sett fel sorry :-

#19, #20 Visst är det skillnad men ändå finns kopplingar emellan de olika sorternas gråt. En riktig "machoman", såna man ser på bio, gråter inte nör benpiporna sticker ut heller.

Jag tror att detta är en sån frågeställning där alla har en egen tolkning. Att vara stor och stark och ha stort självförtroende är för mig inte alls motsatsen till mjukis.

#22 Någon annan skrev om det ja, men jag pratar inte om att gråta i skidbacken.

På bio slår de inte ihjäl sig  heller om de ramlar från ett tak, de gör bara en kullerbytta och så upp igen.

Hur som haver är vi alla olika  och känner olika och tur är väl det.

#26 Precis, vi är alla olika :)

# 26 ..och vi är alla unika!

# 26 ..och vi är alla unika!

klart dom får..
 säger många kvinnor..och "sorterar" bort dem
 de som har svårt att hantera andras (mäns) känslor 
 de som vill ha monopol på att ha o spela med,sina känslor

De,(kvinnorna) har nog oxå svårt med sina egna känslor
  som blir rädda och otrygga av sina och andras känslor
 om det inte är "automatiska reflexer" som ett bröööl när landslaget
 gör mål eller det är ..sorgslig musik i en film..

 ..att vara *mjukis* innebär väl inte att bara hänfalla åt känslopjunk;
  utan att ha ett rikare o bredare liv:

   penke
 jätte-jätte hårding :- )

 Jag känner så att "musslor" är svårare hantera än "mjukisnallar".  

Men enligt min tanke. Vuxen man inte frågar av andra om han får gråta eller skratta. Utan han lever efter sina egna känslor, oavsett vad andra tycker och tänker.

Om pojkarna får visa öppet sina känslor i deras uppväxt tiden. Så blir det samma sak även i vuxen ålder. Känslor vad de än är känns lika naturliga ändå. (Jag har erfarenhet om tre söner som gråter och skrattar utan att fråga av andras åsikt om saken.)

Svar på #0:   Ja..män får vara mjukisar, och ska vara mjukis mot sin käraste vän! Så får han mjukhet tillbaks!!

Jag tror liksom många av er, de mest osäkra människorna kanske försöker dölja sina känslor bakom en tuff mask och inte vågar visa att de blir ledsna?

Jag föredrar trygga män som är så säkra på sig själv att de både kan skratta och gråta.