Den förstår inte jag Christine.

Min sambo som var arberslös i många år innan han blev folkpensionär, tycker att han har frihet för första gången på många år. Han känner att han kan göra som han vill. När han var under atbersförmedlingens klor var det bara en massa han skulle göra annars hotades han av att stängas av.

Ok nu har du ändrat lite. Nu är jag med.

Jag räds fortfarande ålderdomen, eftersom jag hela tiden har mammas nedbrytning i min närhet.

Men i den ålder man går i pension kallar jag inte riktigt ålderdom. Själva det som jag kallar ålderdom kommer olika på olika personer.

#3 så tänker jag också Asta. Det är samma sak som jag har svårt för en del personer redan från 40 årsåldern påstår att de är gamla, eller att de är gamla tanter.

Att bli gammal, ålderdom, är något som kan inträffa i lite varierande ålder men först inträffar pensionsåldern som kan variera lite (kanske mellan 60 - 67 år)

Och som du säger, visst går det att rädas ålderdomen med tanke vad somhänder med oss. Att "bara" åldras och långsamt tappa sina förmågor är en sak men att bli sjuk, t ex demens eller stora motoriska nedsättningar påverkar på ett helt annat sätt

Pappa jobbade som frivillig på ålderdomshemmet mellan han var 82 till 90. Han tog ut på promenad många  av sina gamla vänner och andra som var för det mesta 20 år yngre.  De var åldrade medan pappa var ung till 98 års ålder. Så ålderdomen slog ner väldigt olika.

Ålderdomen slog till här för 7 månader sedan då jag fyllde 60 och pensionerade mig! 

Och nu gör jag precis vad jag vill, så länge jag inte blir överfallen av nåt kvinnfolk som börjar att kommendera!

#6 var det verkligen ålderdomen som slog till? Kanske bara den fjärde åldern med fria dagar att själv disponera över?

#7 Skojade lite med #0 där ålderdom var lika med pension.

*Pust* får väl ändra titeln, jag känner mig inte ens som pensionär utom när benet strejkar och jag har svårt att gå men det ska tränas bort.

#9 Du är ju din fars dotter, och han var ju ung vid 98, så du blir säkert likadan!

#10 Det hoppas jag verkligen Anders!

Han var aldrig sjuk utan hade som jag olyckor, men han var så äventyrlig.

#11 Precis som du då, du har ju så mycket "äventyr" för dig!