Jag föddes på 60-talet i Göteborg och växte upp i "miljonproggrammets" höghuskomplex. Ett helt område med gula 8-våningars tegelhus.

Nu älskade jag detta område för det var min bardoms kvarter och jag och alla andra ungar visste inget annat.

Jag har däremot haft turen med föräldrar som haft sommarstuga dit vi åkte året om och firade alla helger, även jul där. Så jag har fått uppleva landet hela somrarna.

Jag känner att jag fick det bästa av två världar.

Föddes i början av 1960-talet. Tillbringade mina första 11 år i ett då nybyggt studentområde. Det vimlade av unga vuxna och barn och det var härliga år. Pappa och mamma skildes 1972, det var inte roligt.

Men som barn gjorde jag många resor, pappa undervisade och doktorerade i franska, så vid 8 års ålder hade jag varit 4 ggr i Frankrike t ex.

Mamma var lärare i invandrarsvenska och tog hem många utländska influenser i maten.

Jag hade en barnsköterska / dagmamma om dagarna. Vid 4 år började jag på lekis. Någon sommarstuga hade vi inte. Det var fattigt, mina föräldrar var ju studenter i början med ont om pengar. Men vi reste mycket som sagt. Vi åkte också till Värmland och hälsade på mormor/morfar, och till Norrland till farmor/farfar.

Så rolig läsning!

Jag föddes 1950 på en för traktens mått mätt stor bondgård, pappa var alltid i arbete på gården eller körde häst i skogen. Mamma skötte mjölkningen av korna och hjälpte även till ute på åkrarna när det var skördetid. Och hon fanns alltid till hands.

Redan som barn var det naturligt att man skulle hjälpa till med lättare sysslor på gården. Ord som "hinner inte" eller "vill inte" fanns inte i språket på den tiden.

Bland det som var mindre populärt var att gallra rovor och betor på sommaren, dessa odlades i mängder till foder åt djuren till vintern. Och i potatislandet fanns också arbete för småpojkar.

Och när man blev äldre så blev det att hjälpa till med tyngre saker och traktorkörning.

Lek och fritid fick det bli när arbetet var klart. Visst kan det tyckas tufft för barn och tonåringar, men det var så det fungerade på bondgårdarna på den tiden.

Och jag har inte tagit någon som helst skada, fick jag leva om min barndom så skulle jag välja samma igen. (fast då utan rov och bet-landen)

Uppväxt på bondgård är härligt trots arbete det är iaf frihet.

Fina berättelser..

Jag för 56 i Örgryte församling..Gbg Gick första året i Lundenskolan då vi även gick på lördagarna.

Vi flyttade upp till sommar stugan, som pappa hade byggt Nytt hus bredvid. Jag trivdes aldrig i Stan.Sen att jag fick 4km ner till stora vägen brydde jag mig inte om, o närmaste granne.Hade ju häst.

Red på Bös rid skola.redan som liten..

Gunnilse liten mysig by med mycket historia…

Jag är född 1954 och vi hade det verkligen svårt när jag var liten. Vi bodde i skogen mellan Arboga och Kungsör på en liten gård utan några som helst moderna bekvämligheter.

På somrarna var det fint att bo där, åtminstone om vi slapp gå hungriga, men när snön kom hade jag 2 km att gå genom skogen till skolbussen på oplogad väg, det var tufft.

Jag minns fina platser efter vägen, gamla torp i skogsbrynen och mycket djur överallt. Det gick väl aldrig en dag när jag inte såg älg på väg till eller ifrån skolbussen.

Så intressant att få veta om er barndom.

Vi bodde ovanpå en konsumbutik som låg bland trähus som jag berättat redan och jag kunde gå fritt på området som liten, alla kände alla och man blev väl omhändertagen, senare flyttade vi till Sundsvalls komun men det var ute på vischan på toppen av ett berg, så vi hade ljuvlig utsikt på ena sidan över havet om man tittade till höger för rätt over hade vi en fabrik men man blev van och senare var det bara roligt att se den livliga båttrafiken, det kunde komma flera utländska båtar om dagen och på den tiden var det jättespännande att se utländska män på byn, man tyckte grekerna och spanjorerna var så vackra.  På den andra sidan dalen.Där låg det arbetarbostäder som renoverats och bebos än idag. De tillhörde sågen och Patronen var Brysowski som bodde på Timrå slott som låg alldeles intill.. Pappa hade sin konsumbutik där så än en gång så bodde vi ovanpå en sådan. Där hade jag en lycklig uppväxt.

Idag! Där den gula pricken är låg vårt hus som sedan revs för e-4.

Och här lekte jag som barn

När jag läste det Peter skrev om inga moderna bekvämligheter, så vill jag att nämna att det var utedass och kallvatten som gällde på den tiden.

Men man slapp ju att bli myggbiten i baken när man var tvungen att gå på utedasset på vintern när det var 20 grader kallt. Och besöken blev korta!

Och varmvatten fick man från en gryta på vedspisen eller från vattenbehållaren (reservoaren) som var inbyggd i vedspisen.

"Julbadet" skedde i källaren, där fanns en stor vedeldad koppargryta med kran och från den tappade man i varmvattnet i ett badkar.

Jag tror att jag var 13-14 år när vi fick toa + duschkabin och varmvatten inomhus.

#11 Jag är ju lite yngre än du, så jag var bara 7 när vi fick elektricitet, varmvatten och vattenklosett inomhus. telefon och TV kom senare, jag var väl 10-11 då.

Innan moderniteterna kom hade vi en stor träbalja som vi badade i varje lördag, vattnet värmdes i en stor gryta på vedspisen. Ljuset kom från fotogenlampor typ den här.

Tycker också att detta är en fin tråd att läsa..så fina bilder med!

Vi flyttade till modern lägenhet då jag var ett år. Tiden före minns jag inte..men det sägs att det var en stor lycka att få riktig värme, badkar och toalett inne. Vi var fem personer i två rum och kök!

Det jag minns mest är sammanhållningen med både grannar och kamrater. Då kunde man titta in till någon en stund..få en kopp kaffe och en pratstund. Alla barn lekte med alla, vi var oftast ute och vi hittade alltid på nåt..Ibland hände det att både vuxna och barn var ute..tillsammans.

Husen står kvar, men gårdarna är tomma..människor går in och stänger dörren. Man kanske inte ens vet, vem som är ens egen granne. Tider förändras..men visst känns det härligt ibland, att tänka tillbaka..på tider man aldrig glömmer..

#13 Det där har jag också tänkt på. Vi var en gång för ett par år sedan och tittade på det hyreshusområde vi kom till när vi flyttade från torpet i skogen.

Då 1962 när vi kom dit, var det massor av barn ute ock lekte jämt. Man fick inte ens vara inne, vi var också 5 då i en liten tvåa, så småningom blev vi 6. Alla fyra ungar i samma rum, från 0 till 9 år.

Nu var det dött, vi varken såg eller hörde en enda människa på gårdarna. En sak kände jag genast igen, lukten av solvarma, dammiga berberisbuskar.

Jag är född på 60-talet, vi flyttade runt ganska mycket, men vi bodde för det mesta alltid i olika hyreshusområden. Jag minns att jag trivdes så enormt bra med det. Man kunde gå ut på gården och då fanns det alltid någon annan unge ute också. Jag älskade de här hyreshusområdena. Det låter kanske konstigt, men så var det. Det fanns alltild någon att leka med. Det var mycket utelekar, men också Barbie och klippdockor.

Jag var ett sk nyckelbarn. Gick omkring med en nyckel om halsen.

Jag anser fortfarande att den lyckligaste tiden i livet var innan jag började skolan, då var jag på något sätt helt fri.

Jag var ett besvärligt barn som testade allt, ifrågasatte allt och försökte ändra på allt som jag tyckte var dåligt. Fick stryk ibland, men när jag var ca sju-åtta ställde jag mig och stirrade min pappa i ögonen och sa till honom "Slå du, slå du mig om du vågar." och på något vis så vågade han inte sen! Jag tror att eftersom jag inte var rädd så blev det fel effekt eller något sådant. Mina syskon fick stryk långt upp i åldrarna.

Jag var sladdbarn. Var brudnäbb på min systers bröllop och hade lila lackskor med TVÅ remmar. Det gillade jag. Blev moster vid åtta års ålder. Det gillade jag inte så mycket.

Jag är född 1964 i Vindeln, Västerbotten. Vi bodde i ett stort hus ett par km från den nya samhällskärnan med ängar runtom o en bonde till granne. Huset ägde pappa o min farfar gemensamt. Farmor o farfar bodde i en egen lägenhet i ena ändan av huset. När jag föddes så var det modernt med toa o bad inomhus o oljeeldning men när syrran var liten (född -53) var det utedass o bad i balja framför järnspisen som gällde.

Jag var mkt ute, åkte skidor o skridskor på vintern (min pappa vattnade på en lite isplan åt mig), klättrade i träd, lekte hushåll i ena rummet i vedboden (min lekstuga)…jag hade inga kompisar före jag började skolan, förutom när min kusin m fam kom o hälsade på (väldigt ofta) men det gjorde mig ingenting. Minns alla vinterlov med skid- o pulkåkning nere på Nabben. Fika vid ladan om det var framemot påsk o vädret lite varmare. Annars gick vi hem o drack varm choklad o åt hembakta bullar o spelade kort.

När jag var 5 år skaffade mamma o pappa TV o det var stort! Spelade syrrans EP-skivor på hennes lilla resegrammofon; Alice Babs, några reklamskivor med Glenn Miller, Tages o några till. Hade inte så mkt leksaker, roligast var gamla klippdockor, lego (hade inte så mkt men *oj så kul* jag hade med det som fanns), några bilar o så syrrans barbidocka, gjorde mkt kläder till henne o hon fick även en ny frisyr…hmm…preskriberat nu hoppas jag!

Vilka "olika världar" vi kommer ifrån

Och kanin-ägare var man! 

Detta är en så fin tråd. Får lite inblick i hur vi har o hur vi har set vår uppväxt..

Så lika o så olika…..

Anders vilken fin kanin…

Samma vy ca 50 år senare! Fotografen står kanske 6-7 meter längre åt vänster än han gjorde då. 

Ja.Vilka minnen du har med dessa kort…Anders…

Jag föddes 1983, uppväxt på landet. Mitt paradis. Här fanns får, höns, katter och kaniner. Mamma och pappa var alltid hemma och jag fick leka typ hur mycket jag ville. Fick lekkamrater först när jag var 5, som jag träffade i lekskolan.

Det var veckohandling så det fanns ingen större risk att man åt godis mitt i veckan precis.. eller jo, jag hade en kompis och om vi var riktigt godissugna (och uttråkade?) kunde vi cykla till närmaste lanthandel räknat från kompisen och köpa något. Det var drygt 6 km enkel väg med rätt mycket trafik, skulle knappt våga cykla där nu.

Nästan varje sommar och på något sport-/påsklov åkte vi till Norrbotten för att träffa mormor och morfar. Minns att mormor bjöd på saft blandat med sockerdricka och god blåbärspaj.

Tack för fina berättelser..så roliga att läsa!

#17  Det är det som gör det så intressant och spännande att läsa.