Jaa, det är en skit-olycka jag hade en gång, när jag en morgon hade sådana magbesvär att jag först fick springa hem från busshållplatsen och parkera mig på toan, sedan byta kläder igen.

Vid nästa försök att åka buss ner på stan, insåg jag halvvägs att DET HÄR GÅR INTE, hoppade av eftersom jag såg att jag var just vid sjukhuset. Sprang i vild panik in i närmaste sjukhusbyggnad.

Letade frenetiskt med blicken efter toa-skylten. Hittade den. På dörren finns en till skylt med de uppmuntrande orden: HÄR ÄR RUMMET DU LETAR EFTER!

Gjorde vad jag skulle, pustade ut och torkade svetten ur ansiktet. När jag var säker på att jag skulle klara mig, gick jag mot utgången och började samtidigt fundera på var jag egentligen var någonstans.

Då ser jag på skylten utanför byggnaden: ÄTSTÖRNINGSENHETEN.

Jag berättade detta för vår receptionist när jag äntligen kom fram till jobbet. Hon skrattade så hon kiknade.

#0 Tack Bumble, är osäker på om ngn kan knäcka det!!! Du får förlåta men det måste sett jäkligt kul ut!! ;-)

Tja, jag har säkert gjort en hel del, tex glömde jag som 9-åringen att dra på mig baddräkten i simhallen där min skola och en skola till väntade på mig. Kompisarna kom in i duschen och stressade mig varpå jag sprang rakt in i hallen där satt och väntade på rad… och halkade på golvet - naken!!! Väääldigt pinsamt i den åldern!!

Annars var maken och jag på kvällspromenad och jag gick och kikade vad folk hade hängt upp för gardiner lagom till advent. Jag gluttade så mycket att jag missade en betonggris framför mig och stöp som en fura över den. Så fort maken försäkrat sig om att jag levde och inte behövde ambulans bröt han ut i asgarv - och jag oxå. Det måste ha sett väldigt dråpligt ut…

Min särbo och jag gick och tittade i skyltfönster i Madrid och jag fick syn på en sak som jag ville ha så jag tog honom under armen och lade huvudet mot hans axel och sade att " jag vet att den är dyr men jag vill så gärna ha den# svaret blev..jag har inte råd, när jag tittade upp så var det inte min särbo, han hade gått vidare och stod längre upp på gatan vid ett annat fönster.

Jag tror det var när jag var tonåring och vi var tre tjejjer och en cykel på en enslig väg i Norra norrlands inland. Vi var på väg hem efter att ha övernattat i en liten stuga i skogen (ja det var grabbar med också, men hysh… säg inget. Våra föräldrar visste inte om det).

Vi gick efter vägen och ledde cyckeln och hade väl en mil kvar hem. Då pötsligt kommer en ren springandes. Den visade stort intresse för oss och vi blev livrädda.

Snabbt hoppade vi upp på cyckeln alla tre och for iväg i full fart nedför backen och några hundra meter till. Sedan kände vi hur cyckeln långsamt kollapsade och vek sig under oss.

Vi ramlade ner vid vägkanten i mjuk mossa och låg sedan kvar där ett bra tag och skrattade så tårarna sprutade. Hjulen var helt deformerade så det vara bara lämna cyckeln kvar och fortsätta gå hemåt.

Renen såg vi inte mer som tur var

Vilka historier!!!

Men bumbleboo:s tar ju priset!  Tala om att göra det omöjliga!

Funderar på vad jag kan ha hittat på som är värt att berätta!

Återkommer!

Men bumbleboo..hur kunde detta hända..

Inte ens hälften så galet, men jag cyklade in i en bil en gång. Tittade bakåt och såg inte denna lilla folka, som stod parkerad efter vägen. Man tittar sej omkring..var det någon som såg..

Och man känner sej så himla dum!!!

Hahaha Jag älskar att höra om tokiga händelser.

#7 Din var värst iihh Hi hi hi hih hiiiiiiiii.

#8 Haha Nu är det ju ingen tävling, så kom igen!!!! Berätta….

Jag har hur många galna historier som helst!!!

Har ju gjort bort mig i parti och minut på jobbet t ex.

Men en del måste berättas live, i skrift blir det så platt.

Men vad sägs om att jag nyanställd på ett företag, ska låna ett hålslag av en av säljarna, för att jag ska arkivera. Stoppar in en för tjock bunt i hålslaget, som är av plast, med resultatet att när jag trycker på det för att få hål, så BRISTER hålslaget. Skitpinsamt!

Får krypa till korset och säga det till min säljarkollega.

För att kompensera, beställde jag ett nytt åt honom.

Veckan efter den här händelsen var det lögn i helskotta att få ett vettigt ord ur honom, han gapskrattade så fort han fick syn på mig.

- Här har jag haft ett och samma hålslag i 20 år, och efter 2 dagar med henne, så går det sönder! sa han.

Tre år senare slutade jag på jobbet. Höll ett litet avskedstal och kryddade det med diverse roliga episoder som inträffat under tiden där. Jag inledde med hålslagsincidenten. Vände mig till Roger som han hette, och sa: Men jag skaffade åtminstone ett nytt hålslag till dig!

Varpå Roger kvickt replikerade: Nähä för jag lämnade in det gamla till Raimo i verkstaden och fick det lagat, så det så! (Inte visste jag det!)

Och så dånade skrattsalvorna

Bubleboooo.""Jag kan börja med att jag har fastnat med bröstvårtan i cykelringklockan"""

Ni alla har ju varit med om roliga o udda saker..Har suttit här o skrattat.

Har haft tur..Inga så roliga saker har jag råkat ut för som ni.

Men pinsamma saker har jag varit med om…

Som när jag kom från jobbet-rast o parkerade vid affären.inne i affären träffade jag en granne.så vi promenerade hem.Sen så skulle jag iväg. ner till Garaget-ingen Bil.Galen ner till polisen o gapa o skrek om tjuvar mitt på dag o uppförde mig lite väl rabiat. Hem igen där möter jag en Granne som undrar varför jag har parkerat ner vid affären..Pinsamt-ringa polisen o be om ursäkt-Dom tog det bra.Dom bara skrattade o sa att det gjorde inget.Dom hade ändå inte haft något att göra..

Ja, och så klassikern: Man står och skruvar och skruvar till förbannelse på låset till cykeln och undrar varför i HELSEFYR det trilskas så. Tills man ser att det INTE ALLS är ens egen cykel!

Apropå cyklar så hände något dumt mig när jag studerade i Lund. Jag var och käkade lunch på ett ställe med en kompis. Vi hade livliga diskussioner. När vi käkat färdigt och går ut diskuterar vi fortfarande. Jag låser upp min cykel och vi går iväg. Plötsligt tänker jag på att min cykel låter som om den har växlar. Det har inte min cykel. Tittar ner och mycket riktigt, det är inte min cykel. Snabbt tillbaka och byter. Ingen har märkt något.

MEN det lustiga var att jag låst upp den med min cykelnyckel! Det ni.

# 14 

Får mej att tänka på alla gånger jag tagit någon annans kundvagn..med någon annans varor..som tur är, har jag alltid mina egna varor med hem..

Är frestad att berätta min alldeles sanna cykelhistoria - en cykel som, efter att den stals från mig, valsade runt och dök upp igen på ett helt osannolikt sätt…

Den stals 1985. Jag fick ut pengar på försäkringen.

1986 hade jag börjat umgås med en ny väninna, en del äldre än jag. Hon sa en dag att hon fått en cykel av karlen hon träffade, och ville att jag skulle komma och se den, hon tyckte den var så fin.

Sagt och gjort. Den stod på balkongen och jag tog mig en titt. Vitlackerad var den, precis som min. Ojdå. Den hade samma svarta märken på ramen, som efter de svarta träskor jag hade då, som min gamla. Skärpte blicken. Nää! Den hade även ett bytt bakdäck i annan form och färg, PRECIS som min. Och samma rostfläckar på styret…

Det VAR min gamla cykel!!!!!

Jag frågade henne hur hennes karl fått tag på den. Jo, han hade köpt den av någon snubbe som haft den stående i en bod över vintern.

Hon blev rätt knäckt, ville inte ha den kvar efter det här. Så hon sålde den vidare till en väninna, vi kan kalla henne Lotta.

Några år senare träffade jag min f d man. Det visade sig efter en tids bekantskap att han var bekant han med, med den här Lotta. De hade tydligen känt varandra sedan uppväxten. I alla fall hade han hjälpt henne med lite småpyssel, berättade han, bland annat - att repa en cykel hon köpt av en kompis!

Håret reste sig på mig när jag hörde det.

- Var cykeln vitlackerad, hade rostfläckar på styret och två olikfärgade däck? frågade jag.

- Jaa, sa han och rynkade pannan lätt.

SHIT! Där dyker alltså min förbenade cykel upp IGEN.

Visst är det komiskt? Jag har tänkt ibland att detta skulle kunna bli ett manus till en Tati-komedi. Cykeln som dyker upp hela tiden!

Jag gjorde en riktig tabbe en gång på parkeringen till B&W på Hisingen. Jag och min sambo hade en brun Saab 96 V4. Vi hade varit in i zoobutiken som fanns där och handlat lite nytt till akvariet.

När vi kom ut från affären såg vi ju den bruna Saaben och jag låste upp bilen och vi åkte iväg. När vi åkte ner i Tingstadstunneln sa min sambo, -"när började du med doftgran i bilen?"

Jag tittade på doftgranen som hängde i spegeln och det rusade kallt-varmt utefter ryggraden och jag sa till min sambo, -"det har jag inte börjat med alls, vi har tagit fel bil!"

Vi vände om så snabbt vi kunde och väl tillbaka såg vi ett par med en välfylld kundvagn stå på parkeringen vid vår bil och de såg mycket villrådiga ut. Min nyckel kunde öppna deras bil, men deras nyckel kunde inte öppna vår bil.

Vi bad om ursäkt, men de bara skrattade och sa att de gjort samma misstag och hade försökt öppna vår bil, men det gick som sagt inte.

wow vilka historier!

Jag vill inte räkna upp alla gånger jag satt mej i bilar som inte varit min särbos

Jag var hemma hos en väninna och  skulle träffa särbon på Casinot i Biarritz,, hade fläckat ner min blus och hann inte hem för att byta, så jag skulle låna något utav henne men hon var smalare och inga av hennes blusar fick jag ihop över bysten, men till slut hittade hon en vit mohairkofta med så pärlemo knappar som passade..väldigt söt.

Iaf så var det så mycket folk att inga platser vid blackjack borden fanns lediga utan jag gick till rouletten för en gångs skull och satsade på rött och vann så jag lät vinsten ligga kvar och det blev rött igen, gjorde om samma sak och vann och då jag kammade in vinsten från bordet hördes ett sus så jag trodde naturligtvis att det var för min otroliga tur, men det var det inte..nejdå..knapparna i koftan gick upp när jag sträckte mej så jag stog i BH. DET var pinsamt, det var nog första gången jag blivit riktigt röd i ansiktet.

Säger som Maggan..WOW!!

Oj…OJ…*OJ*!

Har tyvärr inte så mkt att komma med själv. Var sjukligt blyg med uruselt självförtroende långt upp i vuxen ålder så jag undvek allt som kunde försätta mig i pinsamma situationer…o höll mig lugn o ensam.

När jag gjorde militärtjänst så hade jag hand om vakthundarna på F12 i Kalmar. Numera nedlagt.

En kväll när jag hade kört ut hundarna till sina platser, bl.a. 2 galna Rottweiler till platsen där robotarna stod (riktade mot öst), så tillbringades natten inte på luckan utan hos en snygging som jobbade i köket och som bodde inne på området.

På morgonen när jag anmälde mig hos flottilj vakten för att hämta nycklarna till robotplatsen för att kunna hämta hundarna, var det nära arkebusering!

Storlarm hade gått under natten från robot-platsen och ingen vågade sig in där på grund av hundarna! Och jag var inte där jag skulle, d.v.s. i min egen säng!

Men tack vare att jag och flottiljpoliserna var kompisar, vi hundförare hade hög ställning på flottiljen, så hjälpte de mig så att jag slapp straff!

Och det var inget allvarligt som hänt på robotplatsen, bara en bil som flyttat sig, bromsen hade släppt, det var därför hundarna hade reagerat och skällt!

Men resten av tiden fick man allt se till var man var om nätterna!

Peter haa.Hii.Inte roligt då. Men nu…Bilarna för kunde man ju köra med lite ut av varje.

Anders…phuu.Det där kunde ha gått illa.Tur du hade….