Ja ni vet väl hur jag klagat på den där karln som är VD hos oss.

Men jag fick något slags insikt igår. Han kan inte vara riktigt normal eftersom han struntar totalt i människor, deras känslor och inte verkar berörd av att i stort sett alla här på företaget hatar honom (för det vet han).

Har ju träffat på en psykopatisk chef förut, jag borde ha känt igen typen. Men de är luriga att sätta fingret på, och de är ju heller inte stöpta i en och samma form.

På något sätt gör den här insikten det lättare att hantera.

Han är inte frisk, han har en sjuklig personlighetsstörning. Då blir det enkelt att förhålla sig till honom: Undvika honom mesta möjliga, skära av hans möjligheter att påverka mig.

Så som jag fått göra med min mamma (som är bärare av vissa psykopatliknande personlighetsdrag även hon) eller med min exsvåger (som bara gör / gjort sig omöjlig hos alla människor senaste 30 åren).

Ingen idé att fäktas mer liksom. Han kommer troligen ändå att falla själv, på eget grepp - hans misstag kommer att bli uppenbara för koncernledningen som tillsatt honom, och jag tvivlar på att han får stanna så värst länge till.

Vad jag förstår har han dessutom gjort en slät figur på minst 2 av sina tidigare företag där han varit, samt att han inte lyckas här heller. Han är egentligen inte bra på något, förutom att fixa tabeller och rapporter och möjligen snacka och låta käften gå.

Jag tror att vi anställda gör bäst i att ha is i magen och "vänta ut" hans avgång. Vare sig han säger upp sig eller får sparken.

Vad skönt. Nu kan jag rycka på axlarna. Det går inte att betrakta den där mannen som en vanlig och normal människa. För det är han inte. Han besväras inte av dåligt samvete och han mår inte dåligt över att känna av folks motvilja. Som en normal människa skulle göra.

Det var ett samtal med en av mina närmaste kollegor här som öppnade ögonen på mig.

Är det någon av er som träffat på den här personlighetstypen? Berätta gärna om ni vill.