Men vist är det så!!Man kan njuta av så lite..O inte som innan då krävde man bara mer o mer..

Så det är något som man kan behöva.-För att vakna…

Visst…och man får en helt annan syn på livet.

Samma effekt kan någon annans frånfälle ge en. Jag hade en Medarbetare som väldigt snabbt bröts ner och dog i cancer. Hon pratade ofta om vad hon skulle göra "sen". Det lärde mig att är det någonting jag vill göra ska jag göra det NU. "Sen" kan vara för sent.

Jag hade hudcancer för 8 år sedan. Det skrämde närapå skiten ur både mig och min dåvarande man. Vi visste ju att det är en av de farligaste cancersorterna.

Men jag var nog lyckligt lottad ändå, en lokal och mycket ytlig tumör i ett födelsemärke. Man opererade bort extra hud runtom märket, den vävnaden var frisk så jag friskförklarades.

Den dagen, jag fick beskedet om friskförklaringen, kändes det som om jag föddes på nytt!

Jag brot benet for nagra ar sedan och var tvungen att hoppa pa kryckor i 6 veckor. Raknade raskt ut att jag inte kunde atervanda till jobbet med kryckorna for det var for langt att hoppa mellan skrivbord och toalett och min balans var ur slag ett tag. 90m till toa, 90m fran toa. Kunde inte ta ut mina sopor for det var en trappa ned. Bor pa bottenvaning men yttertrappan har ett hogt steg som jag inte fixade med kryckorna.

Fick en rejal tankestallare om hur de sma sakerna i vardagen kan stalla till med besvar och hur mycket jag tar for givet, att saker bara ska funka, att jag ska klara mig sjalv i alla lagen.

Framfor allt funderar jag mycket pa hur det ska bli nar jag blir gammal och skroplig.

Sedan detta hande har jag involverat mig i en arbetsgrupp for att forbattra handikappanpassningen pa min arbetsplats. Fortfarande 90m till toaletten men jag tanker ofta pa nar det var ett ooverstigligt hinder for mig.

# 0

Det är väl då man inser hur bra man har det