Ja de kan inte hantera språket som förr, det märker jag när jag läser i tidningarna och räkna kan de tydligen inte heller.

Nu är det ju givetvis så att jag också gör en massa konstigheter när jag skriver,

#0 Du har helt rätt, fast det där har jag faktiskt inte tänkt på förut…

Jag tror att vi hittar olika saker att reta oss på… Jag tycker att det är konstigt att s plockas bort i sammansatta ord, som t ex fotbollförbundet, som tidigare hade ett s som sig bör - fotbollSförbundet.

Det blir nästan lite komiskt när "hennes" och "sin" blandas ihop i en mening, vilket jag har sett är vanligt. Exempel, Mary såg på Hanna, tog hennes hatt och gick. I den meningen står det alltså att Mary tog Hannas hatt när hon gick, istället för att hon tog SIN hatt…

Fler exempel ni har sett?

Det jag lade märke till när jag kom hem från utlandet var att i tidningarna fanns inga bindestreck längre  utan att man kortade av orden där det passade

#2 Ja när man på precis samma sätt använder "dens" istället för sin om djur.

Till exempel "kaninen satt i dens bur".

#4 ja det uttrycket känns mycket konstigt, är det så att det börjar bli vedertaget tror du? Huvva…

Tredubbelt eller trefaldigt är lurigt, jag brukar använda procentsatser istället. Min lägenhet har ökat med 200% i värde t ex.

#6 Ja, jag vet inte varför man har börjat använda ordet dubbelt iställer för att bara säga gånger eller x-faldigt.

Egentligen borde man ju bara använda ordet dubbel när det verkligen är dubbel, dvs två gånger. Därefter blir dubbelt svårt.

Man kan ju rent matematiskt säga att dubbelt någonting kan vara två saker. Om jag dubblar en sak tre gånger så blir det sex, men om jag dubblar samma sak tre gånger blir det åtta.

Tio enkla dubbleringar är då 20, men siffran 1 dubblerat tio gånger blir 1024.

Det finns ju utmärkta sätt att undvika att krångla in sig i dubbleringarnas labyrint och det är att säga exempelvis tiofaldigt, eller att bara öka tio gånger.

Jag ser att många skriver "dem" istället för "de" ("dom" i talspråk) Är det rätt eller är det jag som missat nåt?

Lägger in ett praktexempel här: 

"Det finns säkert dem som har något emot det och varför ska då dem tvingas göra något som dem inte vill.. Då gör dem inte det helhjärtat.. Då tycker jag det är bättre att dem får välja…"

Det är inte jag som hittat på dessa rader….

#8 Jag håller med. Det är nog bland det mest irriterande att läsa.

Kan man inte skilja på de eller dem så ska man skriva dom anser jag.

Det verkar vara mest yngre som använder "dem".

<Ja det har jag också lagt märke till, jag har sett flera skriva dem.

Förr fick man lära sej att använda de eller dem i skolan. De om man skriver om några obestämda…de sjunger högt. Dem om man skriver om några bestämda…jag sjöng för just dem.

Numera är det tillåtet att skriva dom…

#8 - 11, det är jättevanligt bland studenternqa att de inte kan skilja mellan de och dem, det ser jättekonstigt ut i skrift. Sambons dotter är också en av dem, hon har haft MVG i det mesta men de klarar hon inte

Ett ord som fler och fler använder när de ska berätta om någon som skurit sig. De säger och skriver med för den delen:

"Han skärde sig i handleden"  eller

"Jag skärde mig på kniven"

Har man slutat säga att "Jag skar mig" eller "han skar sig"?!

Jag har t.om hört programledare på TV som sagt som ovan - på fel sätt alltså!

Här säger man…jag var och klöpp mej…inte, jag var och klippte mej!

Ah Sisa, det är typiskt uppländska! Och man TRÖCK på knappen, och lampan LÖS inte.

Häromkring säger man inte Härnösand. Man säger Hörnösand

# 16

I Vännäs säger de inte Vännäs, det heter Vannes….Jag har bott där.

#19 Hahaha…

Jaha, men ok då…Jag bor på ett ställe som en del kallar Junsele men det heter faktiskt Jônsel

#8 och 10

Det heter "de" respektive "dem" i olika situationer. I talspråk blir båda två "dom".

Om jag skriver en mening här som exempel:

De sprang därifrån och sedan såg jag inte skymten av dem.

Eller ett annat exempel:

Vad kostade de? Ingenting, jag fick dem gratis.

Ytterligae exempel:

De hade ingen aning om hur de skulle ta sig över älven, så jag tog dem med mig i bilen till bron.

Har man väl lärt detta i skolålder, så känner man när det ska vara det ena eller det andra.

Jag kan bara praktisera språk, inte berätta vad en sak eller en annan kallas i grammatiska termer.

#21 Exakt!

#14 Ja, skärde sig är ju småbarnsspråk, men många kommer tydligen inte ur det. Min frus bästa kompis säger inte egentligen, hon säger igenklien. Hon säger inte heller program, utan pogram.

Hört folk som säger Valphundar, Knäppnötare och Karbad!