Ja - och det blir värre med åren. Tårarna flödar om det är någon känslosam film eller om det händer något hemskt. Jag blev nästan hysterisk när den där skatan kom inomhus och dog. Var ledsen över det i flera veckor. Ända tills jag såg att den andra skatan tog hand om ungarna och de blev flygga.

Fullständigt hopplöst lättrörd… Jag grinar för allt… Sorgliga filmer…

När jag kom tillbaka till jobbet igen efter min långa sjukskrivning i vinter och nästan blev ihjälkramad av alla mina elever för att de blev så glada att jag kom tillbaka.

Jag grät så mascaran rann… Glädjetårar…

Nej. Jag är den typen som gråter mycket sällan.

Med åldern blir jag mer o mer blödig. Gråter allt som oftast.

Jag har faktiskt blivit mycket mer sentimental efter händelsen med mitt hjärta. Tydligen hände det saker i kroppen då.

Jag grinar också för allt och ingenting.

Kan börja morgonen med att läsa någon sorglig dödsannons så är det kört

Jag ska sluta prenumerera på GP

Fast egentligen tycker jag inte sentimental har med lättrördhet att göra. Snarare handlar det om melankoli eller att man fösjunker i gamla minnen och längtar sig tillbaks.

#5 - det är nog inte så ovanligt. Mamma blev extremt gråtmild efter sin stroke och då sa det att det inte alls är ovanligt att det händer.

#7 Aha..ja nåt hände med kroppen…