Väldigt bra, jag har visat min tjurige särbo och andra vägen otaliga gånger.

Ja och nej. I en stad har jag lokalsinne och vet var vi är. Går vi däremot ut i skogen så är jag helt lost, eller i alla fall lite. Men där är min man duktig.

Förut när jag hade hund lärde jag den att när jag sa "nu åker vi hem" så gick han alltid till bilen. Det var vädligt bra när man var i skogen och plockade svamp. Jag behövde aldrig fundera över var jag var.

Nix! Min familj är glad var gång jag hittar hem

Nej! Jag har urkass lokalsinne. Jag kan gå vilse om jag går av vid fel håll på busshållplatsen. Inte i omgivningar jag känner väl förstås. Men annars.

Min f d make var fenomenal på att hitta. När vi kom till ett nytt ställe, t ex på resa, så skaffade han turistkartor och låg och studerade dem första kvällen. När vi sedan begav oss ut på upptäcktsfärd hade han programmerat in hela kartan i huvudet och kunde alltid hitta tillbaks.

Jag tog för vana att larva efter honom som en bryggarhäst. Väldigt bekvämt!

Min nuvarande särbo är också väldigt bra på det, det märktes när vi i höstas var ute och plockade svamp. Han kunde hitta även i skogar där han aldrig hade varit!

Och han var grym på att läsa av terräng. Han kunde stå och kisa och säga. Dit ska vi gå, där finns det nog. Det slog aldrig fel! Med honom med sig, behöver man ingen kantarellhund ha ha .

Absolut, det är jag som är kartläsaren och 'reseledare' när vi åker nånstans. Kan de ha med de logiska tänkandet att göra eller nåt man tränar upp som äventyrar-barn?

Det sägs också att kvinnor använder punkter när dom ska beskriva vägen…först kommer man till postlådan, sedan till en stor sten. Män relaterar till kartbild…först går man 300 m. och sen 600 m….

Något Ni känner igen ? 

O ja. När jag skulle hem till en väninna till hennes nya hus för första gången, gjorde hon en vägbeskrivning som bara innehöll "punkter". Till vänster om viadukten, sen till höger vid den stora tallen, osv.

Fungerade klockrent!

När min exman skulle beskriva vägen till ett apotek i Sthlm, körde han höger vänster, tvärgata, x 100 meter, osv. Jag gick vilse först, hittade fram efter mycket möda.

Efteråt sa jag till honom Varför sa du inte istället att man skulle passera konditoriet, gå över 2 övergångsställen och så var det precis efter tobaksaffären?

Jag brukar ha bra lokalsinne.

För säkerhets skull så har jag alltid en kompass i ryggsäcken (handväskan).

Är man på semester så är det bra att veta vart morgonsolen går upp och om det är sol på altanen på kvällen

Åh… Jag kan gå vilse mellan varuskeppen på ICA…

När jag skulle ta körkortet och övningskörde, knöt mamma en röd scarves runt min högra handled för att jag skulle kunna skilja på höger och vänster i alla fall…

Enligt min erfarenhet så har Sisa helt rätt. De flesta av de vilsegångna som jag träffat på har varit kvinnor.

Praktexemplet var en kvinna som startat på skidor i utkanten av samhället och åkt en km rakt över en mosse, då vi träffades undrade hon hur hon skulle hitta hem igen…..

Jag sa att hon skulle vända på sig och följa de märkliga spåren tillbaks, men det var svårt att övertyga henne om att det var åt rätt håll…

Själv så har jag en inbyggd kompass så väderstrecken är det inga problem med för det mesta. Men visst kan det hända att jag går lite fel, men inte så fel att jag inte vet vart jag är.

Och är man bekväm så slår man på GPS:en när man lämnar bilen!

Jag brukade ha bra lokalsinne, men för 26 år sedan miste jag ett öga och efter det har jag dåligt lokalsinne istället, men allting är relativt, min fru har ännu sämre.

#11 Va! Är du enögd också till råga på allt annat… Lite nyfiken på historien kring förlusten av ögat nu faktiskt…

Kom nu bara inte och säg att du offrade det till vishetens brunn och att ditt namn egentligen är Oden…

#12 Haha, nä, ingen har misstänkt mig för Oden tidigare

Samma grundorsak som allt annat jag har råkat ut för - diabetes.

Jag fick blödningar i ögonen 1984 och blev blind 1985. Efter omkring 5000 laserskott i vardera ögat och 6 operationer miste jag vänster öga och fick åter synen på höger.

Jag var helt blind i drygt ett halvår. Synen kom tillbaka på morgonen efter att Palme blivit skjuten, jag minns att jag klarade av att läsa de braskande rubrikerna i DN med förstoringsglas och på kvällen samma dag klarade jag löptexten.

Jag har mist ett öga, båda njurarna, ett njurtransplantat, ett panchreastransplantat och båda fötterna.

# 13

Men du är ändå en positiv människa, Peter…det blir man glad av att veta!

Finns säkert män som har lika dåligt lokalsinne som kvinnor, och det går säkert att träna upp! 

#13

Tur att du har "skjutögat" kvar! Eller var det så jäkligt att du var vänsterskytt förut?

#15 Nejdå, det var "rätt" öga som blev kvar

Jag har skjutit mycket olika vapen genom livet, bössorna och pistol klarar jag ungefär lika bra som förut (lite jobbigt är det att inte kunna se bredvid kikarsiktet när det är tätt i passet).

Däremot hade jag stora farhågor när det gällde mitt bågskytte eftersom jag som instinktivskytt utan siktmedel, var rätt beroende av korrekt avståndsbedömning, vilket förutsätter stereoskopiskt seende.

Men, jag hade fel. Min långa erfarenhet gjorde att jag kunde fortsätta utan sikte på bågen ändå. Jag har till och med vunnit några tävlingar i den klassen med bara ett öga.

Svårare är det med blåsrörsskyttet, där måste jag kompensera kraftigt till vänster hela tiden.

#16 Ja man vinner ju en hel del synfält genom att ha båda ögonen öppna, och avståndsbedömningen är ju svårare med bara ett öga. Jag gick med lapp på ena ögat en sommar och det tog ett tag innan man vande sig.

Min flicka är autistisk och för henne "punktar" jag upp t.ex. vägen till affären. Vid gathörn stannar vi och hon får leta upp något i kvarteret som utmärker sig, går en bit och vänder oss om med jämna mellanrum och hon måste då leta upp det utmärkande. Tänkte skaffa henne en gps för längre avstånd men det är så stöldbegärligt. Jag själv hittar bra och memorerar saker i omgivningen, men gatunamn, ortsnamn vill inte fastna i min halvdyslektiska värld. Gillar Eniros kartor på nätet, speciellt hybridläget. Min sambo är fantastisk att läsa kartor, men har dåligt lokalsinne i andra städer.

Skönt att du peter54 är alert och inte låter dig nedstämmas. Att ha en hobby gör att man orkar med svåra prövningar i livet.

Ha det skönt i sommarvärmen!

Ja sisa, jag tycker själva att jag klarar mig bra.Om man gämför med många som kommer dom av stigen så är dom vilse…

Men jag har varit med om en gånstig grej..Två gånger…Som jag har varit ute o ridigt, o kommit vilse..Har liksom blivit tom i huvudet..o varit gråtfärdig.Dessa gånger har varit på samma plats..Bägge gångerna har jag litat på hästen….Den har fått bara gå.o jag har tyckt att vi har gått o aldeles fel håll.Men hästen har tänkt rätt.

Karta kan jag läsa o gör när jag skall någonstan….

Så här sitter en som inte är i det facket.

Lena

Trots mitt goda lokalsinne så har min familj och jag förirrat oss i Kairo

Vi hade just kommit till vårt hotell med en grupp. Vi packade upp och skulle iväg att hämta pengar och gick väl några kvarter innan vi hittade en bankomat.

Sedan var det stopp. Det värsta var att ingen av oss hade kollat vad hotellet hette. (Det var en bokad grupputflykt på tre dagar).

Jag blev väl inte så förskräckt men jisses vad liten jag kände mig

Det slutade väl ändå.

#19  Hästar hittar alltid hem!  Så på hästryggen kan du vara säker!

# 19

Kan förstå att du var gråtfärdig, Chik…det är hemskt att komma vilse där det inte finns en enda människa att fråga. Jag hade dagbarn för länge sedan…en dag då vi gjorde en utflykt i skogen, kom vi helt bort oss. På den tiden fanns inga mobiltelefoner. Som tur var gick det bra, vi hittade rätt till slut.

Numera håller jag mej till platser där det finns människor runtomkring…men jag erkänner…jag kan ibland svänga åt höger, då det ska vara vänster…

#19 Känner igen det där sååå totalt… Tack och lov för hästars goda lokalsinne och för att de alltid hittar hem till stallet…

Undrar bara… Hur kan man ha lokalsinne ute i skogen? Alltså - även om man nu har det… Allt ser ju likadant ut..