Hej här är jag.

Hon vill inte gärna lämna den till någon annan. Det är en stor hund, blandrashund, stor som en rottweiler ungefär tror jag. Han är en rymmare nämligen och inte sådär jätteuppfostrad, men jättesnäll. Tror att han är 4-5 år men är inte säker. Så här såg han ut sommaren 2008.

Hon har en granne som går ut med honom just nu, men det kan hon ju inte hålla på med i ett år.

Nej, så fin han är, jag gråter

Men det är klart, jag har ju själv 2 hanhundar, en golden och en
bjässe-labbe som är måttligt förtjust i andra hanhundar så det
skulle ju bli fullständiga kriget vareviga dag.

Men så fin…

Asta..vilken fin hund…4-5 år gammal….

Om jag fick tycka o säga till din syster…Så tycker jag att hon skall lägga ut en slant o ta bort han. Så att han kommer till hundhimlen där livet är lätt o vara för en som har mycket energi i sin lilla nätta kropp..En sådan gamal hund lider så av att byta miljö o är det då en liten krånglig herre så blir det ju att han får flytta igen för i dag är det inte så många som orkar…

Så jag hopppas vid Universum att syter tar bort han..Det kostar men det är det värt för hunden…O även för din syster…

Lena som skall avliva sina hästar här på tomten på Måndag eller Tisdag.Hårt men något som jag väljer för att jag inte orkar o dyrt, 10,000kr kostar det o många tankar…

Men själv är jag för dödshjälp när jag känner att livet inte ger mig mer..

#3 - det är det hon funderar på att göra. Eftersom hon inte kan ta hand om honom.

Helt rätt, visst kan det bli som så att han åker runt och hamnar
på det hemska Blocket ett antal gånger.
Det ska han inte behöva.

Låter tungt att avliva flera hästar….

Minns när jag fick avliva min älskade Blue Mary.
Kände att hon fick inte bli korv utan ligger under björkarna.
Ibland ser jag henne stå där och "mullra" och skrapa med
hoven. Det gör fortfarande ont när jag tänker på henne.

Så ledsamt att höra, Chik och Asta…

…Men… Jag hittade min älskade hund på nätet…

Visst kan man hitta ett nytt hem till en hund. Tror bara att man måste vara noga med vem man säljer hunden till. Inte ta första bästa i ren desperation.

Jag fick genoleva värsta "polisförhöret" och var även tvungen att komma på besök innan jag godkändes… Tidigare ägaren krävde även att få ha fortsatt kontakt första året.

Det var inget illa menat evrekaw, nu fick jag dåligt samvete för att jag skrev detta om "Blocket"

* Det finns ju, tack och lov, hundägare som har gjort precis på samma sätt som den där du köpte hunden - och det finns det motsatta. Ibland måste man sälja på Blocket om det ex blir bråttom p g a allergi. Så det var inte illa menat !

#8  Tog det inte så heller… så ha inte dåligt samvete….

#3 #4 Så sorgligt chik och Asta Jag lider med dom som måste avliva sina älskade djur, det är svårt.

Känner som chik ändå att det är bättre för ett djur att somna in och komma till evigt gröna ängar och skutta runt än kanske få byta hem ett antal ggr.

 Djur behöver kärlek, omvårdnad och trygghet precis som människor. Tyvärr har ju inte alla djur sån tur som evrekaws hund, att komma till ett bra hem.

Jag tycker det är jättesvårt att ge råd i en sån här situation. Självklart vill jag att alla djur ska leva ett bra liv…men i dessa fall verkar det vara svårt. Vet inte om jag skulle klara av, att ta bort ett djur för min egen skull…

Jätteknepigt…Jag har ju min älskade, älskade labbe (som f.n. snarkar som
den värsta karl och så busen Robin, min golden.

Om jag inte kunde ha dom kvar p g a sjukdom,,,,Jisses…Jag orkar inte
ens tänka tanken. De ska åka runt till "folk och fä"-ursäkta uttrycket-
och i bästa fall hamna i ett gott hem eller komma till de gröna ängarna.

Nähä, det här går inte, jag lipar ju bara

Jag har precis som evrekaw blivit ordentligt kontrollerad de få gånger jag har köpt vuxna jakthundar, och även hört att mina jaktkamrater har fått frågor om mig.

Så att välja mellan avlivning eller att sälja en vuxen hund…..i så fall ska man sälja till ett kontrollerat hem där man vet att den får det bra och med 100% säkerhet får stanna livet ut.

Men jag får erkänna att jag själv aldrig skulle sälja någon av mina hundar om jag blev tvungen. De är MINA och jag tillhör DEM, och de kommer aldrig att bli någon annans.

Och då jag är jägare skulle jag själv hjälpa dem till hundhimlen.

Jag har avlivat två hundar pga hög ålder och sjukdom. Men det är är en annan sak - i naturen hade de aldrig fortsatt att leva och det är bara egoistiskt att tvinga dem att fortsätta leva. Det var urhemskt båda gångerna i alla fall.

Det är ju inte lätt för syrran att kolla de som köper hunden heller. Hon kommer ju inte någonstans. Själv skulle jag mycket väl kunna tänka mig att köpa en hund som är 1-2 år gammal, men inte en äldre. Tyvärr har inte vi någon möjlighet heller att ta hand om hennes hund.

Jaa… Det här är verkligen en jättesvår frågeställning och inte en rolig sitution att ställas inför…

Avliva eller omplacera i hopp om att djuret får det bra i sitt nya hem?

Jag tror att… när man älskar sitt djur är detta val oändligt svårt - vad är rätt och vad är fel? Oavsett vad individen väljer ska man inte fördöma detta val - inte om det grundats i att man i sitt hjärta känner att man gör det som är rätt. Ingen vet det bättre än en själv.

De enda mänsiskor jag fördömer är de som skaffar exempelvis sommarkatt - eller bara dumpar dem någonstans - utan någon som helst avsikt om djurets väl. De gör sig bara hjärtlöst av med dem…

#15 Helt rätt som du skriver!

#15 Instämmer, helt rätt !

Hur ni än gör med era djur, hoppas jag ni väljer det rätta 

Usch så hemskt.

Jag har lite dubbelmoral…. skulle aldrig kunna lämna ifrån mig något av mina egna djur precis som #13 Anders skriver.. jag har en gång lovat att ta väl hand om dem, jag är deras människa. 

Samtidigt har jag nästan alltid haft ompaceringshundar som av olika anledningar inte kunnat bo kvar hos sina familjer. Min nuvarande hund flyttade in när han var 8 år och nu är han 11.

Jag lider med er, för det är inget lätt beslut att ta oavsett vilket man väljer.

Du får ett helt gäng rosor zabelle för att du tar hand om omplaceringshundar, de har många gånger inte haft det 
lätt. 

Jag har tagit om katter som magra och eländiga sprungit omkring i
trädgården (efter att ha annonserat,ringt och lagt lappar i brevlådorna.)
Det går ju bara inte att knycka en katt och så sitter kanske någon
och väntar och väntar.

Så ännu ett tack Zabelle !

#20, Snarare jag som haft tur och får njuta av tillvaron tillsammans med hunden  Du har ju gjort detsamma med stackars hemlösa katter och säkert fått mycket kärlek och tillgivenhet tillbaka.

#15, Har frågat mig många gånger hur vissa är skapta som kan kasta ut sin katt utan att bry sig om den mer när den inte längre är en liten söt kattunge. Katthemmen är överfulla med stackars övergivna katter.

Jag har vid 2 tillfällen sett bilar stanna framför vårat hus och släppa ut
något. När jag sedan gått dit så har det suttit en liten kisse i diket
och darrat.
Men nu så ligger den ena i min säng. Den andra står på köksbordet
och skriker efter mat. Det finns 2 sorter men det duger inte, han vill
ha de där äckliga kattmatsburkarna. Men han blir så dålig i magen av
dom, det är ju bara det allra värsta skräpet i dom. Men hur förklarar
man det för en katt ??

Jo, min labbe är egentligen en omplaceringshund. Köpte honom vid
9 mån ålder. När jag frågade varför han var till salu så blev svaret
"matte och hunden kommer inte överens " ???

Och det visade sig att detta s. k. "hundfolk" sedan 30 år tillbaka
ansåg att denna 9 mån unghund inte var tillräcklig snabb och inte
hade tillräckligt humör gentemot de andra hundarna.
Han kallades för Dunderklumpen.

Men när han slapp bli mobbad av både människor, hundar, ja  tom
katter då blev det en hund med krut i.

När de kom på besök (blev hitbjudna, annars hade de aldrig kommit)
så körde vi ett spår med labben och han var kanon.

Hörde att de viskade "vi skulle aldrig ha sålt honom, han är ju t om
bättre än Saffran, mamman till labben).

Och detta ska vara s.k. hundfolk, kursledare o s v på en hundklubb.

Nu så spårade jag visst ur lite, ilska passar inte denna underbara
måndagsmorgon, men det bara körde på….)