Lagomt är att kunna betala sina räkningar och få lite över till andra utgifter och till sig själv. Bara man har det så behövs inte mer.

En jag läste om hade som mål att leva ett gott liv på räntan av räntan av hans tillgångar. Då pratar vi allvarliga pengar.

Säg att man har tillgångar på 200,000,000 SEK och har i snitt 7% tillväxt varje år. Då blir räntan på räntan på detta ca 662,000 SEK efter skatt.

Själv nöjer jag med att ha som mål att kunna leva på räntan av mina tillgångar.

Rikedom kan ju vara många andra saker än pengar.

Det blev väldigt märkbart för min systers ytterst rika svärfar när han fick cancer… då hjälpte inga pengar så rikedomen var rätt värdelös. Det som spelade roll då var familjen och de relationer han vårdat istället för att jobba häcken av sig för att bli rik…

Ett exempel på alternativ rikedom.

Lagom rikedom?

Pengar är frihet för mig - ju mer pengar desto mer frihet alltså.

Men det får inte bli så mycket så pengarna skapar bekymmer i sig - då är man inte fri ändå 

Pengar skapar inte bekymmer, människor skapar bekymmer.

Vi har haft det otroligt upp och ned i livet och med de erfarenheterna så kan jag själv känna att lagom med pengar (eller rikedom) har varit bäst för oss.

De åren vi hade väldigt bra ställt så hade vi ganska lite tid för varandra. Arbete utomlands, långa resor och längtan.

Nu är vi inte i närheten av de inkomsterna men jag är mycket lyckligare och livet är väldigt mycket lugnare.

För mig betyder pengar frihet och framförallt trygghet.

..lagom rik är väl att ha så
man slipper vara ängslig för att förlora dem
men ändå så man slipper kika om det är en röd lapp eller inte i affären ..

?

penke

#8

ja det låter precis lagom

Man behöver något att sträva och längta efter. Om man kan köpa allt tappar allting sitt värde. Det som man fått kämpa mest för är alltid det man värderar högst. Lagom är alltid bäst.

Lagom sucks.

Forskning visar att människor som t.ex. vinner stora summor pengar är mindre lyckliga ett år senare än de var innan de vann. Man har alltså kunnat konstatera att stora summor pengar inte ger lycka i längden på det sätt vi ofta inbillar oss. Tvärtom skapar det ofta både olycka och till och med misär att ha för mycket pengar.

Nu har jag inte läst era inlägg.

Rikedom är bra mycket mer än pengar…

Jag behöver inte mer pengar än att det räcker till mina räkningar, uppehälle, någon resa emellanåt. Däremot värdesätter jag riktiga vänner som jag kan lita på i vått och torrt samt en god hälsa. Vad spelar pengar för roll om man inte har det?!

Jag är rik för jag har mina barn med familjer, trogna vänner, relativt god hälsa och mat på bordet varje dag.

#12 Pengar skapar inte bekymmer, människor skapar bekymmer.

Forskare har inte bevisat att det människor som vinner pengar blir olyckligare. Forskare har bevisat att de finns de som vinner pengar som blir olyckligare. Stor skillnad.

Sedan är de som vinner pengar en väldigt liten del jämfört med de som arbetar ihop sina pengar, men på något sätt är dessa människor ihopbakade med de som vinner pengar.

OM nu många blir olyckliga som har pengar så är det ju inte det enda dom är. Dom måste ju också vara väldigt dumma. Om de nu blir olyckliga av pengar så är det extremt lätt att göra sig av med pengar. Bränn dem, släng ut dem genom fönstret eller ge bort dem. Jag måste säga att det är urbota fånigt att bli olycklig för att man har pengar.

Att ens behöva försvara detta känns onödigt. Det är ju så uppenbart att ägande av pengar bara medför möjligheter. Om någon sen väljer att vara en surpuppa eller idiot, så borde man skylla detta på dem och inte på deras pengar.

#14 Det är inte alls säkert att man blir olycklig av pengar men vad jag menar är att pengar inte är en förutsättning för lycka.

Man kan vara lycklig med lite pengar…tro det eller ej

Jag såg en DrPhil show.

Den handlade om ett gäng människor som på olika sätt blivit rejält rika.

De vittnade alla om de problem som uppstod med familj och vänner. Vem som helst kan föreställa sig mardrömmen att förvandlas från en "vanlig" inkomsstagare till rik och sedan ha alla omkring sig som vill låna pengar, förväntar sig att man ska hjälpa dem ekonomiskt varje gång dom hamnar i krakel. 

Plötsligt har man inte längre samma liv och bekymmer som dom man alltid har har haft omkring sig och man vet inte längre hur man ska bete sig, för att inte stöta sig med folk.

Mycket pengar ändrar förutsättningarna på ett sätt som gör en till en främling i sin gamla invanda värld och man vet inte längre vem som är vän på riktigt.

Förmodligen har dom som är födda till rikedom inte samma problem. Dom har lärt sig redan från början hur man hanterar det.

#14 Men det är väl helt oväsentligt?

Vi lever ju i en värld av människor och fanns inte människorna så fanns ju heller inte pengarna… och även om det är människorna som ställer till problem på grund av pengarna så är ju situationen densamma!

Hur kul är 100miljoner om man är ensam i världen utan allt det som männskorna skapar (som ju är det många vill köpa för sina pengar)?

Så är det Maggan.

Fast nog fasiken har jag hellre för mycket pengar än för lite pengar. Det valet skulle jag göra hur många gånger ni än frågade mig. Det är möjligt att mycket pengar ibland ställer till problem, men för lite pengar ställer till problem betydligt oftare. Det är ofta för lite pengar som triggar i gång familjebråk och misshandel i hemmet. Framförallt i samband med jul och semester.

Att göra en sk "klassresa" ställer till samma elände. Jag har studerat till skillnad från resten av min familj och till skillnad från vad man gjorde där jag kommer ifrån. Det leder också till en alienation.

Jag får inte fler vänner för att jag har lite pengar. Och om jag ändå är ensam så skulle jag nog hellre vara det med 100 miljoner än inga pengar alls. Då kunde jag ju i alla fall åka ut och resa i min ensamhet. Jag tycker det blir lite för mycket svart eller vitt i diskussionen. Det är klart att man är rik på ett sätt genom famlj och vänner, men det är en annan sak än att diskutera vad lagom rik i pengar innebär. Det tycker åtminstone jag.

#17 Jag vet inte vilka människor du menar. Inte är det mig i alla fall.

Problemet här är att man antar att för att folk har pengar så innebär det olycka jämfört än om man inte har haft pengar. Var lever dessa människor som anser det? Jag har sett stora delar av världen och inte fan är fattiga människor lyckligast.

Om mina vänner eller familj inte kan acceptera mig för att jag har pengar så är jag ytterst glad att jag tjänade pengarna och blev av med dem. Det är ju ingen vänskap eller kärlek som de representerar. Människor som inte kan unna andra framgång har jag ingen plats för i mitt liv.

#16 Jag håller med om att pengar skapar andra förutsättningar och utmaningar. Problemet är att detta argumentet oftast används av fiender till frihet och marknadsekonomi i hopp om att vi en dag ska bli en totalitär socialistisk stat. Att innehav av pengar medför utmaningar, absolut. Men att framställa det som om det vore bättre att man aldrig fick pengarna är i mina ögon minst sagt absurt.

Jag måste ha sagt till minst tusen i människor i mitt liv som gnäller på pengar att om de får några problem så är det bara att ge mig pengarna eftersom deras problem är pengar. Hittills har exakt noll personer antagit erbjudandet. Tills den dagen då en sådan människa faktiskt skickar över alla sina pengar till mig så tar jag deras åsikt för vad den är värd.

Put your money where your mouth is.

#20

hahaha förmodligen har du rätt

Har varit ensamstående mamma med skitinkomst och mardrömmar om obetalda räkningar…. Skulle oxå välja pengarna - men jag känner faktiskt inte behov av att vara knökarik. Jag skulle lätt kunna nöja mig med ett par miljoner….

Pengar utan familjen och vännerna känns inte som ett alternativ - men förhoppningsvis behöver jag aldrig välja…;)

Jag har aldrig haft några pengar värda att nämna, men jag skulle inte ha något emot att prova på en rejäl förmögenhet.

Men för mig finns en annan aspekt på detta med riktigt mycket pengar, man kan säga att det är en slags filosofisk tanke som bottnar i samvetet.

Jag menar att precis som när det gäller sötvatten, finns det bara en mängd pengar. Den mängden ska sedan fördelas på ett vettigt och rimligt sätt.

Inte så att alla måste ha lika mycket, det är inte vad jag menar, men om några ska ha äckligt mycket pengar så betyder det rimligen att ett stort antal fler människor måste avstå från dem.

Den tanken gnager i mitt samvete och jag tror, utan att veta säkert, att om jag plötsligt skulle ha tillgång till Bill Gates förmögenhet, så skulle jag göra precis som han gör nu, ge bort den till såna som ingenting har.