När jag var barn åkte vi så och jag tyckte att det var så tråkigt… men mest var det nog så att jag inte mådde riktigt bra av att åka bil. Nu är det väl både det ena och det andra, det finns fina vägar att njuta av och långa raka vägar att susa fram på. Vi tar en cd-bok i bilen och då blir resan rolig och ibland för kort  boken är inte slut när resan är slut. Ibland har vi stannat bilen och lyssnat en stund till fastän vi är framme

Många små samhällen som missar turister ( & allt som de tillför), när större vägar byggs förbi……

Oftast reser man från punkt A till B……tänker inte på att göra små avstickare, som kan ge en hel del intryck.

När jag var barn och vi åkte till sommarstugan, det var 6 mil, så hade vi matsäck med oss och rastade på vägen

Visserligen fanns inte de fina motorvägarna men det var ju inte långt men det kändes som vi åkte till världens ände.

Mamma kunde packa en god fikakorg och pappa såg till bilen.
Själv packade jag bra att ha saker.
Sen for vi ut i landskapet på en minisemester som varade några timmar.
Mina föräldrar hade bondgård och kossor och kunde inte vara borta mer än några timmar.
På en sommar hann vi många semesterresor.
Minns fortfarande pirret och förväntningen.
Bara småvägar, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland.
Ett par timmar av njutning.

Fast så gör vi fortfarande ibland när vi har semester. Tar oss vid sidan av motorvägen. Jag tycker det är trevligt med valen. För om man verkligen ska någonstans så är det inte så kul med slingervägar, men om man man vill ta det lugnt så är det trevligt.

Jag ser att det finns en del gamlaturistvägar och en del ska förlängas. Det tycker jag är bra.

Ibland när vi ska åka någon längre sträcka tar vi god tid på oss o kör dom gamla lite slingriga vägarna i stället för motorvägen. Det finns så mycket mer att titta på längs dom mindre vägarna.

Norge om sommaren…små slingriga vägar upp bland fjälltopparna…kittlar i magen då man tittar neråt…underbar natur…då njuter man i bilen…

Jag minns när vi var små och vi skulle åka på tältsemester hit upp där vi nu bor, pappa hade faster, farbror och kusin här.

Vägen från Uppsala till färjeläget vid Ön/Hedesunda var en enfilig grusväg med mötesplatser varje 200 meter.

Vägen snirklade sig fram genom skogen och min lillebror, som var för liten för att se ut ordentligt, blev åksjuk varje gång. Pappa sa åt honom att han måste säga till om han kände sig dålig.

Ja det ska jag, svarade han och en stund senare skrek han -"ja pyr" och så kom det. Men jag sa ju till, sa han efteråt.

När vi för 15 år sedan flyttade hit tog vi ofta turer med bilen i trakterna. Några mil norröver kan man korsa över fyra landskap - Uppland, Gästrikland, Västmanland och Dalarna.

Sedan kom barnen och strax darefter blev det ohyggligt dyrt att åka bil, så nu blir det alltid kortaste vägen från A till B.