Läste eller hörde att depressionerna har varit färre nu när det är så vitt.
Inte nåt ont som inte har nåt gott med sej.

#1

Instämmer. Många blir ju också lite vårdeppiga och trötta när ljuset kommer tillbaka i Mars, så med lite tur så slipper vi det också.

Fast jag måste säga att jag har inte märkt av det. Här hos oss har det varit så grått nästan hela tiden. Till och med när det varit riktigt kallt. De dagar då solen skiner - vilket här varit väldigt få - så hoppar livsandarna igång direkt. Just nu tycker jag att jag blir deppigare och deppigare varje dag när jag vaknar och ser att det vita eländet ligger kvar.

Kan hålla med Asta lite.
Det har varit lite tradigt. För länge helt enkelt.
Men visst, det är vackert och rent med allt det vita. Men det behöver ju inte vara så kallt.
Jag har inte anlag för att bli deppad men nu tycker jag det räcker.

Vår, värme och en kaffekopp på trappen i morronsolen!

Jaa, nog är det ljust alltid och det är härligt! Solglasögon på!

Ja vi får vara tacksamma att vi haft det så vitt och vackert. Ni har säkert mått värre med en massa lera och mörker.

Jag tycker - som jag skriver ovan - att det inte varit speciellt ljust trots snön. Hur har ni andra haft det, har ni haft fint väder där ni bor? De soldagar vi har haft sedan snön la sig tror jag att jag kan räkna på ena handens fingrar. Och då pratar vi sedan lucia eller något sådant.

#7

Jag tycker att det har varit stor skillnad även om vi inte har haft särskilt mycket sol. Den vita snön lyser upp på ett sätt som den annars svarta barmarken inte kommer i närheten av. Man märker det givetvis mest utomhus på dagtid, men jag har noterat det även inomhus - jag bor ganska trångt och mörkt och det blir stor skillnad även inne när den vita snön lyser in genom alla fönster.

#8  man har förmodligen helt enkelt olika förutsättningar. Jag är ursprungligen från Skåne - det kanske gör skillnad? Jag brukar nämligen alltid drabbas av det jag kallar vårvinterdepp i jan-feb-mars och i år har den varit värre än någonsin, om snön och kylan inte snart försvinner kommer jag nog att trilla dit ordentligt.

Men om det samtidigt innebär att fler än normalt slipper deppen så får jag väl stå ut med att det är värre än vanligt för mig.

Den deppighet som menas i artikeln är den form av depp som en del människor drabbas av pga mörker och vad som då händer i våra hjärnor - bortsett från det allmänt depp vi kan drabbas av för att årstiden är lång, trist och obekväm.

Här kan man läsa mer om SAD - Seasonal affective disorder. 

Vi har haft väldiga variationer här.

När vi haft solsken eller halvsoligt har det varit fantastiskt ljust och vackert men sedan kan jag helt och hållet hålla med Asta. Även vi har haft långa långa perioder av mörkgråa skyar och då har inte snön hjälpt ett dyft. Det har varit lika mörkt och trist som en vanlig vinter men pågått mycket längre.

Här hos mig brukar det ju vara barmark och ofta sol stora delar av "vintern" men så lite sol som vi haft de senaste månaderna brukar vi inte ha här så det är nog det vi märker av.

Men för min egen del så räcker det med ett par dagar sol så mår man ju bra igen mellan varven av gråväder

#9 Hoppas att du klarar dig undan depp Asta. Du kanske skulle kosta på dig lite ljusterapi eller ett par omgångar solarium bara för att få ljus?

Jag kan inte säga att jag är trött på snön, jag är bara lite trött på mängden snö…Det behöver liksom inte komma MER snö - vilket det förväntas göra…

Jag föredrar gråmulet och snö än gråmulet och lera och mörker…=)Vi får hålla uuuuuut, för våren kommer ju - förr eller senare!

#12

ja fast då blir det att ta fram kanoten säger dom. Vi kommer att få en vårflod och översvämningar som också slår alla rekord.

#13 Ja det blir väl så med dessa snömängder. Det oroar oss lite för dräneringen på vår tomt är ganska kass… man vill ju inte ha översvämmning i källaren

Hmm, jag blir lite fundersam. Är det verkligen så att vi svenskar redan vant oss vid de snöfattiga och i många fall slaskiga vintrarna som varit i majoritet under de senaste 25 - 30 åren?

De flesta här minns väl ändå att vinter brukade vara vinter här i landet ända fram till slutet av 70-talet? alltså att snön kom i slutet av november eller i början av december och låg kvar till slutet av mars.

Vi har ju fyra årstider i Sverige och då tycker i alla fall jag att det är bra om vinter är vinter, vår är vår, sommar är sommar och höst är höst - på riktigt.

Som det har varit många gånger under senare år, att ingen årstid stuckit ut, utan mer och mer liknar varandra, är inget jag vill ha.

#15 det beror väl kanske lite på huruvida man flyttat på sig eller inte med?

Jag är ju uppvuxen i Lappland med rejäla vintrar men flyttade söderut när jag var 18 år och det var i mitten av 80-talet. Sedan 1990 har jag bott här i Småland, alltså större delen av mitt vuxna liv.

Under de 20 åren har vi inte haft EN enda riktig vinter utan som mest 4-5 veckors vinter, ofta utspridda och icke sammanhängande. Men allra vanligast har varit en ca veckas snö och resten av "vintern" mellan 6-10 plusgrader och geggamoja.

Åren innan jag flyttade hit bodde jag i Sthlm, Norrköping och Dalarna. Ingenstans, förutom Dalarna, var det en sådan vinter som den vi haft i år.

Alltså är den här vintern som varit i år ett unikum för mig liksom för mina stora barn som vuxit upp här och nu är 18 och 20. De har heller aldrig sett detta någonsin förr här.

Förra året tyckte vi att vi hade en helt makalös vinter, då låg snön en dryg månad, kanske t.o.m. två, vilket var något alldeles unikt här!

Så visst tror jag att vissa av oss vant oss vid ett annat klimat än det den här vintern har bjudit på.

Jag har bott i södra delarna av Sverige i hela mitt liv och jag bodde i Skåne tills jag blev vuxen - vlket börjar bli ett tag sedan nu. Och när jag var liten var det inte som så att vi hade snö varje år.

Tvärtom - de få tillfällen vi hade snö minns jag. Jag har t.ex. aldrig lärt mig köra skidor, det var liksom inte lönt eftersom det så sällan var snö. Inte någon vidare skridskoåkare heller eftersom det sällan fanns någon is och vi inte hade någon ishall där jag växte upp.  Så det här med vinter beror nog på var man är uppväxt.

Jag håller med dej, Peter…vinter ska vara vinter…sommar ska vara sommar…vår ska vara vår…och höst ska vara höst…som det var förr…då det var mycket bättre   

#15

ja jag tillhör dom här avfällingarna som har vant mig och lärt mig att uppskatta dom snöfattiga vintrarna. De senaste åren har jag börjat misstänka att dom orsakats av klimatförändringarna och handen på hjärtat, hur mycket jag än egentligen skäms för det, så har jag varit helt nöjd med det.

Visst jag vrider gärna klockan tillbaka och önskar de höjda temperaturena på jorden åt pepparn - men om det nu ändå är ett faktum så tar jag mig friheten att "glädja" mig åt barmarken.

som född i norra Lappland så anser jag mig redan ha fått min livstidsdos av snö under dom första tio åren av mitt liv. Då snackar vi snö från September till Maj

#19 september till maj?!?!? Fy sjutton

#20

ja jag är skadad för livet

#21 förvånar mig inte ett dugg! Tycker du verkar ha tagit det förvånansvärt bra.

Det ska vara en låååång vinter….och en lika låååång sommar…däremellan kan det vara vår och höst…

Pigg av vitt???????     Har jag inte märkt!

Jobbar i vitt hela dagarna nu och blir bara tröttare av det vita eländet!!!