Jag tycker att det beror lite på orsaken till skilsmässan.

Är det en skilsmässa där kärleken liksom tagit slut så finns det väl ingen direkt orsak för någon att ta parti.

Är det däremot en skilsmässa där en part farit illa på något sätt är det annorlunda tycker jag.

Men frågan är väldigt väldigt svår.

När jag skilde mig tog mina föräldrar snarare parti för min exman än för mig. De tyckte att jag förstörde allt och svek när jag lämnade honom. Orsakerna var de helt ointresserade av! De höjer honom fortfarande till skyarna trots att de idag vet hur oerhört illa han behandlade mig och det är inte roligt vare sig för mig eller för min nya fantastiskt snälla man!

För det handlar om de egna känslorna när någon närstående skiljer sig. De som skiljer sig slår sönder den invanda situation man haft och man måste skapa nya vägar. det är både svårt och jobbigt.

Min syster ligger ev i skilsmässa nu men jag kommer aldrig att sluta prata med hennes man. Han är så oerhört snäll och gullig.

Diplomatisk.Det man hör .Behåller man för sig skälv,,

Om någon i familjen, tex syster eller bror skiljer sig, är det svårare att behålla kontakten med deras "före detta". Men i bekantskapskretsen är det lättare att fortsätta umgås med båda.

Jag fortsätter att umgås med de eller den som jag umgicks med tidigare. Varför sluta umgås med de man gillar?!

 Deras skillsmässa har inget med mig att göra!

Ni verkar ovanligt diplomatiska… här väljer man helt sonika bort en part och fortsätter umgås med den andra. Fast det kanske beror på att jag är inflyttad tillsammans med exet. När vi skilde oss tog samtliga av våra gemensamma vänner hans parti och ingen av den umgås med mig idag, en del av dem hälsar inte ens på mig.

Sådant beteende kan inte jag förstå!

#6 Nej det var väldigt tungt i början. Nu är det ju 15 år sedan vi skildes så nu struntar jag i det. Men till och med mina söner, som var ganska små då, uppmärksammade det och sa att de hade sett hur vissa hälsade på pappa men inte på mig efter skilsmässan.

Därför är det något jag har funderat mycket över så att jag själv har en klar uppfattning över mitt beteende när något sådant händer.

Sedan är det ju extra knepigt om det är inom familjen och man anser att det är den egna familjemedlemmens beteende som orsakat skilsmässan. Som nu med min syster. Det beror på henne till 90% att han nu inte orkar längre och jag för min del är himla glad att han äntligen säger ifrån och inte låter henne fara fram som jävulen själv längre. Hur förhåller man sig då?

Du har ju inget med skilsmässan att göra, varför ska du då rata en person som inte gjort dej något.

Det brukar vara så att det är männen det är synd om jämt när det är skilsmässa.

#7 Nej förvisso men jag vet ju att jag blev oerhört sårad och ledsen och kände mig sviken när min familj tyckte mer synd om min exman än om mig när vi skilde oss.

Håller helt med, det är alltid synd om de små stackars männen som blir ensamma och hjälplösa… snacka om fördomar

#7 Nej förvisso men jag vet ju att jag blev oerhört sårad och ledsen och kände mig sviken när min familj tyckte mer synd om min exman än om mig när vi skilde oss.

Håller helt med, det är alltid synd om de små stackars männen som blir ensamma och hjälplösa… snacka om fördomar

Det där är svårt ibland, men som nån sa fortsätt att umgås med båda om du gillar båda man behöver ju inte bjuda hem bägge samtidigt iaf inte i början när allt är sårbart.

Nåt som jag tycker är viktigt är att man inte lägger sig i deras konflikt för som sagt det finns alltid 2 sidor.

Om det sedan handlar om t ex misshandel då blir ju läget helt annorlunda.

Det kan också bli så att är det t.ex en syster som skiljer sig och paret är ovänner så förväntar hon sig att systern ska hålla med henne och inte tala mer till mannen. Gör inte systern så utan fortsätter att vara vän med mannen uppstår konflikt och systrarna blir ovänner.

Visst kan det bli så men då tycker nog jag att systern är väldigt omogen.

När jag separerade inte blev jag sur för att mina syskon fortsatte att umgås med mitt ex, de hade ju umgåtts så länge så varför skulle de sluta med det.

Visst är det omoget men händer väldigt ofta. Tyvärr!

Är nog tur att jag inte har några systrar

Jag brukar säga att skilsmässor tar fram människor absolut sämsta sidor, sidor man bokstavligen häpnar över! Mognadsnivån sjunker ofta tillbaka till 10-12-års åldern.

När vi skilde oss och syrran och jag senare blev osams så bjöd hon min exman (som hon inte hade haft en enda kontakt med efteråt) och hans nya på sin 40-års fest men inte mig… Och det var en demonstration för att såra mig. Men jag ska väl tillägga att min syrra spelar i en lite speciell liga och fungerar inte som folk gör mest.