Jag har själv arbetat i vården i många år med blandade erfarenheter.

Min mamma fick dö på Hospice och det var en fantastiskt vård i livets slutskede.

Själv har jag de sista åren legat sammanlagt ca. 6 veckor på neurologen på Sahlgrenska i Göteborg. Det är en avdelning med stort tryck och press på personalen men jag har upplevt mig väldigt väl omhändertagen.

Jag tror det varierar stort och att det ofta fungerar väl när man fått tid och kommit på plats. Vägen dit kan däremot vara lite si och så med på olika håll.

Tyvärr så blir vi ju matade med allt negativt genom media och det  är lite som skrivs om det som faktiskt är bra.

Jag tror tyvärr också att det varierar väldigt mycket beroende på var du befinner dig i landet. Det är väl inte alltid så bra det här med att landstingen helt och hållet styr sjukvården själva.

Jag tror tyvärr också att det varierar väldigt mycket beroende på var du befinner dig i landet. Det är väl inte alltid så bra det här med att landstingen helt och hållet styr sjukvården själva.

Jag instämmer med Asta, men tillägger att det också beror väldigt mycket på vilka människor vi möter inom vården och om dessa har en "bra" eller "dålig" dag!

Förstår att ni har olika erfarenheter av vården…alla har väl erfarenheter av vården, så även jag…intressant att läsa om era…etik och moral är två viktiga ord…inom just vården…

Om vi håller oss till erfarenheter inom svensk sjukvård så har jag hittat en tydlig bild. Den ter sig bisarr på avstånd men den bekräftas var gång jag utsätts för den.

Vårdcentral - Fruktansvärt dålig. Hemsk upplevelse varje gång. Service existerar inte.

Infektionskliniker och liknande - Halvbra upplevelse. Någon i personalen är fantastisk. Vissa är bra och ungefär hälften undermåliga.

Intensiven eller Onkologen - Fantastisk personal.

Jag har haft några sådana här upplevelser på senare tid med nära familj och vänner, och det har stämt bra.

Sedan handlar det väldigt mycket om ömsesidigt bemötande också.

# 7

Ja det är sant…men visst är det lättare att bemöta personalen på ett vänligt sätt…om man själv blir vänligt mottagen, och inte nonchalerad…

#7 Tyvärr är man som vårdsökande inte alltid i stånd att bemöta vårdpersonalen med sitt trevligaste och bästa humör!

#4 Det viktigaste när man levererar service är kvalitet. Den viktigaste faktorn som skapar kvalitet är "consistency". Jag tror man kan säga "jämnhet" på svenska. Först bestämmer man sig för vilken service nivå man levererar (enkelt) och sedan måste man se till att man levererar denna nivå hela tiden (mycket svårt).

Om kunderna har uppfattningen som ni beskriver, och jag håller med om till 100%, att det beror på anställdas humör huruvida man får bra vård, så har de misslyckats totalt.

Så man kan ju lätt säga att vården i Sverige är undermålig och håller låg kvalitet som helhet, just p g a dess ojämnhet. Min syn på det är att det kommer att förbli så tills vi får ett stort systemskifte, vilket jag inte tror kommer att hända de närmaste 50 åren om vi håller oss till offentlig vård.

En positiv utveckling är att det börjar poppa upp en hel del alternativ på marknaden. Det finns numera kliniker runtom i landet som består av läkare som fått nog av det offentliga och har startat upp eget, med goda resultat. Dessa är halvprivata och får ersättning från landstinget beroende på vården de erbjuder.

Jag har provat ett helprivat alternativ, men detta blir ju vansinnigt dyrt utan försäkring (som inte finns), så detta är inget gångbart alternativ förrän det börjar säljas sjukvårdsförsäkringar. Detta kanske kommer snart. I England är den privata sukvårdsmarknaden mycket stor trots att deras NHS (statliga sjukvården) är lika utbredd som den svenska är i Sverige.

Eftersom jag har erfarenheter både som vårdare och vårdtagare så finns det en del männsikor som absolut inte skulle jobba i vården eller med människor överhuvudtaget men jag får ändå säga att det är en ganska liten procent. Upplevelsen överskuggar dock ofta övrig vård om en person är otrevlig eller nonchalant.

Sedan har vi den här andra patientgruppen med "tunnelseende" som bara kan se sig själv och har på förhand bestämt att vården är usel och personalen kass. Alla andra i väntrummet sitter där för "skitsaker" och hör inte att jag "hostar högst". Dessa är också i minoritet men kan lägga sordi på en hel arbetsdag.

Så jag tror absolut att det handlar om ömsesidig respekt och lyhördhet.

#7 Jag ser inte kundens humör som en faktor som ska få påverka kvaliteten på servicen som man levererar. Detta är en av de saker jag pratar om i en kundservice kurs som vi bl a levererade till hela vår personal förra året. Visst finns det fall som är extrema och kunden hotar med våld (händer ca 1 gång på 100,000 kundkontakter som vi har) men dessa är så få att man i stort sett kan bortse från dem. Varje företag ska givetvis ha en särskild procedur för när sådant händer så man inte blandar ihop det med kundservice och hittar en ursäkt för att inte göra sitt jobb.

Om vårdsökande idag har en negativ attityd till vården så beror detta nästan varje gång på att vården har misslyckats med denna patienten tidigare. Då är det vårdens jobb att se till att denna upplevelse ändras. En patients dåliga humör ska aldrig få användas som en ursäkt till att själv vara på dåligt humör i en professionell miljö.

Nu vet jag inte om kundservice utbildning ges inom vården. Kan någon svara på det?

Själv så höjde vi antalet nöjda kunder från 87% till 97% detta året efter att ha levererat en kundservice kurs. Jag har nu ingen aning om hur jag ska förbättra detta mer under 2010, men det är ju sådana problem man får när man lyckas. :)

#12 Det kallas inte för kundservice inom vården utan snarare om etik och bemötande och det ingår givetvis i vårdutbildningar.

Jag pratade inte heller om kundens/patientens humör utan om en redan förutfattad mening inför mötet/besöket. Man har helt enkelt bestämt sig för att det ska bli ett dåligt möte.

Där tror jag att media idag gör oss en stor otjänst med att sällan belysa den vård som faktiskt är bra.

Tyvärr är det väl oxå så att det finns en del rent olämplig personal inom alla kategorier av människovårdande yrken. Förskollärare, lärare, sjukvårds- och äldrepersonal, socialarbetare mm mm. liksom inom andra serviceyrken som handel och liknande.

Jag tror att det pågår en förändring inom detta där man blir tuffare mot studenter när man bedömer om de är lämpliga eller ej och det tycker jag är kanonbra!

Man får säga som i Finland, man ska absolut inte sänka kraven på lärarutbildningen utan tvärtom höja dem för att få de allra bästa! I Finland anses det som ett mycket fint och ärorikt arbete att vara lärare och man har lika höga intagningspoäng som till läkarlinjen. Givetvis är det inte allena avgörande men självklart spelar det roll om vissa utbildningar är som en slasktratt för ointresserade studenter.

#13 Jag förstår vad du menar. Jag anser att personalen måste motiveras till att se en sådan situation (som jag tror är väldigt vanlig inom vården… jag är själv en sådan patient efter att ha blivit missbehandlad flera gånger!) som en möjlighet. Jag säger inte att du säger motsatsen, men när det gäller att utbilda personalen så måste man vara fokuserad så att man inte tappar målbilden.

Jag tror heller inte att media skapar någon bild av vården. Jag tror att vården skapar en bild av vården som media sedan förmedlar. Min upplevelse av vården matchar ganska bra den som jag ser i media.

#14 Det är ju absolut ett steg i rätt riktning att granska studenterna tuffare. Ett annat steg som är nödvändigt om resultat ska uppnås är en rörligare arbetsmarknad. Man måste bedöma personalen utifrån prestation och inte utrifrån hur många år de har arbetat. Om någon underpresterar måste man kunna byta ut dem.

Så länge det skre på ett respektfullt och humant sätt tror jag att det är bra med ökad rotation på arbetsmarknaden. Men det får inte ske på bekostnad av de som inte har samma förmåga, man måste då erbjudas alternativ som passar det man är bra på.

Det pratas ju en hel del om att elever ska få påverka vilka lärare som ska få undervisa och inte. Det är väl ett sådant förslag?

En sak till som är enormt viktig. Jag nämnde att vi har höjt andelen nöjda kunder från 87% till 97%. Detta får som konsekvens att alla inom företaget fär högre lön under 2010. Alla får någon slags högre lön medan de som har bäst individuella resultat får en ytterligare höjning. Bonussumman påverkas också av denna förbättring.

Individuell lönesättning är näst intill en förutsättning om man ska kunna leverera kundservice som är utmärkt till 97%. Detta kommer ju tyvärr inte att ske inom det offentliga, vilket gör det till en, vågar man säga omöjlig, uppgift?

Det är ju upp till var och en att avgöra, men jag vet iaf att jag hade tackat nej till arbetet att ha hand om deras service om individuell lönesättning inte tillämpas. Det är ingen bra miljö att lyckas när företaget självt arbetar emot det som de säger att de vill uppnå!

Problemet är ju att när sådant som vård och omsorg ska vara vinstbärande har man ju tyvärr allt för ofta sett hur just kvalitét och löner sänks ytterligare.

Men det går säkert att reglera på något sätt om man tror att det är en lösning. Själv är jag inte så övertygad då exemplen haglar på hur man förkortar, skär ner, avskedar och sänker löner för folk som har dylika arbeten inom privat sektor. Och resultatet är givetvis försämrad service för mottagarna.

Därför tror jag att yrken som många inte vill ha, tunga och slitsamma men helt nödvändiga gör sig bäst i offentlig sektor.

#19 Såvitt jag känner till så finns det inget som påvisar att vinstbärande företag levererar sämre kvalitet och service än offentliga institutioner. Vi kan givetvis hitta ett exempel eller två men det kan göra med allting. Det positiva är ju att ett företag som behandlar sina kunder illa förlorar dem och därmed sin vinst och existens på en privat marknad, så jag ser inte detta som ett problem. Det problemet är ju snarare något som är obotligt på en offentlig marknad där underpresterande alternativ inte försvinner.

Jag förstår inte alls den sista raden. Jag har aldrig stött på ett jobb i hela mitt liv som det inte finns människor som vill ha. Man får ju anpassa villkoren så att jobbet blir attraktivt. Och att lägga dem i offentlig sektor är väl det sista man ska göra om ett jobb är oattraktivt? Då vet man ju med säkerhet att det blir underbetalt och ouppskattat.

Nej det drabbar kanske inte institutionen utan snarare den som ska utföra tjänsten (som städare, tvättare odyl. som ska klara samma arbetsuppgifter på kortare tid än det egentligen går). Och när det gäller vård blir det ju istället dyrt om du vill ha bättre kvalitét så då faller ju många utanför i alla fall.

Men det här handlar väl snarare om synen på att alla ska ha samma rättigheter oavsett förmåga, än privat kontra offentligt. Och någon sådan politisk debatt kommer jag inte att ge mig in i. Då ska man snacka på politik iFokus tycker jag för min del.

Fast att du aldrig stött på ett jobb som det  finns människor som inte vill ha får förstås stå för dig och dina erfarenheter… det kanske handlar om bristande erfarenhet vad vet jag, men det finns massor av jobb som ingen skulle ta frivilligt om de kunde försörja sig på annat sätt (du skriver själv om ett jobb du hade tackat nej till i ditt inlägg 18 )!

Faktum är ju dock att politiken står ivägen för att göra vården bra. Detta är ju ett stort problem som aldrig kommer att tagas tag i, och vården kommer fortsätta ha problem. Jag kan slå vad om hur mycket som helst att vården inte kommer vara i bättre dager om 10 år i Sverige.

Med rätt verktyg och rätt personer så skulle detta kunna ändras på 24 månader.

Men eftersom vare sig politikerna, befolkningen eller personalen verkar vilja ha lösningen så söker sig dessa människor till den privata marknaden och andra segment än vården.

Sorry för vården, men så är det. Personligen ställer jag mitt hopp till halvprivata initiativ och en sjukvårdsförsäkringsmarknad. På det sättet kan man få bra kvalitetsvård trots att den offentliga marknaden finns. England är ju exemplet på detta. Det är en väldigt speciell situation som uppstått där. Företagen erbjuder fantastiska försäkringar med vård i världsklass för att konkurrera om den bästa personalen.

Detta är ju en marknad som uppstått p g a att den offentliga vården är så urusel. Så om man är av den positiva läggningen, vilket jag är, så kan ju säga att den offentliga sektorn har lett till något helt fantastiskt i England!

Jag avslutar nu denna tråden för min del. Jag ville prata om lösningarna för vården och vill också undvika en politisk debatt.

Oj vilken disskussion det blev…

Jag tycker det är stor skillnad på att arbeta med människor och med "döa ting"…

Kan man bara vara professionell och arbeta utan känslor, inom vården…och ändå göra ett bra jobb…

#23 Där har vi ju det här med empati.

Kan man känna medkänsla med någon utan att känna medlidande då börjar man bli professionell.

Utan känslor tror jag det är svårt att stanna i vården men att kunna släppa taget om dessa när man går hem är en förutsättning.

det går inte att mäta "Livskvallitet" med någon exakthet..
så det blir mer sjuk vård
än vård av hälsan.

..det andra svarar jag med
att det är inte ..vårdtyngden som avgör om patienter o personal trivs och mår bra/bättre,
jag är ..men jobbade som usk´a för många år sedan,oftast som spring-vik,så jag såg flera olika avd. (mkt geriatrik)
vissa hade "bara" sängligande,"tunga" pat.
andra "självgående" pat.

jag har minnen från två avd. som låg ..grannar
jag blev hellre inringd till den "tunga" avd. för där gjorde alla sitt jobb med hjärta o ett lende,det märktes även på pat. som ver piggare,trots "sängbundenheten"
på den "lätta" satt de flesta ( i rökrummet) suckade o stönade hur slitigt o hemsk de hadde det…

så Florence ord är rätt !

men,det gäller väl allt ..vi gör ? :- )

penke

# 25

Duktiga händer…klar hjärna…kärleksfullt hjärta…Räcker långt, och gäller allt vi gör…

#26 Det där med klar hjärna blir det svåraste

Varför får man en känsla, att man inom vården prioriterar yngre människor framför äldre…som patienter alltså…

Sitter man i väntrummet på akuten några timmar och iakttar hur folk beter sig så förundras man över vårdpersonalens tålamod.

#28 Eftersom jag arbetat mycket inom geriatrik och numera inom äldreforskning så är jag väl lite "färgad" kanske som inte har märkt det.

Tänker också på när min mamma dog och det är svårt att få platser till Hospice så var det ingen åldersprioritering heller.

Svårigheten med äldre är ju att de oftast är "multisjuka" och hamnar mellan olika specialiteter.

#28 - jag tycker absolut att det är så. Jag har märkt det nu när mamma börjar bli gammal (85) att det är definitivt inte samma service. Och man får hjälpa henne hela tiden, till och med med saker som inte skulle behövas någon hjälp med. T.ex. att ringa till vårdcentralen och beställa tid. Där får man inte längre prata med någon människa utan man måste knappa in sitt telefonnummer så ringer de upp. Det klarar inte min mamma av så att det blir rätt. Jag blev nästan arg på henne när hon aldrig fick en tid,  men när jag själv ringde upp till henne (för att visa hur det skulle gå till) så förstod jag varför hon inte fick någon tid.

Och då har vi ändå en ovanligt bra vårdcentral här.

#31 Fast där handlar det ju egentligen inte om att man prioriterar äldre sämre utan det är en utveckling som drabbar alla och då är de äldre och handikappade av olika slag mer sårbara.

Jag tycker också att det är illa att inte få prata med en människa på en gång och många gamla hänger inte med på alla "moderniteter"

#32 - det var bara ett exempel. Jag har märkt det överhuvudtaget när det gäller att få till läkarbesök mm. Det är INTE samma intresse. Jag trodde inte att det var så, men sedan mamma flyttade in i vårt gårdshus och jag är mer involverad så har jag märkt skillnden.

Just med telefonen blev jag riktigt arg, och visst är det en utveckling som drabbar alla, men jag tycker att sjukvården har ett större ansvar än t.ex. skattemyndigheten. Att införa ett telefonsystem där det överhuvudtaget inte finns ett val att få prata med en människa är inte OK på Skatteverket heller, men det är mer OK än i sjukvården. När jag ringde upp var jag övertygad om att om man inte gjorde något val så skulle man till sist hamna hos en människa, men det gjorde man inte. Så fungerar till och med vår support. Vet du inte vad du ska göra hamnar du till sist hos en människa, hos vårdcentralen tog samtalet bara slut.

Ibland krävs det nästan att man ska vara frisk…för att kunna vara sjuk! Eller ha någon med sej, som kan föra ens talan…

Jag arbetar också inom vården…och jag hade en gammal mamma som var mycket sjuk. Av dessa erfarenheter har jag många gånger lagt märke till…att äldre människor inte prioriteras…eller nonchaleras…inom vården…

Det underlättar absolut att kunna "prata för sej", samt kunna förmedla sig via skrift i dagens samhälle.

I kontakt med sjukvård & f-kassa & andra "myndigheter".

Jag är mitt i denna vårdsväng nu!! Jag var 50% sjukskriven i 9 månader, för att invänta en ny ansökan om tidsbegränsad sjukersättning. (gick inte att bryta pågående 25%) Fick 50% tidsbeg. sjukers. beviljad. Jobbade ca 60 dagar & sen orkade inte kroppen mer. Sjukskriven …igen…

Nu tar mina sjukpenningdagar slut 19 mars. Man ska jobba minst 90 dagar för att få ny period, jag jobbade ca 60 dagar….

Nu har jag ansökt om 100 extra sjukpenningdagar….när de är slut är man utförsäkrad !! Även om jag kan komma åter till mitt jobb senare, så är det uppsägning & arbetsförmedlingen. Alternativet är tjänstledig utan ersättning…det fixa inte min ekonomi….

(Om det blir regeringsbyte, kan man inte bli utförsäkrad)

Finns det ingen som har någon positiv upplevelse mer än jag att komma med

Positivt inom vården…jodå…jag har en underbar husläkare…Fler som har en bra husläkare…

#36 Du jobbar ju i denna branch och tar den därmed så klart i försvar. Det finns många duktiga och medmänskliga människor som jobbar inom vården.
Tyvärr stämmer dock en sak som en kompis till mig som är sjuksköterska sa: "Man måste vara mycket frisk och stark för att klara av den Svenska vården"
Å andra sidan så har jag efter 40 års ensidig dövhet fått en hel del hörsel på dövörat tack vare kompetent audionom. Alltså allt är inte nattsvart med den Svenska vården, men mycket behöver göras betydligt bättre än idag.

# 29

Hur länge fick du vänta i akutens väntrum då….

Fast en hel del av mina erfarenheter baseras på den vård jag fått av neurologer själv och när mamma dog i cancer. Även när sonen drabbades av barnreumatism.

Jag har gjort 12 eller 13 magnetröntgen av skallen med jämna mellanrum för att utreda en förändring som växer. Det har slutat med att jag tackat nej till vidare röntgen för jag tycker det är utkastade pengar och vill gärna återkomma när problemen blir mer uttalade. Även sonen utreddes så grundligt att vi till slut sa stopp och ville fokusera på annat än bara sjukdom.

Mamma hade en fantastisk vård från diagnos till död. Hon fick verkligen ett par "fina" år till skänks tack vara en kompetent vård.

Jag arbetar sedan snart 10 år med "friska äldre" i populationsstudier så mina erfarenheter från själva vården som yrke är ganska dammiga.

#39 Jag har jobbat på akutintaget på Sahlgrenska i Göteborg med väntetider på över 10 timmar. Visserligen ca 15 år sedan men jag tror att ordningen är densamma.

Det kan låta illa men somliga blev sura och gick hem och då kan man fråga sig hur akut tillståndet egentligen var.

Min upplevelse är att de akut sjuka blir omhändertagna snabbt och en prioritering görs redan vid ankomst.

Har själv suttit många timmar och väntat men blivit snabbt omhändertagen när det varit riktigt akut.

Så det här med väntetider speglar egentligen inte vårdkvaliten utan belastningen.

Vågar jag skriva mera negativt om vården…min mamma fick då ingen kompetent vård…hade inte jag varit med henne, hade hon säkert varit borta minst två år tidigare…man tror inte att det är sant…men så var det…

Det är klart du ska skriva vad du har varit med om men jag tycker det är så trist att allt positivt kommer i skymundan.

Men jag håller med om att det finns massor av positivitet inom vården också…jag har träffat underbar personal på sjukhus, vårdcentraler och äldreboenden…personal som verkligen hittat rätt…

Det som är dåligt, kanske är det stora hela…och inte personalens fel…även om det finns dom, som absolut hamnat på fel ställe…men det kan ju finnas anledningar till det också…

Jag har varit med om positiva saker också. Varje gång jag varit på akuten har det alltid varit väldigt trevlig personal, även om man får vänta emellanåt. Jag har också haft en väldigt, väldigt bra läkare som nu gått i pension. Men just när det gäller vården och äldre så är de negativa upplevelserna betydligt flera än de goda.

Välfärd inom vården finns kvar !!

Jag kan åka liggande transport när jag ska besöka sjukvården. Har gjort det nu 4 ggr under denna sjukperiod. Har beställt till mitt besök på vdc i februari. Eftersom jag inte kan sitta.

En onsdag ringderingde  rematologen & sa att jag skulle komma på läkarbesök,  fredag samma vecka. De vill då ha blod & urinprov innan. Distriktan kom hem till mej & tog dessa prover, eftersom jag har svårigheter att ta mej.

Imorgon kommer sjukgymnaster hem till mej för att avgöra om jag kan få sjukgymnastik här hemma…hoppas…

Min kropp behöver 2-3 dagar för återhämta sig efter mina liggande färder till vårdgivare, underbar service att de kommer hem till mej .

Jag är riktigt tacksam & sprider detta till många !!

# 46

Jag är glad för din skull, Branneli…att du blir väl omhändertagen…

Jag tror att vi har i stort sett konsensus när det gäller följande om vården.

* Den är av dålig kvalitet. Den viktigaste faktorn när man mäter kvalitet är jämnhet, vilket i stort sett alla håller med om är dålig.

Så… vi behöver…

a) Individuell lönesättning

b) Utvärdering baserat på prestation

c) Bonusprogram (monetärt men även extra lediga dagar hade varit populärt)

d) Vill vi behålla den i offentlig regi så behöver vården mig som VD.

e) Alternativt kan man öppna upp den privat för hyfsad förbättring, men det vore inte lika roligt som att ha mig som vårddiktator.

Sådär… nu har vi löst problemet med den svenska vården på 48 inlägg. Vad skönt det är när alla är överens.

Tyvärr så kommer inte a, b, c, d eller e att hända. Men det hade varit kul. För att inte nämna att sjukvården i Sverige hade blivit fantastisk.

Sisa…Den erfarenheten jag har av vården är att den som jag har varit på inte är speciellt Människovänlig….

O det är synd.För det finns så många människor i vårt land som lägger ner sin själ i sitt arbete.Men dom syns inte….

#39 Du missförstod mig kanske?  Jag har aldrig haft några problem med väntetider, och jag har tvingats besöka akutmottagningen ett antal gånger på olika tider och på helg som vardag.

Det jag menade var hur folk beter sig mot personalen. Alla ska ha förtur, gap och skrik och den som söker vård har oftast hela familjen/släkten med sig.

Så det jag ville säga var att jag beundrar vårdpersolalen och deras tålamod! 

# 50

Jag förstod vad du menade, Anders.

Av den erfarenhet jag har, är det alltid en lång väntan på Akuten…vet t om dom som blivit avvisade därifrån, och uppmanade att söka vårdcentral istället…Kanske beror på vad man söker för…Hur personalen är…är ju också väldigt olika…på olika sjukhus…

Skönt att höra att Du blir väl bemött!

Sisa

#51 Måste bara skriva att avvisade blir nog sällan akut sjuka men det är väldigt många som söker för åkommor som absolut inte hör hemma på akuten utan då rekommenderar man ett besök på vårdcentralen.

Eftersom det är prioriteringsordning så är det aldrig särskilt lång väntan för de riktigt akuta fallen. De går före allt och då blir köerna och väntetiden längre för de andra.

Kommer det dessutom in traumafall eller liknande så givetvis blir det längre tid att vänta för de andra.

Det är mycket som inte syns i väntrummen.

#48 Jag är inte alls överens med dig om att sjukvården är så usel.

Jag har de senaste åren haft en del med sjukvården att göra, allt ifrån distriktläkarmottagningen till intensivvårdsavdelningar och operationer. Även en massa remitterade undersökningar på olika sjukhus.

Och jag har inga klagomål! Har alltid blivit väl omhändertagen.

Höj lönen till vårdpersonalen! Det är de värda!

När jag förra våren trodde jag hade svår urinvägsinfektion och kom till akuten kan jag lova jag fick snabb hjälp, jag fick komma in efter 1 minut då de snabbt såg att det var fråga om njurstensanfall och jag var klar och ute efter många undersökningar på mindre än en timme det kallar jag service.

Däremot på barnakuten kan väntan bli lite väl lång även om vi inte behövt åka dit på ett tag men längsta tiden vi väntat där är 12 timmar på att få hjälp och då var hon bra sjuk. Men som ni andra säger det fanns fall som var värre och gick före. Fördelen med barnakuten är att det alltid finns glass o annat till barnen så de håller sig nöjda.

#53 Menar du att vårdkvaliteten är hög? Nu kan man ju mäta kvalitet hur man vill, men standarden inom alla industrier jag känner till är att jämnhet, i brist på bättre svensk term, är den viktigaste faktorn.

Om du läser denna tråden eller använder andra källor så tror jag att det är odiskutabelt att vården levererar ojämn kvalitet, dvs låg kvalitet.

Jag har själv upplevt vård som varit fantastisk, medioker och urusel. Det är ju just detta som är problemet, att man inte levererar hela tiden.

Finns det någon som har sett en undersökning som mäter andelen nöjda kunder inom vården? I så fall har vi ju svaren vi söker där.

#54 Precis detta jag talar om. En väntetid på mellan 1 minut och 12 timmar. Detta är vad som menas med låg kvalitet. För att leverera kundservice inom vården så måste man sätta mål både på väntetid och antalet nöjda kunder.

Jag hade på en höft börjat med följande siffror för att få godkänt, sedan ska man givetvis sätta högre och lägre mål på båda sidor om detta för att mäta om man inte når upp till målet eller överträffar förväntningarna.

90% av kunderna väntar mindre än 60 minuter.

90% av kunder är nöjda eller mycket nöjda med vården som helhet.

Man ska också mäta andelen som missbehandlas tekniskt sett så att man får ett en översikt på hela verksamheten och inte enbart slussar in folk snabbt och gör sig av med dem för att uppnå sina mål

Detta tycker jag hade varit godkänt om man vill leverera vård av hög klass. Når vi upp till det idag?

Efter 3-4 år så hade jag höjt siffrorna till runt 95% för att få godkänt.

Detta är siffror som används inom de flesta industrier, och vården borde inte vara något undantag.

Jo men hur ska vården kunna veta i förväg hur många som ska komma just den dagen man kan ju inte ha 30 läkare stå och vänta ifall att. Jag kan nog inte känna att man kan jämföra en industri med vården.

#56 De siffror du pratar om och mål kan man möjligen sätta upp på vårdcentraler och andra mottagningar men de sista inläggen har handlat om akutmottagningar och där vet man aldrig vad som väntar.

#57 Industri är bara ett ord. Vi kan byta ut ordet. Man kan absolut jämföra olika verksamheter och målen är slående liknande mellan dem.

#56, #57 Det kan man absolut göra. Man kan göra många historiska jämförelser och det finns ingen annan verksamhet jag har sett där sådana historiska data inte är användbara. Problemet är ju att ingen antagligen gör dessa jämförelser eller har den utbildning och erfarenhet som krävs för att använda sig av den.

Jag arbetar f n med något som är väldigt komplext och svårt att mäta. Jag kan lova dig att det är lättare att uppskatta hur många fall man får på en vårdinrättning under en dag och när på dagen de infaller än det jag gör nu. Jag tror inte mina uppdragsgivare hade varit nöjda om jag hade sagt "Man kan aldrig veta vad som händer och ni kan inte ha några förväntningar. Vart ska jag skicka fakturan?"

Jag säger inte att detta är enkelt. Det är väldigt komplext, men det går.

När man har hittat siffrorna så får man hitta den faktor som krävs för överbemanning för att man ska ha personal i ca 99% av fallen. Jag skulle uppskatta denna faktor till ca 15% inom vården. Det är en ganska bra standard siffra att utgå ifrån.

Jag tycker att det är svårt att jämföra ett företag, som bör vara vinstgivande för att överleva….

mot

….vård/skola/omsorg…som inte är en vinstgivande "företag".

Även om du har ett väldigt komplext och svårmätbart arbete så tycker jag du är ute och "cyklar" när du tror att du genom detta har lösningen på all annan verksamhet.

Visst kan man göra uppskattningar och mätningar över dygnet på en akutmottagning men det är till sist enbart uppskattningar och ingen kan veta på förhand vad som kommer att ske under dygnet. Pratar vi storstäder så är det ännu mer sårbart.

För att återgå till ämnet livskvalitét i vården så tror jag man ska akta sig för att kalla patienter kunder och enbart prata om siffror och ekonomi.

Kloka ord från dig bumbleboo.

#62

#61 Och då säger jag att den inställningen är precis den som råder inom den offentliga sektorn. Och min inställning är den som råder inom företaget som är min klient.

Vi har 97% nöjda kunder.

8 av 10 av våra anställda beskriver sin erfarenhet av att arbeta för oss som "företaget överträffar konstant mina höga förväntningar"

0.2 av 10 anställda vill se att vi förbättras som arbetsgivare.

Så om vi återgår till livskvalitet, så får var och en avgöra vilken verksamhet som levererar just livskvalitet. Min eller vården? Valet är fritt.

#64 Kan du inte ta de funderingarna inne på Politik istället…

#65 Varför? Är det obekvämt att faktiskt komma fram till livskvalitet som detta forumet handlar om för att man gör det på ett sätt som du inte vill?

Kan du iaf berätta för mig vilken inställning och arbete som du tycker leder till livskvalitet? Röstar du på vården?

Det här är en sida där alla är glada och vänliga mot varandra och det tänker jag hålla fast vid.

Fortsätter jag att diskutera med dig så kommer jag förmodligen att bryta det och det vill jag INTE.

Därför lämpar sig sådana här samtal bättre på t.ex Politik iFokus.

#67 Jag noterar det som en skamsen röst på vården.

Jag tycker att hela diskussionen handlar om livskvalitet från min sida. Synd att du missade det. Jag ser inte var jag har varit ovänlig.

Jag håller helt med dig bumbleboo och anser inte heller att man mäta omsorg av andra människor i produktivitet eller hur jämt man "levererar" (bara att prata om att leverera vård ). Och jag säger bara tack gode gud för att vi inte har sådana människor som basar över sjukvårdens utforming… eller skolan eller annan mänsklig verksamhet!

#69 Du menar sådana personer som ser till att 9.8 av 10 anställda är nöjda eller mycket nöjda med sin arbetsplats? Eller ber du Gud förhindra att 97% av vårdtagare är nöjda och att de fortsätter att missbehandlas?

Kan du klargöra för mig vilken del det är du inte vill ha?

"Bara att prata om att leverera vård" säger du.

Eftersom Bumbleboo kan hänvisa mig till Politik.iFokus, får jag hänvisa dig till antingen lowexpectations.iFokus eller fatalism.iFokus?

#70 Nej det är du som skriver vad du tolkar att jag menar. Jag menar som jag skrev i #69

Du vet ju lika väl som jag att vi har olika tankar om hur man kan uppnå en god vård och omsorg så vi behöver väl inte låtsas att vi inte förstår varandra eller för den delen ge oss in i den typen av diskussion här på forumet?

#53 Ja, jag menar att vårdkvaliten är tillräckligt hög.

Tycker det är märkligt att du som har sådan erfarenhet inom de flesta områden inte fått gehör för hur vi ska få en bättre sjukvård?

Men eftersom du skriver i din presentation att du bor i Australien så kanske det inte är så lätt. Men tydligen så har du nyttjat den svenska sjukvården ändå.

Trådskaparens frågeställning i #0 är:

"Har vi längre någon Livskvalitét inom vården?"

Det diskuterar vi i den här tråden. Inte  politik.

Det hamnar utanför ämnet och den som vill diskutera något utanför ämnet får skapa en ny tråd.

#72 Känner du till någon undersökning som påvisar detta? Jag har googlat lite men inte hittat något. Går jag enligt mer ovetenskapliga undersökningar som denna tråden eller liknande så tycker jag att det är tydligt att kvaliteten är låg. Jag menar, en 12 timmars väntan på en akutmottagning motsvarar inte mina förväntningar.

Jag har ändrat min info till Sverige. Jag är här nu.

Problemet i att göra vården bättre ligger ju i att tre eller fyra verktyg som är essentiella och som jag listade i kommentarer ovanför inte finns. Jag känner personligen ett antal personer som skulle kunna göra vården bättre om det var deras ansvar. Jag ser dock ingen möjlighet till att de skulle ta jobbet. Varför skulle man ta det när man inte har frihet att göra det som behövs och det betalas bättre på andra håll?

Vård/omsorg är ett stort område och det är så oändligt många olika som är inblandade i en vårdkedja. Det är svårt att avgöra vem som ska ha skulden när det går galet och vem som ska ha beröm när det fungerar bra.

Tyvärr är det sällan samma ägare till både händerna och huvudet i vården

En någorlunda vetenskaplig sammanfattning av några artiklar jag lyckades hitta verkar tyda på att 60-80% av vårdtagare är nöjda med primärvården och en något högre andel är nöjda med akutvården. Siffror på de som är nöjda med vården som helhet verkar ligga runt 75% om man tar ett genomsnitt.

80% tycker att primärvården lyssnar på dem. 90% tycker att sjukhusavdelningar lyssnar på dem. 75% tycker att akutmottagningar lyssnar på dem.

30-35% är missnöjda med väntetiden.

Hittade lite blandade undersökningar om avdelningar, men tyvärr redovisas bara enskilda data eller meningar som "de flesta är nöjda/missnöjda" används. En ätstörningsavdelning rapporterar att 58% är nöjda med vården. En annan avdelning 69%.

Motsvarar detta förväntningarna? Det kanske det gör. Kanske inte mina bara. Om jag skulle uppsöka en verksamhet som kund så förväntar jag mig inte att de är nöjda med att runt 60-80% av kunder är nöjda.