Jag är för äktenskap som stiftas genom kärlek.

Jag är romantiker, av födsel och ohejdad vana!

Det beror på hur man vill ha det med arvet.

Sen ser jag äktenskapet som ett "statement" - ett ställningstagande eller beslut, som man inte behöver ta som sambo.

Jag skulle aldrig nöja mig med att vara sambo hur länge som helst. Jag vet att många tycker att det inte är nån skillnad - men för mig är det det.

Som jag skrev inne på ÖN så är det juridiskt avgörande för den egna situationen.

Äktenskapet är för mig två delar.

Först och främst så är det den romantiska delen. Att man inför någon (det må vara Gud eller andra vittnen) lovar att älska varandra i nöd och lust. Ett slags förbund man ingår med sin partner som jag för egen del inte skulle vilja vara utan.

Sedan har vi den juridiska biten som faktiskt förenklar mycket gentemot samboskap.

Ja, det kan ju ha en juridisk betydelse. Nu är jag ju inte gift med sonens pappa & kommer aldrig att bli heller då vi är separerade så för sonens skull spelar det ju ingen roll nu. Så jag är tacksam om jag får möta kärleken, det som sedan må komma därtill får vara vad man känner för då helt enkelt.

Det är väl något som ett par får bestämma själv.

Men mitt svar är .JA. Är för äktenskapet.

Beror på anledningen till att man gifter sig.. Men mest är jag för äktenskap..

Som Maggan säger tycker jag att det har mycket med regelverk och anpassning till dessa för att få mesta möjliga fördelar ut av det, att göra.

Exempelvis tror jag inte att vi hade gift oss om det inte hade varit för att vi tyckte att våra barn skulle slippa ha dubbla efternamn. Det var såpass viktigt för oss att vi tog smällen med att jag fick sämre ekonomiska förutsättningar som sjukpensionerad.

Tjejen står och strippar framför sambon som bara har ögonen för TV:n.

- Ser Du inte vad jag gör? säger hon irriterat då hon hunnit till trosorna.

- Jodå, men kan Du inte sortera tvätten någon annanstans?

Så kan det också vara, att vara sambos…

Sisa

#9 haha…(då är jag hellre gift eller…???)

# 9 Nja, om man är sambo med fel person kanske

Jag har aldrig velat gifta mej, barnen får ärva ändå.

#12 fast inte lika om de har olika pappor…

Jag har varit gift och skild, valde denna gången att vara sambo.

#13 Nej det tänkte jag inte på!

#15 Det är anledningen till att jag är omgift nämligen… vi hade inte tänkt att gifta oss men när vi insåg vilka konsekvenser det skulle få om någon av oss avled så gjorde vi det ändå!

Jag vill gifta mig, av bade romantiska och juridiska skal.

Tja, detta diskuterar vi, kompisar emellan…med jämna mellanrum.

Jag är sambo, skrev testamente när vi köpte hus (efter 3 månaders förhållande). Sen har vi inte diskuterat detta på djupet, min sambo & jag…..utan snuddat ämnet i korta stunder……

Och nu har det gått 21 år & två barn…flyttat till större hus….haft 3 hundar.

Tja, vi får väl se…….

Vi hade inget skrivet men krångliga relationer och barn från två förhållanden så vi vill säkra upp oss juridiskt.

Jag är för äktenskapet. Antar att jag tänker lite gammalmodigt när det gäller det, men jag vill att man ska vara en hel familj :). KRAM

Jag är sambo och kommer så fortsätta vara. Har varit gift en gång och det räcker. Kan inte se problemen som sambo. Är man osäker så går det ju att skriva vad som gäller vid eventuell skiljsmässa.

Barnen behöver inte alls ha bägges efternamn om man inte är gifta. Mina barn hade sin pappas efternamn. Numer har de mitt också, men bara som mellannamn. Efternamnet är fortfarande pappans.

Har varit gift en gång och det räcker. Föredrar att vara sambo som jag är nu.

jag är för äktenskapet!! även om jag är sambo nu…men tycker det är det rätta egentligen! även om jag inte lever så nu!! men vill ju helst få ett frieri från mannen i mitt liv först, för att kunna få det fullbordat!

men där sätter jag inget tvång!! han vet att jag gärna skulle gifta mig igen. men han har redan 2 äktenskap bakom sig… o en del tråkigheter, så han är nog "bränd".. alltså lite rädd, för de "band" ett äktenskap då för med sig….

Vet inte om jag kan säga att jag är för eller emot äktenskap. Det finns. Min man och jag var sambos i tio år. Sedan köpte vi oss ett hus, eftersom det var enklare att gifta sig än att börja skriv testamente och andra papper så gifte vi oss istället. Men kan inte påstå att det gftermålet hade något annat än juridiska aspekter. Det stora beslutet gjorde ´vi ju den dagen vi beslutade oss för att flytta ihop.

Sedan har jag lite svårt att förstå att vissa är så rädda för att gifta sig. Man är betydligt mer bunden till varandra om man skaffat barn tillsammans eller till och med om man skaffat ett hus tillsammans. Jag har liksom svårt att förstå det STORA i äktenskapet, vare sig som romantisk idé eller som "jag vill inte binda mig"-idén.

Jag är idag emot det,var gift i 17 år och lyckades göra mig fri….men vill aldrig mera gå igenom det igen…

Känner man att man hittat rätt person, så varför inte. Men jag är nöjd med att vara sambo som det är nu iaf.

Jag är inte för äktenskapet.

Har vari gift en gång och sambo ett antal gånger. Nej jag tror inte på äktenskapet. Man kan vara precis lika lycklig i alla fall om man lever tillsammans med den man älskar.

Vi lever så länge idag så att räkna med att man ska leva ihop med samma person hela livet, det håller liksom inte idag. Förr i tiden var det inte kärleken som bestämde äktenskapen utan det var en förhandling mellan föräldrarna och detta var då i första hand gårdar och egendom. Äktenskapet var en säkerhet för kvinnan eftersom hon inte jobbade utanför hemmet. Idag jobbar kvinnorna och behöver ingen försörjningsgaranti.

Och med tanke på vår långa livstid så är det nog mer naturligt att man byter partners då man utvecklas och går vidare i livet.

Romantiken är en helt annan sak

Jag är varken för eller emot äktenskap. Själv har jag inte en tanke på att gifta mig och har egentligen aldrig haft det någon gång i mitt liv. Kärleken är inte bunden till äktenskapet, utan till relationen till den man är tillsammans med.

Men jag förstår de som vill gifta sig och manifestera sitt förhållande och fira det, det är ett personligt ställningstagande om man vill eller inte vill gifta sig.

Jag skulle aldrig gifta mig p.g.a. att det underlättar olika saker, då skriver jag hellre papper hit och dit.

Som föregående är jag varken för eller emot. För mig känns inte äktenskap så viktigt, utan det är hur man lever tillsammans som spelar roll.

Fast jag skulle gärna vilja gifta mig i Vegas bara för att kunna säga att jag har gjort det

#29 Välkommen hit till Livskvalitet. Och vilken upplevelse det skulle vara att gifta sig i Vegas!

Tack

#9

Jag har varit gift i 30 år (TRETTIO )

Milda Matilda vart har tiden flugit. Vi träffades när jag var 17 och idag är jag 55. Snudd på unika.

VI gifte oss p.g.a att vi flyttade till USA och då hade jag inte fått följa med om vi inte varit gifta. Så enkelt var det! Men det förenklar saker och ting tycker jag. Är man sambos och har barn så får ju barnen ivarje fall ärva. Men jag tänker på Stig Larssons (oops, hette han så?) "änka". Levt tillsammans i 30 år och få lämna allt till far och bror, den striden är ju inte slut ännu. Usch, hur det kan bli.

För övrigt har vi skrivit testamente ändå trots att vi är gifta. Orubbat bo och att barnens ska vara deras enskilda egendom. Man vet ju aldrig vad dom får tag på

Stormvind..

Det tycker jag är så fint.Med att det fins Gifta o så många år..Grattulerar..

                          Lena.

Skulle jag träffa den rätta så skulle jag gifta mig, men det ut av kärlek. Fins så många i dagensläga om vill gifta sig för andra saker skul…så man får akta sig. Ett äktenskap är just till för två som älskar varandra. Alla har ju olika synsätt på det hela. Sambo har jag varit och vist det som var enkelt var att gå var sin väg utan skilsmässo ansökningar m.m

Ja man som sagt skulle Mr rigth dyka upp så ja varför inte.

#32 Jag har också varit gift länge (25 år) men vi har varit tillsammans i snart 30 år och visst känns det som om man är ganska ensam om detta. Det är inte många jag känner som har riktigt långa förhållanden.

Grattis stormvind och bumbleboo! Det låter nice

I nöd och lust, i sorg och glädje delar vi våra liv. Och nu har vi ett älskat barnbarn att glädjas åt

Kramisar

#36 Tackar, det är "nice" också.

Framförallt så känns det så tryggt med någon man kännt i större delen av sitt liv.

Inte motståndare till äktenskapet trots en genomgången skilsmässa. Men heller inget som jag "måste" ha. Nu känns det OK att "bara" leva ihop. Vi har ju inte brådis. Och vi är för gamla för att skaffa barn. Så vi har all tid i världen :-).

Jag är numera för äktenskap. Relativt nygift, "på äldre dar" men bättre sent än aldrig

Härligt att läsa om er som varit gifta i många år, blir riktigt avundsjuk..

Grattis zabelle …..till er båda !!

#41 Tack! Härligt när man träffat "den rätte" även om det tog tid..

#42 Grattis, nu kommer ni att leva lyckliga i alla härliga år…

Nu halkade jag in här. Trotts att jag i princip haft sällskap sen jag var 18 år, har jag aldrig varit gift. Men man vet inte om man hittar och känner så, varför inte. Symboliskt ett mycket starkt känslo bevis. Man vet aldrig hur nära det kan vara