Det är olika… ibland varje dag och ibland går det mer tid… Ibland händer det så mycket annat så vi hinner inte se varandra och andra dagar är det härligt …

Min man och jag säger det varje dag men det tog rätt många år innan vi började med det…..

Lever man i ett bra förhållande där man verkligen älskar varandra tror jag man talar om det dagligen…..För de orden kan man nog aldrik få nog ut av.

Aldrig!

Vi är inte med i en Amerikansk TV-serie där alla säger "I love you" hela tiden.

Jag har vuxit upp i en värld där aldrig någon har sagt det till mig (kärva och fåordiga norrlänningar) men jag har aldrig nånsin  tvivlat på att jag är/var älskad ändå.

ja du!!

Det kan jag nog inte svara på.

För vi är rätt så råa mot varandra..

Det är ju bara ord.

Vi visar i handling vad vi tycker…

Men vi bryr oss väldigt mycket om varandra barn o vuxna…

Min morbror brukar säga att man aldrig ska säga Jag Älskar Dig om man inte menar det och likadant tycker jag…..

#6

nej varför skulle man göra det?

Om man säger de orden ska man mena de ochså…..

Hmm, en sån fråga. Kanske 20-30 gånger per år. Men när det gäller ungarna, varje dag.

När min pappa låg döende i cancer så hade både min mamma och pappa tagit på sig sina vigselringar vilket de inte brukade annars ha. Hörde aldrik mina föräldrar säga till varandra att de älskar varandra….Men när jag såg vigselringarna just då och att de hade tagit på sig dem, ja då tvekade jag inte på att det inte skulle ha funnits äkta kärlek mellan dem….Fast inte det där lilla orden hade uttalats.

#10

ja återigen så tycker jag att dom där orden är överreklamerade - jag har aldrig hört dom i allafall. Men jag vet att jag var ett älskat barn. och jag vet att mina nära också älskade varandra - fast ingen nånsin sa det…

Jag kan tycka att ordet används slarvigt i många fall, men själv tycker jag att det känns i kroppen både att uttala det och att få det. Särskilt starkt känns det när det kommer ifrån barnen. Därför använder jag ordet med försiktighet och aldrig slentrianmässigt.

#11 Jag har hört dem under förhållanden som jag har haft och sagt dem själv direkt från hjärtat då jag verkligen har älskat den personen….Men när jag ibland har fått höra dem har jag tvekat till om det har varit sanning bakom de orden.

#13

om man verkligen vet behöver man inga ord. Ord är bara ord. Man bevisar att man älskar på andra sätt. Genom att visa respekt till exempel. Jag tror på mindre snack och mera verkstad

När det gäller barnen behövs både snack och verkstad. De måste få övertydliga bekräftelser varje dag för att inte börja se sig som otillräckliga och börja lasta sig själva för saker som inte har med dem att göra.

Jag talar av erfarenhet. Jag trodde att mina föräldrar skaffat mig för att ha någon att skälla och slå på när jag var liten. Kärlek och ordet "älskar" fanns inte på kartan.

Min store son brukar vilja kramas. Han får en massa kramar och långa sådana. Så klart att han får höra även att jag älskar han. Brukar säga det speciellt då när han har det jobbigt. Ofta när han ska till skolan, då säger jag till han glöm inte att mamma älskar dig. Säger det för jag gör det och känner att just då behöver han även höra det!

Nja jag vet inte… jag har inte överöst mina barn med "jag älskar dig" det har aldrig legat bekvämt på min tunga - förmodligen pga min bakgrund. Kärlek fanns tack och lov i överflöd i min barndom och kanske behövdes inte orden då…  jag vet inte. men inte skadar det att säga till barnen att man älskar dom  - jag ser mig mig bara som ett vandrande bevis på att det faktiskt funkar bra utan en massa ord

#17 Där kom det Maggan, det var lite det du säger nu jag fiskade efter

Jag har ju litegrann samma ordlösa bakgrund på området om dock på en annan nivå och av andra orsaker, men jag fick jobba länge för att få bort känslan av obekvämlighet med den sortens terminologi.

haha

ja jag har väl lite jobb kvar då kanske..,

#19 Du ser

japp

tack för pratstunden peter - nu ska maggan sussa sängen - ses i morgon

Dagligen…

Jag kanske inte sagt till mina barn dagligen att jag älskar dem… men när jag var arg för något de gjort… och sa det… sa jag också att - men de vet att jag älskar dig - alltid

#22 Det låter bra….På något sätt har det blivit att jag säger mer till mina barnbarn att jag älskar dem än vad jag gjorde till mina barn….

Så ofta som möjligt säger vi det till varann i familjen, även om vi naturligtvis visar det genom handling också :) . KRAM

Om man älskar varandra så tycker jag att man kan tala om det ibland. Någon gång då och då.

Vi säger det varje dag till varandra. Fast de stora sönerna säger jag det inte till varje dag för de tycker att jag är lite pinsam.

Jag är oxå uppvuxen i en familj där man aldrig sagt sådant och jag är väl mer åt peters håll att jag inte trodde att de älskade mig alls, inte varandra heller för den delen.

Därför tog det emot något oerhört i munnen att börja säga så både till min man och mina barn, mitt förra äktenskap var tomt och kärlekslöst så där existerade det inget alls sådant. Så barnen var lite större innan jag förmådde mig att säga det till dem och de har alldeles säkert levt i tron att jag inte älskat dem!

Men nu har jag vant mig och det verkligen värmer i hela mig när min man säger att han älskar mig, likaså när barnen gör det och jag är så lycklig över att jag brutit ner mitt eget motstånd.

Jag menar för den skull inte att alla måste göra så, var och en på sitt sätt, men för mig har det varit en viktig del i min egen rehabilitering till ett kärleksfullt liv.

#27 Jag tycker att det låter härligt att göra så… som du beskriver det låter det gott!

#28 Mmmm, så är det för mig med

Vid väl valda tillfällen händer detta i min familj…minst några gånger varje vecka.

Många handlingar av omtänksamhet & andra trivsamma gemensamma familjestunder…som också visar engagemang i kärlekens tecken. Samt respekt för varandra….

#28 oj så stora bostäver det blev… var inte meningen "in the first place" men ser rätt så bra ut ändå…

Nu har jag ingen partner men svarar utifrån mitt liv ändå, hoppas ok.

Mina föräldrar har sällan eller aldrig sagt att de älskar mig, mamma ofta dock i text men aldrig verbalt.

Min fd (inte sonens pappa) sa alltid att han älskade mig, det störde mig och jag tyckte han sa det så ofta så jag kunde inte ta det på allvar.

Efter sonens pappa så känner jag att möter jag en man som säger det varje dag ska jag inte klaga  igen. Jag vet att jag är älskad av mamma, men är inte lika säker på pappa där de orden hade behövts kanske.

Varje kväll när jag lagt min lille och innan jag går ut ur hans rum och stänger dörren så säger jag att jag älskar honom, för det gör jag och det tåler han nog att höra. Lika ofta säger jag att han är fantastisk och det bästa som hänt mig, det tåler han nog också att höra, för ungefär lika ofta i den ålder han är måste jag säga nej och du får inte till honom

Vi har aldrig sagt dom orden till varandra. Min sambo tycker att det sägs i tid o otid utan att man egentligen menar det varje gång. Så vi säger andra saker som kan tolkas på precis samma sätt. Men som min sambo säger det är vad man gör och visar som räknas mer än ord. 

#32 … Så tänker jag också… att det är så ofta barnen får höra "du får inte", och nej så det tåler de säkert höra att de är älskade. Jag tror inte att vi ska vara så snåla med det. Och förstås säga det på så sätt så de känner att det är ärligt menat. Att de är älskade.

# 34 Varje gång jag säger till en människa att jag älskar dem så menar jag det, sen att jag kanske är en person som har lättare att uttrycka orden än många andra gör inte att orden betyder mindre för det

#35 jag är övertygad om att du säger det ur ditt hjärta, min kommentar var nog lite mer generell… flera säger att det får inte bli för ofta och för mycket.

***

Jag vet en person som säger till sina barn ca 10 gånger om dagen att hon älskar dem. Man kan tro att de slutar att lyssna…men för dem är det så det ska vara och om de inte fick höra det skulle de undra om det hänt något… att de inte längre är älskade.

#36 frågan är om mamman menar det varje gång… ? Barnen (nu vuxna) behöver iaf höra det - det har jag förstått…

Nu har jag ju ingen make i livet då..

Men jag har ju tonåringar härhemma som inte har tid att höra de orden..men vi har det där sambandet ändå, vi vet att vi älskar varandra…..jag brukar be om en kram istället, och när de äldre barnen kommer hem hit så får jag alltid en kram ..eller många..och barnbarnen kramas hela tiden..

Har alltid känt mig obekväm med att säga just de orden: Jag älskar dej och det har varit en jobbig del i mitt liv efterssom jag känt sånt samvetskval för det. Jag kommer från ett hem där man aldrig uttalade såna ord, så därför känns det jättekonstigt att säga det. Har mått dåligt över detta mer än en gång och tyckt jag varit en dålig mamma osv…

Jag har lättare att skriva ner de orden, tex: Till min älskade son/dotter osv, men att säga just de orden: Jag älskar dej, det känns konstlat på nåt sjukt vis…Jag som älskar mina kära barn mest av allt i hela världen!!

Nu tror jag ju ändå att dom vet om att jag älskar dom, och jag har även pratat om detta knepiga vid nåt tillfälle med dom oxå, hur svårt det är att säga just detta, men jag tror jag ska ta upp det ännu en gång nu när jag tänker efter…

Kram:Mammi

#39 precis så har jag känt med Mammi! Det var en av anledningarna till att det blev så viktigt för mig att jobba bort den barriären.

Nu kan man självklart visa att man älskar sina barn på andra sätt, men jag ville få bort den där muren och mest av allt så ville jag att DE inte skulle bli som jag. För man för ju vidare sådana mönster, som vi beskriver här… det sas inte i våra hem så vi har svårt att uttala det med… och så får barnen det i sin tur.

Så nu har jag bitit i det sura äpplet och säger till dem med jämna mellanrum att jag älskar dem och jag tror att de behöver höra det (mina barn alltså).

Jag jobbar på det….

Hehehe, jag menade inte att du behöver känna så… men det var viktigt för mig.

Kram!

Förstår precis vad du menar Hoppfull och jag vill verkligen jobba för att få fram en ändring hos mig själv! Kram

Så skönt att du inte kände att jag skuldbelade dig, för det var absolut inte min mening

Inte det minsta!

# 36 Jag tror inte man kan älska för mycket, tror inte heller man kan uttrycka sin kärlek för mycket. Varför skulle orden betyda mindre om de sägs ofta liksom ? Jag säger tack varje gång jag får någonting och det menar jag lika mycket det från hjärtat, är inte mindre tacksam om jag tackar mer än en gång tex.

Och alla ska ju göra det som känns bäst för dem, kärlek kan man uttrycka på så många olika sätt så det blir ju inte fel bara för att man inte använder ord

#46 Håller helt och hållet med dig

#46, 47, det tror inte jag heller men ibland kan det låta så automatiskt… som om man bara säger vad som helst…

Tror att det är nyttigt att säga Jag älskar dig till varandra… en del behöver nog också öva på det… att säga det menar jag

…man kan bli ..rädd för att säga orden
ibland tas de emot ..MOT med sådan kyla o ..rädsla(?)

IOFS har jag "alltid"varit *varsam** med ordet/en,
har inte velat slita ut dem,verkligen mena DET
när jag säger dem…
Samtidigt som jag tycker att man inte ska dölja dem…..

Ibland tycker jag att jag ..uttrycker dem ändå;
men det är bättre att vara tydlig !

*övar* för att lära mig igen,att säga dem oftare.. *ler*

penke

#49penke ..migsjälv*skratt*

Nu är det väl ingen som misstolkat,att ..kylan skulle uppstå nu…(?)
det jag skriver om är historia,som såren börjat läka efter

penke

#50 … ingen kyla nu inte

Jag menar nog tidigare i min text att man ska vara varsam med orden, att det ska finnas känsla bakom - inte som att säga "kan du köpa två liter mjölk, ungefär…

Några ggr om dagen

….och får man inte höra dem någon gång så varför ska man inbilla sig vara älskad….

 Så därför - älskar man någon så bör man tala om det!

Japp!

#53 Håller med!

Till mina små barn säger jag det varje kväll när vi säger god natt. då svarar de mm jag vet mamma.

När jag och mina vuxna döttrar pratar via telefon eller internet så avslutar vi alltid med "Puss & Kram, älskar Dig"

Det kanske inte hände varje gång tidigare, men sen min äldsta dotter dog i somras så är det för oss självklart. Man vet aldrig när livet tar slut.

Jag och min man brukar oftast säga "godnatt och tack för en bra dag tillsammans med dig".

Vet ni att mina föräldrar har aldrig sagt de orden till mig under hela mitt drygt 40-åriga liv… så det är viktigt för mig!

Mina föräldrar slösade inte heller med dessa ord precis. Desto viktigare känns det för mej, att både ge och få tillbaka…

flera gånger om dagen

Det är så viktigt att säga dessa ord till både partner eller barn eller föräldrar osv. Men man ska bara säga det om man menar det annars ska man vara tyst, tycker jag!

# 60

Håller med dej…

Jag har haft hur svårt som helst att säga de orden. Men med min nuvarande kille som jag varit tillsammans med i snart 9 månader, har det gått förvånansvärt lätt att säga det och verkligen mena det.

Jag sa det första gången, riktigt, direkt till honom medan vi såg på varandra, när vi satt på bussen och jag skulle iväg att jobba. Det bara flöt upp en het lavaström av kärlek i hjärtat på mig och jag var tvungen att säga det. Han svarade inte med samma ord, men jag såg i hans ansikte att han blev superlycklig över att höra mig säga det. Hela han lyste och strålade, har aldrig sett honom le på det viset tidigare. Sen kom hans hjärna ikapp, hihi, och då blev han lite generad och hummade lite… Men den första spontana reaktionen var guld värd - då förstod jag att han älskade mig tillbaks.

Så det känns hur skönt som helst att äntligen vara kvitt den spärren!

Underbart!