Åh så fint! Tänk om jag hade det så med mina systrar.

Ja så är det med min bror.

Min syrra och jag har ett jättefint förhållande. Synd bara att vi inte bor närmre varandra. Hon har varit hos mej över en vecka och vi har tagit igen allt vi skulle göra, om hon bott här. Vardagen har varit fest…

Det blir tomt då hon åker hem, men samtidigt lite skönt att allt blir som vanligt igen. Jag älskar verkligen min syrra, och tycker det är tråkigt om man går miste om detta.

Må så gott alla!  

Ja så skönt det är att ha en syster,

Jag och min syster bor grannar…

och träffas i stort sett varje dag

Så härligt för er att ha sådana fina relationer till era systrar!

Nu har vi en toppen relation,

men det var några år vi inte hade så mycket gemensamt.

Ok, det låter ju hoppfullt…

Ja hoppfull…

Det behövdes en väckarklocka…

 för att vi skulle bli inte bara systrar utan bästa vänner.

Hehehe, i vårt fall behövs det nog tyvärr rätt mycket med än en väckarklocka… den ena är ju narcissist som vi pratade om inne på healing… så där är det rätt knepigt! Och den andra har så fullt upp med sitt privatliv plus att hon bor 120 mil bort nästan så det är svårt där med.

Vad fint du skriver Sisa..

# 10    Kram

#9 Jag tror att vi skulle kunna byta syrror utan att märka någon större skilnad…

Härligt att höra att så många har en bra relation till sina systrar!

Förstår din saknad, men jag är glad för din skull att ni fått vara tillsammans under en hel vecka och rå om varandra. Saknaden är aldrig så stor som när man just skiljs åt.

Kram på dig Sisa!

#12 Jo jag har förstått det… tråkigt nog! Men även jag blir glad av att så många har fina relationer med sina syskon. Och så hoppas jag att mina barn kommer att ha det med varandra sen.

#12   #14

Så tråkigt att ni har det så…

Ja det är tråkigt, men inte mycket att göra åt. Man får vara glad åt annat istället

#15 Fast det känns inte så tråkigt längre. När jag väl accepterat att det är som det är… Att alla tänkbara försök till att få det att fungera grusats… Då var det snarare en lättnad att bara släppa taget.

# 17

Jag tycker du gjorde rätt, som släppte taget. Bättre att gå vidare och lägga energi på nåt som är positivt. Om det ändå är som det är…

Jag tycker som evrekaw, det enda som fortfarande grusar saken är mina föräldrars ständiga påpekanden om att jag nog borde återuppta kontakten med henne för det ÄR ju så synd om henne.

# 19

Detta måste vara svårt som förälder. Det är ju trots allt deras barn, och sina barn kan man väl aldrig sluta älska, hur de än beter sej…Tänker på om jag själv skulle råka ut för detta, med mina egna barn…

Ja det förstår jag med, men att de ensidigt går på mig och vill att jag ska acceptera att hon är som hon är (otrevlig) är ju inte schysst. Om jag visste att de bearbetade henne lika mycket skulle det vara annorlunda.

Själv skulle jag nog aldrig ge upp att försöka få mina barn att bli sams, men jag skulle inte kräva av enbart en part att vara den som ska åstadkomma det.

#19 Jo, mina föräldrar är sorgsna över att det är som det är… Och det är ju tyvärr ett litet smolk i bägaren. Men de har i alla fall accepterat vid det här laget och slutat komma med vinkar om att jag väl i alla fall kunde försöka prata med henne osv…

#20 Jag tror faktiskt att föräldrar har en viss del i detta. Det läggs ju trots allt en grund i hemmet där man växer upp, som på många vis lär oss hur man hanterar relationer på ett mer eller mindre bra sätt…

Hoppfull,

jag kan inte annat än hålla med. Både då det gäller din syster, och det du skriver om dina egna barn. Jag skulle göra likadant…

Har du bara en syster?

#22 Instämmer i det du skriver. I vår familj hade det sett väldigt annorlunda ut ifall mina föräldrar orkat och vågat satt stopp för hennes extrema framfart. Men de klarade inte det utan hela familjen har genom mamma och pappa lärt sig att ducka och backa för henne i ALLA sammanhang.

#23 Jag har en syster till men hon har så struliga hemförhållanden så hon har knappt kontakt med mig heller. Hon har t.ex. inte hälsat på mig här på ca 17 år… Dessutom bor vi som sagt nästan 120 mil ifrån varandra.

Det som är så skönt… är att när vi känner vår inre sanning,

då kommer möjligheten att stoppa en sådan enegri uttömande relation.

Jag kan känna att vi kan välja vem vi vill ha ett systerskap med.

Inte behöver väl det vara någon vi delar DNA med.

#24 Det är nästan otroligt… Det du skriver är som en direkt spegelbild av min/mina upplevelser…

#25 Precis, när insikten kommit sätter man P för relationer med energitjuvar - oavsett DNA…

#26 Tror att många av oss som växt upp med narcissister i familjen har liknande upplevelser. De är ju väldigt speciella för att uttrycka det diplomatiskt

# 25

Jag håller med. Ibland stämmer personkemin så bra, man blir nästan som syskon. Det är en fin känsla, att dela med någon…

Hej Sisa!

Ja jag förstår att det känns tomt. Vad fin bild, den värmde.

Kram Jile som hittat hit också.

Vad roligt Sisa att ni har så bra förhållande. Förstår att du saknar henne.

Jag har tyvärr inga syskon. Saknade det inte som barn men sen jag blev vuxen har jag saknat det många gånger.

Syster - En källa till smärta eller glädje?!

Min erfarenhet är att skillnaden kan vara trådfin.

Och just att det är ett syskon gör så väldigt ont om man inte kommer överens.

hej här inne.

jag brukar kika in här lite då o då,och jag tycker det är mycke glädje i dessa trådar,så nu bestämde jag mig för att skriva ett inlägg.

SYSTRAR

vi har varit 5systrar[3BRÖDER]

tyvärr gick vår älsta syster bort för 5år sedsn,men vet genom olika medium att hon är med oss.

jag har bra kontakt med 2av dom,den tredje kanske jag pratar med i gång i halvåret,vi bor bara med några km avstånd,hon är en negativ människa,men vi är i alla fall systrar.

jag har fått en kylskåpsmagnet av min yngsta syster som är så sann.

SYSTRAR ÄR OLIKA BLOMMOR FRÅN SAMMA TRÄDGÅRD.SÅ SANT.

hälsningar från ett grått Dalarna.

#31 Så sant så sant! Det smärtar extra när det inte fungerar med familjen.

#32 Vilket fint ordspråk om systrar! Tack!

Dalamormor är 1 av mina älskade systrar! Håller med om att det är en som är negativ. Egotrippad besserwisser "Kommendoran" kallar vi henne. Men jag älskar trots allt henne också och överser med mycket, vi har ett ordspråk -Då blev jag så arg så då TÄNKTE jag----Så har vi löst problemet med henne genom¨åren för det går absolut INTE att argumentera med henne.

Av Dalamormor har jag fått detta kort

En syster

En syster är en hjälpande hand, bunden till Dig med eviga band.

Hon känner till varfrån Du kom. Hon ser vad Du gör och hon bryr sig om.

En syster är någon som är Dig lik. Hennes närvaro gör Din levnad så rik.

Hon delar både sorger och skratt. En syster är en oskattbar skatt.

Detta sitter på MITT kylskåp.

Löv ju syrran

Förresten, läs gärna Debbie Fords bok "Krama Din Skugga" Den är helt suverän! Hon har varit däckad narkoman som rest sig och nu skriver böcker och håller kurser. Man får många tankeställare om hur man agerar och förstår saker och ting bättre.

Kramisar

# 34 Fniss, en egen kommandora, det är inte illa.

Låter som en bra taktik att göra så, om det fungerar för er. Min syster är lite värre än så men man kan kanske inte få allt.

#34 Ja tänk om det bara var att sluta argumentera med henne… Min Kommandora är betydligt värre än så är jag rädd…

Jag har gett upp hoppet och tappat sugen. Det bara är så. Kom till en gräns där det bara fick vara nog. Hon kom hit några gånger och försökte mucka igång någonting. Jag valde att bara titta på henne men att inte säga ett ord. Inte bemöta det hon sa. Vid samtliga tillfällen drämde hon igen dörren efter sig så hårt att det är tur att inte glaset vid dörren spruckit…

37

oj,oj så mycke tårar som har runnit för vår kommandora.

hon har tex kastat mina vinglas i golvet mm.

jag är roten till allt ont enligt henne,men hon är min syster och jag kan förlåta henne.med åren har våldsamheterna lugnat sig.

vi har kanske blivit äldre o klokare.men ge sig in i en disskution med henne är inte lönt så det får vara.

vi är ju så stor släkt och har mycke sammankomster så då är det alltid någon annan man kan prata med.

hon är en jättebra moster o faster,barnen tycker om att umgås med henne.ja,jag Älskar henne i alla fall.

# 38 Är glad för din skull att du klarar av hantera detta på ditt sätt. Jag har min syster bara gatan nedanför. Det fanns två alternativ… Stå ut med henne varje dag eller inte alls. Valet var inte svårt…

Om vi bott lite längre ifrån varandra så att umgänget inte varit så tätt och ofta hade jag kanske orkat gå enligt din linje…

39

ja inte hade jag velat bo granne med henne inte.

i oförsig skulle hon aldrig hälsa på.

när kommer hem från jobbet då är hon hemma.

och man kan inte ringa på kvällen då är det tv som gäller,man riktigt hör vad stressad hon blir när man stör.

Tänk så svårt det kan vara… men jag är ändå imponerad av hur du hanterar det dalamormor!

Med min syster accepteras inget tigande inte, hon skulle skrika och bråka sig till reaktioner och hon kan hålla på i dagar… hon dominerar även samtliga släktsammankomster eftersom alla måste vara och göra så som hon säger, ingen undantas och inga ursäkter är giltiga…

# 29

Välkommen hit, Jile…Jag blir så glad, och du har ju blivit som en syster för mej…

#41 Klingar rysligt bekant i min öron… Är du säker på att vi inte är släkt på något sätt…?

41

haha ursäkta att jag skrattar har vi samma syster.

just det med domminas vid sammankomster,helst ska vi ju vara hos henne fast två av oss andra har större plats,och inte får man gå hem när vi vill men nu struntar vi i det och går när vi känner för det.

gorma i flera dagar gör hon inte eftersom hon tydligen glömmer efter ett tag vad hon sagt,då är hon som vanlig som ingenting har hänt.och jag har då aldrig fått en ursäkt heller.det är som det regnar när vi träffas nästa gång.ja,sånt är livet men vi har levt i hop i 57år så man håller på att bli van fast det gör ont i hjärtat.

#44 Det är väl underbart att du kan skratta… önskar jag kunde detsamma!

Jag mår så dåligt varje gång jag träffat henne för hon suger så mycket energi och spyr ur sig så mycket galla så jag orkar helt enkelt inte träffa henne. När ALLT ska vara på hennes villkor om man inte vill bråka i dagar och få höra det i år efteråt så kan det vara tycker jag. Jag ser ingen mening i att träffa någon som uteslutande gör så att jag mår sämre

44

håller fullständigt med dig.

jag är dessto gladare att jag har två andra underbara systrar o två bröder på min sida.

nu glömmer vi komandororna vi kan inte göra något åt dom,jag tror dom mår nog inte så bra.

sänder dig dem värmande kram sen står vi för dom vi är,och struntar i energitjuvarna.

#46 Fniss, ska bara förtydliga att jag inte mår dåligt av henne längre eftersom vi inte umgås. Jag bröt kontakten helt med henne för 7-8 år sedan och de sista två åren har vi haft en ytterst sporadisk brevkontakt så hon stör mig inte längre

Det som är synd när det gäller henne är att hon själv inte är medveten om hur andra uppfattar henne, för då kanske hon skulle vilja jobba med vissa förändringar. Men det är ju hennes liv så jag kan bara leva mitt och göra det så bra jag någonsin kan!

Kram tillbaka kära du!