Jag tror att det är som du skriver.

Tills de gått ut gymnasiet, men inte längre än tills "barnet" är 21 år. Går "barnet" inte i gymnasium eller liknande så upphör försörjningsplikten vid 18 år.

Man är inte heller försörjningspliktig om gymnasiestudier eller liknande påbörjas efter 19 års ålder.

Hittade lagtexten och det är som jag skrev i TS.

Det hade jag ingen aning om…

Ja Hoppfull det är så som du o Gunilla säger..

Fast jag tycker att man tydligen aldrig slipper i från.Käns så i bland…

Hahahaha, jag har lite "problem" med en av mina här hemma… det är ju bra att veta vad man måste

Föräldraansvaret upphör väl egentligen aldrig…precis som Chik skiriver, oavsett vad lagen säger sätter man ju inte ut ungen på gatan på 21-års dagen.

Har bekanta med barn som är 24 år, arbetslös och bor hemma hos föräldrarna. Socialen betalar inte ut en enda krona för de anser att föräldrana både har plats och ekonomi att lösa det själv.

Ja det förstår ju jag med, jag undrade bara hur själva lagtexten såg ut

#6 Men visst är det konstigt att lagen säger att man är försörjningspliktig till barnen är 21… men sen då? Vem tar över ansvaret då om de inte har jobb och bostad?

Man är ju inte ens det… man är bara försöjningspliktig tills de är 18 OM de inte går kvar på gymnasiet eller motsvarande. Då är man försörjningspliktig som längst tills de är 21.

Ja det här är ju ett problem som samhället skapat genom att inte släppa in de unga på arbetsmarknaden. När jag var i den åldern, i slutet av 80-talet fick alla ungdomar jobb, kanske inte fast på direkten men inom rimlig tid, och egen bostad, det var liksom aldrig något snack om något annat.

Numer har ju de unga inget värde överhuvdtaget, de ses ju som något man ska "åtgärda" bort. Jag tycker att det är en ganska sorglig syn samhället skapat kring våra unga, de som ska ta hand om oss sen när vi inte orkar mer…

Samhället har ju på något sätt avsagt sig ansvaret och tycker att de unga och deras föräldrar får lösa det själva.

Det finns många synvinklar man kan se det utifrån…

Man kan också se det som att de unga numer får ta allt större plats i samhället och inom arbetsmarknaden. Samhället i form av stat och kommun erbjuder ett starkare stöd till de unga i form av olika ekonomiska och etiska insatser, samt en mycket bred utbildningsmöjlighet för alla. Samhället i form av olika intresseföreningar erbjuder ett brett spektra av olika typer av arrangemang. Samhället i form av arbetsmarknad ger idag betydligt yngre personer allt mer att säga till om, t.ex. genom att beslutandepositionerna i högre grad innehas av yngre personer. Samhället i form av nöjesidkare/affärskedjor vänder sig i allt högre grad till den yngre generationen.

Summa summarum: individen har idag en helt annan frihet att välja väg i livet (vilket inte alltid är det lättaste förstås)…

#9 Visst kan man se det från olika håll.

Men att de unga erbjuds starkare stöd idag är ju ett resultat av att de inte släpps in på arbetsmarknaden, då måste stat och kommun hitta på olika mer eller mindre bra lösningar för att hålla de unga i schack.

Och att de unga har mer att säga till om på arbetsmarknaden hör nog tyvärr till en försvinnande liten klick unga med tanke på att medelåldern för en "ungdom" att överhuvudtaget etablera sig på arbetsmarknaden är 28 år!!

Och att samhället "erbjuder" de unga nöjen och shopping är väl kanske inte precis vad jag kallar för att ställa upp och skapa möjligheter för de unga, det är ju snarare för att vilseleda dem från vad som är viktigt. Nämligen jobb och egen försörjning.

Däremot håller jag med om att det finns bättre utvbildningsmöjligheter idag. Men även det är ju en del i individualisering som så ofta förvväxlas med ökad frihet när det isjälva verket är precis tvärtom. Det ställer högre krav på den unge än det någonsin har gjort förr. Och lyckas du inte, blir du inte lyckad, då har du enbart dig själv att skylla… för det finns ju oändliga möjligheter för ALLA därute… eller??

Ja, möjligheter finns det på flera olika plan. Möjligheterna är inte lika stora eller likadana för alla, men de finns där.

Jag har själv en son som blev permitterad nu under finanskrisen, han är snart 22 år. Detta slog undan benen för honom totalt och han har fortfarande inget jobb, men nu äntligen ser det ut som om det snart kan ljusna för honom, då han äntligen hittat en utbildning som han kan tänka sig…

Något som vi ofta glömmer av är att vi faktiskt styr vårt eget liv, t.ex. genom hur vi tänker. Vi måste tro på det vi vill ska ske, tro ända in i hjärtat…

Kram Tilja

Reglerna om försörjningsplikten är konstiga och verkar variera väldigt mycket för olika personer.

När det handlar om underhållsbidraget gäller det att den föräldern som inte har vårdnaden (eller den barnet inte är skriven) har skyldighet att betala underhåll till barnet är 21 år,om barnet går i skolan och är skriven hos den andra föräldern.

Om barnet inte är skriven hos den andra föräldern ,så behöver inte den som är underhållskyldig betala underhåll till 21år,tex om barnet flyttar hemifrån och bor tillsammans med flick/pojkvän istället. Då får dom leva på sin sambos lön+ studiebidraget,inget underhåll från föräldrar.

Om barnet är över 18 och inte går i skolan och är helt utan inkomst och bostad,så har föräldrarna/den förälder som är vårdnadshavare försörjningsskyldighet till 21 år. Funkar det inte att bo hemma anser komunen att föräldern ska betala lägenhet och uppehälle för den myndiga ungdomen till h*n är 21 år.

Om det skulle bli aktuellt med socialbidrag räknar dom på föräldrarnas ekonomi fast barnet är myndigt.

Om barnet istället för underhåll har barnpension,så betalas den ut till barnet är 18år,inte till 21 även om dom fortfarande går i skolan.

Men stämmer det… för om barnet är över 18 år och inte går i skolan längre har man INTE ansvar ekonomiskt för den längre enligt lagen.

Det är tvärtom att om barnet går i gymnasiet eller motsvarande grundutbildning så är föräldern försörjningsskyldig som längst till 21 år. Åtminstone enligt föräldrabalken… men tydligen så är det ändå så att varje kommun beslutar godtyckligt om ungdomarna är berättigade till socialbidrag eller ej efter 18.

#12 Går barnet inte i skolan så upphör försörjningsplikten vid 18 år oavsett om den bor hemma eller inte.

De har då rätt enligt socialtjänstlagen att få socialbidrag även om de bor hemma. 

En kompis till mig har en 19-årig dotter som bor hemma som får socialbidrag enligt norm för en part i sammanboende… Dock inte halva hyran utan ca en tredjedel som beräknas på att hon har tillgång till eget rum, del i kök, bad och vardagsrum…

#14

ja och om kommunen agerar godtyckligt och nekar så ska man överklaga. Dom kan inte gå emot socialtjänstlagen i sina beslut, men en del testar nog och hoppas att folk inte vet sina rättigheter.

Ja så är det, men kommunerna har själva rätt att bestämma om de vill betala ut bidrag eller ej, vilket är konstigt när man inte är försörjningspliktig enligt lag… men ändå.

kommunerna kan knappast själva har rätt att bestämma om någon ska få bidrag som har laglig rätt till det. då skulle väl ingen få något.

Däremot har de en viss frihet när det gäller hur mycket pengar man får. Det kan variera från kommun till kommun.

Försörjningsplikt

Jag har för mig att när det gäller just hemmaboende ungdomar med föräldrar med inkomst och fungerande relationer så har de rätt att neka.

Däremot om det inte funkar hemma så är det knepigare, men det är inte självklart att man blir berättigad bidrag bara för att man är myndig.

Det är ju många vuxna som oxå blir nekade av olika skäl så kommunerna har ganska stora möjligheter att neka, åtminstone i första vändan.

#18

nej dom har inte rätt att neka. Föräldrars försörjningsplikt tar slut när barnet blir 18 om det inte går på gymnasiet - även om dom bor kvar hemma. Jag vet att det är så av egna erfarenheter.

#18 kommuner har inte rätt att bryta lagar som är stiftade av regering och riksdag… Så länge man är 18 år och inte har egen inkomst eller förmögenhet så ska socialtjänstlagen gälla.. De försöker nog, men vet man vad som gäller brukar de inte ge avslag… i annat fall så överklagar man;)

Läs #5 verkligheten ser inte alltid ut som man tycker att den borde

#21 Men OM nu föräldrarna har plats och ekonomi är det då rimligt att betala ut bidrag?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Känner mig väldigt ambivalent…

Det är sorgligt när människor blir lurade på sina rättigheter. Jag blir skitförbannad när jag hör sånt här.

Om dom inte kan överklaga själva så borde dom söka hjälp med det. Det är sånt som går vidare till Länsrätten och dom lär ge den aktuella kommunen en knäpp på näsan.

#23 Men om det nu är en familj med "god ekonomi" för det finns ju faktiskt sådana så tycker jag ändå att det på något sätt borde vara rimligt med en slags prövning så att de som verkligen behöver hjälp kan få den istället.

Oavsett om du har rätt att få socialbidrag för ditt hemmaboende barn så vore det väl ändå på sin plats att hjälpen hamnar där en behövs…

visst kan man ha åsikter. Men lagen är klar och tydlig och det görs inga prövningar av den typen du talar om. Vårt juridiska och ekonomiska föräldraansvar är över när barnen blir myndiga.

OK. Det är ju lite grand som det här med barnbidragets vara eller icke vara till alla…

#21 de ska överklaga sådana beslut…

Sverige har 18 år som myndighetsålder och där upphör försörjningsplikten för barnen om de inte går på gymnasium. Annars kan de lika väl börja kräva att 50-åringar ska bli försörjda av föräldrarna om dessa har ekonomi över existensminimum…  För man är lika myndig oavsett om man är 18, 30, 50 eller 70… Finns ingen gradering i det.

#27 Självklart så ligger väl "felet" någon annanstans om en vuxen människa bor kvar år efter år hos föräldrarna utan arbete eller studier, men min fråga är ändå om det är rimligt att samhället ska betala om ekonomin i familjen ändå är såpass god att de väljer detta leverne…

Samhället ska väl ändå hjäpa där det behövs hjälp. Likväl som du inte kan få skuldsanering om du har besparingar.

#28 Kronofogden går inte igenom dina föräldrars ekonomi om du söker skuldsanering så det var en lite dålig jämförelse. Ska man jämföra så, så bör barnen kanske ärva föräldrarnas skulder när de dör om de har hyfsad ekonomi med?

Man får inget socialbidrag heller om man har besparingar…

Föräldrarnas ekonomi har över huvud taget inget med myndiga barn att göra.  Så ja, jag tycker det är rimligt, ja… Eller ska föräldrarna behöva leva på existensminimum för att försörja sina vuxna barn?

#28

jag vet inte hur det är där du bor, men här i Stockholmskringlan är det svår bostadsbrist och ungdomar tvingas bo kvar hos sina föräldrar flera år längre än vad som är nyttigt för någon. Det är långt ifrån alltid ett leverne man väljer…

#29 Nu pratade jag om dina "egna besparingar" vid skuldsanering.

Det är klart att man inte får socialbidrag om man har besparingar.

Jag pratade heller inte om föräldrar som måste leva på existensminimum utan om föräldrar som har GOD ekonomi.

Jag tycker fortfarande att det är mer rimligt att de som verkligen behöver hjälp får hjälp.

#31 Jag kan vara fattig som en kyrkråtta även om mina föräldrar är miljonärer…  Är jag myndig har jag ansvar över mit eget liv.

Jag förstår fortfarande inte vad skuldsanering och egna besparingar har med saken att göra  Där gäller samma regler som vid försörjningsstöd.. har du egna besparingar får du varken soc-bidrag eller skuldsanering… Föräldrarna har lika lite skyldighet att försörja vuxna barn som de har att betala vuxna barns skulder…

Alla har rätt till sin åsikt så du får gärna tycka att det är rimligt om du vill, men enligt lag så behöver de inte betala…

Då tycker jag det är värre att de som har en GOD ekonomi plockar ut barnbidrag och lägger undan till sina barn medan vi andra måste använda vartenda öre till försörjningen… Barnbidraget kan man faktiskt avsäja sig på f-kassan…

Det är självklart inte nyttigt att bo kvar hemma för länge (det är lika svårt med boende i Göteborgstrakten)

Jag ska inte tjata mer, men jag menar att många som faktiskt inte är i behov av bidrag/pengar, får det trots allt, och det skulle kanske bättre gynna de som verkligen är i behov av det.

Personligen tycker jag lite att det är en åldersfråga med. Att soc. inte beviljar till någon som precis tagit studenten och inte ens hunnit söka jobb kan jag tycka vara helt rimligt, men när tiden och sedan åren går ska man INTE behöva bo hemma och aldrig få bli vuxen. Sådant tänk skapar ju en hel generation av människor som inte tillåts bli vuxna och råda över sina egna liv och det tror jag är dåligt för alla.

#33 där håller jag med dig. Är man inte i behov av stöd så ska man självfallet inte ha det!  Men jag tror ju inte att någon utan behov faktiskt söker socialbidrag… Jag skulle inte vilja bli granskad i minsta detalj och få redogöra för allt jag gör/inte gör om det inte är absolut nödvändigt…

#35 Jag tror väl egentligen inte heller att någon vill genomgå detta men ofta hittar man de giriga bland dem som faktiskt har pengar

#36 det har du iofs rätt i… mycket vill ha mer säjs det ju…