Jaa, tyvärr. Flera gånger dessutom.

Ja ett par gånger.

jadå jag har nog gjort det alltför många ggr….

Jag har inte i vuxen ålder varit med om några olyckor alls, om man pratar om fysiska olyckor. Däremot i min barndom, men det var ju innan man tänkte medvetet i sådana banor.

Ja, tyvärr har jag det, jag har nu erfarit en del riktigt jobbiga händelser men faktum är att jag också har sluppit ifrån en hel del som skulle ha kunnat hända när jag tittar tillbaka på mitt liv… och det är ju positivt

Jag har nog haft o har en sagolik tur..För olyckor som jag inte har kunnat hantera har jag aldrig blivit drabbad av..Så jag är en lycklig lottade mäniska.

ja, när min man hastigt gick över till andra sidan. Ingen hade en aning om att det skulle kunna hända. Ändå kände jag det på mig och hade fått föraningar från andra sidan. Men ..jag ville inte lyssna. Ibland fick jag panik och ville bara skrika åt honom att gå till doktorn. Men jag gjorde inte det. Gick till doktor gjorde han, men ingen såg något fel på honom.

Ja tyvärr…man tror att vissa saker bara sker på film & tv eller att det händer andra…

Ja,det har hänt.

Jo, huset vi bodde i brann ner. Eller upp. Vad man nu vill kalla det

Så otäckt, har ni måst flyttat eller bygger ni upp det igen?

Det finns olika sätt att säga det på det där "det händer inte mig". Att gå med skygglapparna på och tro att man på något sätt är förskonad från sådant som händer folk nu och då är förstås ingen bra grundattityd, men …

Jag har alltid sedan jag blev njursjuk för ungefär 20 år sedan tänkt en variant av den tanken och för min egen del tror jag att det är en av anledningarna till att jag lever med en sjukdom som tar livet av de flesta långt tidigare än de 20 år jag har levt med den.

Jag brukar se på mina medpatienter, hur de förnekar, hur de stretar emot faktum på ett sätt som bara förvärrar, hur de till slut går under på grund av den attityden. Då tänker jag -"det där ska aldrig hända mig".

Så jag har gått rakt åt andra hållet. Jag har försökt lära mig så mycket som möjligt istället för att med skygglapparna på, vägra ta in, förneka och motarbeta.

Jag har själv begärt den längsta behandlingstiden av alla inom Landstingsvården i vår region, för att jag vill leva och för att "det där ska inte hända mig".

Den bästa attityd man kan ha, du är en klok man Peter och visst är det så, man måste ta tjuren i hornen som de säger i Spanien.