Våra sjukdomar.
Jag kom att tänka på att alla här har vi våra skavanker.
Spikes skrev utförligt om sina och Peters är ju också omfattande. För de som är nya här kan jag berätta att jag halkade utför en nyskurad marmortrappa i Spanien och fick kallbrand.Läkarna berättade att jag troligen inte skulle överleva det var för långt gånget(jag fick skriva på ett papper att det inte var deras fel) och överlevde jag så var det utan ben. Jag skrev under, talade om för personen som var med vad den skulle göra med barnen och vi åkte ner till operation. När jag vaknade trodde jag att jag var på andra sidan men blev snart varse om att jag levde. Snabbt kände jag efter det förlorade benet. Det var kvar!!
Jag blev mäkta förvånad och när läkarna kom in talade de om att de blivit imponerade av mitt lugn och styrka så när de såg att jag skulle överleva så bestämmde de att de skulle göra allt som stod i deras makt för att rädda benet Det gjorde de aldrig vid min ålder.. Efter den stora operationen blev det 50 st för att skura benpipan med stålborste. Det var samma team hela tiden så vi blev goda vänner under det året och skrattade och hade roligt vid varje operation. Särskilt när de berättade om de hemligheter jag berättade för dem när jag var sövd.
Det gjorde att året gick fort fast jag blev deppig ibland för jag fick ligga där så lång tid och hela tiden på rygg. Ingen kunde förstå hur jag klarade mig utan liggsår.
De trodde inte att jag skulle kunna gå eftersom senan från knät och nedåt är borta och delar av muskeln på insidan (jag tror den växt ut) men de visste inte hur envis jag är, så idag kan jag gå och dansa, till och med småspringa om det är nödvändigt. Men jag måste gå i högklackat eftersom senan som är borta gör att jag går på tå, men det är väl som det ska vara eftersom jag varit dansös.
Nu är det din tur att berätta(om du vill)!
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Cristina!!Du är bara så positiv..
Lena.P är jag i verkliga livet.
Vore jag inte det skulle jag varit död, så mellan positiv och negativ så väljer jag det första liksom Spike och Peter.
Jag beundrar dem och tycker att mitt är ingenting jämfört. Jag har ju inga men, mer än att behöva gå i högklackat som inte gör mej så mycket. Jag är kokett.
Du själv har det inte så lätt Chik.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Oj, ni verkar så starka här :-) Tror att det är det jag känner av när jag öppnar den här sajten!
En dag till.
En dag till, ja det orkar jag!
En dag till, stänger jag av mina känslor.
Kroppen börjar skrika- STOPP!
Men en dag till kämpar jag.
Stopptecken - röd signal -STANNA!
Men en dag till ska väl gå?
Men en dag börjar mitt inre att skaka,
det skälver och darrar.
Fast vaddå, en dag till, det går.
En dag till kom och med den tårarna,
den dagen blev en första dag,
när min omgivning sa stopp!
Själv förstod jag inte ännu,
att en dag till, inte gick.
Läkaren sa, ingen mer dag nu,
terapueten sa, det kommer andra dagar.
Nu har det gått mer än en dag till,
min kropp har slutat skälva.
Mitt inre börjar se ljus,
men en dag till ska jag vila.
En dag till ska jag lära känna mig själv.
För den dag har kommit
när jag börjar bli viktig i mitt liv.
Så en dag till ska jag vara mitt centrum.
En dag till att säga "jag älskar mig"
Så jag får många "en dag till".
Jag jobbar mig genom en utmattningsdepression, panikångest och mycket värk i kroppen, vissa dagar har jag knappt kunnat gå, men just nu är det bättre. Har precis genomgått en pencillinkur mot borelia och peppar, peppar kan det vara så att det bidragit till mycket, men högst oklart ännu. Dessutom har jag sviter efter en olycka för några år sedan, värk i min nacke och lite annat.
Nu har jag i alla fall börjat jobba en del, vilket känns skönt. Jag har hela tien försökt hitta ljusglimtar i mitt mörker, det underlättar en hel del.
Det är lättare när vi är många som kan stötta varandra.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
![[MargaretaA]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Oj cris jag tror aldrig att du har berättat hela historien så här på en gång! 
Jag har aldrig varit så sjuk eller utsatt på andra sätt så det är värt att berätta om - men jag är medveten om att det kan hända i morgon, eller om en timme.
Det är värdefullt att ni andra vill dela med er och berätta - då förstår man att även det som verkar omöjligt faktiskt kan övervinnas.
Tack Cristine 
#3
ojoj Truffan du fick mycket på en gång!
Men det är skönt att höra att du verkar vara på väg ut i ljuset igen
Vilken berättelse!!! och vilken styrka…..du är duktig!…högklackat är ju snyggt ju…blir lite avis…för jag får inte gå i sådana skor alls längre…
Kram och tack för att du berättade
Tack själv spikes..denna tråd kom till tack vare dej.
Truffan ska vi dra ut i ljuset.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Tack Cristine och Truffan för att ni delar med er av era liv.
Livet får andra proportioner när man läser era berättelser.
Zabelle
Tack själva, känns bra att få lite draghjälp :-) /kram
8,ibland kan det vara lättare att skriva av sig det man har inom sig,än att tala ut med en annan person…hoppas du får mycket ljus på dig idag
Jag har inte haft så många besvär så jag fårr vara glad….
Sedan Januari har jag visserligen helt varit utan lukt o smak men ska på en grundlig undersökning nästa vecka och hoppas på att de finner vad det är för fel så jag kan få det åtgärdat!
Tack för era fina berättelser, att ni delar med er!
Jag är manodepressiv, men jag föredrar att kalla det bipolär. Dessutom har jag struma och små besvär av de rejäla foglossningar som fick mig gåendes på kryckor under mina tre graviditeter.
Min egen pappa sa att det var vansinne att tro att jag skulle klara av att läsa en examen på ett universitet. Jag blev tillsagd att det var vansinne att skaffa fler barn, efter mitt första. Både för att jag inte kan äta medicinerna mot min bipolära sjukdom under graviditet och på grund av min svåra foglossning.
Alla gånger jag hört viskningar om jag har anorexia eller ej för att jag är så spinkig på grund av struman har jag tappat räkningen på.
Ingen karl skulle stå ut med en sån som mig, jag är ju ett vandrande fel…
Men…
Tji fick dom!!! Jag har en fil mag i svenska engelska och nordiska språk. Jag har tre underbara barn och en man.
Visst har medicinerna hjälpt en hel del - men framförallt vet jag att det är tjurskallen… Den där som bor inom mig som inte vill se hindren utan istället alltid tänker - det ska gå, som gjort att jag klarat allt jag ville. Jag vet att min sjukdom är ett handikapp, men den får inte styra mitt liv. Den lägger krokben ibland, men då är det bara att resa sig upp och gå igen!
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Jag blir så imponerad av att höra alla era historier och vilka starka människor som faktiskt finns bakom dessa. Om inte annat så har ni allihopa trots olika åkommor kämpat rejält.
/Maria
#0 Men Cristine snacka om fighter och vi är glada att du överlevde och finns hos oss här!
Jag har whiplash i nacken och ryggen samt en reumatisk sjukdom som heter Morbus Dercum. Många som har den väger runt 150 - 300 kg men jag har tur som har variant nr 1 som gör att jag väger bara runt 70 kg.
Men sjukdomen gör att jag kan inte gå ner i vikt för kroppen kan inte lösa upp fettcellerna. Fettsugning är den enda hjälpen och det har jag gjort 3 gånger. Och jag har mycket mindre ont nu då cellerna är bortagna. Kan säga att har det varit för syns skull hade jag aldrig gjort det för det är smärtsamt 
Dercum är mycket smärtsam sjukdom och det finns stora mörkertal angående hur många som har den. 
#15 Det låter inget vidare…
Själv har jag ingen sjukdom men jag har varit rejält sjuk och har sviter kvar.
Jag fick neuroborelios 2005 (borelia i nervsystemet) av en fästing. Jädrans småkryp
Jag gick ganska länge med detta innan jag fick rätt diagnos. Då hade jag gått ner nästan 15 kg (var smal innan) Jag såg dubbelt. Hörseln var nedsatt och min vänstra arm fungerade inte riktigt. Hade en fruktansvärd värk i huvud och nacke, främst nattetid. Fick till slut hjärnhinneinflammation och hamnade på neurologen.
Har legat inne tre gånger sedan dess. Sista gången i tre veckor för en ordentlig utredning.
Numera så är allt OK. Jag har kvar en förändring i hjärnan som följs upp med återkommande magnetröntgen. Hörsel och syn är tillbaka men vänsterarmen är svag och fingrarna domnande, fast jag är högerhänt så det går att leva med. Framförallt har jag inte lika ont längre och bara det är en befrielse.
Så akta er för fästingar…
/Maria
Ja, fästingar är odjur, hemska varelser! Ni är otroliga kämpare här, vilken kampvilja och styrka!
Jag beundrar Er alla som skriver och berättar i den här tråden…
Sisakram
Jag beundrar er alla också och tack för att ni så öppet vill dela med er av er livshistoria.
Kramar Madde
Amor Vincit Omnia
Som Cristine redan antytt och som flera av er redan känner till har även jag en rätt diger medicinsk historia, den sträcker sig bakåt till 1968.
Det är jobbigt att skriva om det och det blir jobbigt att läsa för att det är rätt mycket, men … om någon skulle vara intresserad att ändå läsa det, så finns det en tråd på "Personlig Utveckling iFokus", där jag skrivit ner det allra mesta.
Kan bar säga somni andra kämpa på.
O jag är ju sjuk, men vill inte prata om det.Tycker att det räker att man är sjuk..O så gör man så gott man kan.
O jag har o har haft en roligt o lärorikt liv..
Det enda som jag kan få ångest för att jag skall hamna på sjukhus.Det har jag präntat in i huvudet på de mina att det är inte aktuelt..Bara hoppas att dom fattar det.
""Vill bara säga att ni alla är riktiga kämpar""2..
Lena.P är jag i verkliga livet.
Starta ny diskussion