Dina vänner kan Du välja

men släkten får Du på köpet…

Sisa 

Har inte dom problemen.

Dom är på andrasidan.Så dom har jag runt bena gämt.

Jag tror ju att släktingarna är en del av vår utveckling. Vi får släkt som är en del av vår egen process, så det beror på vad vi är i för utvecklingsfas. Jag har i detta liv fått släkt som i sanning är en utmaning!!

Många i min släkt har gått bort…men dom som är kvar har ingen press alls på oss,vi lever våra liv och hör av oss när vi känner för det….finns inget tvång någonstans

Alla mina släktingar som jag träffat har varit jättefina människor. Många av de äldre är borta nu och dom yngre känner jag inte så bra. Vi träffas nästan aldrig.

Faktiskt så är det släktkontakten jag saknar mest från livet i Lappland

Nä inte av tvång. Det är ett val man gör om man vill va vän med dem eller inte. Jag har då sannerligen inget lätt släktliv, så det är en utmaning i sig.

Jag har en bra släkt som jag vill umgås med. Och gör det också. Skulle det ha varit så att någon av dem hade varit en person jag inte velat ha att göra med, då hade jag inte haft det heller.

Jag har inte så många släktingar kvar tyvärr. De jag har kvar är "till åren kommna" och jag känner att det är mitt ansvar att se till dem.

Jag har en ordentligt splittrad familj, så släktingar - de är folk jag känner till existensen av, men längre än så sträcker det sig inte.

Själv har jag en härlig släkt som jag är stolt över.

släktband är så starka, för mig är de väldigt viktiga,

inte alltid positivt men…

Jag har min familj som jag älskar även om jag kan bli trött på dem ibland, sen finns lite släkt som jag funkar bra med och sen finns släkt som jag inte alls har någon kontakt med för det finns absolut ingen anledning. Jag tror inte att blodsband gör ett band starkare, det kan finnas människor i livet man inte är släkt med som står en så mycket närmre.

Vissa är det men vissa inte…tvärtom!

#13 jaaa så är det. Jag har en kusin som är som en äldre syster och det är härligt. Och en annan kusin jag umgås med, sen en moster som är betydelsefull sen en massa folk på mitten och sen de som är värst…

Jag har åtta kusiner och ett stort okänt antal kusinbarn. Jag har inte träffat någon av kusinerna på säkert tio år. Några har jag inte sett sedan 70-talet.

När min morbror dog 1970, skar hans fru av alla banden med min familj och därför har jag inte sett deras barn, mina kusiner sedan dess.