I ett förhållande så tror jag inte det fungerar i längden.

Bara när det gäller villkorslös kärlek som t.ex till sina barn.

Av erfarenhet säger jag nej, det kan inte jag om det är lögner, otrohet, svek o.dyl.!

Beror på vad det handlar om.

Är det otrohet så har jag svårt för att älska, glömma och förlåta.
Men är det andra saker som inte är fullt lika allvarliga kan jag tänka mej att kunna göra detta.

Ja..#1 har en poäng där. När det gäller barnen sina kan man älska, glömma och förlåta…Vad det än handlar om.

Det beror naturligtvis på vad det är, men är det inte det man gör hela tiden? Kanske inte glömmer, men försöker förstå, förlåta och fortsätta att älska.

Jag känner som så, att ska man vara tvungen att förlåta och glömma!, gång på gång så dör något inom en.

I ett förhållande är det ju meningen att man ska respektera och ta hand om varandra vilja varandra  väl, Jag kan inte se någon respekt  av den person i förhållandet som kan kräva förlåtelse gång på gång.

Varje gång det sker försvinner det tillit och det är något jag tycker är grunden för en relation.

För mig är ett sådant förhållande likt en lång plågsam död för själen.

Håller med dej nillanb.

Förlåter man gång på gång i ett förhållande så kan man bli tagen för givet till slut. Då personen vet att man förlåter jämt.
Nu när jag tänker efter i detta så kan det bli så.

Nej det kan man inte. en gång räcker men det blir ändå inte detsamma för en liten tagg sitter kvar.

"7 Mia, men till sina barn är det som du säger villkorslös kärlek som gäller.

Men som föräldrar får vi ju inte glömma att respekt för andra människor är något som vi måste lära våra barn.

Något som vi kanske inte kan lära barnen om de ser att vi inte blir väl behandlade. Vi måste även ge dem den trygghetan att de lär sig självrespekt.

det är min tanke

Kram

Jag har lärt mig att man ofta använder sin partner som spegel. Man projicerar omedvetet känslor och beteenden på den andre och då är det oundvikligt att det ibland händer saker som gör att man måste gå vidare genom att förlåta. Då menar jag inte bara förlåta sin partner utan också sig själv. Jag har hittills i mitt liv inte upplevt ett förhållande helt utan spegling, men det är klart att ju mer medveten jag själv blir om mitt beteende, och vise versa, ju mer sällan händer det

Är det samma sak man förlåter gång på gång så blir även de små sakerna oöverstigliga till slut! Små upprepade svek som snart utgör hela relationsmönstret… usch!! Been there, done that!! Aldrig mer!

#9…Klart jag menar att vi måste lära barnen vad som är rätt och fel. Men jag slutar ju aldrig älska de för det.
Så menade jag.

#12 Håller med dig. Vi måste lära barnen men oavsett om min son/dotter skulle mörda så skulle jag ta avstånd från handlingen men aldrig från mitt barn.

#12  jaa!!! så klart jag uttryckte mig kanske klumpigt barnen är kärlek totalt utan krav!!

Jag avsåg mer att om de ser en att förälder inte respekterar och behandlar den andra föräldern väl så kan det där med respekt bli lite knepigt för barnet att förstå sig på.

Aha nillanb.

Ja så långt tänkte jag inte ens. Hmmm….

Gäller det ett förhållande så är det väl inte ett bra förhållande om det ska innefatta detta hela tiden så varför då befinna sig i det ?

Vad gäller barnen är ju en annan sak.

Nej jag kan inte glömma och förlåta, har varit i den situationen så jag vet.

#14 Jag håller med! Så i vissa fall är en skilmässa helt klart föredömligt så att barnen ser att man inte tar vad som helst.