Med penseln rätt i mun

BERGAFJÄRDEN (ST) Eva Nilsson har alltid målat. Och trots att en dykolycka gjorde henne lam för 11 år sedan falnade inte grundkärleken till konsten. Med en stor portion tålamod lärde hon sig istället att måla med munnen.

Relaterat

Eva Nilsson4.jpg

Tekniken föddes ur frustration.

Hon hade inte längre någon styrsel i armarna.

- Det var väldigt svårt. Jag tvingades tänka i andra banor och strecken kom åt fel håll från början. Men jag tänkte hela tiden att nästa gång så går det bättre. Frågan var inte om jag skulle lära mig utan när, berättar Eva Nilsson.

Dyket från bryggan vid Lillkalven utanför Alnö den 2:a augusti 1998 förändrade stora delar av hennes liv, men intresset för konsten förändrades inte.

Nu håller hon till i restaurangen på Bergafjärdens camping. Där får hon inspiration från havet, miljön och ljuset. Hon studerar karaktärer, precis som hon alltid gjort.

- Förr brukade jag sitta i Vängåvan och skissa situationsbilder på förmiddagarna när jag jobbade som kock på Stadshuset eller Södra Berget. Nu skissar jag inte lika mycket utan målar mest med oljefärg, säger hon.

En stor inspirationskälla till hennes målningar är den franske målaren Ingres (1780-1867). Kvalitén på hans tavlor tycker hon är oslagbar och han som person verkar ha varit lik henne på många sätt.

- Vår disciplinerade livsstil påminner mycket om varandras och jag försöker att använda samma teknik som Ingres.

Men det var en helt annan konstnär som väckte hennes intresse för konst redan som femåring. Då var hon på studiebesök med förskolan och studerade Anders Zorns Midsommardansen.

- Jag kommer ihåg de kraftiga penseldragen hit och dit som blev en superbra målning när jag backade några steg, säger hon.

Eva Nilsson har själv skickat en av sina målningar till Lichtenstein för att få en granskning av hur hon utvecklas. Det är en målning av Rembrants självporträtt som Mun- och fotmålarnas förening ska bedöma. Under tiden kan den skickas runt hela världen för allas beskådan på olika utställningar.

Susanne Elfström 060-197000 nyheter@st.nu 

Jag minns när denna olycka hände och jag mötte denna tjej på sjukhuset och då trodde man inte att hon skulle komma tillbaka som hon gjort.

 Eftersom jag träffat på rätt många som skadats eller fått vissa muskelsjukdommar när jag varit på olika rehabkliniker så är de härligt att se hur de kämpar för att få ett nytt liv.

Det går bara man själv vill jag har  nog suttit i rullstol om jag inte varit så tjurig. Jag använde rullator när jag inte kunde använda mitt högra ben det gick att hasa sig fram kortare sträckor. Men nu har jag fått igen det eftersom jag har felbelasta mitt vänstra ben så det blivit en atros i vänster knä.

Jag gläds åt alla dessa duktiga människor med sin kämpar glöd.

Lycka till Eva och alla andra.