Som ordspråket:

Att tala är silver och att tiga är guld.

Nog tycker jag att det är bättre att vara tyst än att ljuga.

Jag har blivit ljugen i så mycket att jag blir sjuk av bara tanken. Konstigt att folk inte kan stå för vad de gör och inte gör!

Nää,jag ljuger all´ri .. *skratt*

..inte riktigt som din "andra rad",en nyanserad(?) version:

jag ljuger inte,men ibland säger jag inte hela sanningen ..

Omvänt,skulle det väl vara förfärligt med någon som ständigt envisades med att säga HELA o FULLSTÄNDIGA sanningen.. (?)

penke

// ..ljög du som barn ?

- Nej,verkligen INTE !!

- ..när började du då ..? \\ :- )

Jag ljuger alltid.-I min värd kallas det för vitalögner..

"Se där!Nu ljug jag igen"

Sen håller jag med Gunilla.Hennes ordspråk.

Ljuga och undanhålla sanningen är två ganska hemska saker egentligen. Samtidigt behöver man ju inte överösa folk med allt man kanske egentligen tycker och tänker ("Dina köksgardiner är det fulaste jag sett på år och dag", "Nu har du gått upp en massa kilon efter julhelgen, det syns tydligt"). I första fallet kanske jag skulle komma med en "halvsanning" av typen "de är inte riktigt i min smak" och i andra fallet skulle jag inget nämna om inte personen själv frågar eller för ämnet på tal (och om jag då skulle säga något, vore det betydligt mer inlindat).

Det finns ett bra ordspråk, jag försöker leva efter:

Ärlighet är inte att säga allt man tänker utan mena allt man säger.

Där försöker jag hålla mig. Däremot har jag märkt att jag ibland bekvämlighetsljuger för barnen ibland och det jobbar jag på att sluta med. Om de frågar om de får ta hem en kompis som jag tycker är lite jobbig och jag inte orkar med det just då skyller jag hellre på något annat, än på kompisens sätt att vara. Det är en form av vit lögn,då jag inte vill att mina barn ska ta över min negativa syn på just det barnet.

Jag ljuger inte men jag kan vara tyst om saker, tycker jag inte är att ljuga, för det är oftast när den som frågar inte har någon större nytta av att veta sanningen.

Jag undviker att ljuga eftersom jag är så dålig på det. Jag tror att det syns på mig.

Däremot kan jag undanhålla "sanningar". man ska inte belasta människor med sånt de inte behöver veta

Tycker inte om att ljuga.. Gör aldrig det heller.. Om jag gör det så är det en vit lögn isåfall.. Men jag är inte oskyldig till att jag ljugit i mitt liv.. Just därför strävar jag alltid att vara en ärlig människa, både mot andra och mot mig själv.. Att hålla tyst kan va väldigt jobbigt..

Bara vita sådana, när sanningen bara sårar… I vissa lägen blir sanningen något negativt…

Jo, det händer nog men oftast för att inte såra.

 Jag har haft människor runt mej som haft nån form av tvång att

vara tokärliga och det är inte alltid så härligt.

Problemet är att ärlighet anses vara en god egenskap. Fy f-n vad folk kan passa på att vara elaka och såra någon genom att säga att de "bara är ärliga"  jag går inte på sånt!

#10

Precis som jag känner!

Man behöver inte va elak för att man är ärlig, då har man isåfall bara negativa erfarenheter av det.. Man kan va ärlig på ett bättre sätt än så.. Att inte va ärlig kan oxå såra, för då är du inte ärlig mot dig själv heller..

#12

Nej man behöver inte vara elak för att man är ärlig och i den bästa världar är det väl inte så heller…

Men men min erfarenhet är det ofta går hand i hand. Om någon frågar efter en annans åsikt må det vara hänt. Men jag har hört allt för många gånger "ärliga" människor säga sin mening till andra om allt från barnuppforstran till klädstil eller val av partner - utan att det ens har varit efterfrågat - med ursäkten att "jag är bara ärlig". Det är fult tycker jag. Okej och man ber om det - men när man inte har gjort det är den sortens "ärlighet" bara elakt. Tycker jag.

#13 Ja på så vis är det elakt, den som är ärlig har ett ansvar för hur man uttrycker sig.. Det är ju inte bara att va ärlig hur som helst mot andra människor..

Nej precis. Jag tycker man ska vänta med sin ärlighet tills någon frågar efter den. Sen kan man ha hur mycket åsikter som helst…

Ja ungefär så :-)

Men att "vara ärlig" är ju emellanåt var och ens subjektiva "sanning." Om någon säger sin "sanning" om dig eller mig behöver det ju inte för den skull vara sant i realiteten… Dessa sanningar speglar oftare någons uppfattning om en än vad som egentligen är…

Någon är avundsjuk och denn* personens sanning blir en spegel av detta. En annan är bitter och har ännu en variant på "sanningen." Att rapa ur sig åsikter är väl ändå inte att se på som att säga en "sanning."

Den typen av "sanningar" ska man nog passa sig väldigt noga för att både ta emot och yppa…

Visst har du rätt evreka. Det finns bara subjektiva sanningar. Så länge som vi lever i en värld där ingen har patent på sanningen så får vi hålla till godo med de hemsnickrade och personliga. Så vad som är "sant" beror på vem man frågar…

Tyvärr finns alldeles för många ändå som anser sig sitta på "sanningen" och gärna delar ut den till höger och vänster. Alltid lurar man nån… typ

Ja visst… Har en sån släkting som alltid avslutar med "jamen det är ju sant, jag säger bara sanningen!" När man protesterar…

Denna personen älskar att tala om för mig vad jag alltid och aldrig är… Jag brukar tänka att det som sägs säger mer om denna person än vad det gör om mig. Jag står mitt emot avundsjukan personifierad!

Det som inte är vetenskabligt bevisat fins inte o altså inte sant..

Men nu pratar vi väl rent almänt om saning? eller har jag missat något!

Det fins ett namn på mäniskor som har sin egen värd.Varav jag tycker att dom juger. men dom hävdar o vränger det till sin fördel.Så i det läget så fins det ingen vinnare.

"nu har jag la fattat fel igen"

Visst är såna människor sorgliga! toalt noll sjävlinsikt. man blir bara beklämd

Det var länge sen jag hade såna i mitt liv tack och lov, men det bästa svaret till dem brukade vara; Yeah whatever!

Jag avskyr när människor vräker ur sig en massa otrevligheter och sen käckt avslutar med att leendes säga: Sån är jag och det står jag för!!

Precis som att bara för att man avslutar med dessa ord kan man spy ur sig vad som helst och tro sig vara en sann och ärlig människa dessutom!

Precis mitt i prick det jag är ute efter också. Man använder "ärligheten" som en ursäkt och då går tydligen vad som helst an att säga?!

Jag har ju som bekant för många precis avslutat en vänskap med en väninna som var/är expert på att säga sanningen till folk. Hennes sanning dvs, för hon har en så vriden uppfattning om mycket men går ändå runt och pratar sina sanningar och får inte tt rätt på vägen. Så vad som är sanning för mig, kanske inte är det för er osv. Ett stort begrepp det där. Jag ljuger mycket sällan, kanske nån vit lögn. Men kan undvika att säga sanningen om det faktiskt inte passar att blabba den ur sig…

Och Mammi, min väninna skrev just det till mig. Det är bara sån jag är….ååååhhhh så frustrerad man blir…

Fyyy vale säger jag bara!!!

Har dom kanske tittat på lite för många dokussåpor….?

mads. Det är nog så jag menar.Att folk har olika begrep vad som är sanning.

O sådana mäniskor behöver man inte ha runt bena..O jag kan tänka mig att du får passa dig vad du säger till väninan.

# 26 Jo, precis. Man måste alltid tänka på att vad jag tycker och tänker är nödvändigtvis inte rätt. Min värld är min och min uppfattning om saker likaså. Nu behöver jag inte oroa mig för väninnan mer, hon är borta med vinden och få fortsätta ta energi av någon annan nu.

#27

helt rätt tänkt mads!

Bra tänkt Mads. Du missar inget, utan du mår bätre.."Om ett tag.

# 28 Tackar & bugar.. En försöker ju vara lite småklok..

# 29 Tack, jo jag känner som så att en person som beter sig så ar mer energi än vad personen ger. Och trots att jag gjort allt jag tyckt jag kunnat för att få ett slut på allt prat så har inget fungerat och då är det bäst att helt enkelt låta bli.

Kramar

Rätt tänkt!

Där försvann hon lika fort som en avlöning och lika bra var väl det!!

Kram på dej Mads!

- Älskling………..tycker du att jag blivit tjock…?

DET,kanske är en fråga som inte kräver den hela o fullkomliga sanningen.

mer hela ärligheten ..

penke

/som fortfarande letar efter facit…*skratt*

Sanningen är relativ… Den växlar utifrån vem som säger den och utifrår var enskild individs uppfatting…

Endast det empiriskt bevisade kan sägas vara en sanning. Och dit hör inte våra uppfattningar…

Mammi!!Dina citat är så bra. "Där försvan hon som en avlöning" Den snor jag av dig…

#32 Om någon frågar mig det så säger ju inte jag: Nää du är jättefin och smal! Om jag egentligen tycker att h*n har blivit tjock.. Men.. Jag skulle inte heller säga att: Ja du är tjock, alltså så rakt på sak.. Utan jag skulle isåfall säga mer: Jag tycker nog att du har lagt på dig mer, men du duger bra som du är! Och man kan oxå säga att.. Är h*n inte nöjd med att se ut så, skulle jag stötta honom eller henne i det..