Min man är helt otrolig. Han lagar middag mest varje dag och städar, även putsa fönster. Trots att han jobbar många timmar varje dag. Jag orkar oftas inte laga mat på eftermiddagar på grund av mina handikapp. Han lagar väldigt god och varierad mat.  

Däremot får jag sköta tvätt och strykning. Han hjälper mig att hänga tyngre tvätt.

Min man och jag hjälps åt men jag älskar att laga mat och tycker att det är kul att tvätta så det gör jag oftast själv.

Han lagar mat en gång i veckan ändå…han hjälper mig med allt jag vill ha hjälp med. Men han har mycket att göra utomhus och med huset i allmänhet…

Min Inge är såååå lat. Jag får göra allt själv!!! Hahaha.

Jag har ingen man….men om jag hade en så önskar jag att vi hjälptes åt.

#3 Är det därför han heter Inge? Hi..hi…

Gunillas och min man har samma namn. Inge. 

 Jämlikhet!

Det vill säga… han får göra precis allt han vill.. Så mycket han vill och hur ofta han vill…                                 (bara jag tillåtit det först…)  

Oj, oj , oj flickor. Hjälper till… är det i grunden kvinnans ansvar, bor ni inte där båda två?

Jag och min man har pratat om att om det skulle vara väldigt ostädat hemma- vem skulle gästen tänka inte hade städat? Kvinnan, eller? Nä, fy vilket fängelse, jag är inte med på det. Viktigt attvara medveten om att det börjar i tanken som fortsätter i språkbruket.

Jag hjälper till lika mkt som min man

Det var ju snällt av dej.

Hn. Skall jag vara ärlig  så är det nog mest att han hjälper till. Försökte en gång och ibland nu också att låta allt förfalla. Men han ser det inte.

Fast jag har blivit bättre på att säja till. Han åker gärna  (Hm , fast på hans egna initiativ) med och handlar kläder. Så var det inte förr. Det är rätt kul för han ser vad jag skall ha och passar i och tvärtom.

Ibland om jag blir ilsk kan han säga skall jag hjälpa till och dammsuga. Då ryter jag  HJÄLPA TILL; DU BOR HÄR OCKSÅ HÄR HJÄLPS INTE TILL HÄR GÖRS.

PÅ senare år  har han börjat intressera sig för trädgården. Bra säjer jag. och håller med. Fnissar  när jag började högtryckstvätta huset och beställa målare. Då blev det fart förra året. Vem tror Ni målade jo käre maken. Skall snart bställa  samma sak för köket så får vi se om det blir reaktion.  Visst jag skulle kunna sätta upp nya tapeter där men jag tänker att det vore bättre att invänta att vi har samma åsikter om nytt kök. Skulle tro att han tycker det om 1 eller 2 år. Man måste idka kvinnlig list 

Låter gnälligt. Men vi trivs bra ihop och blir jag sur så märks det. Och då händer det nått.

Förr skall jag till hans försvar säja att han arbetade 100 % borta och hade sen jordbruket med grisar och tjurar och skog upptill. Själv arbetade jag bara 75 då.. Nu är det rena semestern ibland för oss. Han arbetar 100 borta jag ca 80 och vi har inga djur och Södra sköter avverkningen. Barnen är utflyttade.  N tar vi det rätt lugnt mår gott, äter gott och njuter av tiden.

Det törs jag berätta för då får jag hela fokus feministkår på strupen.

men han var helt fantastisk med barnen när de små. Till och med hans mamma var imponerad!

Eftersom jag inte ser så bra.

Blir det min man som får städa. Jag sköter tvätt och han städning. Sedan älskar han att laga mat, inte jag. Äter hellre den mat jag får serverad. Min man handlar via mobilen och mej(hemma), praktiskt värre. Men vi hjälps nog åt med det mesta. Jag vill ju gärna vara med och bry mej överallt :)

Vi driver Familj AB gemensamt och alla avdelningar är lika viktiga och huvudsaken är att någon gör det som måste göras. Ibland är det han, ibland är det jag. Vissa saker tycker jag är roligare och får då äran att utföra (pynta och dekorera osv), andra saker roas han av mer (snickra, renovera osv). Vi hjälper dock varandra när det behövs inom "våra" områden. 
När pojkarna var bebisar tog han nattvaken eftersom han inte har ont av lite ojämn sömn (medan jag blir helt förstörd). Jag ammade halvsovande och liggande, sedan tog han hand om blöjbyte, rapning och läggande igen. vissa nätter behövde han också sömn, men då sade han det bara till mig, så fick jag ta hand om nattbestyren själv en gång då och då… Vete sjuttom om jag överlevt utan honom den där första tiden!'

Jag har dock huvudansvaret för all markservice per automatik, då jag är "hemmafru" (jobbar deltid, ca 2 timmar/v) och min man har eget företag. Det blir lite mer åt traditionella roller då, jag lagar mat som han kan ha med sig till jobbet, han kommer hem och pussar barnen godnatt efter att jag har sett till att läxor gjorts, tänder borstats kläder tvättats och magar mättats. :)
Är vi båda hemma blir det förstås annorlunda. Då spelar det verkligen ingen roll vem som gör vad, bara det blir gjort. Han hanterar såklart alla hushållsapparater lika bra som jag.

Jag är sambo med mig själv och det funkar ypperligt! Det blir städat när jag känner för det och jag är alltid överens med mig om vem som lagar mat och vad jag ska äta. Lite stökigt och rörigt kan det bli, men jag är lika glad för det

#13 Och det bästa med ensamboendeskapet, som jag minns, är att sakerna brukade ligga kvar där jag lade dem! *sakna*

¿ hur mycket ..hjälpte du själv till med hemma,när du var gift ?

jag har svårt att förstå frågan !

iofs har jag en kvinlig vän/bekant,vars man..ibland försakade sitt fiske/metande o ställde upp som barnvakt(!) åt sina egna ungar ..

nu är det en F.D man. :- )

penke

Mitt X hjälpte också till mycket hemma, om jag talade om för honom vad han skulle göra… och det behövde jag inte göra bara då det gällde dammsugning och handling utan även oljebyte i bilen och besiktning… men han är ju ett X också.

Är man hjälpsam när man sköter sitt hem???

ja, det gör han faktiskt! är ju hemma hela dagarna. men han hjälper så mycket han kan med de som finns här inne och även ute, i trädgården.

så jag är nöjd!

#17 Hahaha, huvudet på spiken som visar de egna tankarna om vems hemmet är! Man "hjälper väl inte till" i sitt eget hem heller… ??

Eller är barnvakt åt sina egna barn… inte konstigt att jämställdheten drar ut på tiden

# 19 Tack jag kände mig så ensam i mitt tänkande

#17 Så bra sagt!!! När man hör karlar som kallar sig barnvakt för att frugan/sambon ska iväg en kväll får jag knottror… Detta är termer som hör hemma på 1800-talet, men borde inte gjort det. Barn och hem är bådas ansvar på lika villkor. Basta!

Men när min man kommer hem blir det hans ansvar att få upp min nya hammock som äntligen kommit… Och det är ju en helt annan sak… Eller hur?!

#21 Ja, den som är bäst på grejor ska göra dem.

Jag är inte bra på nått

Hm

LoL

#22 Smart taktik… Jag ska bli usel på allt från och med nu…

En fundering bara, om maken är iväg på något och jag ska ha hand om barnen men får en förfrågan om något annat så säger nog jag också att jag inte kan för ajg ska ha hand om barnen, elelr vara barnvakt elelr något liknande? Vad säger man då eller ska man inte säga något utom att jag gör mina skyldigheter som förälder eftersom det är min mans tur att göra något utanför hemmet?!
Tror inte man ska hänga upp sig så mycket på själva orden alal gånger. Jag "hjälper" min man när det är skaer han är bättre på, även om det faktiskt är mina saker också (exempelvis med bilen), jag ser inte ritkigt hur jag ska uttrycka mig utan att det blir styltat och konstigt.

Jämställdheten tycker jag borde ligga i att det är lika viktigt det arbete jag gör (oavlönat eller avlönat, hemma eller på arbetsplats) oavsett vilket kön jag har. Det är inte mer värt att byta däck på bilen än att diska. Ena gör oftare han andra gör oftare jag. Men båda är lika viktiga när det behövs. vi väger inte heller skare emot varandra. Ett bildäck är värt si elelr så många diskar. Ska man börja mäta och värdera allt blir det vansinnigt tufft att leva. Allt vårt arbete är viktigt. Han drar in mest pengar, jag drar ett ganska stort lass hemma. vi hjälper varandra på de vis vi kan på våra olika områden. Jag har hjälpt honom på jobbet (han har eget företag) många gånger precis som han hjälper mig när jag inte orkar dra hela lasset.

# 24 Om han redan är ute på något då är de ju ditt jobb, annars om man har saker båda två som man vet i förväg får man ju förhandla.

Lite skämt och lite allvar, tyckte bara det var en konstig frågeställning överst i tråden.

Jag raljerar lite Mavios… Menar bara att det inte borde vara hur mycket den ena eller andra hjälper till. Det borde bara vara två människor som samarbetar.

Hur detta samarbete sedan fördelas är väl upp till var och en. Min man putsar aldrig fönster - och inte lär jag bygga nytt förådstak i sommar för att det gamla är ruttet och läker…

Kommer åter igen att tänka på det gamla talesättet: Käringa min, dä ä göbben dä!

#27

Jag tycker även att man ur ett förebildsperspektiv bör försöka dela upp så att barnen ser att det naturliga är att båda parter kan och gör alla olika moment i ett hem!

Vi som är föräldrar är superviktiga med våra roller hemma. Om vi har en traditionell uppdelning kommer våra barn med alla sannolikhet att ha det med eftersom det är inpräntat som norm i dem. Därför tycker inte jag fullt ut att det inte spelar någon roll vilka sysslor man har eller hur det är uppdelat!

Givetvis måste det ju vara rimligt men att tro att man kan vara hemmafru och enbart sköta det ansvaret medan mannen sköter det traditionellt manliga och tro att man är jämställda förbilder är nog att bedra sig själv!

Ska tillägga att jag svarar ingen person när jag skriver utan skriver ur ett generellt perspektiv.

Dessutom har evrekaw helt rätt tycker jag, att vara barnvakt innebär ju att vakta någons barn och det är väl inte vad man gör som förälder… eller tycker ni det??

Nu vädrar jag lite tankar som framför allt Hoppfull startar hos mig. Se det inte som påhopp på dina åsikter Hoppfull, för det är inte meningen.

Inte ens som traditionell barnvakt bör man bara vakta barnet. Det innebär ju att man under en speciell tid är den person som har ett ensamt ansvar för ett eller flera barn. Det är ett mycket viktigt jobb.  Självklart har båda föräldrarna alltid ansvar för sitt/sina barn, men ibland är ju den ena föräldern inte på plats och då är det ju den andra som har det speciella ansvaret och inte kan röra sig från sin post (förstås lite olika hur bunden man är beroende på hur gammalt barnet är).

Viktigast av allt när det gäller att vara förebild för sina barn är att påpeka att ALLT arbete som görs av någon är betydelsefullt. INTE könet bakom.

Jag tror att man faktiskt skjuter sig själv i foten om man tror att hushållsarbete inte är viktigt förrän en man visar att han kan utföra det. Fortfarande blir det då att allt MÄN gör är viktigt, medan kvinnans roll bara är att visa att hon kan allt en man klarar av.

Vi har vänner där de valt att göra precis tvärtemot vårt val. Det vill säga mannen har varit hemma med barnen och kvinnan har dragit in pengarna. Där har det varit mycket lovord om hur duktig han är som tar hans om hemmet och barnen medan jag alltid fått försvara vårt val - oftast mot kvinnor som tycker jag är ett dåligt föredöme för mina barn.

Jämtälldhet för mig är att var och en oavsett kön, religion, etnisk tillhörighet osv osv är lika viktig som alla andra och den personens arbete likaså. Att börja peta i vem som ska göra vad för att dela upp så det blir könsligt jämnt i hushållet låter som ett jobbigt sätt att leva. Maken är starkare än mig, han tar oftare de tyngre arbetsmomenten - jag har flinkare fingrar, jag sköter oftare finliret. Det vill säga, han kaklar och jag fogar. Han sätter upp lister, jag spacklar över spikhuvuden. Jag syr gardiner, han hänger upp dem osv.

Samarbete är A och O hela tiden. Kraschar den ena tar den andre över.
Jag håller med om att frågeställnignen är konstig i rubriken. Vi hjälper varandra i vårt hem när det behövs. Familjen AB drivs av oss båda, där jag oftare är exekutive chef än han, men vi är båda jämbördiga delägare.

Det är ingen fara Mavios! Dels är jag väldigt van vid att bli påhoppad, det blir man om man är jämställdhetsivrare och intresserad av genus och varför det blivit så snett i vårt samhälle, men jag tycker inte att du hoppar på mig heller. Kanske möjligen har du totalt missförstått mig om du tror att det är det du protesterar mot jag vill ha.

Jag håller helt med dig om att det är urlöjligt att en man som lagar mat eller tvättar är mer fantastisk än en kvinna som gör det, men även tvärtom, en kvinna som byter däck på bilen är inte heller mer fantastisk än en man som gör det! Och jag vill verkligen trycka på att jag inte på något sätt tycker att hushållsarbete skulle vara oviktigt! Det har jag aldrig vare sig sagt eller tyckt! Tvärtom faktiskt så är det ofta själva kittet i en familj, det som får saker att fungera och tuffa på, och det är just därför som det är så viktigt att dela på de bitarna!

Det är inte klippa gräs och laga bilen som håller ihop en familj men om ingen tvättar eller ser till att barnen kommer i tid till skolan, att det kommer mat på bordet osv ja då rasar snabbt hela tillvaron!

Men att tro att vi ska uppnå jämlikhet och att hushållsarbete skulle få ett högre värde utan att de som bestämmer om just värden behöver utföra det, DET tror jag är att skjuta sig i foten!! De som inte tvättar, städar, och har hand om ett hushåll har aboslut noll koll på vilket arbete det är och så länge de inte behöver ha det för att de har så "duktiga" fruar/sambos som snällt sköter allt helt osynligt så kommer inget att förändras heller!

Så här har det varit med de flesta förändingar… arbete som inte syns, saknas inte och märks inte förrän det försvunnit… hur många män är det inte som får det asjobbigt vid en skilsmässa och snabbt skaffar sig en ny kvinna, och vad beror det på? Jo att de inte grejar alla de saker som deras exfru skött.

Alltså är det som jag ser det viktigare att dela på just hushållsarbetet för att det ska bli synligt än annat, för att de som bestämmer (männen) ska upptäcka vilket arbete det är och därmed får högre status. Men det kommer inte att ske så länge kvinnorna obetalt fortsätter att göra det! Och fortfarande 2009 är det extremt ojämlikt i våra hem.

Jag ser din poäng mycket tydligare nu och håller med.

Det stora problemet är bortklemade barn som blir vuxna som inte har en aning om hur ett hushåll sköts. 
Rabiata hushållskvinnor är ett problem i det sammanhanget också. Det finns tack och lov inte många, men det är kategorin kvinnor som schasar ut män ur köket, barnkammaren eller tvättstugan och anser dem ta hennes domäner. Kvinnor som vill att det ska göras på hennes sätt eller inte alls. Har en bekant som varje gång stuvade om diskmaskinen när hennes man plockat in. Behöver jag säga att han väldigt sällan närmar sig diskmaskinen numera?

Jag är inte helt sammanhängande när jag skriver känner jag, jag hoppar lite så jag hoppas att ni hänger med.

Ett kast till det här med att dela på hushållsarbetet. Det kräver till exempel för oss att jag ska medvetet spara lite saker för min man att ta hand om när han kommer hem efter en mycket lång dag på ett ganska tungt jobb. Visserligen blir det så ibland ändå men av andra orsaker. Själv yrkesarbetar jag en ytterst liten deltid utöver hemarbetet, så för att få ihop ett sådant psusel skulle det innebära mindre lönearbete för maken, mer lönearbete för mig (täcka inkomstbortfallet) och högst troligt skulle familjen se mindre av varandra.
Det är där vi har vårt stora värde med vår lösning. Jag kan ha det mesta ordnat med tills han kommer hem och då kan vi gemensamt slappa. Ledig tid är ledig tid för oss båda. Det är inte jag som servar honom när han kommer hem. Visserligen är det oftast så att maten är klar, men det fins ju disk efteråt och någon ska duka osv. Det hjälps hela familjen åt med. Min arbetstid sammanfaller med hans kan man säga. Efter det är det gemensamt ansvar att sköta hem och barn.
Man kan nog lätt inbilla sig att en hemmafru rantar omkring och sköter allt även efter mannen är hemma och passar upp på honom när han sitter och läser tidnignen, men inte hos oss. Jag är väl av den latare sorten. *ler*

Jag har ett ar planer för pojkarna i närmsta framtiden. jag ska göra hushållssysslorna till en poängjakt, där jag delar ut sysslorna likt en lekledare. "Det här kräver en stark och modig person. Det kan finnas dolda knivar och det kan vara lurigt att hitta rätt" (tömma diskmaskinen) *finurlar på hur jag ska utforma vidare uppgifer*

Tack för en trevlig diskussion.

Ja jag tänkte ju inte specifikt på dig och er situation så du behöver inte försvara era val

Men generellt sett så är det ju många som har just er situation… helt enligt de gamla traditionella mönstren. Mannen arbetar och drar in pengar och kvinnan får då automatiskt ansvaret för hemmet. Och även om kvinnan arbetar så tjänar hon mindre och har fortfarande ansvar för hemmet…

Så länge det ser ut så kan vi inte förvänta oss jämställdhet. Vi kan inte förvänta oss att våra barn ska välja annorlunda och mera jämställt än vi själva. Alltså styr vi genom våra val även hur det blir i framtiden och det är precis det jag pratar om.

De familjer som valt att kvinnan arbetar och tjänar mer än en man (??) medan mannen har ansvaret för hemmet är lätt räknade och det är ju självklart eftersom vi kvinnor ställer upp på detta generation efter generation.

Hela bilden av en familj måste förändras tror jag om vi ska kunna få jämställdhet. Det är ju också så att man som kvinna hamnar i en beroendeställning när man inte jobbar och därmed inte får pensionspengar, sjukpenning mm och inte heller egen frihet. Det är bra så länge allt är bra mellan paret, men när det börjar knaka och strula så hamnar kvinnorna i kniviga situationer där de ligger lååååångt efter männen. Och skiljer man sig dessutom så är det ofta kvinnorna som får stora ekonomiska problem eftersom de avstått från att utveckla sig och sitt arbetsliv! jag vet att många inte vill tänka så men man kan aldrig ta för givet att livet kommer att se likadant ut hela vägen.

Det jag menar är att endast handling kan förändra… för att säga en sak och leva en annan skapar inte förändring! Men jag har faktiskt börjat fundera på om kvinnor verkligen vill ha förändring. Det är oftast de som allra starkast försvarar sina val av att leva enligt det traditionella.

Men det är väl inte så svårt… Jag har barn av båda könen.

Ingen skillnad har gjorts. Alla ska hjälpa till att damsuga. Alla ska hjälpa till att vika tvätt. Alla ska hjälpa till med att duka, duka av till middagen… Alla ska ta sitt ansvar för hemmet. Det handlar inte om kön…

Och bara för att min man är bättre på att snickra så ska väl han inte året om slippa sånt jag gör jämt för det han gör en sommar… Däremot slipper han under sommaren för att han då har fullt upp.

Barn gör inte som man säger - de gör som man gör.

jag vet att du pratar generellt, men jag lever ju i en situation som likanr det du pratar om. Nu är ju en familjesituation sällan så enkel som den blir när den generlaiseras. Jag ahr dessutom lite svårt att inte bli personlig. Jag tänkte att det till och med kan vara bra för andra att få en liten inblick i hur man kan ha tänkt.

vår utgångstanke har alltid varit barnen och familjen eller tvärtom. Vi har aldrig velat vara de som möts i dörren för att pussla ihop det för att barnen ska vara hemma. Vi vuxna har ju valt varandra och vill ju träffas med de barn vi fått äran att uppfostra så gott vi kan.
Det vi sätter mest värde på är familjen och tid tillsammans. Pengar behöver vi för att ha tak över huvudet och mat på bordet och en hel del andra saker. Ja, ni känner ju till det där som vi alla "måste" ha. Maken har dock en extra dragning till sitt jobb som han tycker är stimulerande och han är duktig på det. Jag har nog aldrig hittat rätt i arbetslivet - jag vet fortfarande inte vad jag helst skulle vilja göra om jag fick välja helt fritt på arbetsmarknaden. Vår familjesituation hade kanske sett annorlunda ut om jag också hade haft ett yrke jag älskade.

Hela bilden av en familj msåte förändras skriver du. Hm, det är nog där jag känner att "Nej, det vill jag inte". Jag är nöjd över hur vår familj ser ut. Självklart kan den bilden förändras. Folk dör varje dag och en dag är det vår tur , folk träffar andra och det kan hända även oss om man inte ser upp osv. Olyckor finns ja, det är så själva livet är. Man kan inte gardera sig mot allt. Ekonomiskt har vi försökt täcka upp kommande pensionering med olika former av sparande (viktigt om man ska vara hemma en längre tid - vi planerade lite innan). Om kärleken tar slut? Ja, då blir jag ensam och barnen får två boenden. Jag behöver då ett arbete, vilket kan vara svårt att få. Detsamma kan hända någon som blir arbetslös eller friskförklarad från sjukdom av försäkringskassan. Det är inte mycekt att göra åt och inget man bör oroa sig för i förskott. Att lönearbeta för att jag kanske behöver lönearbeta sedan känns inte riktigt riktigt.

Vi är båda beroende av varnadra och vill ha det så, så på det viset kan jag ju bara svara för mig själv om att jag inte önskar någon förändring annat än att människor borde acceptera att man kan göra olika val i livet och att man inte bör se ner på något val någon annan gjort. Lön efter arbete, inte kön är en självklarhet tycker jag och det kan jag ha svårt att förstå varför vi än i dag inte nått. Gemensamt ansvar för hushållet är också en självklarhet när båda är hemma.Den som är hemma har tillfälligt huvudansvar. Mindre borde ingen nöja sig med.

Att behöva kämpa för att få leva efter det traditionella känns en smula märkligt, men det är faktiskt den upplevelsen jag har i många möten med framförallt andra kvinnor. Det är de som ifrågasätter mina val. Lika lite som de vill förändra sitt famlijesätt, vill ändra mitt.
Här hemma kämpar vi inte med bara manligt/kvinnlgit utan även alla mellansorter. Vi försöker få varandra at se människan bakom det yttre. Jag känner män som är mer feminina än mig och riktiga karlakarlar till kvinnor. Genusperspektivet känns lite trångt ibland då. Jag önskar jag kunde försvara allas rätt till att leva på det sätt de mår bäst av, men det enda jag kan göra är att leva mitt liv på det sätt som känns riktigast för mig själv. Det är det enda vi alla kan göra.

Man… Mavios… Bara för att ni inte tycker lika behöver ju inte det betyda att en har rätt och en har fel…

Det ska väl vungera för just dig… Du har ju din familj. Du känner den bäst…

Jag håller mig till att vara generell just därför… Varje familj är olik. Man kan inte applicera ett - så här ska det va - som passar för alla…

Du får gärna bli personlig Mavios men jag diskuterar inte din familj och er situation här utan samhället och de problem jag anser finns och får fortsätta finnas på grund av de val vi alla familjer gör!

Jag pratar samhällsförändringar, jämlikhet i ett större perspektiv och i och med det har jag fått insyn i att jämlikheten dröjer i viss mån för att vi gör traditionella val. Men de valen grundar sig även i strukturen i samhälet, vilken gör det svårt att leva jämställt när man har familj. Men de mindre valen som handlar om just vem som gör vad, som förebilder, vilka leksaker, färger och hobbys vi erbjuder våra barn mm kan vi alla vara med och påverka och därför tycker jag att det är så oerhört viktigt!

Precis som everkaw diskuterar jag detta generellt just för att det handlar om generella strukturer som påverkar oss i våra val. Och även om man väljer vissa saker traditionellt så kan man ju välja annorlunda i andra situationer. Det handlar mycket mera om att vara medveten om att mina val är mina barns norm och gör alltså hela skillnaden för dem!

Jag känner att det inte är dig Hoppfull jag "slåss mot" utan gamla spöken som jag aldrig klarade av att förklara mig inför så att de förstod, eller försvara mig emot. Ber om ursäkt att jag inte klarar av att generalisera så bra. Generellt sett tycker jag att du i stort har rätt, men det passar inte in på vår familj.

evrekaw, det är precis det jag inte får fram; alla måste få leva på olika sätt, efter det som passar dem bäst.

Det är svårt att känna att jag gör rätt om alla (nåja, kanske en lite för stark generalisering) ifrågasätter ens val trots att jag följer det mitt inre säger åt mig.
Härmed sätter jag punkt för mig själv i den här tråden. Det riskerar annars att bli en Mavios-försöker-förklara.-sig-i-evighetstråd och det vill varken ni eller jag.

Det är lugnt Mavios, det är viktigt med flera synsätt. Om du inte vill förklara dig själv så kliv ur den tanken och tänk utifrån och testa den synen.

Jag förstår vad du menar och den typen av argumentation har jag alltid sett mer som hinder för jämställdhet än tvärtom! Alla måste få välja själva MEN samhället är inte byggt för det och det är där man måste förändra.

Och tyvärr så tror jag endast att den förändringen kan komma ur att man delar så att männen (beslutsfattarna) inser vilket hästjobb man gör när man ansvarar för ett hem!

Så alltså tror jag att man måste börja med att dela för att få en rättvis syn på vad som är arbete och värt något. Först när man där kan det bli jämställt och flera män och kvinnor kan utan skam och förhoppningsvis med full pension välja att vara mera med sina barn när de är små!

Utöver detta tycker jag ju inte om de normer som tillskiver flickor vårdande och omhändertagande läggning och pojkar tävling och utåtriktning och även där spelar vårt sätt att vara stor roll.

#38 #39 å jag som trodde man skulle få se en riktit Cat-fight… Typiskt… Aldrig får man så kul som man önskat…

Hahaha, otur! Var och en har ju rätt till sin åsikt… även om jag i vissa fall aldrig kan hålla med. Jag är nog inte någon cat-fighter… gillar inte fighter alls men kan bli het i heta diskussioner om intressanta saker som jag är övertgyad om.

#41 Mmmm märkte det…

Diskutionens vågor går höga när ämnet är hett.

Vårat "företag" familjen driver vi ihop alla 4. För tillfället får min sambo ta mer ansvar eftersom min kropp är i rejäl obalans.

Samarbete krävs för att det ska fungera hemma hos oss !!

Om ungdomarna "inte kan", så behövs träning !!

Det låter som att ni har ett bra företag.

#44 Enkel Vygotsky pedagogik…

Man går alltid från Kan Inte till Kan… Finns ingen annan väg…

Jag tycker om att se reaktioner från folk,när jag bemöter "kan inte" eller "jag är inte så bra på" med ; Bra då övar vi på det så du blir bättre !!!

Bäste kvinna/man gör så gott han kan  
Jag bor själv med mina pågar (Två katter) och dom ser till så jag har att göra. En levande diskmaskin hade varit bra 

Va då Hjälpsam….i hemmet…?????

 Förlåt..men här kommer mitt synsätt på det hele…

Nu för tiden delar man i Sverige upp sysslorna man i mellan,ja hela familjen ska engageras..det går alltid att ordna… på något sätt. kvinnan är jämlik mannen och vi måste själva se till så att detta efterföljes. Den ene har en snopp och den andra har en springa,något större muskelmassa har ju hanen och detta betyder ibland att den som är starkast i familjen,kan ta det fysiskt tyngsta jobbet.för övrigt så ska det inte vara någon  skillnad på oss intelligensmässigt,såvida man inte tänker med muskelmassorna…

kvinnan föder barnen ,efter mannen har befruktat henne,hon ammar barnet och båda föräldrarna ska sedan enas om hur barnet ska fostras och i hemmet ska det råda jämnlikhet.Eftersom  vi lever i  arbetslöshetens tidevarv,så kan det ibland bli svårt att efterleva, men vi får väl göra så gott det går.

 Huvudsaken är ju att familjemedlemmarna  enas  om det dom tycker är rätt själva. Vi lever ej på 1800 talet längre utan 2009… 

   så här tyckte jag…ha en fin helg,alla här..

Hälsningar ifrån Astrid

Bra talat - jag håller med dig - precis så ska det vara

Hemma hos mig gör gubben allt som är tungt och tråkigt och annat som jag inte klarar (som bilen till exempel) sen fixar jag disken. Det går lätt numera sen man blev med diskmaskin

Faktum är att jämnlikheten börjat sprida sig och machon har blivit en mjukis i länderna runt medelhavet också. Där var väldigt mansdominerat men ungdommarna delar nu upp arbetet hemma och till och med de äldre som skakade på huvudet har börjat förstå att ska hemmet fungera så måste båda parter medverka.

Så bra - men de har nog ungefär 30 år kvar innan de ligger på svensk nivå, Men man får väl skynda långsamt med katoliker

Jag tycker Spanien har gått fram med jättekliv sedan Franco dog och nuvarande Kungen tog över. Franco hade ju kungen under sina vingar och lärde upp honom till sitt efterlike trodde han. Men han fick tji när kungen visade sej vara en sann demokrat och styrde in landet i en ny fas. Det gick så smidigt till och på några få år blev Spanien ett mycket modernare land och spanjorerna började titta på sina grannar och följa många av deras seder.

Ja jag minns faktiskt dessa händelser med kung Juan Carlos - det var otippat men välkommet. Men annars vet jag inte mycket om Spanien. En massa folk åker dit på semester och välbärgade svenska pensionärer bostätter sig där när yrkeslivet är över, och spelar golf - så nånting gör dom säkert rätt i Spanien. Eller så är det de milda vintrarna….

Både och!

#53

det där minns jag,några år efter francos sorti,när militären gjorde statskupp,besatte parlamentet (+ mer?),pangade med pickadollerna,kulhålen finns väl kvar som minne (?)

och att de "ödmjukt" bad ers höghet inta sin rätta position på tronen för "vi" tar hand om "demokraterna"…

då var det starkt av kungen,när han höll tal till nationen:nej tack,spanien har en annan framtid,vänligen ge upp …

att de då lade ned bössorna o lommade ut…istället för inbördeskrig !

penke